Har varit i affären nu vid middag och inventerat lite bland streck- o stänk-tapeter från 50-60-talet. Några skall kantskäras så jag antar att de är tidigare än de som inte skall kantskäras. Den på bild är taggad made in denmark, och jag minns att vi hade en sådan på väggarna när jag växte upp i köpenhamn på Rantzausgade, på Nörrebro.

Det är lite märkligt, verkar gå lite i vågor, och just den här typen av tapeter får jag rätt så mycket frågor om just nu, från att ingen verkar ha varit ett dugg intresserade. Tur att jag har sparat dem, vilket jag gjorde helt av barndomsnostalgiska skäl.

Dags att hämta barn, sen skall det packas upp lådor, tömmas och röjas och den valda tapeten (förra inlägget) skall läggas fram för den intet ont anande sambon. Gissar att han kan ha en och annan invändning så det gäller att vässa argumentationsarmbågen, stirrastintblicken, och jagvägrargemigenmilimeterinställningen.

Jag har nyligen flyttat själv. Och kommit in i en helvit bostad, helt nyrenoverad, dvs, målad i vitt ungefär från vägg till tak. Det är bara köket och golven som bryter av det vita, och det är panel i allmänutrymmen som kök och tevevrå och sådant. Vardagsrum har vi inget. Det är en väldigt annorlunda planlösning och vi kommer att få lära oss compact living, något som vi ser som en sport. Kan vi husera många personer med mycket tillhörigheter på liten yta och kan vi göra oss av med allt vi inte behöver? Vi tar projektet på mycket stort allvar kan jag säga så det slängs massor i det Palo-Rainamaaiska hemmet.

Jag har i varje fall bestämt mig för några halvväggar och småprång med fondväggar. Jag måste säga att jag är väldigt inspirerad av en av mina tapetkunder, affären Lollopard i Malmö. Jag har fått det stora previllegiet att på bild se dem dekorera med tapeter, på lite udda men mycket friskt och fräscht sätt, så lite av det tänket tar jag med mig här, hoppas jag. Jag gillar verkligen deras stil och interiör, utbud och färgval, det verkar onekligen vara två tjejjer som verkligen vet vad de gör och vågar ta ut svängarna. Me like! (Dessutom är de hur trevliga som helst!).

Tapeten jag visar här hade jag lite svårt för till en början. Det händer väldigt mycket i den. Samtidigt så växer den för varje gång man tittar på den. Jag är nog inte ensam om att ha en dubbel relation till den, men hör samma sak om och om igen; efter ett tag älskar man den fullkomligt och den fängslar. Sen är det lite kul att flera som inreder proffessionellt faktiskt har valt just den här. Den finns bland annat att återfinna i en retro restaurang/pub, fanns nyligen representerad på en stor musikfestival, har användts till en filminspelning, en klädaffär har använt den och den lär snart förekomma i en norsk inredningstidning från ett lite speceillt reportage. Samt ovanför min 1800-talssoffa då förstås =)!

Egentligen är jag inte så ledsen över att det i skrivande stund är ihållande kyla. Dels är det underbart vackert men sen måste jag erkänna att jag inte har klippt färdigt mina getter. Är inte mer än 50% färdig och det innebär att jag har en och en halv nyklippt angoraget i stallet. Det hade blivit en faslig stress om det helt plötsligt slog om till värme just nu. Har planerat att göra det senast lördag, för dagarna tickar på. Det är tidsödande eftersom vi klipper dem för hand med en vanlig frisörsax. Låter det befängt? Ja, det är det. Men första åren så använde vi maskin och trots att vi hade mohariskär, så åker deras skinn med. Jag tror inte att ni vill veta hur det ser ut när man har fått med lite angoragetskinn med i saxen, de är så lösa i huden så att det är ett välkännt fenomen det där. De som är härdade och vana menar att de läker snabbt och inte visar smärta, men jag tycker att det är läskigt. Sen testade vi gammaldags ullsax, men mohairen är för mjuk och det mesta viker sig bara. I en frustrerad stund; hur tusan göra det bäst? Ringde jag morbror frisören och frågade om han hade några avlagda saxar jag kunde få lov att köpa loss, bara för att testa. Jodå, han hade två nyslipade som han hade sorterat bort, som hade legat en evighet, så jag for iväg som ett skott.

Det är som att klippa i smör och just det här med att det är frisörsaxar innebär att de är väldigt spetsiga framtill så det är lätt att komma under inpå skinnet och klippa nära. Men det tar förstås tid ändå. Men getterna ligger och myser under behandlingen, njuter riktigt mellan varven. Så därför blev det vår process. Men visst, en get tar en halvdag eller så. Men jag är väldigt glad att jag har haft trimhundar, även om jag inte klippt min ras (de plockas på de flesta ställen) men det är ungefär samma princip.

Men snart kan jag släppa ut mina små darlingar, Selma, Moa och Maggan i gröngräset bland maskroser och blomster igen!