Hur man känner igen en tant:

• Hon har fyllt 40  25. MÅÅNGA gånger.
• Hon bär huckle eller hatt Bandana, keps, mössa, basker eller är barhuvad.
• Framtill har hon förkläde piercing och magtröja.
• Hon gör ofta felköp till dottern lånar sin dotters kläder.
• Hon bakar ofta bullar och sju sorters kakor scrappar, rappar och dansar natten lång. (Bakverk finns i frysdisken på konsum, so why bother?)
• Hon ler förläget när någon tar miste på dotter och syster tar för givet att hon smälter in bland dotterns vänner som hon gärna festar med.
• Hennes hår har charmigt gråstänk har en misstänklig ton av rött eller blått eller nygjorda slingor. Givetvis görs detta hos innefrisören i stan!
• Hon bär ständigt pärlcollier med sig sin mobil.
• Hon har inga maskor på sina nylonstrumpor nygjorda tatueringar. (Inte sällan större än hon ens vågade tänka tanken som ung på att göra).
• Hon ser gärna hem till gården och Café Norrköping Sex in the city och Desperate housewifes.
• Hon lyssnar gärna på Calle Jularebo och Thore Skogman Clash, Ebba grön och den senaste hitten som spelas på stamnattclubben.
• Hon uppskattar ringen hon fick av sin man att kunna tillföra en ny kontakt i adressboken, kanske en elektriker, bilmekaniker eller toyboyen på 32.
• Hon läser gärna Hemmets veckotidning och Allers Frida, Starlet och Veckorevyn. Förlåt! Det blev visst fel där, menade ju Mama, Amelia och Cosmopolitan, dvs, fortsättningslitteraturen för oss som växte upp med Frida, Starlet och Veckorevyn.
• Hon sätter gärna gränser för sina barn är stolt över att vara VÄN med sina barn. I själva verket är nog dottern närmaste väninnan om man tänker efter....

Tanten är inte död, hon har bara bytt skepnad! Länge leve tanten!! (Och hur vi än anstränger oss för att vara tonåringar för evigt, så tar ju ändå åldern ut sin rätt till sist, eller hur?).

Någon som känner för att fylla på listan? Den kan göras hur lång som helst....

Ännu en samling av fem vardagar har nått till ända. Jag begriper inte. Vart tar tiden vägen, egentligen? Tycker att dagarna bara rusar omkring i ett virrvarr och så tar de slut.

Tidigare kunde jag förundras över att tiden verkade gå fortare och fortare. Ni minns hur långt ett sommarlov var en gång i tiden när man var liten? Märkligt nog tycker jag att mina ungars sommarlov flyger iväg fortare och fortare för varje år. "Åh, vad skönt tio veckors sommarlov framför oss!" och i nästa andetag så är det skolstart igen. Någon som känner igen det här? Hm, sorry. Jag tror att jag snart har övertygat dig om att du är åldrande eller meddelålders? (Medelåldern börjar väl iofs kring 30 så de flesta av oss här har nog uppnått de gråa hårens stadium ändå?).

Jag förstod inte alls hur det här kunde komma sig förräns jag såg en matematisk logik byggd på en pragmatisk självklarhet. Dvs, påståendet kan matematiskt beräknas med exakthet, vilket ger en upplevelsekonsekvens för den åldrande individen, stick i stäv med faktumet att tiden är konstant. Det är därmed upplevelsen av tiden som INTE är konstant.

Önskar jag kom ihåg hela beräkningen och formuleringen av slutsatsen men logiken är så enkel att jag kommer att minnas den för alltid. Den bygger på faktumet att ju äldre man blir, så utgör en andel tid; ex ett dygn eller ett år, allt mindre totalandel av den tid man har levt. Det här förhållandet är konstant föränderligt allt eftersom, ju äldre man blir (tills man dör förstås).

Därmed påstår jag att tiden i sig är konstant men att upplevelsen av tidens förgänglighet INTE är det. För ett barn på fyra utgör ett år en fjärdedel av den totala upplevda tiden, och blir därmed en halv oändlighet, medan ett år för en för en äldre person, utgör en alltmer marginell period ju längre tiden går. Jag är uppe i tiden där ett år utgör mindre än en fyrtiondel av min levda tid, så inte är det så märkligt att jag tycker att den rusar iväg?

Skall jag verkligen tillägga att jag ÄLSKAR att berätta det här när någon av mina vänninnor (eller fd, kanske?? de flesta har åldersnojjor, och de nerverna älskar jag att trycka på... det ger en så rolig effekt att tala om för någon motsträvig, att VI är meddelålders eller tanter) så fort någon beklagar sig över att tiden går fort. Kan ni begripa att jag har några vänner kvar? *skratt*