Ser att någon har googlat sig fram till min blogg via sökordet Laekenois. Du som gör det, lägg gärna en kommentar! Blir alltid glad att höra något från lakkevärlden. Min första lakke kom till oss 1992, och sedan dess har vi haft laekenois i huset här. En underbar ras, kan inte lovorda den nog. Trots det funderar jag allvarligt på om det blir en Berger Picard nästa gång, mest för att så bra som min första lakke var, -den perfekta hunden- får jag aldrig igen. Never. Han finns fortfarande vid min sida fast att det är många år sedan han gick bort nu. Kommer att sakna min livskamrat för evigt.

Bilden på honom har jag lånat från Fanny Hills kennel, där han var ifrån. The one and only. Figge. 

Att man kan sakna en hund så mycket, varje dag, även efter många års tid, det kan jag inte få in i min logik!

Måste väl också säga att jag inte alls gillar den spretiga varianten som verkar komma mer och mer nu, dvs, som ser ut mer och mer som en malle och; inte bara det. Som FÄLLER och saknar päls i ansikte och på öron. Har en sådan tunnis nu, han är okej, visst tycker vi om honom, men han är baske mig ingen laekenois om jag får säga min mening. Bild i repris.

Har haft fullt upp några dagar nu, och ännu mer intensivt blir det de närmast kommande dagarna. Men har faktiskt hunnit vara rejält effektiv. Snart kan jag börja sortera gamla stålstift och spetsar igen om allt går som planerat.

Jag är egentligen en organisationsperson som älskar att sortera. Problemet är bara att det är roligare att sortera upp sådant som har mindre prioritet egentligen, som ex tapetvarianter och gamla stålstift; kan hålla på i timmatal. Papper och sådant är bara tråk däremot, det bär emot rejält. Men jag skall baske mig bättra mig på sådant och kanske till och med börja "belöna" mig själv lite grann. "Är du duktig nu och sorterar gammal skitplast och tråkiga papper en timma så får du sortera stålstift i TVÅ timmar...". Altså plikten först och nöjet sedan. Mina stålstift grävde jag fram igår, och ser fram emot att det skall bli måndag igen och att jag skall bli klar med det jag måste så jag får sätta mig med kalligrafistiften igen....

Se här så vackra bara ASKARNA är!! Stiften är sedan också otroligt arbetade och vackra, små loggor och hästskor och annat på, samt olika former. Helt underbara!

En av varianterna (längst upp i bortersta hörnet samt mitten nertill i lådan, asken med fabriksbilden på) som syns på bild är lite extra rolig. Det är en Sir Josiah Mason, (har storlekarna 1001, 1002 och 1003) lär vara den varianten som August Strindberg skrev med. Och ja, de är tidsenliga, det är gamla stålstift och askar.