Nu har de baske mig gått ur gymnasiet mina två små godingar. Jag är en mycket stolt och glad mamma idag.

Först var det dags för den äldsta som gick ur hantverksprogrammet. Klockan 14.00 var det dags. Vi stod länge och väl och väntade på Borggården inne på fästningen där de hade inmuntigat en femrätters medeltidsmiddag. En stund efter utsatt tid, stegade de äntligen ut under högljudd, härligt roligt skränig sång. Långa rader av vita studentmössor och... men vad var det? En svart "läder"mössa mitt i alltihop??

Bara lugn, han var min. Och jag har gjort han aldeles själv (okejdå, med lite bistånd från hans ack så stolta fader förstås! =)! ). Motvalls som vanligt. Tror han brås på sin mor. *skratt*. Givetvis en protest under humorflagg, och inget annat. På hans sedvanliga sätt; varför göra som alla andra när man kan ha roligt medan man gör det? Det kom fram flera äldre herrar och kände på honom och hans hatt och skrattade gott, så han hade visst väckt lite munterhet. Han var lite förtruten över att han inte kommit på iden i tid, för då hade han gjort kepsen själv istället. Det hade varit en typisk Benny-grej, men han satt länge efteråt och kollade in momenten och insåg att en sån keps gör man på ett par arbetstimmar. En enkel match för någon som just avverkat tre år som skomakarlärling!

Klockan 15.00 var det dags för nästa son. Vi samlades åter på gården på Ljud-och bildskolan där han tillbringat sina senaste tre år. Under icke helt samstämmig sång, men absolut städat och vårdat kom nästa son ut:

Tja, som ni ser, hans vildväxta glesa skepparkrans satt kvar, precis som han lovade för 93 dagar sedan. ("Jag skall inte raka mig förräns dagen efter studenten"). Det innebär att jag snart får återse honom antingen renrakad eller åtminstone ansad snart igen. Bye bye Robinson Crusoe. Givetvis måste han också göra saker och ting på sitt eget sätt, fast så elegant det går.

De här två bröderna har alltid varit natt och dag. Det skiljer lite mer än ett år, en är blond en är mörk, en är tunn en är grövre, en är nattmänniska, en är morgonmänniska, en kämpar för tillvaron en glider genom den, tja, det finns bara två saker de egentligen har gemensamt. För att inte säga tre. Sin mor och far och sin uppväxtmiljö, som formade dem helt olika utifrån sina förutsättningar under samma villkor. För en sak skall gudarna veta, att just dessa barn har lärt mig att man INTE skall vara rättvis mot barn om man tror att rättvisa är att alla barn i en syskonskara skall få samma saker. Sådär höll jag på några år, fick en en grön så fick den andra en blå. Tills jag insåg att mitt rättviseskapande hindrade att de bägge fick det de behövde. Först när jag slutade vara milimetersrättvis så lägrade sig lugnet. Något som dock glädjer mig mycket, är att dessa två herrar som delat rum under många år, som har slagits så att strån och stickor rök, fortfarande fungerar som ler och långhalm. Under torka separarer de och drar åt olika håll och olika kamratgäng, bara för att i nästa period vara de bästa vänner. Att få uppleva syskonsammahållning eller brödraskap i den här utsträckningen mellan två så olika personer är en ynnest. De här två herrarna kommer alltid att ha varann! Jag älskar er bägge. Och ni är bägge -inkl resterande syskon- mina favoritbarn, det vet ni! Var och en på sitt sätt.

Nåja, vi drog vidare med första sonen till mottagningen som dels skulle ordningsställas och sedan skulle det bjudas på smörgåstårta, kaffe och jordgubbstårta förstås. Senare anslöt sig även lillebror till samlingen efter att ha ägnat sig åt sedvanligt flakåkning genom stan.

Det blev också en tillställning som var mycket mycket rolig. Jari var den som främst hade stått för inbjudan till kalaset och det inkluderade ALLA, dvs, mammas sida, pappas sida, mammas sambos sida och alla vänner och jag kan lova dig att det är MÅNGA kulturkrockar på en och samma gång. Fast de hade väldigt roligt och själv fick jag äntligen återse under kalas min gamla saknade svägerska och ungarnas kusiner på fars sida och det var som att möta väldigt nära och gamla vänner igen efter många år då kontakten varit si eller så.

Här är de bägge igen, huvudpersonerna denna dag:

Åh, mina söner. Ni är bägge två så fina på var sitt sätt. Efter en smygkik i era betyg så måste jag dessutom medge; jag är så stolt så jag spricker över er BÄGGE TVÅ. Ni är bäst!!!

(Jag lyckades dessutom få EN bild, där ingen petar på den andra, där ingen räcker ut tungan, drar den andra i örat, pekar finger, eller inte gör något för att ställa till bilden. Men det tog minst arton försök, och lyckades först när jag gick med på att ta en bild där en av dem -gissa vem?- vände baken till och moonade för sin mor! As usual).

 

tant Annika

12 juni 2009 16:24

Så bra skrivet om dina söner! Jag blev faktiskt lite rörd.
Märkligt hur två barn kan komma att bli så olika men ändå lika. Har själv två som är varandras motpoler. Förstår till fullo det med att milimeterrättvisa inte fungerar.
(Den ene läser ljud och bild i Kristianstad, första året avklarat.)

 

Gitte

12 juni 2009 16:40

=)! Tack Tant Annika!
Visst är det märkligt att man kan hysa så olika personer under samma tak och ändå få det att fungera? Men hur kan det komma sig att syskon ändå blir så olika som natt och dag? Ett av livets stora mysterier om du frågar mig.

Jag brukar påstå att det inte finns något som är så orättvist som rättvisa och att rättvisa först uppstår när var och en får det de behöver. Oavsett om det gäller syskon eller om det handlar om politik. Det svåra är att komma på vilken orättvisa som blir rättvis i sista ändan.

http://www.bortbytingen.bloggagratis.se

 

Persil,ja

15 juni 2009 00:05

Så vackert och KÄRLEKSFULLT Skrivet. Det bara osar kärlek!!! Det är nog så att deras olikheter förstärks av deras syskonskap. Mina två äldsta har liksom VALT att vara sina motsatser som för att få sin egen personlighet. De var som tvillingar som små men så fort de började skolan kom dersa olikheter fram och jag tror att de medvetet förstärkt dem. De VILL vara varandras motsatser. Det är iallafall mysigt och roligt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Jag ska börja med att berätta att jag roade mig med att lägga upp lite kuliga julkort på Tradera igår. Vespan hittar du här. Men de verkar rulla ganska fort. Jag la upp några fler varianter av dessa och julkort av Britt-Lis Erlandsson men ni...

    Det låter helt otroligt men det är faktiskt sant. Du hittar den här.  Jag ska från början säga tydligt att det INTE är min förtjänst och att jag hoppas inte att det är uppfattas som ett "skrytinlägg" (jag föraktar självhävdelse och försöker ...

Jag avslutade mitt telefonsamtal och gick ut för att ta ett bloss. Där satt dottern och drack kaffe i vår paviljong. Det är nu inte i sig någon märklig företeelse för hon bor i fastigheten bredvid så vi råkas ofta under paviljongen som vi inte packat...

 Just nu tror jag att det händer massor av spännande och framförallt oroväckande saker gällande vår konsumtion och att vi mycket snart kommer att få se mycket avgörande effekter av både de senaste och de kommande veckorna.  Stora fördelar är väl i...

    Gick och la mig igår med massa goda intentioner. Nu skulle jag minsann bli bättre på att tänka positivt även om världen ramlar runtomkring. Ja, du har nog förstått att jag är en sån som läser nyheter flera gånger om dagen med stor förfäran o...