Alla inlägg den 22 juni 2009

Av Gitte - 22 juni 2009 23:19

CYKELREPARATÖRER!!!!!!!!!!!!!!!

Av Gitte - 22 juni 2009 17:41

Ja, huvva vilken märklig dag. Inget har gått rätt, men allt har BLIVIT rätt. Och hela tiden har humöret, trots stress och oro, varit med och ett och annat gott skratt har det också blivit trots allt.


Nåja, sambo fick läkartid i eftermiddag och för att kunna ta sig dit fick han kika en extra gång på bilen så att den säkert höll att köra fram och tillbaks, för inte har vi hunnit laga den sedan igårkväll liksom, än mindre kunnat konstatera hela felet. Och jag skulle iväg och fixa med packningarna som jag avstod från igår efter att jag skalperat min tumme. Så här satt jag och väntade på klartecken; ta bilen och åk, liksom. Jag HADE faktiskt återgett igår att jag HADE tänkt vara i lokalen idag och det antog jag att han lagt på minnet, inte märkligt alls, eller hur? Nåja, en trasig bil är en trasig bil och den blir inte hel om man inte lagar den förstås. Sen kom då tiden då han skulle åka in till stan.

-Släpper du av mig på vägen i lokalen och plockar upp mig när du är klar? Och jag fick en blick som vore jag ett ufo.

-Lokalen? Nu? DET hinner jag inte, och dessutom vet jag inte om bilen håller både fram och tillbaks.

Ehh. Jag förstod att vi hade NÅGON miss i kommunikationen nu, men-men. Att försöka övertyga en stressad sambo (som avskyr att vara hjälp- eller läkarbehövande) om något annat än han har bestämt sig för, det iddes jag inte med. Bättre att omsätta plan B så fort han hade åkt.


När han var utanför dörren, så var det jag som kastade mig på telefonen och ringde väninnan.

-Har du tid att köra mig bort till lokalen en snabbis?

-Skall du vara där länge, har du tänkt jobba eller så?

-Ett par packningar, allt ligger framme så det är inget som tar tid.

-Jamenvisst, det går så bra.


Vi lägger på och då inser jag. Padamm! Smarta jag!! Mina nycklar! Ligger i sambons bil!! Argh.... ringer hyresvärden som har extranycklar och han skulle vara hemma om en timma så det var ingen fara.

Ringer väninnan för att tala om att det räcker om vi åker om en timma, men hon svarar inte. "Numret kan inte nås för närvarande". Ringer ett par gånger till för säkerhets skull med samma resultat. Attans också.... smått pinsamt, eller hur? Nåja, hon kommer och jag får framföra mitt dilemma och tja. Vi får i varje fall den käcka iden att hon skall köra mig till stan istället för att hämta nyckeln då sambon bil inte torde vara svårhittad.


Vi kommer fram i stan och där hittar vi bilen, lätt som en plätt. Låst. Förstås. Lagen om alltings? Jag går in i väntrummet hos läkaren och där... hittar jag ingen sambo. Jag står då och överväger en liten stund om jag skall leka "vad finns bakomdörren-leken" men inser att tja, nä, inte populärt. Ursäkt om att man letar efter någon godtas nog inte. Fråga sköterskan om hon har något bra datasystem på vilka som befinner sig på vilket rum? Äh. Nä, ingen bra ide heller, eller åtminstone inte så bra så att jag vill göra mig själv till allmänt åtlöje.

Lommar därför med oförrättat ärende ut till väninnan igen, som sitter i sin bil, placerad strategiskt framför våran så den inte kommer en meter om vi nu råkar missa att han kommer ut... och vi bestämmer oss för att stå kvar en liten stund.


Ganska snart kommer han ut, med ett kuvärt i handen. Och han var väldigt glad att vi stod just där vi stod -han frågade ärligt talat inte ens varför vi befann oss i stan intill hans bil när jag åtminstone förväntades befinna mig därhemma där han lämnade mig en timma tidigare...min son fanns vid köpcentrat och väntade på honom=mitt minutenkort för att få busspengar, och själv hade han fått en akutremiss till länssjukhuset; och skulle ner direkt, så nu kunde han släppa alla stopp på vägen som skulle fördröja och ta sig ner på kortast tid.


Jag och väninnan åkte till lokalen och det sista han sa var att: "vi ses ikväll". Tja, skall jag vara ärlig, så är jag inte helt hundra på att vi ses ikväll. Men spark i rumpan skall du ha! Me love U! Jag håller alla tummar, eller bägge två. Eller bägge en och en-med-skalperad-topp kanske jag skulle säga.


Ibland är det allt bra skönt att saker och ting krånglar så att det kan bli rätt med en gång!

Av Gitte - 22 juni 2009 12:37

Jag blir så trött. Så in i märgens trött på att det kan finnas så stort utrymme för dåligt bemötande och missförstånd när det gäller personer med npf. Är du handläggare? Inse en sak, du har makten. Välj att inte använda den. Försök att få personen att hitta egenmakt i tillvaron istället, det berikar både dig och den du möter, och framförallt BEmöter.


Inse ett par saker.

Du kan ingenting av värde för den här personen, när det handlar om personens liv och framtid.

Det du vill ÅT/FÖR den här personen saknar betydelse.

Du vet inte bäst.

Du har makten men gör klokast i att inte använda den.

Ställ frågor istället:

-Hur tänker du dig att vi går vidare?

Eller... vad vill du? 

Eller... Hur skulle du vilja göra/ ha det?

Får du inget svar?

Sitt tyst, för personen på andra sidan jobbar förmodligen febrilt med att hitta rätt svar. Din fråga är hörd, du kan släppa den i luften, det gör inte ont för någon om den ligger där även om det drar ut på tiden!

Du är ett instrument på vägen. Agera som en sådan; använd lagstiftingar och regelverk som smörgåsbord för individen, istället för att vara maktens boning!


Sist men inte minst. VAR TYDLIG! Säg en sak i taget. Gör pauser. Be gärna personen upprepa om informationen du har uttalat är viktig. Ge inte flera instruktioner på samma gång utan att åtminstone förvissa dig om ifall personen önskar/behöver papper och penna. Och sluta att nedvärdera eller tala i begreppen "vi eller dom" för till syvende och sis; vist har väl också du tillkortakommanden i tillvaron som gör sig gällande i vissa situationer? Med lite ödmjukhet och självdistans kommer man långt...


Om du bara öppnar dig, släpper alla förväntningar, tillåter dig att vara nyfiken, här och nu, och att vilja möta den här personen precis där den befinner sig, så kommer snart en helt ny värld att öppna sig för dig. Nämligen den världen där man möter och blick och känner att "Wow! Jag tror minsann att detta var en stunds samförstånd och ett personligt möte?". Det är hur häftigt som helst, så hur kan det vara så svårt?


Det finns inget som är så lätt som att tala med någon som har ex adhd eller aspergers. Om man bara anstränger sig lite för att inte anstränga sig.



Av Gitte - 22 juni 2009 08:00

I efterhand är det lätt att landa i eftertankens kranka blekhet och inse att vissa beslut inte är helt övervägda. Och jag har ställt till det igen.


För ett tag sedan så började sambon beklaga sig över min älskade minibuss. Nåja, det var en bil vi hade köpt för en struntsumma, och den var mitt beslut att det var den jag ville ha och det är i stort sett jag som har kört den. Den var min. Punkt. Spelade ingen roll att den var klädsamt rostig och hålig här och där, för den gick när den skulle. Jag är inte mycket för att lägga mer pengar på en bil än jag har råd och den gick till sist genom besiktningen förra året. När det nu var dags att besikta igen så visst, det gick inte så bra, men enligt min bedömning så var den inte ute för räkning helt. Men sambon, som förstås är den som skall uppoffra sig beklagade sig högljutt. "Den är slut, jag orkar inte gå igenom hela den här listan och göra iordning den, det kostar mer än det smakar, det är billigare att skaffa en annan". Häpp! Ville han inte göra iordning min bil så fick det vara. Någon annan skulle jag inte ha; det här sa jag dock inte, utan jag beslöt bara att den fick bli ett fall för blocket. Och där hamnade den, till priset jag hade satt tog det i runda slängar två timmar att bli av med den, så ärligt, jag hann inte överväga det sunda i mitt beslut. Men såld blev den.


Nu började sambon titta på blocket och föreslå den ena möjliga lösningen efter den andra. Men ingen minibuss. Jag vill inte ha något annat än en minibuss. Jag HAR kört en och annan enstaka bil under årens lopp men jag känner mig ALDRIG hemma i annat än en minibuss, Volskwagen, toyota, U name it, whatever, bara den har minst sex säten bak och ett outsinligt lastutrymme. Tränga sig in i en sillaburk där man har passagerarnas knän i ryggen? NoWay! Då skall jag inte ha någon bil. *armarna i kors över bröstet med putande underläpp*. Dessutom hade jag inte råd. Ett inköp av en ny skrothög som hade renoveringsbehov, besiktningsbehov, skattebehov etc, ni kan ju räkna själva. Det hade varit billigare att göra iordning min snabbsålda bil som förmodligen var ett klipp för handlaren som köpte den, MED alla fel!


Jag började därför för ca två månader sedan kalkylera tillvaron efter att endast ha tillgång till bil några timmar per vardag. För någon bil skulle jag INTE ha, vi fick klara oss med sambons. Började gå fram och tillbaka till skolan med sonen som fick möjligheten till skolbuss när vädret var som värst (annars tyckte vi om att gå, de sista veckorna åkte han dock skolbuss mest för att han själv ville det och visst, det var lätt och praktiskt och snällt att han fick åka med trots att han inte har tillräckligt avstånd till skolan). Och det GÅR faktiskt att planera in alla aktiviteter efter biltimmar. "Är ledsen, jag kan inte komma på utsatt tid för jag har ingen bil, men efter 15.00 går det bra". De flesta läkarbesök, utvecklingssamtal, tandläkarbesök och annat går faktiskt att planera in efter biltillgång har jag märkt. Finns inget som säger att man MÅSTE vara tillgänglig precis när som helst?


Men!

På studentfirandet kokade sambons bil på väg in till stan. Studentköer förstås men vi märkte att en packning på kylarlocket verkade saknas av någon anledning, kanske har det åkt ner i kylaren, så det fanns inte mycket vatten på bilen. Vi fyllde på vatten och körde som vanligt efter det....I igår märkte vi att det inte fanns någon olja i motorn, utan det fanns i kylaren på bilen... Behöver jag säga mer? Att ha BARA en bil är inget problem. Men att ha INGEN bil är ett stort problem. Felsökning lär pågå. Nu lär vi bli duktiga på allmänna kommunikationer framöver....


Summasummarum. Hade jag stått på mig och sett till att min bil blev besiktningsduglig för ett tag sedan, alt inte helt vägrat att skaffa mig en annan så hade vi inte haft dagens problem.

Att jag alltid skall ställa till det.... *grr*... bara för att jag minsann INTE skall göra som andra säger till mig.

Av Gitte - 22 juni 2009 07:29

Igen? Vart tusan kommer alla måndagar ifrån? Tycker att det är måndag, rästen av veckan och måndag igen i ett, i ett, i ett.


Jag har den gångna veckan inte fått mycket gjort måste jag säga. Det var skolavslutningar och sedan gick förra veckan åt att oroa sig för en närstående som har riktigt trista symtom och att brottas med läkarstationer och akutmottagningar för att få lov att komma på bedömning. Förstår inte, på nätet står det överallt att personer med dessa symtom skall uppsöka uppsöka läkare genast för olika omedelbara undersökningar och uteslutningar av R.I.K.T.I.G.T allvarliga sjukdomar, men det som sedan händer är att man får en remiss till röntgen som kommer att ta flera veckor innan man får komma dit. Just nu är det dessutom sommaromorganisationer så tyvärr är väntetiderna lite längre än vanligt. Suck. Det är som att banka huvudet i en vägg. Men det kan jag ju säga utan att överdriva, är det här inte en mindre farlig åkomma, så kommer jag att riva väggar efter detta, det är ett löfte. OCH ett hot! Det är helt sanslöst ärligt talat!


Men det var förra veckan det.


Nu skall jag göra lite "att göra listor" för veckan. Och de blir INTE roliga. *suck*. Men det är bara att bita i det sura äpplet och börja ta i!

Av Gitte - 22 juni 2009 00:24

Man skall inte gråta över en spilld tummetopp. Men aj. Vad ont det gör att försöka avlägsna den. Och jisses, jag har inte kunnat göra nästan NÅGONTING med min högerhand idag. Tur att jag är vänsterhänt...


Jag stod och skar bröd tidigare idag med en sågtandad slö kniv. Och hur tar man sig genom ett bröd med en slö sågtandad kniv? Man tar i lite extra, eller hur? Och eftersom kniven är slö så får det gå lite rappt när man skär och lutningen kan det bli lite si och så med... och jo, jag kände direkt. Det gick inte att ta miste på. Jag hade sågat mig rejält i tummetoppen. Och det gjorde INTE gott. Släppte kniven och slängde ett getöga ner på tummetoppen som glipade lite märkligt. Där vände jag bort huvudet och insåg att det INTE var jag som skulle bedöma hur djupt eller allvarligt jag hade skurit, så jag satte på vattenkranen på kallvatten, stoppade under handen och ropade på sambon som fick komma till undsättning och leka doktor.


Asså, för att undanröja ALLA tvivel. Det finns doktorslekar och så finns det doktorslekar. Detta var en av de sistnämnda, dvs, de som inte är lika trevliga och som inte ger andra adrenalinkickar än det som smärtan av att nästan ha skurit av sig tummetoppen kunde tänkas ge.


Nåja, för att göra en klantig och lång historia så kort som möjligt, så beslöt sambon till slut att vi inte behövde åka någonstans. Visserligen hade jag lyckats skära RUNT fingret, som i en vridning, och visserligen hade jag skurit mig sådär en halvcentimeter in och i det närmaste gjort en "lyckad" skalpering av min tumme; men jag hade lyckats "runda" fingret så inga nerver eller liknande skulle kunna vara dirket av eller så. Skönt att veta. Nu var jag ironisk. Men det var väl attans vad sambon kan bli tummetottsexpert på min bekostnad. Så jag tryckte fingret mot en papperstuss och där har den suttit i flera omgångar hela dagen. Så fort det slutar blöda och huden verkar ligga som den skall så rör jag fingret på något sätt och det går upp och glipar lika illa igen.


Men. Jag insåg till sist att jag INTE skulle åka och packa några tapeter idag. Ni som får era tapeter en dag senare än ni hade fått dem annars, kan ju skänka mig en vänlig tanke när de väl kommer fram UTAN några illavarslande extrafläckar! Dem hade jag tänkt bespara eder!

Presentation

Translate

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5
6
7
8 9 10
11
12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25 26
27
28
29 30
<<< Juni 2009 >>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Långåsbloggkartan.se!

Skapa flashcards