För ett tag sedan, nu när vi flyttade hittade jag en mapp med ett flertal maskinskrivna olika bibbor. Satte mig ner och började läsa....

Den första historien började med en kontaktannons, men mycket märklig sådan måste jag säga. Kan väl säga såhär, att JAG hade inte svarat på den. En man som sökte en man, för ett speciellt uppdrag, och han hade ganska stora och lite smått märkliga krav. Jaget i berättelsen svarade på den och kom till en mörklagd lägenhet och fick utstå en intervju i skum belysning, så skum att han inte riktigt kunde urskilja några direkta detaljer om mannen som satt i stolen iklädd endast ett par byxor, och en tunnaxlad undertröja, väl instoppad under byxlinningen. Tyvärr slutade historien mitt i, och jag satt där med riktigt lång näsa; jag fick aldrig slutet på historien och jag fick inte riktigt klart för mig vad uppdraget gällde. Men jag var nyfiken, jag ville bara veta mer... snöpligt!

Jag attackerade nästa bibba. Det avhandlade en flicka som hade liftat långt, hur långt fick man inte veta. Det ösregnade ute och mörkret kröp på. Det kalla regnet fick henne att huttra och hon gick planlöst mot ett hus. När hon ringt på dörrklockan segnade hon avsvimmad av. Först en stund senare kvicknade hon till i ett kök, på en kökssoffa och hon beskriver ett varmt och behagligt kök hos ett äldre par. Där får hon stanna kvar och i berättelsen finns det en så härligt detaljerad beskrivning av både parets hem och deras personlighet, hur de ser ut när de talar och man förstår mellan alla rader att de undviker att ställa frågan: Vad är det hon har lämnat bakom sig? Inte heller flickan, som är historiens huvudperson berör sina skäl eller orsaker till att ge sig iväg och jag blir aldrig riktigt klar över, flyr hon FRÅN något eller flyr hon TILL något? Och varför stannar hon hos det äldre paret när möjligheten ges? Allteftersom historien fortskrider förstår man också att paret inte vill veta; eftersom närvaron av flickan i deras hem faktiskt ger dem ett viktigt innehåll och även en möjlighet att fördjupa deras egen relation, hon blir barnet de saknat, händelsen som fick deras tid att stå still; dottern som en gång dog ifrån dem. På olika sätt tillgodoses olika behov, hos vardera person i detta lite udda "triangeldrama", och med tiden blir parets omtanke allt mer kvävande, men det börjar bli för sent att ta sig ur....

Jag lämnas lika frågande denna gång. Historien har inget slut. Sista punkten är aldrig satt.

Vad f*n är det här och varför?? Varför ligger dessa bibbor här bland mina gamla papper, vad är det här för skit och vem f*sen har gjort det här? Jag blev riktigt riktigt irriterad, och frustrerad. Ni vet hur det är, när man tvingas att lämna en film mitt i, en film som man glidit in i och börjat leva med i? Ungefär så kände jag mig. Sedan började jag titta runt lite till i högen och plötsligt kom minnet över mig.

-Hjälp! Det är ju JAG som har skrivit det här! Helt plötsligt mindes jag varför de inte fick något slut och varför historierna aldrig fick ett epicentrum. Jag kände mig begränsad. Av mig själv. Av att jag inte visste hur jag skulle gå vidare. För att jag inte tyckte att jag hade något att komma med. För att jag kände mig mindervärdig på grund av min dåvarande ungdom, på grund av min bristande erfarenhet och på grund av min bristande förmåga.

Det var JANTE som slog till. Med full kraft. Och här sitter jag, långt efteråt och förbaskar att jag inte fick läsa berättelsernas sist punkt! Och inser... att just jante, att inte duga till, att vara lite för fel i sina egna ögon för att kunna förmås att lyckas, att inte våga möta omvärldens kritik och allt det där i själva verket är enda skälet till att jag varken:

*Skrev en bok.

*Eller sökte in på scenskola.

Och det är nog det enda jag alltid kommer att ångra. Dvs, det jag inte har gjort!

Du som är ung:

Skit i etablissimanget, och de krav de de förefaller att ställa på dig.

Testa, det kan bara gå åt helsicke. Och gör det det? Då är det inte hela världen. Du kan bara bli klokare till nästa gång!

Sitt inte där på meddelålderns höst, som jag, och ångra det du inte gjorde. Gå ut i livet, och förverkliga dina drömmar. Det är du skyldig dig själv. Och du är faktiskt den enda personen som du är skyldig något som är värt något!

Jahapp, just som jag trodde att jag hade en lämplig bil på kroken, så upphörde John Harris med svar. Vågar inte tro att han engagerar sig i att ta bild, och att fördröjningen beror därpå?

Blev mycket besviken när jag gick upp idag och kollade mailen, skulle precis planera in att leta upp:

*en ask knappnålar

*en låda skosnören

*en stärkt skjortkrage. I textil eller cellulosa enligt önskemål.

Men men. Vad är väl en bal på slottet?

Jag får nog fortsätta att söka efter en annan bil.

Men var finner jag nu en bil:

*med opålitlig framhuv

*repigt framruta

*en bandspelare där det sitter ett beatlesband fast

*har blodigt illaluktande baksäte

*lös och vibrerande ljuddämpare fastbundet med ett skosnöre.

Suck. Mina drömmars bil går mig om intet, och jag vet inte alls hur jag nu skall hitta något som motsvarar denna skapelse? Ville ju såå gärna ha den =)!

Idag är en sådan dag som försvinner ur almenackan, och bara blir ett tjockt streck när den är avklarad. Förmiddagen är heltight och eftermiddagen går åt till att sitta med som mötesdeltagare. Är väl hemma här under kvällen.

Förmiddagen går åt till att packa och att läsa igenom handlingar en extra gång. Vända och vrida lite och försöka förutse vart det barkar i olika frågor. Nåja. Det är alltid samma sak. Inför ett möte så våndas jag men när jag väl är där springer tiden iväg.

När jag kommer därifrån skall jag kolla min mail, då ligger det ett riktigt roligt projekt och väntar. Mitt hjärta bankar för kultur och det är alltid lika roligt när en teater- eller filmproducent hör av sig. Den här gången är det stress för en inspelning skall äga rum inom mycket kort. Men ack vad spännande! Jag älskar sådant!

Ikväll skall jag börja förbereda en särdeles extravagant provsmak av drycken Läsco. Wanja lär styra sin kosa neråt i morgon, och hon slipper inte undan. =)! Hon har ju lovat här i bloggen att hon vill smaka med, så det blir spännande... Utförlig beskrivning av detta event, kommer självfallet er till del!

Imorgon har jag häcken full av jobb.

Skall sortera fram plats. Men det är bara roligt!!

Lär få en del timmars sorteringsjobb framför mig. Me like!

Till helgen tar lokalen, eller målandet av densamme förhoppningsvis fart igen. Då går vi in mot slutfas. Oj!

Kan knappt bärga mig...