En klänning som vi drog upp ur säcken, hade en tidningsbilaga omlindad om galgen, förmodligen för att inte få galgmärken på axelvaddarna. Då det var en trägalge så lindade jag förstås av tidningen lite försiktigt och la tidningen åt sidan. När alla klänningar var genomgångna så slog jag en blick på bladet som låg på golvet.

Hallänningen, Hallands nyheter del II, lördagen den 13 September, 1986, Tema Motor och Mode.

Ögnade igenom framsidan och tja, det var ju en nostalgiupplevelse förstås. På den här tiden hade vår lokaltidning ett annat format än idag, och den inbjöd till läsning (vilket den inte gör idag. Varför fortsätter jag egentligen att prenumerera? Jag tycker inte om den längre!). Nåja.

Min blick föll på nedersta rutan: "Dockornas värld". Jag var nog tvungen att bläddra igenom den trots allt. Och det var ju tur. Inte bara för att jag kände igen ett par personer där (jag lovar att inte visa upp er!) utan för att jag hittade ett helsidesuppslag:

  Skyltdockor genom tiderna, och det handlade om Hindsgaul:

"Det började med små vackert klädda vaxdockor som skräddaren förevisade för rika 1800-talsdamer.

En del av dessa damer hade också en privat provdocka själv.

Tanken på en kombination av de båda föddes när de stora varuhusen i Frankrike och Tyskland började byggas i mitten på 1800-talet.

I norden hade vi bara våra handelsbodar med trädiskar, så den unge snickarlärlingen Ferdinand Hindsgaul från Fyn blev mäkta imponerad då han på en studieresa i Tyskland 1910 upptäckte att butikerna där hade glasmontrar med varorna uthängda på ett frestande sätt.

SSUCCÈv3

Han åkte hem till Danmark, och började tillverka dessa moderna inredningar som gjorde stor succé.

Vackra affärer med piedestaler och montrar blev på modet, och snart fick Hindsgaul efterfrågan på byster och dockor. I slutet på 1920-talet åkte han återigen till Tyskland och Frankrike och besökte de stora skyltdockfabrikerna som fanns där. Han skaffade sig ett tiotal agenturer på bland annat Pierre Iman dockor och Kätie Kruse dockor, som då var de som ledde branschen.

VAXDOCKOR

De första dockorna tillverkades av vax, och vägde 70-80-kilo. Dessa lämpade sig inte nämnvärt för export, utan på 1930-talet började man använda säckväv som pressades ihop tillsammans med gips som material.

Affärerna med affärsinredningarna och de importerade dockorna gick mycket bra för den unge Hindsgaul tills andra världskriget bröt ut. All import ströps, och hans fabriker stod utan både trä, glas och skyltdockor.

EGEN DOCKA

Det enda sättet att överleva var att själv försöka tillverka skyltdockor. I fyra till fem månader experimenterade Hindsgaul och hans medarbetare, och fick till sist fram sin första docka som givetvis döptes till Eva.

Hon, och hennes efterföljande medsystrar tillverkades i gips och säckväv. Det största problemet var att de var mycket sköra.

Men de sålde bra och Hindsgaul började exportera till de nordiska länderna, och efter krigets slut även till Europa.

Amerikanerna som höll på att bygga upp Tyskland ville ha varuhus som de var vana vid hemifrån, så att deras fruar inte skulle ha allt för tråkigt i det sönderbombade Tyskland.

Amerikanen lade en order på 100 dockor, och det medförde att man faktiskt fick personalbrist, eftersom all personal fick internutbildas.

Tillverkningen vidareutvecklades, och man började göra dockor i papier machè.

GLASFIBER

Materialet var inte helt tillfyllest, och när en av de dåvarande direktörerna läste om glasfiber/polyester-material som användes vid flygplanstillverkning i USA fick han en ljus ide.

Han åkte över till staterna och inhämtade kunskap, och i början på 50-talet stod den första glasfiberdockan klar.

Vikten var nedbringad till 12 kilo, och materialet var så gott som oförstörbart.

(Text; Ebba Malmström)

Mycket intressant läsning. Följ med in i Bortbytingens Magasin, så skall ni få träffa Ylva, för där bor hon.

Här står hon, men blyga får blunda:

Upptill visar hon de behag som Hindsgaul gav henne, men lite naket klarar vi va?

Ylva har jag döpt henne efter kvinnan jag köpte henne utav, hon heter altså inte så från början. Men om någon sitter på en katalog från Hindsgaul 1944, så är jag varmt nyfiken på detaljer!

Hon har en märkning under ena armen, ett graverat -44, och jag har undrat; är det ett tillverkningsnummer, eller ett årtal? Har även mailat Hindsgauls generalkontor i danmark som tyvärr inte kunde säga vilket; men med detaljerna ovan:

"

Hon, och hennes efterföljande medsystrar tillverkades i gips och säckväv. Det största problemet var att de var mycket sköra." och "och i början på 50-talet stod den första glasfiberdockan klar" så vågar jag mig ärligt talat på att göra påståendet; det ÄR ett årtalsnummer! Har fått så många gissningar på att hon skulle vara från femtiotalet med tanke på frisyr och liknande, men Ylva är tyvärr av den sköra sorten, gips och väv, något jag har kunnat konstatera pg hennes armvecksskada.

Armvecket hade inte mer än "sprickor" när jag övertog henne, men allt eftersom hon dels blivit flyttad ett par gånger och vi har använt henne, så blev sprickorna värre och värre. Försöker febrilt komma på ett sätt, eller någon, som kan laga hennes arm, för det är hon värd.

Måste förrästen visa taggen på jeansen hon har på sig:

Den har baske mig nästan kultstatus, taggen i sig! De kommer från samma lanthandel som Ylva gör.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Jag ska börja med att berätta att jag roade mig med att lägga upp lite kuliga julkort på Tradera igår. Vespan hittar du här. Men de verkar rulla ganska fort. Jag la upp några fler varianter av dessa och julkort av Britt-Lis Erlandsson men ni...

    Det låter helt otroligt men det är faktiskt sant. Du hittar den här.  Jag ska från början säga tydligt att det INTE är min förtjänst och att jag hoppas inte att det är uppfattas som ett "skrytinlägg" (jag föraktar självhävdelse och försöker ...

Jag avslutade mitt telefonsamtal och gick ut för att ta ett bloss. Där satt dottern och drack kaffe i vår paviljong. Det är nu inte i sig någon märklig företeelse för hon bor i fastigheten bredvid så vi råkas ofta under paviljongen som vi inte packat...

 Just nu tror jag att det händer massor av spännande och framförallt oroväckande saker gällande vår konsumtion och att vi mycket snart kommer att få se mycket avgörande effekter av både de senaste och de kommande veckorna.  Stora fördelar är väl i...

    Gick och la mig igår med massa goda intentioner. Nu skulle jag minsann bli bättre på att tänka positivt även om världen ramlar runtomkring. Ja, du har nog förstått att jag är en sån som läser nyheter flera gånger om dagen med stor förfäran o...