Hm. I likhet med många bloggare som jag lite då och då ser, uttrycker samma undran som jag själv sitter med, så kommer det här en liten uppmaning; snälla, när du har läst, lägg gärna en liten-liten rad! Ber om ursäkt för att jag är en bekräftelse-nerd, men ett litet ord förgyller vardagen och ökar lusten att verkligen planera nästa inlägg med större omsorg!

Så snälla, en liten vink? Nu har jag en vädjan till alla som springer in och ser dessa patetiska och arma rader:

*Ta fram den skriften du har närmast dig:

*slå upp sidan 57.

Vad står det på 3:dje raden uppifrån? (Behövs det för ett ge meningen sammanhang så börja där meningen börjar och skriv hela meningen ut)

*Berätta gärna vilken skrift det är samt när den kom ut.

Jag sträcker ut handen själv och hittar... öh. Ne, 'he-he* den går helbort. Inte kan jag väl erkänna öppet att det har hamnat en hög med herr-tidningar från sextiotalet i min bokhylla jämte datorn. Så jag grabbar tag i nästa skrift:

"Den ene ändan av spolen göres så fast i det cirkelrunda hålet i den ena plattan, den andra änden fästes i plattans hål" Ur skriften "Hur jag gör min egen radio och hur den fungerar" av Einar Erix, 1923.

Skall jag istället hämta litteratur som jag LÄSER så skall jag förstås gå ner och rota på mitt nattuksbord, men nu var det inte det det var frågan om, utan det som ligger närmast.

HOPPAS innerligt på några inlägg från er nu? (anonymt eller ej).

Måste börja med att berätta att jag läste inlägget från Persil gång på gång igår.

De lyckades altså med att göra en rumsrockad på några timmar.  Och här satt jag och tittade runt omkring mig och tänkte att :näää, såhär kan jag bara inte hålla på. Allt låg huller om buller, flera kartonger stod vid väggen bredvid vår teve sedan mer än ett halvår tillbaka ouppackade sedan vi flyttade hit. Jag visste så väl vad som var i dem och därför stod de där de stod för att 1. Innehållet var helt oinspirerande och tråkigt och 2. jag visste inte vad jag skulle göra av det och 3, jag visste att när jag börjar sortera så är det många timmars jobb. Sånt kan få mig att låta bli att göra saker i månadervis, som snart blir till år och sedan hamnar ouppackat i något utrymme där det inte upptäcks innan vi skall flytta nästa gång. Den sista insikten var ju skälet till att de inte stuvades undan och dessutom hade vi nog fått leta på efter vårt NES , alla spel till det, kontroller, förlängningsladdar, konstiga kontakter, sladdar utan kontakter, spikar, skruvar, proppar, batterier -funktionella, batterier -använda, pappershögar, trista kramdjur som sonen växt ifrån, halva lego-bilar, cd-skivor, spel-cd-skivor, filmer och you name it. Sånt som man samlar på sig under årens gång men som man ändå tittar på och säger "kan vara bra att ha"! Men som sedan troligtvis inte kommer till användning igen förräns man slängt det för då behöver man det nästa vecka. Förstår ni vidden av oengagemanget vi alla upplevde, som till och med gjorde det mer uthärdligt att titta på kartongerna dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad?

För att verkligen ge kaoset expertgrad, så gav vi bort vår antika soffa för någon månad sedan till en person som absolut har kapaciteten att klä om den och göra den så underskön som den förtjänar och som verkligen kommer att få eventet gjort. Den personen ramlade in med ett släp på gården som en skänk från ovan och befriade oss från tingesten som var för vacker för att slänga men för sliten för att ha framme. Vid det tillfället så fick jag en flärp på att dotterns som tillfälligt delar rum med lill-sonen tills hennes rum är riktigt klart och som envisas med att släpa runt och drälla med sin locktång, plattång, papiljotter (jadå, ärligt stulna från sin mormor, gamla sorten, bästa 60-tal med piggar som sticks igenom) sminkattiraljer, kläder som är för små, kläder som är för stora, kläder som är nytvättade, kläder som borde ligga i tvättrummet, kläder som har fel färg, kläder som har fel form och massor av olika diverse skäl till att de ligger just där och inte i garderoben där de borde vara. Upptill det massor av läxböcker, halvskrivna skoluppgifter, inlämnade och tillbakafådda skoluppgifter, färdiga ej inlämnade skoluppgifter och tja. Jag kanske skall säga att det är MIG hon brås på, jag är precis likadan. Men det funkar när man har eget rum och inte när man har en stackars ORDNINGSSAM 7-årig lillebror (som förövrigt brås på sin far) att dela rum med. (Hon vägrar för övrigt att dela med sin nästa bror för att han inte håller ordning...). Så istället för att ta hem den tilltänkta soffan som vi SKALL ha hem, så bar vi ut hennes säng framför teven, tills vidare. Och där har den då stått en månad nu, för så fort vi ställde den så glömde vi att tills vidare innefattar att man helst skall bli klar så fort som möjligt?

Yes, welcome to the chaos family, thats us!

Så idag har jag härjat runt hela familjen och på några timmar lyckades vi göra underverk. Inte så stort som Persiljas, men i alla fall!

*lillebrors rum är färdigstädat, och allt sorterat och ligger på rätt plats

*ALLA kartonger är färdigsorterade i detalj, och vi har skapat RÄTTA platser för varenda pinal

*JAG har en hög med kartonger framför ytterdörren som skall packas in i bilen och rattas iväg till min lokal. Det finns inte ett endaste gott skäl till att pinalerna har hamnat här hemma nämligen...

I den delen av storarummet har vi något enstaka småutrymme som är överbelamrat med icke adekvata tingester, men dem kommer vi att fortsätta attackera under kvällen så fort vi har fått in dotterns säng igen till lillebror för nu kör vi ut mellansonens säng och gör samma process i hans rum, och sen skall han få in en nyinförkaffad loftsäng. Riktigt så långt kommer vi dock inte ikväll.

Och när hans rum är klart, så skall vi hämta en soffa och sen skall jag meddela sambon att det nog tusan blir en omtapetsering av den gröna fondväggen inom snarast.

Men se där Persil vad ett inlägg kan ställa till! Jag kan meddela att min stackars pinade tålamodspressade pedantiska sambo inte klagar ett dugg!

Ja, som ni såg häromdagen hade jag tagit modet till mig att få tillstånd av Lollopards ägare att få lägga ut deras egna privata bilder som jag hade fått nöjet att ta del av tidigare och hade sparade i min burk.

Det är absolut första gången jag outar en tapetkund så det var absolut en pirrig fråga för mig; egentligen strider det lite mot min egen övertygelse då jag ser det som en hederssak att INTE göra så. Men då jag gång på gång själv har sucktat över bilderna så hoppades jag att fler än jag skulle uppskatta att se dem. 

Det var lite pinsamt att ställa frågan, men när jag ändå hade gått över den gränsen, så ställde jag igår YTTERLIGARE en fråga, som absolut gick över gränsen till vad jag tycker är anständigt och nästan näsvist eller oförskämt; fast jag hade inte behövt vara orolig. Jag fick en mycket mycket trevlig och överraskande positiv respons, som egentligen inte är avsedd för mig -jag får dock nöjet-, men kanske kan det bli till en stor glädje för någon av er därute.

Ni får ett par ledtrådar i förväg.

*Några av er minns kanske att jag tidigare har uttalat att jag älskar allt vad utlottningar samt pay it forwards heter.

*Några av er tokgillar säkert precis som jag deras tapetfigurer?

Nu skall jag sätta mig och klura ut formerna för det, så återkom absolut inom det snaraste om du vill veta mer!

*hi-hi*

Ps. Jag jobbade som Tomtemor på olika event några år, och jag känner mig nästan som om jag skulle dra på mig förklät och näbbstövlarna igen; saknar min Tomtefar oerhört mycket, och Rudde, han med den rinnande snoken som vi tyvärr alltid fick lämna kvar hemma i Tomtebo (Ligger förstås strax utanför Rovaniemi, och hör sen!) hos nissarna. Och, känner mig faktiskt liiite som Häxan Esmeralda också, det var hon som talade om för alla barnen som hade föräldrar som påstod att Manzanilla och Esmeralda inte var en RIKTIGA häxor att deras föräldrar KANSKE skulle bli förvandlade till grodor, och som bjöd på rostade kackerlackor *Mo-haw-haw-haw*