Är nästan lätt euforisk efter ett tandläkarbesök, känner lyckan spira och ser fram emot min tid på fredag då jag skall ta bort en tand, efter att den har fått fallera helt. Jag käkade för nästan två år sedan en bit nötchoklad från Eurochopper, och där fanns en extra ingrediens iform av nötskalbitar. Krasch, sa det när det knakade till i hela käken, och sen tyckte jag att det dels blev en intensiv smärta, samt jag tuggade på något? Vad? Glas? Nä, inte då, utan bitar från min ena sidtand. Förfärlig upplevelse, önskar ingen annan behöver uppleva det.

Tittade efter. Min tand var vit och fin på den tiden, fast det saknades en bit. Så jag ringer förstås folktandvården i falkenberg där jag tidigast varit, dvs; jag har tandläkarskräck. Svår sådan. Jag går bara till tandläkaren om jag absout MÅSTE och inte annars. Däremot försöker jag hålla efter dem med alla konstens regler, så jag SLIPPER gå dit.

-"Har du ont?" Fick jag som fråga när jag hade begärt att få en tid.

-"Nej, det har jag inte men jag lär väl snart få?"

-"Nu har du ju inte varit här de senaste åren så vi måste hänvisa dig till din vanliga tandläkare."

-"Men, jag har ingen annan tandläkare, jag var hos er senast"

-"Tyvärr tar vi inte emot nya kunder, men återkom om det blir akut"

-"Men, jag har precis bitit av en halv tand, klart att det är akut? Annars hade jag väl inte ringt?"

Men nej, hon var obeveklig och ansåg inte alls att en halvt avbiten tand var akut, utan akut blev det först, om man som jag var en tandläkarlooser, och jag skulle få ont, dvs, ha fått karies i tanden eller roten började bli dålig eller något... Åkej. Jag fick väl vänta tills det blev akut... Och jag visste redan då; att det här blir inget bra i sista ändan...

Akut blev det förstås några månader senare. Men, vad fasen: en treo gör susen! Och hjälper det inte med en så kan man ta två. Eller fler. En liten coctail före läggdags så står man dessutom ut med rätt mycket smärta innan det blir akut. Dvs, så akut så att det är lönt att tänka på att trotsa sin tandläkarskräck och ringa och boka en "AKUTTID" på folktandvården. Och det behövdes inte mer lite drygt ett år, sen dog nog tanden för det slutade göra ont, om jag bara lät bli att tugga med den sidan.

Någonstans i  halva smärt-perioden nämnde jag problemet för min ena unges tandläkare som genast beordrade mig att boka en tid med en gång.

-"Varför ringde du inte direkt? Du skulle ju ha kommit innan du fick problem!"

-"Men det gjorde jag, telefonmottagaren bad mig återkomma när det var akut"

-"Men en avbiten tand ÄR akut" blev jag informerad om. "Går man för länge med det så måste man oftast rotfylla och det ställer till stora problem, och blir mycket svårare att åtgärda".

Tack för den televerket. Eller jag menar Folktandvården, förstås; nu var min bestämda åsikt klar; jag skulle INTE boka några tider som innebar några rotfyllningar. Läste allt jag kunde om rotfyllningar på nätet, och nejtack, lite smärta har ingen dött av. Kan man föda barn på löpande band utan bedövning så kan man baske mig stå ut med lite tandvärk med.

Men i förrgår tappade jag då ytterligare en stor bit utav den och nu fanns ingen återvändo, om jag inte vill ha fler inflammationer (som förstås får självläka, att gå till läkaren för en inflammation i käken innebär att de skickar en till tandläkaren) eftersom det i stort sett bara är en kvarts tand utöver roten kvar. Vetskapen att jag nu åtminstone bara får dra ut den och slipper rotfylla gjorde dock beslutet något lättare. (Tja, sorry, så ologiskt tänker man när man är dödligt rädd för att borra...).

Under min tandläkarbehovsperiod läste jag en artikel om tandläkarskräck och lagning med laser för något år sedan om det var i Allas eller Allers eller någon annan tidning av det slaget och fick där fram ett namn på en tandläkare i Falkenberg som dels använde sig av metoden och när jag då sökte om honom på nätet så fann jag ett intresse för tandläkarskräck. Det här namnet har då bitit sig fast i mitt medvetande som en igel och igår bestämde jag mig för att vänsterpartist eller inte, här skulle det baske mig sökas upp privat tandläkarvård; med livet som insats är alla dyra råd billiga!  

Jag berättar om min tandläkarskräck när jag ringer upp. Hur det har gått till. Hur jag har hamnat i mitt akuta tandtillstånd och får en tid på fredag. En timma senare så har de andra informerats om den nya kunden och en tandsköterska ringer upp och säger att det är dumt att dra ut på det och att de har kunnat få ihop en tid imorgon/ dvs, idag på förmiddagen om jag ville komma då? Jovisst, lika bra att rida tjuren medan han ändå sover.

Kommer dit. En upplevelse utöver det vanliga.

Möts av:

-"Hej, du måste vara Gitte?" alla som jobbar kommer fram och hälsar och växlar några ord och jag får en tandläkarstol att slå mig ner i direkt. Ovanför huvudet händer det en teveapparat i taket. Ett morgonprogram går och jag kan sitta och spana på Torsten Flinck (som jag av andra skäl är lite nyfiken på) medan de tar bilder och sen får jag ett par tidningar i knät:

så där sitter jag i tjugo minuter och läser om ett gammalt slott och tittar på en herrgårdsinredning och teven går och det är som att sitta i en jäkla bekväm stol i en dallas-lyx-inrättning där man väntar på manikyr, och jag slappnar av HELT, så när tandläkarn kommer, så är min panik helt borta.

Dels är det en mycket tillitsingivande person, inga konstiga rockar eller annat avskräckande, och så är han så trevlig och MÖTER mig utan att be mig öppna munnen överhuvudtaget.

-"Hur är det med din rädsla, vet du vad det kommer sig av?"

Så sitter vi och pratar om den i tio minuter, han tar sig tid att lyssna, och försöker få ett sammanhang medan mina tårar växer i ögonkroken -utan att låtsas om det- och han förklarar INTE för mig att det inte är farligt att gå till tandläkaren; utan tvärtom förklarar han för mig precis hur tandläkarskräck fungerar, att det inte är lönt att berätta att det är ofarligt, utan att man helt enkelt måste ha en avprogrammering för att bli av med den; och att HJÄLP FINNS ATT FÅ då det på sahlgrenska finns en speciell mottagning som består av både psykologer och ett tandläkarteam och man arbetar både kognitivt och med hypnos och det finns forskning och resultatuppföljningar och så vidare.

-"när jag möter svåra fall så föreslår jag att vi inte bara gör klart tandvårdsbehandlingar utan jag kan remmittera dig dit så löser man problem som uppstår även på sikt. Att laga ett par tänder går snabbt, men gör man inget åt rädslan så kvarstår det till nästa gång".

Jag har ALDRIG mött en tandläkare som tidigare varit mer intresserad av min omotiverade rädsla än att få mig att öppna munnen och bli klar på den utsatta tiden på grund av att nästa klient kommer snart!

Nu sitter jag här med en noggrann genomgång, en bedömning om att mina tänder är väldigt bra, förutom den ena boven i dramat då som måste avlägsnas; tillika en remiss till sahlgrenska på väg, samt en ny tid till på fredag som JAG SER FRAM EMOT!  Och dessutom varm och lycklig av mötet med en helt suveränt härlig PERSON och jag gick därifrån betydligt mycket fattigare men på små rosa moln.

Folktandvården har TRETTIO års dokumentation av min tandläkarrädsla, massor av besök då jag som liten inte öppnat munnen, skolor som har gett upp att ge mig tandvård och som skickat mig till massor av olika specialisttandläkare, jag har till och med fått en örfil av en tandläkare (som inte bidrog till att lätta min tandläkarskräck eller avoghet mot tandläkare) och jag vet inte hur många utskällningar jag fick varje gång jag gick upp till möllevägsskolans skräcködla nummer ett (det är INTE ovanligt att hennes tidigare patienter har tandläkarskräck, det vet jag, de flesta som gick på mölle samtidigt har massor av skräckminnen från denna tid). Nu råkade dock mitt allra första möte med en tandläkare vara ännu värre; får faktiskt skräckkabinettets väktare (dvs, tandläkarödlan) att likna Moder Theresa, (och det vill inte säga lite det) och INGEN gång har någon ens varit i närheten av att vilja prata om min skräck som inte ter sig logisk för NÅGON!

Det här inlägget blev långt, men jag är så lättad så det knappt går att beskriva i ord.

ALDRIG mer folktandvården och sen får jag vara så mycket socialist jag bara någonsin orkar. Och efter nyår flyttar jag mina minderåriga barn, för det finns en fördel med att ha hittat en tandläkare med specialintresse för tandläkarskräck som inte avvisar ens NYA kunder med detta, och det är att även deras barn är välkomna dit.

 

Tinan

15 september 2009 18:27

Jag som just satt och skrev om tandläkarskräck i en uppsatts.... har det jag med. Visst är det skönt att det finns tandläkare som tar en på allvar !! :D

 

Gitte

15 september 2009 19:51

Jamen visst, eller hur? Men varför är de så FÅ att man måste ha TUR för att råka på någon?

http://www.bortbytingen.bloggplatsen.se

 

Gitte

15 september 2009 20:23

Efter lite tandläkarsnack på facebook har jag nu fått veta att det finns FYRA till bara i min kontaktbok som har samma rädsla så många år efteråt efter att ha haft SAMMA tandläkare på samma skola. Berättelser om att man måste sövas, ta pre-medicinering, inte går, hellre tar värktabletter och inte får specialremisser på folktandvården där man går är inget ovanligt idag.

TRE stycken har velat ha telefonnummer samt information om lagning med lasermetoder.

Jag är verkligen inte ensam!

http://www.bortbytingen.bloggplatsen.se

 

Gitte

15 september 2009 20:26

Jag får flashbacks av berättelser om att man har SLÄPATS skrikande upp till tredje våning av vaktis när man skulle till tandläkarödlan; jamen precis! Det var så det var! Det knackade på dörren till klassrummet, och stod vaktis där så höll hela klassen andan; är det JAG den här gången? Inget tal om förvarning eller annat. Hade man tur så stod man inte på listan den gången och när dörren stängdes, en stackars klasskamrat hade lämnat rummet så var det som om man kunde höra en knappnål falla och jag ger mig tusan på att alla tänkte samma sak: "åh, det var inte jag...."

Fy bubblan.

http://www.bortbytingen.bloggplatsen.se

 

Helena

15 september 2009 22:13

....och du övergav dina politiska värderingar och sökte PRIVAT tandvård!!! Hihi.... Du är underbar!
Håller med om tandläkarskräck! Är själv offer för en ganska så hårdhänt tandregleringsspecialist. Efter x antal år i hans "vård" och efter 7 olika tandställningar som dragits åt av denne sadist trodde jag att jag var skadad för all framtid. Men jag har "mesat" mig. Sagt ifrån. Grinat allt jag orkar. Och faktiskt.... Förra veckan lagade de en tand på mig UTAN BEDÖVNING!!!! Yeees!
Kram

http://www.retro.tokig.blogspot.com

 

Gitte

15 september 2009 22:57

Tjadu Helena, vad säger man? Anden är villig men köttet är svagt? Jag kommer dock gräma ihjäl mig så fort det här är överstökat, men en sak begriper jag inte; här kan vi privatisera offentlig vård till privata verksamheter som både lyckas göra jobbet billigare och bättre många gånger än statliga/kommunala verk? Vad är det för tunggrodd apparat som inte fungerar inom våra offentliga förvaltningar, eller varför gör man inte samma sak lika bra som privata utövare? Egentligen har jag inte något emot eget företagande som du förstår, så länge det inte är multiinternationella jättar som står bakom... jag är för att man underlättar saker för små egenföretagare, men väljer helst att själv nyttja kommunal/statlig förvaltning när det är möjligt. Men när en allmännyttig instans inte ens vill ta emot mig när jag ringer, vad gör man då? Någonstans på vägen missades nog någon käck målsättning som avhandlar bemötande och KUNDkontakt! (allt kundorienterades för något decennium sedan, man glömde kanske att det innebär att man måste möta kunden utifrån kundens behov...?)

http://www.bortbytingen.bloggplatsen.se

 

Morgana

16 september 2009 12:26

Råkade snubbla in hit och wow, vilket härligt inlägg. Blev alldeles glad och rörd :-)
Lycka till på fredag!

/Morgana

http://queenofnight.bloggagratis.se

 

Gitte

16 september 2009 12:38

=)! Tack Morgana! Vad kul att du kikar in! Jag ser FORTFARANDE fram emot eventet på fredag. Tänk, på fredag vid middagstid har jag gjort upp med de senaste årens plågoande! Hoppas det gör riktigt riktigt ont, så den jäklen får vad den förtjänar! *skratt*

Eh? Var det verkligen jag som skrev det där sista???

http://www.bortbytingen.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Jag ska börja med att berätta att jag roade mig med att lägga upp lite kuliga julkort på Tradera igår. Vespan hittar du här. Men de verkar rulla ganska fort. Jag la upp några fler varianter av dessa och julkort av Britt-Lis Erlandsson men ni...

    Det låter helt otroligt men det är faktiskt sant. Du hittar den här.  Jag ska från början säga tydligt att det INTE är min förtjänst och att jag hoppas inte att det är uppfattas som ett "skrytinlägg" (jag föraktar självhävdelse och försöker ...

Jag avslutade mitt telefonsamtal och gick ut för att ta ett bloss. Där satt dottern och drack kaffe i vår paviljong. Det är nu inte i sig någon märklig företeelse för hon bor i fastigheten bredvid så vi råkas ofta under paviljongen som vi inte packat...

 Just nu tror jag att det händer massor av spännande och framförallt oroväckande saker gällande vår konsumtion och att vi mycket snart kommer att få se mycket avgörande effekter av både de senaste och de kommande veckorna.  Stora fördelar är väl i...

    Gick och la mig igår med massa goda intentioner. Nu skulle jag minsann bli bättre på att tänka positivt även om världen ramlar runtomkring. Ja, du har nog förstått att jag är en sån som läser nyheter flera gånger om dagen med stor förfäran o...