som gick till ända! Och det snabbt måste jag säga. Tyckte precis jag gick upp men en snabb blick på klockan avslöjar att det är drygt 15 timmar sedan, så det är nog inte undra på att jag känner mig halvmör? Men ett par timmar håller jag nog.

Vad har jag lärt mig idag? Faktiskt en hel del. Jag har altså erfarit hur man INTE gör när man kommer för sent, och det var fruktansvärt irriterande. Har man fått 30 minuter på sig att göra en framställan med det man vill förmedla så är det en fördel att vara i tid. Men jag som ständigt själv hänger på minuterna kan absolut mer än förlåta det; men baske mig, när man kommer för sent, så kliver man inte in i ett rum med ett trettiotal personer, skriker hej till alla; trots att det är uppenbart att någon annan håller en information för alla närvarande i rummet, trots att den egna halvtimman har börjat, klär av sig ytterkläderna högljutt, högt pratande med någon annan samtidigt som gruppen fortfarande försöker att lyssna färdigt på den som talar för tillfället - oerhört nonchalant, faktiskt så nonchalant att jag lyckades bli smått irriterad, trots att jag sällan blir detta pg yvig personlighet. Men bristande ödmjukhet för andra är oerhört avtändande i min värld. Nåja, det var ändå givande att studera. Men jag är oerhört tacksam över att jag fick lära mig (av Herta Berggren, för länge sedan, i ett gammalt liv), att man inte stjäl scenen när någon annan har den. Det är en erfarenhet som kan tillämpas på många ställen i tillvaron.

Nåja, på tal om bristande ödmjukhet så har jag blivit lite provocerad att tänka utanför mina egna ramar, och blivit itutad att jag måste tala om att jag finns. Så det har jag lagt några timmar på igår och idag. Har fått ett par otroligt trevliga mail måste jag säga, och det känns ju bra, även om min pms förstås gör det lite motigare än det hade gjort annars. Så det är kanske fel datum på månaden, men det får jag försöka överse med vetskapen att det snart är över för den här gången.

Och så är det höst. På riktigt.

Och det innebär att det snart är vår och sommar igen!

Om jag nu skall ägna en stund åt positivt tänkande.

Vaknade med alla världens bekymmer på mina axlar, och kände mig fullständigt klubbad och körd i botten. Stavas förstås som en bokstavskombination i form av tre bokstäver, PMS. Tur att jag skall hålla tankarna på annat håll idag. Det blir äldreboende och de nya formerna för trygghetsboende hela förmiddagen och sedan sätter vi oss och går till möte rästen av dagen. Jag hoppas att jag har så mycket jobb att göra när jag kommer hem under sena eftermiddagen/kvällen att jag kan hålla tankarna på annat håll, åker mer än gärna och packar ett par laddningar tapeter eller liknande, allt för att slippa hinna tänka och känna idag. Numera vet jag ju att det förhatliga dipp-tillståndet avtar efter ett par dagar igen och det gör det lite mer uthärdligt trots allt. Men jag hoppas innerligt att ni alla får en superfin dag!