Det är NU jag får börja julsortera allt mög som bara ligger i olika högar här hemma. Dvs, om jag skall förverkliga det jag lovade mig själv förra julen när jag stod inför EN flytt -som jag kände till, men det blev ju dubbla flyttar inom loppet av nollkommafem. Både lokal och hem. Eftersom det knappeligen var enkelt att räcka för allt så la vi ringa engagemang på julen, -lovade mig själv att NÄSTA år skulle jag... - och la allt krut på ca 260 kvadrat butik och lager som skulle sorteras och packas; fast det var på den tiden jag var laddad och strukturerad, åtminstone om jag jämför med tiden som skulle komma. Jag har nog nämnt det förr.

Jag kulle bara:

Packa ner ett par hundra kvadrat fullsmockade lager, såväl hemma som i lokalen.

Packa ner allt från butiken, planeringen var 2 veckor, då jag hade öppet sista dagen den 14 dec och skulle vara färdig och städad den sista.

Fixa alla restpapper efter avflytt.

Hitta ny lokal (vilket tack och lov visserligen drog ut lite extra på tiden att få beslut, och sen blev det inte första alternativet men andra alternativet kom så småningom av sig själv, det är där jag håller på nu).  

Sen kom överraskningen, att vi själva skulle flytta när hälften av lagret var hemkört.

Åki, nya tag.

Fick lokalen, så jag skulle bara:

köra alla lager och lanthandelsgrejjer jag hade hemma till lokalen.

Flytta själva, ungefär över ett par åkrar så det skulle gå fort?

Vi skulle ju bara göra oss av med ungefär 2/3 eftersom vi minskade boytan med motsvarande... (från nästan 300 kvadrat till 110 och compact living; vi är ju en stor familj).

Sen skulle vi bara packa upp och bli klara. Nu pratar jag om en period på ca 6 veckor och jag hade räknat med 2 veckor för att packa upp och bli klar, det enda som kom i vägen var en stor jädrans vägg som plötsligt stod där. Så efter att lämna över lokalen den sista december, och några veckor senare  tömma och städa huset, så; pang. Förlamningen infann sig utan att jag ens märkte det. Det enda jag noterade var att jag inte blev klar?

My limit gick någonstans där ungefär, så allt har ju varit tuggummi sedan dess. Men tro attans, jag börjar känna igen mig själv så smått och orkar nästan ta tag i saker igen. Det har varit en nyttig erfarenhet, men dyr. Och jag inser att när jag känner att allt är kört, så orkar jag fortsätta lite till. Och lite till. Och lite till. Om det så bara är dag för dag, eller minut för minut.

Men tiden framför mig hoppas jag innerligt att jag klarar av att göra allt det som känns som om det är lagrat i kroppen.

Dels, bli färdig här hemma.

Dels, bli färdig i lokalen.

Men nu måste jag baske mig också få upp lite försäljningsiffror om jag inte vill hamna fullständigt på bar backe, dvs mer än det är idag.

Så nu ger jag järnet och glädjer mig åt att den strukturerade personen börjar tänka klart igen. Såhär kan jag inte hålla på; då är det bättre att jag springer ut och söker mig "ett riktigt jobb", ungefär.

Och dessutom är det snart "nästa jul" och jag har absolut tänkt att hålla löftet både till mig själv och ungarna!

Det här blev långt och det blev en enda pep-talk till mig själv. Jag hoppas att du som läste ända hit har en fruktsam, energigivande och härlig dag framför dig! (Det tänker jag ha!)

 

Tinan

24 september 2009 16:13

:o
livet är inte bara en räkmacka, ibland får man ta ostkrokar fram....
eller typ
skynda långsamt :)

 

Gitte

24 september 2009 16:39

Jodu, idag fick jag allt ta fram ostkrokarna och vässa armbågarna rejält. Ett förslag till beslut som fick mig att gå fullständigt i taket, börja leta rättsdomar, läsa socialförsäkringslagen, läsa förvaltningslagen, ringa bo, ringa JO för eftersökning av domar, maila majblomman, prata med länsrätt och länsstyrelse, äsch, jag har tappat räkningen på alla instanser jag har kollat läget hos idag. Nu jädrans är jag trött på alla neddragningar i välfärden! =O! Det räcker nu! *grrr* Men jag har hittills gjort 8 timmars nytta till ingen nytta... tills jag sammanställt det jag kommit fram till: och kan jag vända på ett par stenar till så kanske jag hittar det jag söker i sista ändan, nämligen ett generellt beslut eller en generell myndighetslathund som påvisar att det finns en uttänkt strategi att försämra villkoren för funktionshindrade!

http://www.bortbytingen.bloggplatsen.se

 

Tinana

25 september 2009 08:30

Det där är mig inte helt obekant. Just nu, och timmarna blir till dagar och snart är någons ungdomsår förbi. Trampar vatten. För att säga allt och inget.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Jag ska börja med att berätta att jag roade mig med att lägga upp lite kuliga julkort på Tradera igår. Vespan hittar du här. Men de verkar rulla ganska fort. Jag la upp några fler varianter av dessa och julkort av Britt-Lis Erlandsson men ni...

    Det låter helt otroligt men det är faktiskt sant. Du hittar den här.  Jag ska från början säga tydligt att det INTE är min förtjänst och att jag hoppas inte att det är uppfattas som ett "skrytinlägg" (jag föraktar självhävdelse och försöker ...

Jag avslutade mitt telefonsamtal och gick ut för att ta ett bloss. Där satt dottern och drack kaffe i vår paviljong. Det är nu inte i sig någon märklig företeelse för hon bor i fastigheten bredvid så vi råkas ofta under paviljongen som vi inte packat...

 Just nu tror jag att det händer massor av spännande och framförallt oroväckande saker gällande vår konsumtion och att vi mycket snart kommer att få se mycket avgörande effekter av både de senaste och de kommande veckorna.  Stora fördelar är väl i...

    Gick och la mig igår med massa goda intentioner. Nu skulle jag minsann bli bättre på att tänka positivt även om världen ramlar runtomkring. Ja, du har nog förstått att jag är en sån som läser nyheter flera gånger om dagen med stor förfäran o...