Sa jag och sträckte fram den här framför sambon:

-Den é la söt?

-Nja, det vet jag inte.

Sambon såg mäkta skeptisk ut. Jag hade just visat honom en bild från Helenas blogg (retro-tokig) från deras sovrum, en tanke som faktiskt attraherade mig efter att ha tänkt hel fondvägg bakom sängen tidigare.

-Ja, vi kan göra så om du vill, säger han.

-Men vad tycker du?

-Jag tycker ingenting, säger han. Jag har blivit ALLERGISK mot tapeter.

-?????

Där ser ni vad jag ställer till i min omgivning.Tapettanten numero uno, immuniserar alla hon kommer i närheten utav, eftersom hon inte kan prata om annat.

Jag har insett att jag kommer att sluta cyklande runt med tapetpåsar på styret och att jag kommer att natta alla mina rullar varje kväll, väl förvissad om att de har optimal omgivning för att inte åldras, och jag kommer att bevaka mina skatter med mitt liv. När jag blir riktigt förvirrad kommer jag att gå runt och rabbla produktions och variant-nummer, Duro 295, Alcro 8645, Accord 1518, Macgregor 2895 (eller vad de nu heter; jag hittade på nummerna där jag sitter) etc, etc, etc och gå in i mina egna tapetdimmor tills någon inser mitt bästa och låser om mig för gott.

Ett scenario så gott som något. Bara jag får mina tapeter med mig! =)!

Gårdagen försvann i feberns tecken här hemma hos oss.

På morgonen var lilleman het som en kamin, så det var att ta fram tempen. Den visade 40, 4+0,5, dvs, 40,9.

Panik. Farligt nära gränsen som ger en risk för feberkramp och dessutom hjärnskador om det skulle fortsätta stiga, så det blev till att försöka få i ungen alvedon; flytande gick inte, suppar hade vi inte hemma och tabletter kunde han inte svälja. Goda råd var emellertid billiga, så tvärsemot alla rekommendationer om vad man ger till barn, så fick det bli en halv treo, den gick ner och var dessutom "god".

Febern fortsatte dock stiga de första tio minutrarna så av med alla paltor och ner i en så kall dusch som möjligt, där han fick sitta och huttra en bra stund. (jag motstod min lust att BARA sätta på kallvattnet).

Det tog skruv och snart visade tempen på 39,7+0,5, dvs, 40,2, så det var på väg åt rätt håll. När han var nere på 39,8, vilket tog ett par timmar, så vågade jag mig på att ta vår ENDA bil och åka till apoteket. Men det var bra nervöst en stund där. Och han låg som ett frimärke i sängen mestadelen av dagen. Vaknade korta perioder och sen somnade han igen, orkade inte ens hålla huvudet uppe.

Nåja, dagen gick, och vi puttade i honom febernedsättande i enlighet med alla föreskrifter och klockan, ville inte riskera att febern stack upp igen. Kändes bättre på kvällen och gick till sist och la sig för natten. Vi förvarnade om att vi kommer att väcka honom för att ge medicin och ta temp.

Nattemp: 36,3+0,5 ger en normaltem på 36,8. Han fick ett par suppar ändå, och så får vi avvakta dagen idag. Han ser emellertid välmående ut och verkar inte alls febrig.

För er som inte har barn var det här helt ointressant, men jag kan säga att det var panik en stund, men nu efteråt blir det ännu mera underligt. VAD ger en riskfyllt hög febertemperatur under flera timmar och utvecklar sig till helt feberfri inom tio timmar? Skumt. Vi avvaktar dagen.