Alla inlägg under september 2009

Av Gitte - 4 september 2009 13:57

Några av varianterna som kom fram idag visar jag här.

Nedan en orange stick-prick-rand-tapet. Jag älskar dessa lite kontrasterade tapeter som ger en visuell kick. Endast två rullar finns av den här puddingpastejen och jag stod länge och tvekade, skall jag, skall jag inte, bryta en rulle. Det fick bli inte. Jag hade en albino-majsorm en gång, Electra (som tyvärr hade en med-kläckt ryggdefekt, så hon blev inte så gammal) och hon hade den här färgen på sina rundlar. Hon var otroligt vacker. Det är den här tapeten också!

Sen den här; den är inte dum den heller:

En riktigt häftig medaljongtapet. Synd att min tapetkniv kom med, det var ju liksom inte riktigt meningen att det skulle synas att den låg där som motvikt för att rullen inte skulle tjoffa ihop och rulla hop sig igen. Men när den ändå är framme på bild, så är det den här sorten jag föredrar, dvs, en riktig tapetkniv med rakblads-skär. När man skall tapetsera, använd inte mattkniven till det, utan införskaffa en sån här! Och byt rakblad ofta!


En gammal bekant finns med, har haft några rullar av den tidigare och jag måste säga att den hamnar absolut bland mina tjugo-i-topp-ever. Finsk desing från eran då den var som bäst:

Tröttsamt att skriva att färgen är missvisande, bakgrunden är vit och själva medaljongkonturerna är sjuttiotalsbruna. Inget annat. Lysrör är inte superljuset att föredra när man skall ta foton om man inte klarar av att hantera en kamera precis....


Nåja, en goding till.

En Macgregor. Har glömt att kolla ursprungsland, men nog verkar den väldigt skotsk? Vad jag kan döma av en hemsida om Macgregor-klanen och dess historia, så är detta deras eget mönster. Googla får ni se! =)!


En vinyltapet med kult-status. För den som vågar sig på ett riktigt murrigt sjuttiotal:


Och den här visade jag i förra inlägget, men den tål att ses i repris:

Sau jäddrans onderbaur!

Vill du se fler så finns det en länk till "mina tapeter" i kanten, för nu skriker vardagens trivialiteter högt. En fika var det, ja!

Av Gitte - 4 september 2009 13:23

Idag är det höst på riktigt. Och jag har verkligen ansträngt mig för att behålla min pms-mood HELA förmiddagen, men se, jag kom visst av mig. Den ena överraskningen efter den andra dök upp. Till sist hann jag inte ens känna efter.


Sambon hade pratat om att försöka göra sig ledig idag, men se, det sprack. Attans osis, där gick min heldag med bil hela dagen om intet. Fick göra det bästa av förmiddagen, så tidigt iväg som möjligt. Vädret skall vi inte tala om. Typ-keligt västkustväder, grått, regnigt och hård vind som biter genom märg och ben. Men inget att be för, iväg skulle jag. Fast att jag helst vill gå i ide just nu.


Det första som händer i lokalen när jag går längst in för att tända, är att jag tror mig se en hastig skymt av en skugga som SKULLE kunna vara a; en inbillning, b; en effekt av att skallen inte är med, för hastig huvudvridning, eller felsyn, c; en mus.... jag hoppas innerligt inte på det sista men det innebär ändå att det får bli att styra kosan till granngården för att införskaffa ett x-antal musburar att ställa ut lite här och där.


Jag tycker om möss, det är inte det, men de får hellre flytta hem till oss än att befinna sig i min lokal. En liten stund funderade jag på om det skulle hjälpa att sätta upp skyltar; "Mus-Fest i grannhuset, skafferidörren står öppen". Men det föll på att jag inte är säker på att de kan läsa, och jag tycker att det är svårt att stava på musiska. Fast mest lutar jag åt att det var min sedvanliga hysteri som infann sig. Det är både mörkt och skumt framför magasinet så jag kan ha sett fel. Hu! Vad jag hoppas på det!


Tja, det var det humöret, det gick i botten ytterligare, det förstår ni va? Jag fick tänt upp, satt på radion. Skumt, det var ju bra musik? Satte batteriet till kameran i laddaren, började plocka plast från rullar och tapetrester som jag sist bara dumpade efter mig när jag gick och plockade ner i en svart sopsäck, och helt plötsligt kom jag på mig själv med att nynna. Vaddå? Vad har jag för skäl att springa och sjunga helt plötsligt när allt är sk*t? Dumt, eller hur? Och helt plötslig... så slår det mig att det står en fem-sex säckar mitt på golvet som inte stod där sist. På något sätt har det kommit in flera säckar med gamla dukar och skor i min lokal som jag inte har en aning om vad det kan vara. Mycket spännande faktiskt! Hade god lust att gå igenom det, men jag besinnade mig; måste bli klar med alla tapeter först innan jag tar tag i något annat kul... Så jag satte igång med tapeter.


Och tar tag i en rulle som ser helt oanselig ut. Och vad finner jag? Se här:

Jamen, ni förstår att solen gick upp? Det var inte alls svårt att jobba undan relativt koncentrerat, trist bara att jag till sist var tvungen att bryta för att hämta barn, hämta sambo och sedan sätta mig här... -utan bil, när jag nu har fullt upp! (Fick som tur är lite arbetsuppgifter med mig hem, så jag slipper slösa bort min tid med att städa!).



Av Gitte - 3 september 2009 14:03

Den här veckan har gett upphov till stressymtom, helt klart. Jag sliter mig själv mellan det jag vill; och det jag måste; och det andra vill; och det andra tycker att jag måste. Inte helt lätt alla gånger, speciellt inte när man känner att man vill klara allt med bravur? Vi har ju som jag har klagat över tidigare, inte mer än en bil sedan i våras, och under sommarlovet har det fungerat finemang att planera in allt efter hur bilen är på hemmaplan -dvs, inte står utanför sambons arbetsplats ett gäng mil hemifrån- men nu när skolan har börjat. Vojne. Det är nu alla tandläkartider dyker upp, alla intyg som måste fås fram och sedan måste skickas till olika ställen, barnen behöver skjuts, lärare envisas med läxor och föräldrarmöten (jag avskyr föräldrarmöten innerligt!) och allt det där. Längtar redan till nästa sommarlov kan jag säga... Inatt gav det dock en fullständigt löjlig efterverkning: jag låg halva natten, helt feberfri, och undrade om jag inte var på väg att bli lite sjuk och om jag inte hade fläskviruset i alla fall; "Tänk om jag är död imorgon när jag vaknar?" Hm, tror visst att medias nyhetsrapportering har gett upphov till lite överdriven oro... och så även hos mig. Jag tycker att det är görläskigt! (Inte läsco-läsk-igt, utan obehagligt denna gång).


Sen vet jag ärligt talat inte om det kan vara så att jag verkligen har PMS. Misstanken slog mig förra månaden, måste ju kolla efter i min blogg när det kan ha varit, för om så är, så är det nog det jag har idag. Dvs, att det inte är en oförklarlig dipp, eller att jag landat i realiteten och insett att jag är kass, störd och misslyckad. Det är nämligen idag jag tittar på tapeter och undrar varför jag gör det här, och hur jag verkligen kan inbilla mig att någon endaste levande varelse överhuvudtaget tycker om min gamla skit och varför jag inte går och sinnesundersöker mig istället och ber att få normal-medicin så jag blir som alla andra som faktiskt går iväg till ett riktigt JOBB varje dag och får lite struktur på sin tillvaro. Blääää!


Började i alla fall -trots idogt inre motstånd- att riva lite i de nyinkomna varianterna igen, ett par exempel visar jag här. Den gula överst är jag själv riktigt förtjust i. Den nedre är förvisso söt, men jag är ingen rosa person, tror jag? Och som vanligt är jag precis värdelös på att hantera en kamera, så bilderna gör inte färgerna rättvisa. Som sagt, den översta är riktigt snygg! Fast att den gillas av en puckad typ som inte klarar någonting (=MIG!).

Ps. Nu räknade jag efter. Det var 24 dagar sedan jag var sämst i heela världen sist.... Får se när jag är det nästa gång igen? Kan det finnas ett (tapet-)mönster?

Av Gitte - 2 september 2009 18:54

Har varit på en rolig vind idag, på jakt efter åttiotalstapeter. Jadå, värsta strukturen från åttiotalet med eller utan aprikosa blommor. *skratt* Fick ett ryseligt minne från när vi köpte hus i början på nittiotalet och det fanns sååå fina *ironi; jag avskydde dem* sådana i vårt vardagsrum. Den gången hade jag min absolut första håriga tapetdiskussion, i efterhand är det nästan ett roligt minne som jag kan skratta gott åt, tyvärr strök ett par hundra krukväxter med på kuppen, något som fram tills dess var något jag mer än gärna omgav mig med, men sedan dess har jag knappt haft en blomma... äsch, jag måste nästan berätta?


Som sagt, nyköpt hus och allt. Och a.b.s.o.l.u.t de gräsligaste åttiotalsskapelserna i vardagsrummet, man kan tänka sig. Det hade snabbt vänt helt och hållet och redan tidigt på nittiotalet var åttiotalet det värsta man kunde tänka sig... och jag började spana tapetkataloger; på den tiden började explosionen som senare kom, med utländska kollektioner och även flera kollektioner per år, även om det var lite mer försiktigt då än idag. Tapetsera var väl inte något man gjorde mer än vart femte-tionde år då? MAX. (Inte som idag, nästan vartannat år om jag tolkar trendkänsligheten rätt). Och jag hittade en nästan lite orientalisk kollektionsbok. Som jag lånade hem. Och där fanns TAPETEN över ALLA TAPETER. En underbar antik/orientalisk grön med guld-medaljong. Den var såå fin. Tyckte JAG. Men när jag visade barnafadern den, så tittade han på mig och utbrast:

-Den? Är du klok? Aldrig i livet. Kommer inte innanför dörren!


Men hallå? Ursäkta mig, han var inte svår i vanliga fall när det gällde hem och interiör, jag kunde göra ungefär som jag ville, även om han inte förstod varför alla möbler tvunget skulle handlas på auktion när alla andra hade läder och chrome eller carpati och sånt. Men tja, han fann sig. Han tyckte nog inte om det, men som sagt; opponerade sig inte, och nu när jag hade hittat mitt livs tapet till vårt första egna hus? Jag förstod ingenting. Men skam den som ger sig tänkte jag. Jag skulle tapetsera vardagsrummet, oavsett vad han sa, och just med den tapeten, jag hade inte tänkt vika en tum.


Därför tömde jag vardagsrummet på möbler en natt när han låg och sov, och på morgonen kom han ner till ett helt tomt vardagsrum.

-??

-Jag har flyttat vardagsrummet till lekrummet (som hade en nylagd lekgolvplastmatta från tarkett; en i klara legofärger och svart; med spel och bilvägar och sånt, jättetjusigt att ha till vardagsrum!). Vi får ha det som vardagsrum tills det andra är klart. Och jag hade verkligen gjort iordning barnrummet, det värsta rycket jag haft någonsin tror jag, böcker var på plats i våra ivarhyllor (som jag förstås har kvar), hörnsoffan stod där, bordet, teven var ikopplad och alla barnens leksaker var instuvade i  en garderob. Snart skulle han ge sig. Eller hur? Jag skulle väl inte ens behöva diskutera tapeten mer? Men medge att det är självklart att jag skulle få som jag ville? *suck*.


Nåja, jag ville åka beställa tapeter denna dag, och visst, han hängde gärna med men uttalade att:

-Gitte, den tapeten du har bestämt dig för kommer inte upp. Välj vad som helst men inte grönt, jag står inte ut med det. 


Tja. Då fanns det absolut inget skäl för mig att åka och välja tapeter förstås. Så jag stängde dörrarna till storarummet och sa att de får vara stängda tills vi har löst vilken tapet vi skulle ha. Dvs. Den dagen jag fick den jag ville ha. Vi förstod bägge två att det var låst, och att det inte var någon ide att diskutera saken vidare, så vi teg ihjäl det här problemet och dörrarna, de fick förbli stängda. I ett och ett halvt år.


Problemet var bara att alla mina blomkrukor och klängväxter och palmer stod innanför den stängda dörren glömde jag helt, en vacker dag slog det mig;

-Vart fasen är mina blommor?

Hade inte ägnat dem en tanke, utan gått förbi de här stängda dörrarna varenda dag under hela den här tiden utan att tänka på att där inne stod det växter som bara dog.

Till och med mormors svärmorstungor hade jag lyckats att ta kål på...Yuccapalmerna var de enda som levde. Och de hade skjutit skott på skott. De verkade trivas aldeles ypperligt av den här behandlingen.


Till sist blev rummet tapetserat. Det blev inte min tapet, inte ens något i närheten, men vid den tiden sket jag i vilket, eftersom jag inte lyckades trivas i huset alls och inte ens tyckte om det, sen spelade det absolut ingen roll att det fanns ett stort garage. ,

Det var inte svårt att lämna det sådär tio år senare kan jag säg. Men tapeten glömmer jag aldrig! Kanske en dag att jag lyckas att springa på den någonstans i något gammalt lager, jag kommer nog aldrig att sluta leta efter den!


Men förstår ni att jag ryser när jag ser strukturtapeter från åttiotalet med snälla aprikosa blommor på?

Av Gitte - 2 september 2009 13:15

Det är miljövänligt att shoppa secondhand.

Det är vi alla överens om. Men alla är inte överens om att man VILL handla secondhand. Och det är fine! Alla kan inte bara nyttja gammalt, för det måste in nytt i systemet också, eller hur? Men det finns en sak som vi ALLA kan göra, vare sig vi är secondhandletare eller ej, och det är att rensa på sådant som vi inte längre behöver. Sådant som vi har använt färdigt. Och sådant som vi inte längre vill ha. Ett, tu, tre. Vi räddar inte bara vår planet utan får även lite Feng Shui omkring oss, och det är väl inte så dumt, eller hur?

Ett faktum är att om alla vi som vill konsumera produkter second hand skall hitta det vi behöver, så måste det ju finnas ett utbud.


Om alla sparar sina saker eller skickar på dumpen så blir det svår att hitta varor i andra hand.

Tänk på att just det regnstället som dräller hos dig i storlek 90 cl och som är för litet för lilltösen, och som ligger där till ingen nytta. Skicka det vidare! För hos någon annan finns det en annan lilltös som precis börjat dra 90 cl och som behöver just det här regnstället! Så när du säljer av eller lämnar du vidare gör du dessutom någon glad. Och lite glädje mår vi alla bra av, eller hur? Både att bli smittade utav och att sprida. Så make your day, börja röja direkt!

Gå igenom dina grunkor.

Nu är det inte dumt att planera för bra förvaring för det man kommer att ha kvar i sista ändan när röjet är gjort. Passa på att sortera och lägga iordning snyggt, så blir det trivsammare än det var när du började.

Sådant som:
1. Du inte behöver
2. Du inte använt senaste året.
3. Är bra och ha, men inte kommit till användning
4. Du inte riktigt vet vad du skall ha det till.
5. Inte passar, och som saknar affektionsvärde. (sorry, vi kommer sällan ner i den där matchvikten och om vi gör det, så vill vi ändå kosta på oss nytt, eller hur? Och modet svänger snabbt, om ett år eller två är det inte längre attraktivt).

Skeppa vidare.

Du har haft det ett tag, det har varit ditt men nu är det väl ändå dags att någon annan får ta över, eller hur? Det är dags att gå vidare mot nya mål...

Peta ut sådant som du vet är eftertraktat och som det finns ett bra andrahandsvärde i. Varför inte lägga en annons på blocket eller tradera direkt? Lämna på loppis på kommission? Arrangera en bakluckeloppis med grannarna? tja, man kan lägga hur mycket energi på det som helst eller välja snabbaste och enklaste vägen.
 

Se det som en personlig vinst!

Det är trots allt inte helt dumt att få lite påspädning på kontot lite då och då. Varför inte planera att betala av en skuld eller att göra något roligt för pengarna som kommer in? Så kan du ligga där och skratta på beachen, eller njuta av en dag på spa för pengarna istället för att de ligger i garderoben. Måste väl ändå vara roligare, eller hur?
 

Behöver du något nytt?

Det är för pengarna som du får in för de här grejjerna som du kan unna dig något riktigt roligt som du inte kunnat annars om sakerna legat kvar.

Jag hoppas att det här kan vara en motivation som bidrar till förändrat konsumtionsmönster. När du har sålt det som säljas kan, när du är nöjd eller inte orkar mer så packar du ihop rästen och kliver iväg antingen till loppis.

Du som inte orkar bekymra dig som att sälja det alls.

Packa ihop och kör iväg till en loppis. De brukar inte föredra det så; men har de inte öppet när du kommer, ställ det utanför deras dörr och åk. Det skall nog mycket till för att de skall bli ledsna för det!Sen har du gjort ditt och faktiskt gjort en god insats för miljön sett på sikt. OM vi alla försöker att välja det här sättet att bli av med saker istället för att köra det till tippen så blir det i sista ändan en stor miljövinst, eftersom du defakto minskar sopberget som du/din familj/ producerar varje år, och inte minst, samtidigt bidrar till att producenter får börja att planera sin produktion bättre, det är du och jag och våra barn -även ur ett globalt perspektiv- som på sikt far illa av deras överproduktion! Vi måste säga stopp! Om så genom att markera genom att öka vår ÅTERBRUKSKONSUMTION!

Statistiskt sett så producerar vi ETT HALVT TON SOPOR PER PERSON OCH ÅR I SVERIGE? (siffran är skrämmande! Tyvärr finns en övertro på våra återvinningsstationer om att de skall vara så bra.)
Så alla vi som handlar på loppis, eller gör det tillgängligt för konsumtion borde egentligen få en miljömedalj av staten varje år! Varför ex inte göra konkurrensen mellan välgörenhetsloppisar och privata mer jämlika, tillika öka motivationen till återbruk; vi handlare borde gå samman och kräva momsfri handel så vi får samma villkor som välgörenhetsloppisar etc. Något som säkert hade bidragit ex till fler arbetstillfällen!  Någon som hänger med ut på barrikaden? *shit, måste ju få in en knuten näve mitt i alltihop!*. Vi behöver onekligen en levande ÅTERBRUKSDEBATT! (och sopdebatt!)

Av Gitte - 2 september 2009 00:35

Har gått med bryderier några dagar nu, ang inte ett, men två oanvända längder från 1965. Har funderat fram och tillbaka, fram och tillbaka; göra något fint, eller lägga in i garderoben? Att skära i det... nej. Det går bort. Det går bara inte. Det vore helgerån. Man gör inte så med intakta tygbitar som har fått 44 år på nacken. Det förstår väl vem som helst; till och med jag? Om nu tidigare ägare, som råkar vara två; en tillförlitlig uppgift: har låtit klenoderna ligga och vara intakta, vem är då jag som tror att jag står över historiens vingslag och gör grytlappar eller köksgardiner utav det? Det här inser ju jag med...


Risken att det blir dåligt liggande vikt år efter år finns dock, och risken minskar inte med åren så därför känns det ändå som att NÅGOT bör de användas till. Man kan inte bara ha klenoder liggande i garderoben heller, de måste ju njutas utav. Frågade min kloka mamma, som dock tyckte att jag skulle låta dem ligga, mest med tanke på att jag inte kommer att bli särskilt bofast här, och kommer att ångra i efterhand om jag kapade dem den dagen jag kommer hem, (eller varför inte; skaffar mig en husvagn? Så jag slipper fundera över var jag egentligen vill bo?). Bra tänk, Mamma. Det håller jag fast vid. Jag skall inte använda dem här.


Då var en möjlighet borta. Inte klippa, inte måttskapa något hit. Det kan jag använda nya mindre attraktiva tyger till. Sånt man kan hitta igen om inte annat, om man nu skulle ångra sig.


Så. Nu har jag tre möjligheter kvar, varav overksamhet i garderoben går bort. Två tankar återstår än så länge:

Testade den är varianten, att lägga ut en längd på en säng:

 

Och jodå, det räckte, mer än väl. Det går att göra ett överkast utav det! Och med två skulle det bli ett dubbelsängsöverkast utan problem. Hm. Jag tänker inte maskinsy det själv, så mycket litar jag inte på mig själv bakom en maskin att jag ger mig på tyger av det här slaget: och jag vill inte heller ha det som ett enkelt tygöverkast, utan det skall i så fall ha både vikt övervikt framkant, (nu syns inte hela rapporten, det är ljusgrönt utanför det svarta), troligtvis en svart sådan tillika baksida, och kanske en vadderad kviltning? Det får i så fall handsys, efter linjerna i mönstret. Det skulle kunna bli riktigt bra ärligt talat och det skulle onekligen bli ett one-of-a-kind överkast! (Men det är klart att det inte går att sy om till annat efteråt i så fall, men ett sånthär överkast skulle man älska rästen av livet och hålla kärt förstås). Det är ett jätteprojekt (-för mig!). Varenda stygn måste vara exakt rätt, och så litet som möjligt och det måste göras för hand. Jag skulle behöva ta mig lite fritid om jag gav mig på det. Kanske till och med unna mig att landa framför teven lite då och då och titta på program jag i vanliga fall förkastar? Nu var det väldigt länge sedan jag sydde något i lapp eller kviltat överhuvudtaget. Minns jag ens hur man gör? Hm, det gör jag nog när jag väl sätter mig, eller så får jag friska upp minnet på något sätt, eller anmäla mig till en kurs för att få proffshjälp, men i övrigt- att sy precisionsjobb för hand, är bara kul.


En möjlighet till är att använda dem som draperier i affären. Då skulle de går att använda enkla, och när lusten faller på skulle de kunna brukas till annat. Också en tanke värd att begrunda. Så ett litet tag får det nog ligga overksamt och så får jag suga på karamellen lite till innan jag bestämmer mig.


Men åh, vilka i-landsproblem jag skapar!

Av Gitte - 1 september 2009 23:04

Sambon kom hem från jobbet här under kvälls- eller nattakvisten. Och sträcker fram ett så fiint litet paket.

Det var så sött så jag knappt ville öppna det. Det fick mogna medan jag drack en kopp gudadryck. Kaffe förstås.

Känner mig kanske lite fjantig för att jag tuschade min adress sådär, jag är egentligen inte särskilt hemlig, men det stack lite i ögonen på mig att lägga ut det helt naket. Som om jag skulle vara avklädd eller något, in på bara skinnet. Så det var bara av ett plötsligt integritetsanfall, inget annat. Det var så fint skrivet att det egentligen förtjänade en exponering. Det andades omsorg! Återigen mycket väl packat. Jag hoppas innerligt att Krimskramsan får mycket feedback för sin packtalang när hon säljer på tradera!


Men till sist så var jag ju bara tvungen. Jag visste vad det innehöll. Och jag vet på förhand att de kommer att göra sig i mitt skyltfönster när vi närmar oss jul. Nu har jag inte vikt upp dem i fullängd på bild utan de fortsätter vardera en bit till.


Tomtegirland nr 1:

Tomtegirland nr 2:

Tomtegirland nr 3:


De är såå fina. Helt bedårande! Och det känns nästan overkligt att ha dem här. Det var inte mer än någon vecka sedan jag satt och kikade juldekorationer i en gammal katalog, och jag tänkte för mig själv att det är attans att man inte kan beställa dem idag. Enligt mitt tycke var juldekorationerna finare förr, inte minst för att de faktiskt användes år efter åt, då man tog fram kartongen med julpynt. Idag vill varuhusen helst få oss till att byta varje år, för det kommer nya modefjonger och nya färger i ett. Julen har verkligen förändrat från tankens tid, familjens tid, ledighetens tid och inte minst från tillfället då man kunde åtnjuta vårens, sommarens och höstens slit och koppla av med den goda maten som man själv producerat och själv såväl skördat som sått. Idag köper vi helst skinkan färdigkokt, och som sagt, julkraffset från förra året har vi gjort oss av med, för i år skall det vara en skotskrutig gran. Ungefär. Åh, jag vill ha tillbaka den gamla tidens jular. Och dessa gamla tomtar ger nästan en känsla av det, trots att jag sitter här precis i början av september, och ännu är det ett par månader kvar tills man behöver tänka på jul.


Stort tack, Krimskramsan! Jag skall vårda dem väl! Massor av kramar till dig!

Av Gitte - 1 september 2009 17:17

Av en ren slump trillade jag in hos Krimskramsan igår. Och där stannade jag länge kvar, och läste tillbaka så långt jag kunde. Vilken härlig och livsglad blogg! =)!


Men ett par detaljer tog min uppmärksam och det stod att de bägge var tillgängliga så jag hojtade genast högt! Vi kom överens om byte, och idag anlände ett paket:

Så fint och stabilt packat!


Såhär ser baksidan ut! Fullkomligt nyskick! Tryckt igår?



Nja, knappast. Här är den. Helt underbar. Ännu finare i verkligheten än jag hade förväntat mig!

Det är lite mindre än en rulle, då jag antar att det har varit ca 6,5 meter från början på den här. Men den räcker absolut till en liten fond i mitt kommande kök i lokalen. Nu får jag skynda mig att hitta mitt överskåp också, för nu vill jag ge mig på även köket. Hade egentligen tänkt att jag skulle avvakta lite med det. Men det går ju inte när man måste få se hur den här skönheten ser ut uppsatt?


Jag har ett brev i brevlådan som väntar från Krimskramsan, skulle jag förmoda. Men jag kommer inte in i det innan sambon kommer hem för han har nyckeln till brevlådan med sig på jobbet, min egen den ligger någonstans (A-typiskt för mig!) och det var ett tag sedan jag såg den sist... Så därför fyller jag på med bilder på ett kul byte till under kvällen.


Nu är jag bara nyfiken på om Krimskramsan blir lika nöjd och blad och lycklig som jag... nästan det allra mest spännande med byte, ärligt talat! =)!


Vet inte om jag kanske skall tillägga att jag har tagit namnet Bortbytingen, just för att ett av skälen är att jag älskar byteshandel, och tror att det skulle gå över till det i större skala även sett ur ett samhälleligt perspektiv? Hu. Där var jag fasligt nära att gå över till ett långt politiskt utlägg. Men jag tror att jag avstår innan jag skrämmer bort er som tittar in! Ha en supereftermiddag!

Presentation

Translate

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10
11
12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25
26
27
28 29 30
<<< September 2009 >>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Långåsbloggkartan.se!

Skapa flashcards