Bortbytingen behöver mer ytterkläder i alla barnstorlekar!

Inför uppstart behöver jag fylla på med ytterkläder, för väder och vind.

Förra årets dyra ytterkläder (ev säsongen före om de inte är väldigt kollektionskänsliga och i samma goda skick) som är i bra -nästan nyskick-, ex reima, pop och liknande tas emot på kommission; ett nytt giv jag försöker mig på nu vid återuppstart. De ytterkläder jag får in per kommission, kan jag tyvärr inte byta bort mot tillgodokvitto, men förhoppningen är att fler motiveras att lämna in riktigt dyra fina overaller när villkoret ändras, och att ni som köper kan hitta dem även hos mig, till en överkomlig kostnad (som jag kommer överens med inlämnare förstås, kommissionsplagg kan jag själv inte styra priset på i samma utsträckning som övrigt inlämnat per tillgodokvitto; jag har full förståelse för att man inte vill slumpa bort ytterkläder som tidigare kostat upp emot ett par tusenlappar eller till och med mer...).

För övriga ytterkläder, jackor, overaller, regnkläder etc, är det oförändrat.

Förra årets tillika förrförra årets riktigt varma ytterkläder kommer även i år att i stor utsträckning vara i exceptionellt skick, eftersom vi inte haft någon vinter på länge; ändå behöver man köpa på sig så man har liggande, eller för vinterresan norrut. Tänk om vädret kunde vara lite mer konsekvent? Förra året var nästan skrämmande, en del ytterkläder kom in med prislapparna kvar, eftersom man inte behövt dem alls året dessförinnan, vi har ju haft två år med nästan ingen vinterperiod alls!

I år tror jag personligen dock att vi kan räkna med en vargavinter, och det börjar ju bra!

Kan vara bra att tänka på vid prissättning:

Tänk på att jag som företagare har massa förutsättningar jag måste förhålla mig till.

*Priset skall sammantaget vara tillräckligt bra för att det skall vara intressant att köpa begagnat.

Som näringsidgare har jag såväl

*momsplikt,

*utgifter att täcka för lokal, drift och verksamhet,

*samt skall skatta i sista ändan på de intäkter jag gör.

(Lön vet jag än så länge inte vad det är.... ärligt talat, men en vacker dag måste jag ju dit med om jag skall orka fortsätta i längden).

Det styr tyvärr i rätt stor utsträckning procenten jag kan betala till dig som inlämnare, ibland är det pinsamt lågt i förhållande till vad du själv har gett.

Även du som tycker att ersättningen blir för låg hos Bortbytingen; omsätt dem i återbruk;

Sätt ut annons i lokaltidningen,

Lägg dem på tradera,

eller sälj dem på blocket!

Det viktigaste är att de kommer någon annan till gagn!

Jag fick frågan igårs morgon, strax innan jag skulle åka iväg. Gissa 3 gånger? Kaffe är ALLTID gott och är sällskapet dessutom såhär trevligt så är det mer än välkommet efter några timmars slit!

Karin Östergren, (kanonduktig klädsömmerska och tidigare teaterkostumör, med historiska dräkter som specialintresse) kikade förbi med sin dotter, med en härlig fika.

Töserna på bild har inte träffats tidigare, men jag är såå faschinerad av barn. De stod i ungefär två minuter och tittade på varandra, skruvade sig lite, så länge vi vuxna var i närheten.

-"Gå visa lådbussen ni har gjort" så försvann de och en halv minut senare var de fullt upptagna med lek, att berätta saker för varandra och sen såg vi knappt röken av dem innan det var dags för fikaavbrott.

I övrigt, det galgas och sorteras.

Sorteringen går sådär på räls, för ena stunden sparas mycket, nästa stund sorteras plagg bort som egentligen är bättre än plagget man just behöll. Så jag inser att det behöver sorteras i några omgångar för att bara det bästa skall vara kvar i sista ändan.

Något jag har brist på är absolut barnoveraller i alla storlekar, det kommer jag efterlysa på facebooksidan, men nu ser ni det även här.

Lass efter lass åker iväg så sakteliga, på lite olika håll.

En del är det tyvärr absolut ingen mening med att för min del spara, eftersom det inte riktigt "duger" med svenska mått mätt. Framöver är det ju sådant jag skall undvika att ta in, i varje fall tills jag har knutit på mig en fungerande internationell kontakt som kör vidare kläder till behövande någonstans. Eftersom jag under nittiotalet ägnade mig åt insamlingar åt polska barnhem, så vet jag ju av erfarenhet att det finns vissa flaskhalsar som är svåra för dem som vill hålla på med hjälparbete. Kläder var aldrig svårt att få, i massor, nästan mer än man klarar av, men sen skall det ju ner till plats också och där är det absolut svårare.

Men håller du på med hjälparbete i lite mindre skala, så hör gärna av dig så kan vi säkert komma överens om att jag förser er med kläder och liknande framöver.

Det vi sorterar bort nu sorteras i lite olika högar, dels för insamlingar, men även sådant som jag vet att någon kan ha nytta utav och sen är det sådant som "nej, sorry, INGEN vill ha en sån här...."

Här ser ni ett av lassen. Fullt dugliga och funktionella kläder som inte duger för oss här för att modet har svängt, eller för att färgen har fällt ur vid tvätt, eller liknande. Sånt jag nog trodde skulle gå i lite större skala än det gjorde nu när jag sammanfattar resterna från Bortbytingen i tvååker. Jag inser att jag inte kan spräcka mina lagerplatser även här, speciellt inte om jag vill ha plats att inom sinom tid öka upp mina tapetlager och gamla lagervaror; och det vill jag ju...

So sorry. Vinkar adjö till en mycket stor andel av mitt klädlager.

Eftersom det börjar dra ihop sig nu, att verkligen komma igång igen och att återuppstarta Bortbytingen - den alternativa barnbutiken, så har jag startat upp en sida på facebook.

Där kan vi diskutera återbruk, nätförsäljning, efterlysa det vi söker och notera; det innebär inte att Bortbytingen måste vara mellanhand eller på något sätt ha med er sökning eller ev vidareförmedling av funktionell produkt! Återbruk är nyckelordet för bortbytingen, och kom ihåg, att omsätta varor i bruk så länge de går är ett bra sätt att vara snäll såväl mot vår enda jord samt för vår hushållsekonomi. Så vill du vara en god miljö och familje-ekonom, så omsätt dina grunkor, samt nyttja secondhand!

Du som söker gamla grunkor kan också kika in, för jag kommer att lägga upp information om de partier som finns samt de partier som kommer in i framtiden där.

Nu blir det nog tydligare framöver; BORTBYTINGEN är altså egentligen inte jag, utan min barnsecondhand; även om jag är en bortbytingen hela jag...  

Fortsätt att lämna feedback HÄR, för det är nu jag börjar sätta strukturen!

Jag har blivit beordrad av mina chefer  -dvs, de två som tagit över rodret för besluten senaste veckorna- att lägga ut en tid om smygpremiär här.

De har gett mig tid och datum, men ne, se det går jag bara inte med på innan alla kartonger är tömda och alla hyllor fyllda. Jag tror att jag behöver liiiite mer tid än 48 timmar på mig. Men snart, snart, snart kommer det en tid på bloggen med smygpremiär, det lovar jag!

Vill ha mer feedback på förra inlägget, så kommentera allt ni orkar!

Snälla, ge mig lite att fundera på! Jag behöver verkligen feedback nu!

Sitter och sorterar alla secondhandplagg, ett dj*vulusiskt svårt jobb, egentligen. Men 2/3 kommer att sorteras bort och köras iväg. Egentligen skulle killarna från Maurtanien haft dem, men jag har inte hört av dem trots att de skulle höra av sig fram i höst, så nu åker det iväg på annat håll.

Jag kan inte ligga på så stora lager som jag gjort tidigare, och det finns nog inget skäl att göra det heller. Något jag inte hade svårt med tidigare var att få in plagg i affären, det var ärligt talat svårare att få ut dem igen. Därför tänker jag försöka vara lite petigare, och ta lite lärdom, för det är otroliga mängder med kläder som inte gått ut. Jag skickade nästan 3500-4000 plagg till mauretanien när jag stängde, ändå finns det liksom säkert tiotusentals plagg kvar och jag tänker inte ha kvar mer än det som kan tänkas bli sålt nu. Samtidigt måste det nog sorteras i flera omgångar för man BLIR sorteringsblind efter ett tag.

Ett tag sparar man nästan ingenting. Sen börjar man spara och sparar helt plötsligt nästan sämre kläder än det man sorterade bort stunden innan, och sådär håller det på.

Jag sparar förstås 70-talskläder.

Lite 80-tal, om det är sött eller väcker tillräckligt med nostalgi.

Allt 90-tal åker,

och även mycket från tidigare 2000-talet.

Försöker hålla mig till de senare årens kollektioner i den mån jag kan.

Tar bort sådant som är noppigt eller har tecken på slitage,

ibland godtar jag någon ytterst likten grad tvättblekthet om jag inte kan avgöra om plagget haft en bleklook från början,

men helst vill jag ha det så lite slitet som möjligt när det gäller basplagg, byxor och liknande.

På jackor har jag lite större tolerans om jackan är hel och varm. Vet av erfarenhet att många söker en extrajacka till stallet eller en ladugårdsjacka/overall, och hittar man en sådan för en tjuga blir man bara glad.

Men lite tankestopp har jag, så ni som besöker barnsecondhands, eller som till och med är gamla kunder hos mig, ge gärna lite feeback. Hur skall jag tänka?

Gekås sorteras bort. Jag har gekåsstopp. Vi har tre mil till gekås och hur fina de än är från början så spelar det ingen roll om de kostar femman-tian plagget hos mig, de blir inte sålda ändå. Det är såå trist, tycker jag som är nyttoplaggskonsument, för de är många gånger minst lika bra som andra märkeskläder, men som sagt, de kommer in, men går inte ut igen.

Hemstickat säljer inte mycket alls. Men det vägrar jag att låta bli att ta in, för att jag själv tycker om det, och det är trots allt ett stort arbete för den som har gjort plagget och de är oftast nästan inte använda. Så det tar jag inte bort helt, trots att det är svårsålt. Varför tycker ni inte om hemmasytt eller hemmastickat? Det finns ju garanterat ingen annan som har en exakt likadan? Lite udda som inte hittas någonstans måste jag få ha kvar, om inte annat för min egen skull och den lilla lilla köpgrupp som tänker som jag.

Jag måste ockås se över mitt tillgodokvittosystem lite grann, helt enkelt för att det är för svårt att avgöra vad som blir kvar och inte blir kvar i sista ändan.

Jag har haft prisintervallet 5-50 kronor max, beroende på plagg, märke och kollektion.

*Jag tror att jag måste höja NYARE, dvs, max ett år gamla märkeskläder något.

*Och istället sänka allt från ex hm, lindex och liknande om inte det är

bamse, mumin, laban och sådant som är lättsålt. Det kan ligga kvar på samma nivå som idag.

*som sagt, låta bli att ta in kläder från gekås, samt kläder med en mellanålder dvs, 90-2004/5/6 ungefär.

Men om jag gör det, vad säger ni som kommer? Skulle det kännas okej? Även för er som lämnar in?

Jag är ju lite som en åsna mellan två hötappar, jag vill ju att både ni som lämnar skall känna er nöjda med att komma med grejjerna och så är det ni som handlar, ni skall ju vara nöjda med prisläget och så är det jag själv i mitten som inte skall stå kvar med allt för mycket när det är säsongsbyte.

Jag kommer att skeppa vidare allt vid säsongsbyte framöver som inte är uppenbart extravagant på något sätt och tömma undan mer allt eftersom, än jag gjort tidigare. Nödvändigt pg platsbrist, det är så mycket mer som skall få plats på mindre butiksyta som det är just nu.

Det här blir långt, hoppas ni orkar läsa klart....

Jag har haft några flaskhalsar jag måste jobba bort:

Vissa perioder har jag fått väldigt väldigt mycket som har kommit in på en gång och som jag inte hunnit sortera och galga upp samtidigt som det kommit in, så jag har haft några klädbergshörnor, och det tänker jag inte ha nu. Jag galgar ju och hänger ut i samma takt som det kommer in. Är jag lite försiktigare med att ta in så tror jag att det problemet kommer att lösa sig lite grann självt. Jag måste sluta tänka "är plagget funktionellt?" för det är det oftast, eller "skulle jag själv använda det?" för det skulle jag också oftast eftersom jag är nyttoförbrukare mer än trendmedveten. Jag måste lära mig att tänka "kommer det att sälja?" och faktiskt lära mig att gilla att få verksamheten att bekosta sig själv också, och DET har ju varit ett av mina största problem tidigare, ärligt talat! (Människor som inte gillar pengar eller som tycker att det är fult att ta betalt skall inte ha egna företag har jag lärt mig den dyra vägen...).

Jag har haft prismärkningen på galgar. Har man kollat fler plagg eller provat så har det varit svårt att komma ihåg vilket plagg som sitter på vilken galge, ex. Samt, det har varit lätt att byta galgar ibland, om man tycker att plagget är för dyrt. (Sorry, känns hemskt att skriva men jo, svinn har även förekommit hos mig, samt det har hänt att jag vet att ett plagg suttit på en galge en timma tidigare och helt plötsligt kommer det till kassan för mindre än det skulle vara, jag har oftast inte brytt mig om det om det inte varit ex en kommissionsinlämning). Men det måste jag ju jobba bort med ett nytt system också.

Vidare behöver jag en dator med internet i lokalen, det skulle underlätta betydligt.

Det var tre absolut viktiga punkter. Kommer du på fler? Jag skulle bli superglad för dina tankar och funderingar och som sagt, ni som var kunder i tvååker, vad tycker ni att jag skall bli bättre på?

Så, nu skall jag snart på kompolmöte och sen efter det blir det fortsatt klädsortering senare ikväll. Hoppas ni har en bra dag!

Lillebror -som är pusselmarodör- tänkte slå sönder en stund med att pussla.

Han fick genast en liten hjälpreda som ligger på lur.... Åke övervakar det hela nogsamt.

Tjockholmen ville också vara med. (Jag kallar dem Bill och Bull måste jag medge. Där Bill är finns Bull).

Lillebror lyfter bort dem bägge, en efter en, gång efter gång.

Då kommer Hero till undsättning:

Han har järnkoll på läget och ser nogsamt till att varken Bill eller Bull komer i närheten av lillebrors pussel. (Eller okejdå, Åke och Tjockholmen som de heter).

Men ojdå, det krävs en utryckning:

Och han rusar genast till undsättning:

-Har jag inte sagt till dig att du skulle hålla dig borta?

Hero, vår Laekenois, ger Tjockholmen en liten åthutning. Så, nu kan lillebror pussla i fred.

Skall jag tillägga att det inte är så farligt som det ser ut? Så fort Berit inte är i närheten är Hero ställföreträdande kattmamma och han är hur duktig som helst och lär dem vad de får och inte får. Med mycket stor varsamhet!

Jag stod bak och sorterade tapeter, förstås när jag hörde min sambos röst med lite frågande tonfall:

-Hej... sa han lite dröjande.

-Ni behövde hjälp här har vi hört?

-Jaha det gör vi ju, sa han och lät fortfarande lika frågande som tidigare. Där blev min nyfikenhet förstås övermäktig så jag släpper mina telningar (tapeterna) och kikar fram och där står....

-"Oj? Men? Va? HEJ! VAAD KUL ATT SE ER! Men???"

Ett par av mina tidigare kunder står helt plötsligt som fallna som manna från skyarna, i lokalen och... nämen, oj? Jag kliade mig i skallen måste jag medge.

-"Du behöver hjälp", konstaterar Bea och Sylvia.

-"Ja, men oj, javisst, men....HUR visste ni det?"

-"Det har vi sett tidigare i din blogg, och så läste vi det på facebook idag?"

Med tanke på att jag inte ens tittat in på facebook idag, och än mindre visste att de fanns där så var ju inte överraskningen mindre. Jag hade visst fått meddelande om att jag skulle säga till tidigare, och att de mer än gärna ville hjälpa till att packa upp, men jag hade ju inte sagt till liksom... *silly me!*

Nu hade vi ju inte hämtat barnsecondhandprylarna ännu, utan sambon var precis på väg att flyga iväg för att hämta första lasset när de dök upp, men alla ställningar skulle ner och ett par timmar senare ganska lagom till att sambon kom så var alla ställningar på plats, ihopmonterade och redo att anfallas av berg av kläder.

Stort stort tack till er, Agnes inte att förglömma! Jag blev såå glad för att se er, inte minst för att liksom få märka att någon minns min affär och faktiskt verkar glada för att jag är på väg att öppna igen. Det värmer oerhört mycket. Det är absolut mycket motiverande för jag skall medge att jag är ÄNNU mer nervös för att öppna den här gången än jag var sist. Kanske för att jag idag har lite mer koll på vad det innebär än förra gången (nästan exakt tre år sedan) då jag liksom mest gick på ånga och okunskap om vad det egentligen innebär. Det är ABSOLUT mer nervöst den här gången....

Se vilken fin blomma jag fick!

Kortet var såå fint, läkarbostaden i tvååker, och vad kan det vara, jag gissar starkt att det är från femtiotalet.

Med en sådan början på en lång dag kan den inte bli annat än bra, och det blev den. Nu skall jag bjuda på röriga bilder igen, såhär ser det ut ungefär just nu:

Bakändan av lådberget som står i bakre delen av lokalen, trängs med de sista rullarna tapeter som är packade för omflyttning.

Lite dov bild, men väggen med den småblommiga tapeten har fått ställningar och kommer snart att vara proppad med ytterkläder.

Den vita kortväggen har också fått ställningar, där kommer storlekarna ca 104 och upp att trängas.

Den delen av väggen som kommer att ha storlek 50-98 har fått ställningar, min kassadisk har kommit fram från magasinet och ni ser ju att mina klädberg växer fram...

Vi går igenom plagg för plagg och sen skall det i sista ändan göras ett urval av det som skall fram. Tror att jag har kläder som med enkelthet skulle kunna fylla fyra affärer av den här storleken ärligt talat.

Efter ett gäng timmars sorterande, så blev det segt. Även om vi roade oss villt mellan varven och dottern och Svägerskan hade modeuppvisning för oss. Hm, Sonja. Jag hoppas att jag får bilderna på er, jag hade gärna visat upp dem i bloggen!

Men sista timman vet jag ärligt talat inte alls vad vi har sorterat bort för kläder, om de var något att ha eller ej, eller vad vi har sparat. Något säger mig att vi kan ha blandat ihop kåddarna med morötterna allt in emellan? Men vad fasen. Det är en dag imorgon med!

Men!

Bea, Sylvia, Agnes, Sonja, Martina, Nadja, Mamma och förstås sambo och alla små lekande barn:

Stort tack för att ni gjorde den här dagen helt underbar. Det var LÄNGE sedan jag hade så roligt ärligt talat, och just nu ser jag oerhört mycket fram emot att bli klar och att komma igång igen. Men det hade inte varit möjligt utan er!

Ps. Om jag har fler bekanta från tiden på bortbytingen i tvååker, så vill jag härmed meddela att ni har KOMMENTARSPLIKT så att jag vet vilka jag hittar här utav er! Annars kan jag ju inte vinka högt, eller hur?

Vi har förstås varit i lokalen hela dagen och jag är helt slut i rutan. Kroppsligt och mentalt färdig. Om någon nu inbillar sig att jag är utarbetad av hårt kroppsligt arbete, så glöm det; för jag vet ärligt talat inte om jag har utfört något som helst vettigt idag egentligen, känns det som när jag tänker tillbaka.

Däremot är jag fullständigt mentalt manglad av att dels bli avkrävd på massa beslut jag inte klarar av att fatta, men som måste fattas snabbt, vidare av att bli avbruten med det jag håller på med. Nu känner jag verkligen att jag inte är fullt återställd ännu, för det där brukar inte vara något problem för mig, men idag var det ett väldigt stort problem.

Står jag och tvättar av hyllor så klarar jag inte av att släppa det för att gå iväg bak och fatta beslut om vilket låda som skall upp och vilket som skall ut i lokalen för uppackning, och sen återgå för att återuppta det jag skall. Det fanns liksom inte, utan hade jag släppt så tog det lång tid för mig att komma på "vad var det jag gjorde nu?" "Vad tusan var det nu jag var på väg att ta tag i när någon PRATADE med mig och fick mig att tänka på annat en stund?" och så får jag gå omkring och liksom inte hitta luft i min egen hjärna. Nuförtiden klarar jag liksom inte riktigt av att göra något annat samtidigt som jag pratar ens. Börjar jag prata; stannar allt annat upp.

Gudars skymning vad jag hatar det här tillståndet... fan, jag är inte van vid det här, och känner absolut inte igen mig själv i det.

Jag känner mig otroligt velig just nu, och tafatt. Tack gode gud att jag har två människor omkring mig just nu som ser när jag inte klarar av att fatta besluten och faktiskt gör det åt mig. Det behöver jag verkligen!

Gränsen gick dock vid mina tapeter. *skratt*. Jisses vilket hot det blev när man helt plötsligt var på väg att bestämma sig för att ställa dem där bak rätt upp och ner i tapetlådor. Jag blev ettrig som en iller där ett tag, och det kändes oneligen som om någon höll på att ta ifrån mig mina barn allra minst.

Nu när jag sitter här kan jag skratta åt mig själv, men just där och då var det absolut inte roligt.

Men här stressflyttas inga tapeter på några villkors vis, om så himlen ramlar ner! Men till sist hittade vi i varje fall lösningar som till och med för mig i mitt upprörda "rör-inte-mina-tapeter-"tillstånd kändes som acceptabelt, medan vi får gjort färdigt och gjort iordning bakre delen av lokalen. Fasen, hade jag fått välja hade jag tagit med mig varenda rulle hem och bäddat ner i dubbelsängen, och om inte det hade räckt så hade ungarna fått släppa till sina sängar med, bara rullarna ligger bra; ungefär. Så att flytta in dem i magasinet utan vidare koll på vilka som hamnar var hur som helst, det går ju bara inte, det säger väl sunda förnuftet, eller hur? *skrattar ironiskt åt mig själv och min egen tramsighet!*

Just nu längtar jag oerhört mycket efter att knyta armband, något jag inte har gjort på väldigt väldigt länge. Tror jag skall ta mig ett varv och se om jag kan hitta mina moulinex-trådar, och min mösterpåse. Det är nog vad jag skulle behöva just nu, ärligt talat. Det tar ca 1,5 timma att knyta ett armband, lite beroende på mönster, men under den tiden så blir det massor av tankar tänkta och släppta och jag brukar i allmänhet vara helt ren på tankar när jag är klar. Så jag tror jag skall gå på trådjakt! Hoppas ni alla har haft en härlig dag!