Alla inlägg den 1 november 2009

Av Gitte - 1 november 2009 21:04

Under eftermiddagen så la jag pannan i veck. Skall alla tre hyllor ha samma tapet, eller skall jag välja olika tapeter? Med färgmatchning eller helt brytande från varandra?

Att bryta loss dem helt färgmässigt verkade kul.

Hur mycket tapet gick det till en hylla inkl alla bitar? Ca 3-3,5 m. Hm. Jag hade ju två små stuvbitar... tyvärr var de bara lite drygt 2 meter tillsammans. Men attans, jag ville ju ha just den när jag nu hade kommit på den, det måste gå att få det att räcka runtom, så får hyllorna en annan lösning? Så fick det bli.

Vi satte igång. Den här gången liiite klokare än igår. Vi hoppade över en NÖDVÄNDIG punkt. Att slipa ner ytorna. Laminat var inte lätt att få tapeter att fästa på erfor vi när vi fick klistra om många kanter. Så sandpappret åkte fram.  

  


Igår var vi inte supernoga med mått. Det går la och skära till i efterhand? Jovisst gick det men det är svårare att skära i våt tapet än torr. Därför la vi till ett steg till, att vara mer nogranna med måtten:

  

Nu fanns det dessutom inte någon spillmån alls, det fick bli lite pussel innan vi fick tapetbiten att räcka till alla ytor i ramen. Man skall inte göra det här med för lite tapet, rekommenderar det inte alls. Det är nästan svårare att göra rätt när man vet att man måste!

  


I sista ändan fick vi till dessa spillbitar, ca 10 cm på längd och små-små-små bitar.

  

Biten längst fram som ligger uppvikt behövdes för att lappa en bit på insidan, så att den fick en mönsterpassning med biten som var för kort. Gör inte en sådan här aktivitet om ni sitter och räknar centimeter så som vi gjorde nu, om ni inte har väldigt väldigt gott om tid, är väldigt stadiga på hand eller a.b.s.o.l.u.t måste ha just den tapeten. Som det altså var för oss...

  

Ändarna ligger på tork. Ovansida vek vi över lite, undersida lämnade vi öppet nertill.

  

Då stod ramen klar. Goda råd var dyra så jag och dottern åkte för att se om jag kunde hitta någon variant som gick att kombinera. Ne. Det hittade vi ingen. Lösningen blev istället den här:

  

Tror absolut att det kommer att funka.

När vi hämtade färgen så passade vi på att välja tapet till hylla nr 3. Fortsättning följer förhoppningsvis imorgon kväll. Sen skall de upp och fyllas med innehåll. Härligt att få ett projekt gjort som vi har skjutit framför oss. Tog mig "ledigt" från lokalen igår och idag och det var såå skönt att få vara hemma och utveckla något även här. Snart är det jul och då vill jag baske mig ha ordning på torpet!








Av Gitte - 1 november 2009 12:36

Min kära sambo kommer sällan med egna funderingar eller ideer som blir gemensamma projekt. Oftast har han en plan klar för sig själv "fixa antennsladd, åka köpa olja till bilen, tvätta bilen, städa köket" eller whatever. Jag är däremot den som säger att: "skall vi fixa bokhyllorna ikväll?" Han säger aldrig nej, utan går på direkt, ibland är det nästan så att jag får invända "oj, det här är MIN ide, jag måste få vara med?" *skratt*.

Men igår gick vi in i det med liv och lust och jag fick ange takten. Tack, det uppskattar jag verkligen! Kyss På det viset kan en lösningsfokuserad caveman vara lite svår ibland, särskilt när mitt sätt att styra upp oftast inte liknar hans och han ändrar ofta på min processväg för att han anser att det blir bättre på ett annat sätt (=hans sätt), eller för att det blir mer logiskt att börja på ett annat sätt, eller i en annan ordning än det jag MÅSTE göra det på för att fatta var eller hur jag skall börja.


Jag föreslog att han skulle åka och hämta en särskild tapet medan jag fixade disken.

Så blev det.

Jag föreslog att han kunde börja göra iordning medan jag fixade klart maten, potatis och Pizzatorsk, som bara kunde sättas in i ugnen.

Så blev det.

Vi tog fram den tråkiga ikea laminathyllan:

  

Här är hyllplanen utblockade, men det finns fyra hyllplan.

  

Barn, lyssna nu! Man får INTE klippa i papper med mina fina frisörsaxar.... *känner mig konsekvent, not, rodnar lite, hittade ingen annan, men gör inte om det..*

  

Vi duttade och fixade och strax stod hyllplanen på tork:

  

Jag ville satt igång med de andra två likadana cd-bok-hyllorna (heter de Flärke, måntro?), men sambon satte stopp:

-Vi får se hur det blir när det torkar, tapeterna ligger kanske på golvet imorgon, det är inte säkert att tapetklister fäster på laminat utan vidare".

Hm. Jag vill ju göra allt på en gång, och helst färdigt när jag ändå håller på, annars finns risken att det ALDRIG blir klart, men okej. Han är klok. Kanske bäst att lyssna på honom denna gång. Och det var tur, vi gjorde ett par insikter idag när vi började sätta ihop. De kommer i inlägget när hyllan är klar och uppsatt och full med pocketböcker, som de skall innehålla.


Tjockholmen sitter med på ett hörn:

  

Visst är han fin? Precis 12 veckor gammal, är han nu. Åke har flyttat vidare häromdagen, så finns du i mina trakter och har funderat på att skaffa en kelen, god och föremålstokig röd hankatt, med visat jaktintresse: så är väl tanken att han skall få flytta han med...tror jag.



Av Gitte - 1 november 2009 11:24

Jag hade nyss anlänt i hemmet och packat upp mina medhavda kassar, dottern hade fixat köket och jag var på allmänt glatt humör. Då tutar postbilen utanför. Hm, är det bra eller dåligt? Obestämd Men jag hastar förstås ut.

-Det här gick inte in i lådan, säger hon och räcker mig ett paket tillsammans med några fönsterkuvärt och reklam från postkodlotteriet.

-Oj? Till mig?? *kliar mig lite i skallen, jag väntar ingenting med posten nu*.

-Tack, tack...Jag går lite förundrad in.

  

Det är brunt. Det är tjockt. Det är mjukt. Jag tittar på avsändaren. Men??

Det är en internetvän, sedan några år tillbaka. Vi träffades på ett specialforum för vårt intresse, och har fördjupat vår kontakt, jag vet också att hon kikar in här mellan varven.


Men snälla, paket till mig? Varför? Jag förstår ingenting. Men ville inte hasta med att öppna det så det fick ligga ett par timmar i spänd förväntan; då sonen skulle till sin faster och favoriten och förebilden Bobbe (fasters man. Han har massa GITARRER och TEVESPEL och har sjungt på TEVE och är ROLIG och både faster och hennes man ägnar mycket tid åt barn och har nog själva väldigt kul när de umgås med dem, det kan bli hur galet som helst *skratt*) så de älskade tjej-kusinerna, så han var förstås mega-otålig, ville snabbt iväg, hann liksom inte alls vänta på att mamma skulle få öppna sitt nyanlända paket som gav henne rosor på kinden, och klarade inte ens ge henne (mig) tid att smälta tanken på att det hade kommit ett paket. Så det fick vänta en liten stund, för slita upp det och ge mig iväg, den tanken fanns inte ens.


Att det skulle vara något till dockor, var absolut helt givet. Så långt hade jag räknat ut. Även att det skulle vara något gammalt, det var också helt givet. Åtminstone räknade jag ut det så i förväg, för det är liksom vår gemensamma nämnare som inneburit att vi utvecklade kontakten från början. Jag måste nästan lite stolt berätta att avsändaren är en av sveriges absolut mest kunniga dockmänniskor jag känner till... Det hon inte kan om dockor är inte värt att veta! Och dessutom en av de mest älskvärda, snälla och omtänksamma personer jag någonsin har stött på. Så att paketet är skickat för att överraska mig, är givet, och att innehållet skulle ta andan ur mig är ÄNNU mer givet. När det gäller denna otroligt kärleksfulla kvinna så finns det absolut ingen tvekan.


Ett par timmar senare tog jag hjälp av dottern.

Det öppnas försiktigt.

  

Med ändan vänd IFRÅN mig så jag inte skulle kunna se.


-Ser du vad det är? Frågar jag dottern. Hon nickar:

  

Jag för in handen.

Känner.

Mjukt?

Textil!

Inte smått... ??

Nyfikenheten tar överhand, jag får tag med handen under och kan föra ut innehållet samlat:

  

Men vad är det här??

  

Men??


Kolla här:

  

och här:

  

och den här, heeelt bedårande!

  

  

Fler helt fantastiska gamla barnkläder och dockkläder fanns med. åhh, NU måste jag ju hitta både Åse och Vibeke, det är faktiskt ett par av mina egna gamla dockor sedan jag själv var liten, och dem gör jag mig aldrig av med.


Vibeke vann morfar åt mormor när de var på Backen innan de träffade mig, hon bör nog vara en tidigare sextiotalsdocka ( de var mina adopterade morföräldrar och de fick aldrig egna barn, utan jag blev deras surrogatbarnbarn), och hon har ett ljuuvligt rött hår.


Åse, var ett av morfars impulsköp. Jag hade varit och hälsat på dem första gången, då var jag tio månader och de skulle vara barnvakt när min mamma jobbade på vardagarna. De hade åkt till Daels Varehus, och där hade de tittat på barnkläder, och handlade på sig det de tyckte att jag behövde  hos dem (kan ni tänka er lyckan att vara barnlös och helt plötsligt stå inför att få ett regelbundet barn i hemmet?) De gick med andra ord inte riktigt in i rollen som barnpassare utan öppnade helt och fullt sina hjärtan och sitt hem från första början, det var liksom inget som fanns med i min mors plan, men så blev det. Och när de som bäst stod och handlade allt en flicka kan tänkas behöva (de var väl inte lusfattiga direkt...) så säger morfar helt plöstligt:

-Flickebarnet måste ha en docka när hon kommer! Han pekar på en docka lite längre bort.

-Den skall hon ha.

-Men, sa kvinnan i kassan. Det är vår skyltdocka.

-Vad kostar hon? (Tanken att gå in i en leksaksaffär slog honom tydligen inte, det måste ha funnits där liksom).

-Skyltdockor är ju inte billiga, sa hon, antagligen för att han skulle ändra sig.

-Slå in vad den kostar, sa morfar, och kläderna hon har på sig med. Sen gick han och hämtade SIN (eller min!) skyltdocka och tog den under armen och gick medan mormor gjorde dem oskyldiga och sen gick de hemåt på rosa moln med en docka till MIG som var ungefär dubbelt så stor som jag; och det skulle dröja flera år innan jag förstod att leka med henne som man med dockor skall. Men en docka fick jag och henne har jag kvar.


Den här anekdoten har jag förstås hört flera gånger under årens lopp, mormor var en fantastisk kreativ och engagerande sagoberättare av stora format, som kunde berätta i timmatal när andan föll på, om sin barndom på barnhemmet, om åren hon levt med konstnären och fotografen Cöster och hans två moderlösa barn, om åren i ensamhet och om när hon träffade morfar och om alla upplevelser hon haft av mig när jag var liten, om vad människor sagt och gjort som hon mött i sin väg. Det enda hon egentligen aldrig berättade var historien om när hon som barn hade tvångsteriliserats. Den fick jag först efter hennes död. *älskade mormor, vad mycket jag plötsligt förstod!*

Men, de stora teaterscenerna har gått misste om mycket när de aldrig fick denna fantastiska varma kvinna i sitt stall. Hon var hemmafru, livet ut.

Och hon berättade många många gånger om deras första möte med mig -och min mor- då min älskade morfar föll som en fura första gången han träffade mig, bokstavligt talat, och det var inte dåligt för han var annars de små bokstävernas, de tysta utropstecknens man, fast med ett hjärta av guld.

En sådan man som inte nappade när mormor grälade, något hon gjorde ofta... *skratt* Jag tror visst att jag förvärvade en egenskap av henne eller två när jag ändå höll på, för faktum är att jag var hos dem mycket av min uppväxt (skälet till att jag är uppväxt på den militära anläggningen som idag utgör filmstaden i Köpenhamn; måste dit en dag och uppleva min barndom passera revy).


I paketet jag fick på posten finns det massor av kläder som både Åse och Vibeke kan ha. Och som är både tidsenliga och även äldre än dem. Det skall bli såå roligt att plocka fram dem igen.


Min hjärtevän, stort TACK till dig!





Av Gitte - 1 november 2009 10:23

Jag vet inte riktigt vad jag hade gjort för gott i fredags egentligen? Inte mycket om ni frågar mig, men TVÅ gånger denna dag överraskades jag verkligen stort. (Se även nästa inlägg!!)

Det började såhär!

  

Sådär såg diskbänken INTE ut när jag gick hemifrån. Då stod gårdagens disk kvar på bänken och skulle attackeras, men när jag kom hem brummade diskmaskinen misstänkligt märkligt. Den gick? Och var fanns allt söl? Kvar i diskhon stod endast det som inte hade fått plats i maskinen...

Min gulliga gulliga dotter hade haft kroppen full av energi, dels pg av att hon är nyförälskad i en jättegullig kille. Och sen hade hon varit iväg på en minikulturfestival på Teater Halland hela dagen dessförinnan och kom hem bubblandes på kvällen av allt hon hade gjort.


Jag är inte så lite stolt av min kära femtonåriga dotter. Hon kastade sig på en abbonerad buss ensam, till ett event som inkluderade nästan hundra ungar från hela länet, helt utan tanke på att det kunde vara pinsamt eller osäkert, fast att hon visste att hon kom med lite på nåder då hon inte hade riktigt åldern inne för eventet egentligen, då det var riktat till ungdomar mellan 16-25 (hon är femton fyllda i somras). På bussen interagerar hon med en tjej direkt och sen hängde de visst ihop stora delar av dagen och delade stort som smått och hon träffade massor av människor, och hittade även en storebrorstvillingsjäl som hon givetvis fastnade för direkt, och han förvandlade henne till sin robot med hjälp av en aluminiumfolierulle helt utanför agendan. *asg*


Med sig hem hade hon ett nummer till en ansvarig för en Commeddiá del arte-grupp, som hon fick av en skådespelerska på plats, ungefär med orden "det här måste du hålla på med". Och hon är ON, het som attan på tanken. Hm, jag kan inte låta bli att bli väldigt lycklig över att mina barn gillar kulturella saker och får massor av adrenalin utav det.


Tänk om jag hade fått idel fotbolls- och ishockeyungar? Jag har testat och jag är helt oförstående, begriper inte alls vitsen utan tycker mest synd om fotbollsklubbar har det så fattigt ställt att de inte har råd att ge alla spelare varsin boll. (Ingen som vill sponsra dem? Ge dem VARSINN boll att leka med så slipper de slåss om den enda stackarn på plan, i solidarisk anda!)


Ena sonen spelade fotboll under ett par års tid. I två somrar stod jag som ett fån och begrep liksom inte varför vuxna människor står vid en fotbollplan där det springer massa små söta fötter och skriker:

-"sparka för fan, passa, passa, stå inte där med bollen, passa, ge dem vad de tål, för helvete skjuuut!"

En del av papporna klädda i egna träningsdräkter som om de vore managers, andra i allt från jeans och kostym, och hela familjen är med och packar upp både fikakorgar och campingstolssettet, och hoppar och hojtar vid plan:

-"man måste ju stötta sina barn, och engagera sig!"


Jag är ett ufo. Jag kan inte se stöttningen i att man står vid en plan och skriker. Inte heller den pappan som jag satt och iakktog på någon sorts turnering som mer eller mindre skrek på sin son i ett i ett ,och som gav sin åttaåriga son en utskällning när laget förlorade. Många gånger var det förefallande i andra sammanhang; normalt funtade vuxna män som förvandlades till adrenalinstinna monsters och skrikrövar, när de närmade sig fotbollsplan och om det är så det fungerar när små BARN spelar så förstår jag att det går över styr i landskamper och sånt.

Aggressivitet.

Är det där kicken med fotboll finns? I så fall vill jag utnämna fotboll till en mycket farlig sysselsättning som ingen borde hålla på med! Socialstyrelsen borde inse folkets bästa och förbjuda sporten direkt!


Nä, tack och lov för ungar som kastar sig iväg, upplever massor av saker, testar sina egna gränser och som kommer tillbaka hem och berättar om alla fantastiska möten som har gett dem olika kickar under dagen. DET begriper jag mig på!


Gumman, tack för att du är som du är. Jag skojjar lite med dig. Det är egentligen inte ovanligt att du fixar diskbänken bara för att du vill, eller för att du ser att det behövs. Eller att du bakar en kaka. Eller att du sprudlande av energi kommer hem bara för att berätta något du upplevt under dagen.


Du är pappas flicka men är och förblir mummys girl! (Och alla mina söner, sitt nu inte där och avundas att jag gav er syster lite utrymme här nu. Nästa gång är det DIN tur och du vet inte på förhand när jag tänker slå till).

B: Du är mitt favoritbarn!

J: Du är mitt favoritbarn!

N: Du är mitt favoritbarn!

H: Du är mitt favoritbarn!

J: Du är mitt favoritbarn!

GLÖM ALDRIG DET!!



Presentation

Translate

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30
<<< November 2009 >>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Långåsbloggkartan.se!

Skapa flashcards