Direktlänk till inlägg 8 november 2009

Tjockholmen blir stor och flyttar hemifrån!

Av Gitte - 8 november 2009 11:18

*Snyyyyyft* Men altså, alla sagor måste ha ett slut, så även den här. Vi drog ändå på det in i det längsta, ville inte alls sätta någon annons när den magiska 12-veckorsdagen inföll och bror Åke fick ett annat hem. "Vi väntar någon dag till, vi väntar någon dag till" men när han häromdagen tog sin första mus, så insåg vi att "attans, nu är det nog ändå dags innan han blir aldeles för stor". Sagt och gjort. Häromdagen så satte jag mig vid blocket och satte in en halvt förvirrad annons, som jag hoppades skulle attrahera någon med ett STORT Tjockholmenhjärta.

  

Han är onekligen värd det bästa hemmet som bara går att uppbringa.

  

10 minuter senare fick jag ett kort mail. "Kärleksfullt hem finnes". Med telefonnummer. Jag ringde upp och det kändes riktigt bra per telefon. Vi bestämde att de skulle komma dagen efter, ända från Göteborg(?!?!)

Med tanke på att det måste finnas åttahundra kissar inom nära håll, så kändes det oerhört fint, måste jag säga.

Åker man så långt för en liten Tjockholmen så har man absolut tänkt sig att ge den härligaste kissunge som finns precis så mycket uppmärksamhet som han förtjänar!!


I väntan på klockslag så kom det massor av svar på annonsen. Jag är absolut varmt och glatt förvånad över att så många är redo att ge en liten tiger och musjägare ett gott hem!

  

När Tjockholmens riktiga husse och matte kom var han lite loj och trött.

  

Säkert för att han hade varit igång under dagen, och mamma Bejrut, eller Berit som hon heter var också slö. Vi trodde inte ens att hon var hemma, men när vi kissade (asså, inte fysiskt utan ljudligt=matsignal i vanliga fall hos oss, så det ljudet kommer man på som ett skott) så dök hon upp från stället där hon legat och sovit.

Vi hade dragit på kvällsmaten, så de hade fått nöja sig hela kvällen med det torrfodret som stått framme.

När mamma blev tillgänglig tog Tjockholmen sig friheter och fick en sista hutt:

  

Jag är helt säker på att han tänkte onda tankar om det dåliga köket som bjöds denna kväll. Men när man skall åka långväga bil, så är det bäst att inte göra det på helt fylld mage, även om den är liten.


En sak som slog mig när vi stod och pratade är att han ser betydligt större ut på bild än han är i verkligheten. Han är nämligen pytteliten. Inte lätt att se när man ser så stor ut bredvid mamma? Mamma är på storlek med en dvärgkatt, pytte-pytteligen för att vara kätta. Så till och med den minsta kattunge ser stor ut bredvid henne. Kanske därför hon får små kull-antal?


När hon kom till oss var det stor dramatik. På den tiden bodde vi på en annan gård där ägaren hade massor av gårdskatter och Berits mamma som vi kallade Mia, var en svart pytteliten tunn kätta, som var till hälften siames. Pappa är nog vår Bertil för på den tiden utgjorde han tjänst som blodtillskott i trakten, då det alltid kan vara lite risk för inavel på gårdskatter så väntade vi lite med att kastrera honom, och med tanke på färg så är det nog han som är skyldig till Berit och hennes kullsyskon. Han blev en fasligt stor och röd och grann katt! Stor som ett lejon....


I vilket fall som helst, så var sambon ute i stallet och när han gick där och pysslade hörde han ynkliga små pip. Mitt i vintern var det och kallt som attans, vattnet var fruset just då.

Han började leta efter pipet och under en höbal, direkt på det iskalla betonggolvet låg tre små små små kattungar så gott som livlösa, bara en hade lite ork och det måste varit den som gav ljud överhuvudtaget.


Övergivna av mamma? Eller varför hade hon gjort så? Han tog in dem och sedan började operation uppvärmning av nästan helt döda kattungar. Bara en hade andning, de andra två kunde vi inte avgöra om de levde eller ej. Vi kommenderade in Hero (vår hund) på toaletten och höjde golvvärmen samt la dem framför elementet. Den som andades fick Hero ta hand om, den la vi inte energi på själva, utan vi tog varsin kattunge i en handduk och försökte massera lätt för att se om vi kunde få igång något blodomlopp. Hero slickade det lilla nyfödda livet med andning, låg plats och hade kattungen mellan sina framtassar och slickade loss. Vi lät honom hållas, i vanliga fall brukar vi säga till honom att vara försiktig och att inte gå för nära, han älskar nämligen allt vad kattungar och hundvalpar heter. (Det här är en ras som har så mycket ursprungsinstinkter när det gäller valpfostran att hanen är väldigt aktiv bara han får vara med!). Nu fick han hållas, goda råd var dyra och tiden var knapp.

När han hade fått igång rootingreflexer på kattungen, vad kan det ha rört sig om? 30 minuters ivrigt slickande och buffande? Så hade en av kattungarna som vi värmde fått omärkbar andning, vi kunde se det med hjälp av en spegel framför nosen men inte direkt se eller känna det, men lite värme hade den i varje fall fått. En kattunge var helt ute för räkning. Vi fick ge upp, hjälp hade kommit för sent.


När den akuta situationen var avhjälpt och under kontroll började vi leta efter kattmamman, inte för att de var starka nog för att äta men kom inte kattmamma in så skulle de aldrig bli det. Och vi hittade henne och bestämde oss för att kidnappa henne under en tid. Hon fick helt enkelt bo i vår toalett.


Hon var ingen duktig mamma alls måste jag säga. Smet ut från toaletten och ifrån kattungarna så fort hon kunde. Låg helst i motsatt hörn där avkomman fanns, och vi fick till en början nästan tvinga henne att ge di, genom att sitta bredvid. Uder de första veckorna släppte vi inte ut henne alls från ungarna alls, (vi meddelade förstås ägaren så han visste var hon var om han saknade henne).


Allt emellan så var det tur att vi hade Hero, för allt det hon inte klarade att ge dem fick de av honom. Han pysslade om sina kattungar i timmatal och låg på pass som världens bästa ställföreträdande kattmamma och gav dem all närhet och slickning etc som de behövde. Maten fick förstås mamma ombesörja. Men när ungarna var 5-6 veckor hade hon redan börjat att avvärja di-försök och att fräsa åt dem, och vi började släppa ut henne lite smått, korta stunder. Hon kom dock tillbaka varje gång, kanske för att matskålen hos oss var roligare än det man själv kunde frambringa?


En dag när ungarna var drygt 6 veckor så var dock sagan all.

På gårdsplanen låg Mia platt som en pannkaka, sopbilen hade varit där igen. Det var inte den första katten sopbilen hade mejjat ner, förmodligen för att katter drogs till bilen och sen inte sprang iväg när den startade. Och mia, låg där hon låg. Rest In Peace!


Ungarna hade då redan fått börja äta lite fast föda, och nu blev det ju hastig modersmjölksavvänjning för gott, inte mycket att be för. Hero gjorde dock sin plikt och präglade dem allt han gjorde. Han är abolut världens bästa kattamamma.

Katten som han fick göra sin kur på när de kom in, det var Berit. Vi skulle inte ha en katt till i hushållet, absolut inte, men det här var väl mer Heros hund än vår, och tja, de har en speciell bonding, det kan inte sägas något annat. De kullar Berit har haft, det är några stycken efter hand, får han full tillträde till hennes ungar redan från första dygnet, hon har ALDRIG haft några invändningar alls, utan han får slicka och bära och fostra och leka och säga ifrån, och det gör han med stor frenesi och inlevelse och han fullkomligt älskar det!

  

Det ni ser här är en katt som ger Hero precis samma gensvar som man ger en kattmamma. Man låter sig slickas och flyttas och hanteras helt utan att göra något motstånd alls. Visst är det underbart?

Äsch, nu kom jag av mig igen, och kom in på något helt annat igen.


Det var ju Tjockholmens flytt jag skulle återge! Nåja, nu fick Tjockholmens, eller Kakans nya ägare historien bakom Berit med, vår superminililla svartsköldpaddsfärgade honkatt. Om är en superfin mamma, gissningsvis helt tack vare Hero. I 13 veckor har hon nu fullgjort alla plikter en kattmamma har.

Ytterligare en bild på sista sutten.

  

Tjockholmen åkte iväg och Berit gick strax efter och letade efter honom, och skrek och väntade på svar. Men Sorry, gums, han är inte här. Om ett par dagar har det värsta lagt sig för henne, det blir nog värre för Hero, för han är riktigt riktigt uttråkad när han inte har en kattunge eller två som kliver på honom och håller honom sysselsatt. Han börjar bli en hund kommen till åren, och är tio till våren. Ett hundliv är allt för kort och han börjar nu gå in i skedet att bli en gammal hund. Tråkigt nog.


Men hör och häpna, Tjockholmen-kakans nya matte är

bloggerska och tapetsäljare, vad ger ni för den? Visserligen MODERNA tapeter, men hur stora är oddsen att någon som både bloggar och jobbar med tapeter skulle svara på min annons??

Fia, vi ses i bloggens värld, jag kommer att titta in i bland för att se hur ni har det!


 
 
Randiga Tråden

Randiga Tråden

18 november 2009 19:12

Vad ljuvliga kattungar, svårt att skiljas från.

http://randigatraden.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Gitte - 7 oktober 2022 08:44

    Jag ska börja med att berätta att jag roade mig med att lägga upp lite kuliga julkort på Tradera igår. Vespan hittar du här. Men de verkar rulla ganska fort. Jag la upp några fler varianter av dessa och julkort av Britt-Lis Erlandsson men ni...

Av Gitte - 5 oktober 2022 13:33


    Det låter helt otroligt men det är faktiskt sant. Du hittar den här.  Jag ska från början säga tydligt att det INTE är min förtjänst och att jag hoppas inte att det är uppfattas som ett "skrytinlägg" (jag föraktar självhävdelse och försöker ...

Av Gitte - 5 oktober 2022 11:15


Jag avslutade mitt telefonsamtal och gick ut för att ta ett bloss. Där satt dottern och drack kaffe i vår paviljong. Det är nu inte i sig någon märklig företeelse för hon bor i fastigheten bredvid så vi råkas ofta under paviljongen som vi inte packat...

Av Gitte - 4 oktober 2022 12:58


 Just nu tror jag att det händer massor av spännande och framförallt oroväckande saker gällande vår konsumtion och att vi mycket snart kommer att få se mycket avgörande effekter av både de senaste och de kommande veckorna.  Stora fördelar är väl i...

Av Gitte - 3 oktober 2022 10:57


    Gick och la mig igår med massa goda intentioner. Nu skulle jag minsann bli bättre på att tänka positivt även om världen ramlar runtomkring. Ja, du har nog förstått att jag är en sån som läser nyheter flera gånger om dagen med stor förfäran o...

Presentation

Translate

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30
<<< November 2009 >>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Långåsbloggkartan.se!

Skapa flashcards