Vi skrev mat- och inköpslista och så kom vi till potatis.

-Fasen finns det inte alls någon lokal odlare i närheten som har gårdsbutik?

Vi har öppnat tanken att öka vår förbrukning av närproducerade matvaror i den mån det går. Och jodå, en snabb koll i bekantskapskretsen gav napp. Roger på Hedegården har potatisodling och har även hemleveranser av potatis från Morup till Varberg med avstickare i Träslövsläge och Tvååker. Sagt och gjort, slog honom en pling eftersom vi skulle ha pärer samma dag och inte kunde invänta hans utkörsdag. Jag var välkommen.

Och med mig fick jag den här säcken, 25 kilo:

Med fin-fin otvättad potatis:

Vilket är en stor fördel för livslängden på potatisen! I handel ser vi potatisen tvättad och det beror helt och hållet på livsmedelsverkets och miljö-hälsas krav, eftersom man inte vill ha jordbakterier och jord-damm i närheten av övriga matvaror. Sen tror jag att många föredrar potatisen tvättad av estetiska skäl, dvs, inte nyttomässiga eller som sagt livstidsmässiga skäl. Lite dumt egentligen men är det inte så vi funkar lite till mans? Vi tror per automatik att tvättade och "rena" varor är bättre än ohanterade.

Vi kom att prata lite omkring potatis. Roger berättade att han nyligen varit på ett potatisodlar-konvent och där hade de haft djupa rynkor i pannan. Det är mer eller mindre kris för potatisbranschen för vi konsumenter har helt slutat äta potatis.

Jag rannsakade mig själv... hur ofta äter vi potatis hemma? 2-4 gånger per månad... eller nått.

Han berättade vidare att de hade fått uppgiften att det lagas mat i hushållen i genomsnitt 13 minuter om dagen. Vem hinner skala och koka potatis på den tiden?? Självrannsakan fortskred. Jodå, 13 minuter stämde nog ganska bra hos oss...

Men på något sätt började jag koppla ihop ytterligare en orosfaktor som faktiskt är en stor miljöbov idag när det gäller ökade koldioxidutsläpp... nämligen vår ökade köttkonsumtion. Jag citerar den här artikeln som inte är dagsfärsk men väl så aktuell (läs den!!): "1990 åt en svensk i genomsnitt knappt 27 kilo köttvaror om året. Femton år senare var motsvarande siffra 43 kilo enligt preliminära beräkningar."

Kan det vara för att vår matlagninstid i hushållen till vardags minskar som den gör, innebär att vår köttkonsumtion ökar lika markant som den gör?

Det här har vi tänkt göra något åt. Vi skall baske mig bli duktiga på att äta potatis!

Makkarakeitto, eller korvsoppa, har vi försvenskat och gör den på falukorv, men en balja på en korv räcker till två dagar. Den är faktiskt nästan godare dagen efter så det är inget nerköp alls!

I övrigt har vi lagat:

Ugnsbakad potatis, med räkröra och sallad.

Sjömansgryta, dvs, en variant på 500 gr köttfärs och utan öl, men köttmängden klarade mer än väl hela familjens behov och det blev baske mig över till hunden med.

Kalops, på 500 gr grytbitar.

Kycklinggryta med potatisklyftor (med olivolja, italiensk salladskrydda /användbar till allt/ och flingsalt). Kycklinggrytan bestod av en kokt kyckling, också det fullt tillräckligt nog för alla.

Faktum är att vi på den här veckan har gjort slut på mer än halva säcken potatis, men sammantaget har vi kommit ner betydligt i matkostnad för familjen. Kött tär inte bara på miljön utan även på plånboken om man ser det i stort, och det gör ju onekligen halv och helfabrikat med. 

Den här veckan har sambon jobbat sent och det innebär att han äter när han kommer hem, (även om han har med matlåda till jobbet) och tänk.. den här veckan har han absolut inte sett ledsen ut när han har satt sig till bords. Det kan inte hjälpas att det här känns mer som riktig mat, än vad ex makaroner och felix frysta köttbullar gör. Jag tänker baske mig mångdubbla vår matlagningstid, och se till att vi äter mer potatis än pasta och ris. Men faktum är att jag inser logiken egentligen.

När jag ökar tiden det får ta att laga mat så sköter maten sig själv och sammantaget blir det till och med mindre omständligt att laga mat!  

Härmed efterlyser jag bra och goda rätter med minimalt köttbestånd till en familj, så snälla ge gärna dina bästa tips i kommentarerna! Har du ett supergott recept? Dela med dig! Kanske är vi fler som vill ha just ditt tips? Även du som läser som aldrig lägger kommentarer nu, gör det nu, för alla har vi väl ett och annat potatisfavoritrecept eller något vi bara måste ha potatis till när vi äter?

Mörka knappar är ibland väldigt underskattade. Eller inte alltid, jag vet att när jag tidigare har lagt upp en del av dessa på tradera:

Och verkligen verkligen lyckas få till en bra bild som gör dem rättvisa, så går de högt. Men då var vi där igen, jag har inte kraft för att hålla på med tradera just nu, så det där med att få mycket betalt för knapparna det skippar jag så länge. Numera blir jag lyckligare av att göra fyndlådor och hoppas på att jag mäktar med konststycket att identifiera knappar som mottagaren älskar förbehållslöst. För det är absolut den känslan gamla knappar kan väcka hos en om man har förmågan!

Just nu är jag själv ex oerhört trist och tämligen inåtvänd och orkar egentligen inget annat än att sitta för mig själv och gå igenom knappar och sortera dem i rätt låda. Jag älskar det tillståndet. Det är på något sätt då, jag verkligen är jordad och i kontakt med mig själv.

När jag sorterar och sorterar och sorterar så att ögonen blör och jag ser färgprickar framför ögonlocken när jag blundar. Då är jag i mitt esse. Det är nog bara tapeter som kan väcka den här sidan av mig, tror jag. Och knappar. Och band och applikationer och allt sådant som man kan GÖRA något med; SKAPA något med. Numera ägnar jag inte tid åt skapande men just att sortera färg och form ger mig ändå en förlösande kreativitet och sätter igång många tankar och processer. Det är underbart.

Jag satte ihop min egen "would have loved to own, if I did not have them before"-låda bara för att det var roligt och för att ge en liten motvikt till färglada knappar.

Dvs, loten jag inte har beställning på men som var rolig att göra ändå. Behövde nästan lite egenvikt i tankegången och urvalet också. Den där stundens meditation som jag ägnade för att jag själv behövde den. Det var riktigt härligt ärligt talat.

Tog några bilder på nära håll också så de kanske kan ses.

Förbered er på många bilder och långt inlägg. Bara för att. Skall försöka sätta lite ord till dem:

Ovan ser ni en mycket liten knapp. Av gammal gammal plast. Eller kan det vara bakelit till och med? Ett syntetmaterial är det i varje fall och de är nästan lite matta eller råa i ytan, även om framsidan har lite mer blänk än baksidan. En helt oanselig liten pytteknapp, helt platt, inte mycket för världen, men tro mig, helt underbar. Just för att den är så oanselig så tar den sig ton. Kan ni tänka er ett klänningsliv med den här, eller en korsettliknande blus? Jag kan. Vit och romantisk och skir. Med en lång rad av dessa här, sittande tätt tätt tätt...

2 stycken randiga glasknappar, lite ojämna i formen. Tyvärr framgår inte den brunoranga ordentligt, med sina svarta ränder. Ni ser mer av den nästan polkagrisrandiga brunvita. Små små små väna tingestar.

Bredvid ligger en glasknapp som har en imaginär guldkedja runt, även den en liten puttefnask på sådär centimetern. Gammal som gatan. Beroende på när gatan byggdes förstås.

Ovanför den, en lite konformad liten knapp i plast. Lite egen. Men söt på sitt sätt!

En silverfärgad halvkulknapp i glas med svart undersida.

En guldfärgad metallfärgad med svart center.

Och sen kommer en variant som fullständigt tar andan ur mig. En svart ojämt formad knapp, i matt glas. Den är så vacker så den nästan saknar motstycke.

HÄr är två glasvarianter som skall ha strasstenar i mitten. Men pg hög ålder har limmet torkat och stenarna ligger bredvid. I påsarna ligger det varianter både med och utan sten, men jag brukar i allmänhet fiska efter dem som inga stenar har, som behöver en dutt lim. Varför? Tjo, har limmet torkat på majoriteten av stenarna så är det säkert för att limsorten gör så och man riskerar att lätt tappa sin sten. Lika bra att fästa den rejält innan man tar den i användning?

Metallögleknappen lyser lite lätt i brunviolett, något som inte kan anas på bilden här. Också en sådan där plastknapp som känns väldigt gammal när man håller i den.

Den marmorerade knappen är också en riktigt riktigt riktigt liten läcker sak i glas, vit undertill.

Dessa knappar är av lite större variant. Den stora grå med mönster, behöver jag säga mer? Druvklaseplastknappen i svart och transparent är också en sådan där variant som får mitt hjärta att banka lite extra, måste jag säga... Den lite skimrande plastknappen i grått är en väldigt lätt knapp, helt oanselig, men har ändå något speciellt!

Nu skall jag inte plåga er med mer knappbilder, även om jag helst vill visa varje sort för sig av dem på bild. Många fick ni inte se på närmare håll, ex den silverfärgade droppformade glasknappen eller den konformade i glas och några till. Men den här bilden får avsluta den här dagens bild-knapp-medley av mörka knappar.

Den blå med en kaskad av stjärnglans i guld? En stor klumpig knapp som är otroligt häftig i verkligenheten. Dramatisk. Det händer mycket i den.

Två glasvarianter, också ett par av mina högst personliga favoriter. Den lilla med fyrklövern, är helt helt helt underbar. Glasknappen över glasknappen nästintill. I verkligheten har den inte de där vita ränderna utan det är en skuggeffekt eller blixteffekt eller vad jag skall säga, utan den är verkligen svart som synden.

Den pyttelilla oljefärgade glaskulan, är nog en av de allra allra allra finaste jag har. Fast då skall det dock sägas att knappar är nästan omöjligt att utse vilken som är finast. När man tror att man har sett den vackraste knappen i världen så kommer det snart en ny som är ännu vackrare, och så håller det på.

Det är i det lilla som skönheten bor och det är nog det som är knappens magi för mig.