Jag sitter här helt lyrisk efter att ha gått igenom ett gäng strumplådor idag. Lite småtrist, en hel del strumpor åker på återvinningen antingen för att de är ohjälpligt åldrade eller fläckiga, sånt sparar jag inte på. Finns ingen anledning. Tog bara bort alla plaststrumphållare som man kan fästa upp på en krok för dem kan jag återanvända, och lite roliga var de, troligtvis 60-70-tal hela bunten. Kul när man kan hitta små sådana detaljer som inte är så lätthittade annars, då de sedan länge är slängda.

Men sen har jag fyndat de finaste vintage knästrumporna jag någonsin sett. Det skär verkligen i hjärtat att slänga ut dem på tradera för jag vet ju på förhand att de förmodligen inte växer på träd. Fin-fina knästrumpor till dam och flick med lite ull i utöver det sedvanliga syntetiska från perioden. Gissar starkt att de är sextiotal. Jag måste ju bara visa, och bevara bilderna för mig själv via bloggen just för att kunna åtminstone ha känslan av att jag kan TITTA på dem om lusten tränger på. Och det kommer den att göra... *suckar*

Jag börjar med de grå, som fanns i tre varianter. Men missa inte att scrolla ända ner, för jag kommer förstås att lägga de allra allra finaste sist!

Jag gissar som sagt på 60-tal, men föreställ er bistra tider i slutet på 40-talet. Jo, jag skulle baske mig kunna se min mor som liten i sådana här också korvade utanpå ulllångstrumporna och nerstuckna i kängorna, och med sin gråa ullkappa och baskeraktig hätta/mössa. Decennierna rullar för mig och de skulle rätt sammansatt kunna vara en liten assecoar eller detalj från olika tidevarv.

Den sista är kanske mer 60-tal för mig än de övriga. Men den allra allra mest 60-taliga kommer här, nu kommer jag in i den mer färgglada perioden mentalt:

I verkligheten är färgnyanserna mer dova och mörka än de blev här med blixt i mitt kök, strax under kökslampan. Men visst är den fin? Kanske lite 50-tal över den med...?

Den här är inte dum heller:

Men nu kommer jag till den sista som gör mig argsint, vrång och tjurig och irriterad och gräsligt frustrerad över att det inte står en veteranbil i mitt garage... Fasen, jag vill ju ha en, åtminstone kunde jag tänka mig att få tillbaka någon av mina gamla bilar... Min duvgrå amazonkombi kanske? Asså, javisst, det har stått riktigt fina bilar i garaget hos mig tidigare, enkom av det skälet att mina 4 första barns far var inbiten yankee-fantast och finnt som snus skulle det vara, även om bilar i de flesta modefjonger och skick har fladdrat förbi. Om jag någon gång hittar lite fotoalbum som förevigat våra ungdomssynder så KANSKE jag vågar mig på att visa upp några en dag. Jag vet att den ena bilen som sambon och hans bror har haft har jag sett i biltidningar på senare år, så den både lever och är legendarisk och har en prislapp som man inte trodde var sann när den racade runt på stadens torg med diverse millt laddade entusiaster i. Hm, det har bankats plåt på den bilen kan jag väl säga och skrikits könsord från den ochså en och annan gång. *skratt* Kanske kräver en förklaring. En kväll när det var extramånga jeansjackeförsedda flickor i bilen kom en av tjejjerna på att vi nog borde skrika könsord för det hade hon hört på av en argsint tant, att man gjorde när man åkte raggarbil. (det var lite ironi bakom uttalandet och kanske inte så lite heller). Sagt och gjort. Det tog vi fasta på.

Efter den dagen var det just ordet KÖNSOOOORD! som skreks ur den bilen. Och det ofta, och många gånger.

Hå-håjaja, det var väl tider det.

Men här kommer strumpåbäket som får mig att vilja krypa tillbaka 25 år i tiden och bli ung och bekymmersfri igen:

Ps. Jeansjackeförsedda? Jamen guu, inte tusan åkte vi runt i kjolar och klänningar och hade läppstift eller doftade parfym på min tid när jag var ung, åtminstone inte vi som under längre tid "hörde till" antingen för att vi delade intresset eller var ihop med någon av dem som delade intresset.

Uniformen även för oss tjejjer var:

gympadojs, lappade och trasiga jeans, t-shirt eller collegetröja, jeansjacka eller skinnpaj, gärna osminkat eller bara ögonsmink, rakt hängande halvfett hår och olja eller bonnaskit under naglarna. Brudarna som gjorde sig till eller försökte ställa in sig hos någon genom att blinka med ögonen eller dofta gott eller liknande togs liksom inte på allvar. Längst ner i näringskedjan fanns förstås "plåtluderna", och dem var det INGEN som tog på allvar. Eat or be eaten, liksom.

Men visst, skulle jag skaffa bil idag så är det inte alls omöjligt att hela kittet skulle åka på... hm. Fast troligtvis inte. Jag nöjer mig nog med att TRO att det skulle göra det. Mig i klänning? *LOL* har ni hört nått så domt??

 

Persil,ja

16 november 2009 08:59

Jamen BRUDklänning ska du välan ha! :)

 

Gitte

16 november 2009 09:15

Kan jag inte ha brudkostym? I jeans?? Jisses så långt har jag inte ens tänkt... till själva utförandeögonblicket, det är ju inte så intressant. Jag är mest nyfiken på det äkta ståndet som skall vara så jäklars bra?? *skratt*

http://www.bortbytingen.bloggplatsen.se

 

Gitte

16 november 2009 09:29

Jag har fått några frågor på strumporna på facebook framförallt. ALLA storlekar och färger ligger ute, har tre par kvar, två färgglada och ett par grå, små storlekar. Tyvärr gjorde jag ingen personlig vänförfrågan innan jag lade ut dem, det borde jag ha tänkt på. Men de finns att hitta där som sagt. (bortbytingen@, länk finns i sidan).

http://www.bortbytingen.bloggplatsen.se

 

Emelie:)

16 november 2009 09:41

Jag skulle verkligen kunna tänka mig alla knästrumporna utom de i färg:)

 

Gitte

16 november 2009 09:45

Då är ju storlek 36 det största jag kan uppbringa, tyvärr. Har inte så stor förhoppning om att det finns fler i de lådor jag inte har hämtat än, men man vet aldrig...

http://www.bortbytingen.bloggplatsen.se

 

Persil,ja

16 november 2009 09:59

Vete fan om det är så märkvärdigt...
Vi körde 10 år utan stånd (mouhahaha) och de senaste 16-(17?!!!!) med... Och jag undrar jag om inte de 10 första var liksom mer spännande...
Fast det kanske var spänning typ "BLIR det giftermål eller inte"...minns inte längre...det var så länge sen. hohohoho!
good luck, i jakten på rödhåret/ståndet/äkta maka feeling

 

Gitte

16 november 2009 10:07

=)! Vi har i dagarna kört de sista tio åren utan so to speak, och visst, det har ju gått superbra. Jag kanske bara är tramsig och borde vara stolt över att springa runt i rakt nedstigande led, även om det är krokigt, ett gammalt gårdsnamn sedan några hundra år tillbaka.. *skratt*

Jaja, vad är väl ett bal på slottet, i jeanskostym?

http://www.bortbytingen.bloggplatsen.se

 

Persil,ja

16 november 2009 12:30

Min mamma hette Sundström och gården vi nu äger heter "isiSundströms" så det hade ju varit häftigt att heta Sundström...
Innan jag gifte mig och gick med på att byta ner mig till A:sson hette jag faktiskt Andréasson vilket ju är betydligt mer ovanligt. Mannen ville inte byta, och jag hette ett år Andersson-Andréasson men lessnade på att skriva så långt namn så efter ett år steg jag i i anonymitetens värld.
Vi hade tänkt ge barnen namnen Ulfsdotter och Pernillason men orkade inte hela vägen fram där heller...
Nu är jag rätt nöjd med det helsvenska anonyma A:sson och barnen gillar att stå först på klasslistan. :)
Har en kompis i stan som heter Palo. Elizabeth... Det är rätt vanligt här.
Nyfiken; vad heter mannen då?

 

Gitte

16 november 2009 12:43

=)! Ja, jag har ju mina rötter omkring dina breddgrader fast på finska sidan. Kittilä och Rovaniemi. Min sambos efternamn är förstås finskt det med, enda skälet till att jag ens överväger att byta ut mitt egna finska tror jag =)! De är typ, 4-5 st i sverige med sitt namn, ingen kan stava till det! *asg*

http://www.bortbytingen.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Jag ska börja med att berätta att jag roade mig med att lägga upp lite kuliga julkort på Tradera igår. Vespan hittar du här. Men de verkar rulla ganska fort. Jag la upp några fler varianter av dessa och julkort av Britt-Lis Erlandsson men ni...

    Det låter helt otroligt men det är faktiskt sant. Du hittar den här.  Jag ska från början säga tydligt att det INTE är min förtjänst och att jag hoppas inte att det är uppfattas som ett "skrytinlägg" (jag föraktar självhävdelse och försöker ...

Jag avslutade mitt telefonsamtal och gick ut för att ta ett bloss. Där satt dottern och drack kaffe i vår paviljong. Det är nu inte i sig någon märklig företeelse för hon bor i fastigheten bredvid så vi råkas ofta under paviljongen som vi inte packat...

 Just nu tror jag att det händer massor av spännande och framförallt oroväckande saker gällande vår konsumtion och att vi mycket snart kommer att få se mycket avgörande effekter av både de senaste och de kommande veckorna.  Stora fördelar är väl i...

    Gick och la mig igår med massa goda intentioner. Nu skulle jag minsann bli bättre på att tänka positivt även om världen ramlar runtomkring. Ja, du har nog förstått att jag är en sån som läser nyheter flera gånger om dagen med stor förfäran o...