Tja, Bystiga Bettan har fått slita idag, och jag med henne. Trodde att det skulle bli en "förmiddagsdejt" och att allt skulle gå i flygande fläng, men ack vad jag bedrog mig. Adventsstädandet har fått ge vika kan jag väl säga och det där med att hon skulle vara borta när sambon kommer hem -om sådär en halvtimma, tre kvart- har jag visst tänkt bort, har lite jobb kvar. Men de stora åkte till sin far och lilleman är på disco så jag har hemmet för mig själv. Lite skönt att kunna jobba undan, tills om en timma eller så är jag i varje fall klar.

Tömmer ur ett par kartonger kläder, nu måste jag bli av med lite av det som bara ligger. Det åker ut på tradera, hoppas nu att något utav det blir sålt.

Men roligt är det, måste jag säga. Jag älskar att leta små ledtrådar här och där.

Ex visas nedan. Ha en trevlig kväll i stugorna!

Sambon knorrar lite. Han är inte riktigt med på att jag datar Bystiga Bettan hemma, men idag är det ett faktum, jag har planerat in en träff med henne hela förmiddagen. Samt en låda med gamla kappor och klänningar. Himla onödigt, tycker min kära livskamrat. Kan du inte göra det någon annanstans, måste du verkligen dra hem eländet?? Men nej, jag står på mig, och står absolut ut med att han antingen drar ner mungipan eller gömmer sig på nedervåningen så han slipper att se eller höra oss innan han åker till jobbet. Lovar och svär, så fort han kommer in genom dörren efter sitt arbetspass så är hon borttrollad och förhoppningsvis adventsstädandet i full gång.

Det är ju inte nödvndigtvis så att han tycker att Bystiga Bettan är ett dåligt sällskap för mig, och inte tar hon pauser, dricker kaffe, skrattar högt eller har några konstiga böjelser heller. Faktum är att hon är döpt till hans ära, efter en av hans före detta livskramrater. Som jag råkade ta död på. Eller råkade och råkade, jag gjorde det nog ytterst medvetet och nästan planerat med en iskall beräkning; eller om det var en underliggande undermedveten önskan från min sida att det f*nskapet skulle ut ur huset. Jag kunde inte dela mitt liv med hans två telningar som han pysslade om och vårdade ömt och framförallt gav massor av tid, åtminstone tills vi träffades, Bystiga Bettan och Polack-Paula. Jag hatade dem från första stund måste jag säga... Hanst två enorma och höga High-chapparall-kaktusar. Jag sörjde INTE när de åkte ut!!

Men namnen hörde till vår vardag så när denna damen här kom in i mitt liv efter mitt första uppköp från en gammal lanthande, så tyckte jag att det matchade henne perfekt. Hon saknar pinnen upptill om någon har en liggande?