På enkelt vis, med ett par stora konsoller? Och lämna lite glipa över elementet så det blir luftgenomströmning? Finns det inte en bänkskiva ute i ena uthuset? Tror inte du att det hade varit praktiskt om den blir så hög så att en av de svarta barpallarna kan stå under? Man kanske skulle kunna sätta ett draperi och gömma undan lite bakom och så kan man pyssla där istället för att dra upp allting alltid som bara dammar och skräpar och få sitta i fred utan att behöva plocka undan direkt alltid?

Tja, oj, vad praktiskt det är att ställa lite frågor, så att sambon kan få superbra ideer för nu vibrerar det av sticksåg och borrmaskiner på nedervåningen. Vad jag gillar alla hans braiga ideer? ;)

Jag och lilleman åkte på hastig julpromenad idag i falkenbergs not so inspirerande City. Förr om åren var skyltsöndagen en upplevelse men vad har hänt egentligen? So very not I am gonna go there next year om det skall hålla den här nivån som det höll den här dagen... Ne, det var ett nerköp, tack och lov var det inte huvudskälet till att vi äntrade centrum eller stadens gränser. Fontänhuset invigde sina nya lokaler med öppet hus. Nu missade jag själva invigningsceremonin där Falkenbergs egen "KUNG" (imitatör) klippte bandet och jag blev rejält trackasserad för denna miss när jag väl kom, men en mycket exclusiv rundvandring fick jag i varje fall.

Måste visa klockarna de har ovanför receptionen direkt när man kommer in. Visst ger det lite perspektiv på tid?

En sådan klockrad hade jag behövt och så fort någon hade talat om för mig att jag var sen så hade jag kunnat påtala att ne, det är jag inte alls, tvärtom, mätt i New York-tid är jag TIDIG! Så det så!

Den här skylten gladde mig oerhört oerhört oerhört mycket att få återse även i den nya lokalen. Jag minns när den kom till!

Det där är en av de allra allra första gångerna vi skulle försöka ställa upp fontänhusets betydelse, dvs, den helt nystartade verksamheten som ingen -så gott som- kände till. Det är en medlem som har gjort den, och jag undrar om inte hon hittade förlagan till den i ett annat hus eller har plockat den från en fontänhusskrift men den säger väldigt väldigt mycket om skillnaden ett klubbhus kan utgöra för en persons tillvaro; men ochså väldigt mycket om det personliga individuella ansvaret man har själv. Det är lite ett fontänhus i ett nötskal. Ramarna finns där, det sociala samspelet pågår där men du måste själv vilja ta för dig och skapa dina egna möjligheter tillsammans i klubbhuset med alla som finns under samma tak.

Me love it!

Och minnet av det, jag ser fortfarande hennes granskande blick och den iver hon la i den här skylten och att få se den igen väckte oerhört fina minnen hos mig! Åh, vad nya vi var då, ingen hade en aning om hur den här verksamheten skulle forma sig. Och nu är ni i de nya fantastiska lokalerna i det gamla sjukhemmet -ringen är märkligt nog sluten tror jag minsann?- och har all den plats ni behöver!

Grattis mina vänner! Jag gläds med er!! Det här gör ni super-super-superbra, och vilket KÖK!! Jisses vad ni har kämpat för att tänka ut och få det precis som ni vill och behöver med den utrustning som måste till! Fast diskmaskinen behöver ni inte egentligen om ni tänker efter, för den kan ni ställa här hos mig tycker jag! =)! Även om den är lite stor förstås... vi kan nog knö in den tror jag! *skojjar med er*

Möt en av mina skamfläckar:

Den är fullkomligt vidrig! Och jag stod åter med honom i handen igår, skall han åka på eldningen den här gången då? Men nej, jag kan inte, han har inte satt livet till för att jag skall elda upp honom. Men varje gång jag tittar på honom så står jag och undrar hur han fick sätta livet till och hur i helvete sådant har kunnat vara attraktivt att köpa som turist. ÖVERHUVUDTAGET!! Nu vet jag att just den här sköldpaddan var en gåva till en sjöman på 40-50-talet, att den är gammal och att den förmodligen är fullproppad med arsenik och förmodligen väldigt giftig, och att gåvan var välment som en minnesgåva. Det tröstar mig att min bekant inte själv har köpt den utan den åkte med i en låda som lämnades till mig ifall det fanns något av det jag ville ha. Även för honom var den burlesk i nivån långt överstigen det smakliga och nu gjorde han sig av med den en gång för alla för att slippa stå och behöva välja om den skulle slängas eller ej. Min dotter avskyr den som pesten och jag med henne, ändå får den stå där tills jag en vacker dag kommer på vad tusan jag skall göra med den. Den dagen kommer nog aldrig så jag kanske lika gärna kan elda upp den en gång för alla? Jag njuter således inte alls av åsynen på den, tvärtom. Mitt herpetologiskt klappande hjärta svämmar över av alla dåliga exempel det finns på sköldpaddshushållning även som husdjur. Jag har själv suttit och tvångsmatat en anorektisk chinemys revesi i enlighet med de råd jag fick av sveriges absolut kunnigaste sköldpaddsfolk, som Herpetologiska föreningen i Göteborg kunde rekommendera. Det visade sig vara en liten amfibielevande sköldpadda som hade trivts bäst i ett risfält, men efter att han hade levt som "landsköldpadda" i ett års tid; så vägde han 30 gram när han kom, och borde nog minst ha vägt en 100-150 gram, således var det endast skalet som gav vikt. Men så länge kan man altså svälta en sköldpadda innan den dör, även om det är en liten... Han kunde nämligen inte äta på land utan naturlig födoväg för honom var i vatten... gräsligt, eller hur?

Just då var det toppmodernt att låta barn ha "Turtles" som husdjur och många skrämmande exempel såg dagens ljus. Måtte det husdjursmodet inte komma tillbaka... Skaffa inte sköldpaddor som barnhusdjur är ni snälla, det är egentligen varken snällt mot barnet eller mot sköldpaddan eftersom de har rätt så specifika krav på sin omgivning och föda etc. Om ni inte själva är intresserade förstås, det är inte ett husdjur man ställer i ett hörn och så mår de bra där...Inte ens vattensköldpaddor som väldigt lätt får algproblem, sommar som vinter, och behöver väldigt bra rensningsaggregat och ständiga byten av vatten. Skall du köpa sköldpadda, så ta kontakt med föreningen och få de bästa råd som finns att få, eller avstå....

Men nu var det uppstoppat jag skulle prata om. Jag har ett par skamfläckar till. Häromdagen stod jag med en gräslig krokodilhandväska i handen, har varit på väg att göra mig av med den massor av gånger med. Den är från 40-50-talet den med. Och en gång när jag ropade in en resväska på auktion så gick den inte öppna. När vi öppnade den så innehöll den delar från räv. Måste ha tillhört en konservator, och rävarna skulle nog bli en boa eller tre. Med hela huvuddelen kvar. Gräsligt, gräsligt. Resväska med innehåll åkte långt ner i en garderob, men jag minns inte om vi faktiskt slängde den i flytten. En resväska innehållande rävlikdelar, om än bara skinnet, går inte omvandla till något annat efteråt, inte ens om den inte luktar -för det gjorde den inte- bara vetskapen om vad den har innehållt räcker för att jag inte skall vilja göra av mig med den vidare. *ryyys*. Och en annan låda innehöll något mink-djur, också den tveklöst av hög ålder.

Jag är INTE motståndare till att använda skinn och läder eller päls, så länge det handlar om djur som faktiskt tillvaratas i sin helhet, som inte avlivas för att bli skönhetsattiraljer eller uppstoppade tingester för att roa folket. Eftersom jag har mina rötter i norr så trodde jag länge att all slakt gick till som man gör med renar, dvs, man tar baske mig tillvara på ALLT på djuret. Renköttet blir föda, in på minsta bit, nästan, huden blir läder, skinnet blir fällar, eller används för dräktsömnad, och av benbitarna skapas duodji och vackra nyttotingestar, tja utöver det sedvanliga turisttjaffset då förstås.

Egentligen är det inte att varorna blir turistgrunkor jag är mest irriterad på, utan att vi turister är så urbota korkade och idiotiska att vi faktiskt köper skiten som inte framställs för annat än att tillgodose turister. Det går faktiskt att hitta ÄKTA bra, genuina, varor som är framställda för befolkningen själva, eller varför inte bara låta livet fortgå där vi besöker utan att vi tvunget skall ta med oss något annat hem än de möten och upplevelser vi upplever medan vi är där? Varför måste vi känna att vi måste "visa upp" att vi har besökt ett ställe för att verkligen känna att vi har besökt det i efterhand? När vi väl kommer hem så vill vi ju inte ha grunkan framme ändå utan den står där och har kostat ibland väldigt mycket mer än de pengar vi gav och det är på stor bekostnad av något helt annat än vi själva förstår!

Dvs, jag anklagar inte turistnäringen eller marknaden för att dylika fruktansvärda varor finns, eller för att det tillverkas turistjaffs eller annat. Jag idiotförklarar oss konsumenter som är bidragande orsak till att sådan handel ens existerar, dvs, vi "vanliga hyggliga" som sitter i våra stugor och beklagar oss för att sådant förekommer när det uppvisas i media, men fram till dess har vi själva medverkat till att det överhuvudtaget finns en efterfrågan. Varför kan vi aldrig tänka efter FÖRE?

Gahh, jag har definitivt PMS!

Idag har jag städat. Eller tja, jag skulle kanske kalla det för stökat. För stökar är nog det jag gör mest när jag städar, jag kan driva den tålmodigaste till vansinne, men bara lugn jag har järnkoll bara jag får göra det på mitt sätt. Nämligen det här:

Såhär ser det nämligen lätt ut när jag sätter igång. Jag ger inte något rätt plats med en gång utan allt samlas på någon sorts ansamlingsplats i väntan på att alla underlag är rena.

Jag avskyr att "vardagsstäda" ni vet, det där snabba som man gör för att man måste, ett par timmar får det ta och sen är det bra. Har superdålig koll på att göra det ärligt talat, och jag ser inte ens att det är stökigt, -för alla prylar förstås. Som står utspridda på tomma platser överallt där de ser ut att kunna få stå i fred. Men när jag väl sätter den sidan till så ställs allt i samma kaos som ni ser på bordet. Snabbt skall det gå. Ja, faktum är att inte ens bordet står där det skall på bilden.

Allt måste rensas undan, elementen tvättas och inte en smula får missas.

Först när det ser ut såhär kan det börjas liksom....

och innan vi nådde hit så ändrades lådor, alla sängkläder fick nytt viste, allt emballage ett nytt och en fullständig hyllrockad har genomgåtts. Nu har vi adventsstjärnor i alla gemensamma utrymmen, imorgon på förmiddagen står nedervåningen på tur och sen när barnen kommer hem så hoppas vi på en omgång i deras rum också så det är klart, hela huset blev inte klart idag. Men vi är på god väg och det känns bara bra. Nu kan midvintersolståndet inträffa, vi går mot ljusare tider snart igen och det är onekligen något som är värt att fira. Adventsstjärnorna skall ju ner igen förr än vi anar så vi får njuta av dem så länge tiden är här, eller hur?

Imorgon testar jag marcipanreceptet från icas häfte som jag har visat er här, mandlar står skollade och klara på tork för att malas. Spännande måste jag säga!