Alla inlägg under november 2009

Av Gitte - 15 november 2009 23:03

Jag sitter här helt lyrisk efter att ha gått igenom ett gäng strumplådor idag. Lite småtrist, en hel del strumpor åker på återvinningen antingen för att de är ohjälpligt åldrade eller fläckiga, sånt sparar jag inte på. Finns ingen anledning. Tog bara bort alla plaststrumphållare som man kan fästa upp på en krok för dem kan jag återanvända, och lite roliga var de, troligtvis 60-70-tal hela bunten. Kul när man kan hitta små sådana detaljer som inte är så lätthittade annars, då de sedan länge är slängda.


Men sen har jag fyndat de finaste vintage knästrumporna jag någonsin sett. Det skär verkligen i hjärtat att slänga ut dem på tradera för jag vet ju på förhand att de förmodligen inte växer på träd. Fin-fina knästrumpor till dam och flick med lite ull i utöver det sedvanliga syntetiska från perioden. Gissar starkt att de är sextiotal. Jag måste ju bara visa, och bevara bilderna för mig själv via bloggen just för att kunna åtminstone ha känslan av att jag kan TITTA på dem om lusten tränger på. Och det kommer den att göra... *suckar*


Jag börjar med de grå, som fanns i tre varianter. Men missa inte att scrolla ända ner, för jag kommer förstås att lägga de allra allra finaste sist!

Jag gissar som sagt på 60-tal, men föreställ er bistra tider i slutet på 40-talet. Jo, jag skulle baske mig kunna se min mor som liten i sådana här också korvade utanpå ulllångstrumporna och nerstuckna i kängorna, och med sin gråa ullkappa och baskeraktig hätta/mössa. Decennierna rullar för mig och de skulle rätt sammansatt kunna vara en liten assecoar eller detalj från olika tidevarv.

      

Den sista är kanske mer 60-tal för mig än de övriga. Men den allra allra mest 60-taliga kommer här, nu kommer jag in i den mer färgglada perioden mentalt:

  

I verkligheten är färgnyanserna mer dova och mörka än de blev här med blixt i mitt kök, strax under kökslampan. Men visst är den fin? Kanske lite 50-tal över den med...?


Den här är inte dum heller:

  

Men nu kommer jag till den sista som gör mig argsint, vrång och tjurig och irriterad och gräsligt frustrerad över att det inte står en veteranbil i mitt garage... Fasen, jag vill ju ha en, åtminstone kunde jag tänka mig att få tillbaka någon av mina gamla bilar... Min duvgrå amazonkombi kanske? Asså, javisst, det har stått riktigt fina bilar i garaget hos mig tidigare, enkom av det skälet att mina 4 första barns far var inbiten yankee-fantast och finnt som snus skulle det vara, även om bilar i de flesta modefjonger och skick har fladdrat förbi. Om jag någon gång hittar lite fotoalbum som förevigat våra ungdomssynder så KANSKE jag vågar mig på att visa upp några en dag. Jag vet att den ena bilen som sambon och hans bror har haft har jag sett i biltidningar på senare år, så den både lever och är legendarisk och har en prislapp som man inte trodde var sann när den racade runt på stadens torg med diverse millt laddade entusiaster i. Hm, det har bankats plåt på den bilen kan jag väl säga och skrikits könsord från den ochså en och annan gång. *skratt* Kanske kräver en förklaring. En kväll när det var extramånga jeansjackeförsedda flickor i bilen kom en av tjejjerna på att vi nog borde skrika könsord för det hade hon hört på av en argsint tant, att man gjorde när man åkte raggarbil. (det var lite ironi bakom uttalandet och kanske inte så lite heller). Sagt och gjort. Det tog vi fasta på.

Efter den dagen var det just ordet KÖNSOOOORD! som skreks ur den bilen. Och det ofta, och många gånger.

Hå-håjaja, det var väl tider det.

Men här kommer strumpåbäket som får mig att vilja krypa tillbaka 25 år i tiden och bli ung och bekymmersfri igen:

  

Ps. Jeansjackeförsedda? Jamen guu, inte tusan åkte vi runt i kjolar och klänningar och hade läppstift eller doftade parfym på min tid när jag var ung, åtminstone inte vi som under längre tid "hörde till" antingen för att vi delade intresset eller var ihop med någon av dem som delade intresset.

Uniformen även för oss tjejjer var:

gympadojs, lappade och trasiga jeans, t-shirt eller collegetröja, jeansjacka eller skinnpaj, gärna osminkat eller bara ögonsmink, rakt hängande halvfett hår och olja eller bonnaskit under naglarna. Brudarna som gjorde sig till eller försökte ställa in sig hos någon genom att blinka med ögonen eller dofta gott eller liknande togs liksom inte på allvar. Längst ner i näringskedjan fanns förstås "plåtluderna", och dem var det INGEN som tog på allvar. Eat or be eaten, liksom.


Men visst, skulle jag skaffa bil idag så är det inte alls omöjligt att hela kittet skulle åka på... hm. Fast troligtvis inte. Jag nöjer mig nog med att TRO att det skulle göra det. Mig i klänning? *LOL* har ni hört nått så domt??

Av Gitte - 15 november 2009 15:07

Vad kan det här vara för telefon och har de funnits i sverige? Bilden är tagen i danmark, tyvärr oskarp men föremålet som centrerades på bilden var tyvärr inte just telefonen...

  

Av Gitte - 15 november 2009 11:41

  

Men jissesanåda... här har jag haft världens största traderamotstånd, har försökt några fjuttiga gånger att lägga upp enstaka auktioner men nej. Väggen står där. Stenhård och BOMSTOPP!

Så kör jag hem helt omöjliga kartonger som jag har köpt helt obesett, har ingen aning om vad som fanns i dem, hoppades förstås på ett och annat fynd som gjorde det värt att åka hämta, något extra kul att ha och att jag kunde göra mig av med en del av det i varje fall så det inte bara står bak på lagret och tar plats, som allt annat.


Kartong på kartong bars in igår av en sött knotande sambo (som jag ju berättade i förra inlägget) som inte ALLS förstår varför jag tvunget skall ha hem det för uppackning överhuvudtaget, det kan jag väl göra i lokalen? Jovisst, hade jag haft bil i veckan så hade det väl inte varit några problem, men så fort han jobbar så sitter jag pall där jag sitter och när han kommer hem är det alltid massa annat. Vad jag längtar efter att kunna styra min dag själv måste jag säga! Men i vilket fall som helst, trots att han har satt lagerförbud i hemmet sedan vi flyttade (vi bodde stort tidigare, nu bor vi microminimalt) och nu trotsade jag då detta med väl stängda öron.


Hela eftermiddagen igår gick åt till detta och halva kvällen med tills jag återigen för andra dagen somnade framför teven. (Sedär, så går det när jag försöker vara social med familjen, håller jag inte igång somnar jag tvärt). Även den här morgonen vaknade jag tidigare än tänkt och halvt ledbruten, men inte var det längre någon ide att försöka gå ner och lägga sig i sin egen säng. Det var bättre att göra lite nytta och fortsätta där jag slutade igår. Sagt och gjort.


Sen kom tanken smygande... tradera? Hur ser det ut där nuförtidenegentligen? Så jag fastnade en stund och sen kom nästa tanke... om jag skulle?

Tänkt och gjort. Första kom up, Och andra. Och sen gick det av bara farten trots att jag inte har någon hemtankad prolister, som jag inte kan ladda hem pg windows installer verkar saknas och jag hittar inget ställe att rätta till problemet heller. Det får bli manuellt och det är faktiskt riktigt riktigt roligt. Det var bara NYTT blod som behövdes tror jag, varor som jag inte tidigare sett eller hållt på med och sen gick det som en dans. ( Ni hittar dem här om ni vill se).


Måste ju visa världens sötaste moccasiner trots att de troligtvis är 80-tal. Hm, undrar... jag är 42. Nog tusan hinner jag med en liten till?? *naaaaw sååå söta*. Hm, fast riktigt såå mycket kan jag nog inte lura den motsträviga sambon tror jag, så det är lika bra att ge upp innan jag lurar honom till ännu mer dumt som han inte har tänkt sig...

            

Av Gitte - 15 november 2009 09:46

Min kära man är inte alls glad på mig idag, eller igår heller för den delen. Eller man och man, gifta är vi ju inte *morr*. Vet inte om jag har skrivit det här i bloggen tidigare men jag har tjatat om att få dela hans efternamn hur länge som helst nu, då jag mer än gärna för första gången byter ut mitt flicknamn, dvs min mors flicknamn, dvs min MORMORS flicknmn och bryter cirkeln av alla ogifta -med barnafäderna-generationer bakåt. OM jag nu springer och gifter mig nu, så torde jag väl öka oddsen för att min arma doter kommer att bli gift en vacker dag?

Hade nu min mormor KUNNAT gifta sig med min mors far, dvs, om inte ett jäddrans världskrig hade stått emellan, så hade min mor burit namnet Luks, och om hon i sin tur inte hade fepplat till det när jag var i väntan så hade jag sprungit runt med namnet Lindgren, istället för Palo. Men nu får arma jag springa runt med ett släktnamn som då enligt uppgift tillhör en gammal gård uppåt i norrtrakterna sedan flera hundra år tillbaka istället? Asså, tyck nu lite synd om mig, någon jäddrans tradition skall väl en arm kvinna få föra vidare i alla fall, va?


Nu är det iofs såhär att min kära sambo slängde ur sig en sen kväll framför teveapparaten att om jag färgade håret som en viss troligtvis engelsk programledare så skulle han gifta sig med mig. Och jag har ju bestämt mig för att hitta denna hårfärg... vänta lite förrästen, bild kommer, ni kanske kan hjälpa mig med det omöjliga, nu när jag ändå har kommit in på något heeelt annat än jag TÄNKTE skriva om??

  

Den HÄR färgen behöver jag hitta... och jag har inte tänkt köpa något som tvättas ur på chock eller någon annan new wave-typ-affär, fast numera heter väl new wave Goth när jag tänker efter...

Jag vill ha en hårfärg, rödare än röd, ungefär som Ariel i disneys sjöjungfru, och den skall INTE vara uttvättbar, särskilt inte om jag nu mot min vilja springa och bleka håret först... blekrosa döda tunna hårtester betackar jag mig för varmast. Helst vill jag ju inte bleka håret alls, utan bara ha en riktigt riktigt riktigt intensiv hårpigmentering, det sägs att Loreal Majicolour skall fungera så, men jag vet inte då jag inte lyckats hitta den. Men om någon råkar veta var jag hittar den så säg till för nu är det snart tio år sedan karlskrället kom hem och tog en fika och aldrig åkte igen, och nog är det dags att vi slår våra påsar ihop nu.


Tänk, jag som sprang runt i flera decennier och svor att jag aldrig någonsin tänker gifta mig, har blivit helt besatt av detta faktum.

Hm, nu är det såhär att han kan tänka sig att göra ett ärende på rådhuset även om jag inte byter färg, liksom, snabbt ut och in, och det sista köper jag. Inte tänker jag ställa till några kalas bara för att vi ger varandra äktenskapslöften, men med hårfärgningen följer det liksom inga andra villkor som han har preciserat.

Jag köper fortfarande ut- och in-konceptet men vill tvungen göra det inför en präst och inget annat och DET har han lite svårare för. Med rätt hårfärg är det jag som ställer direktiven och han kan inget annat än följa med eftersom det inte finns några övriga villkor i hans väldigt dåligt övervägda uttalande som jag dock tog fasta på. LIte straff skall han ha för sina synder, eller hur?


Nä, jag skall fortsätta att sortera igenom massor av lådor av strumpor. Vad sägs om hundtandsmönstrade barnstrumpor från 60-70-talet, eller ett par rosa, ljusblå eller mintgröna moccasiner från 80-talet? Några av guldkornen för jag måste säga att jag har dragit hem mycket gräsligt den här gången också... me dont like 80-tal! Och det är ju alla dessa förbenade lådorna som står överallt i vårt hem nu och tar plats och som är ompackade, halvpackade, nerpackade, opackade och uppackade som han går och muttrör över och det var ju DET jag HADE tänkt skriva om.


Men vet ni? Han får faktiskt skylla sig själv. OM man är så dum så man följer med fulla flickor hem från krogen bara för att de påstår att man inte har något annat val, så får man faktiskt skylla sig själv om man nu går på den lätte... eller hur? Hade han inte gått där och skrattat och påstått att jag var tokig, så hade han sluppit både mina kartonger överallt och att höra massa tjat om giftermål med. Så kom inte här och kom och skyll på mig!

Av Gitte - 14 november 2009 05:34

  

Det här är ett ämne, dvs sexualitet, som jag egentligen hade tänkt avhålla mig helt när det gäller min blogg. Just för att det är ett känsligt ämne, sexualitet, som både avskräcker och triggar igång sådant man inte avser eller önskar. Men jag kan lungt lova två saker innan du bestämmer dig för om du skall läsa vidare eller ej, dels kommer jag inte med några som helst snaskiga detaljer om mitt eget sexliv.  Vidare är jag mer intresserad av pornografi som objekt än som subjekt. Och glöm inte att jag är militant feminist när det kommer till kritan. Men sex i sig är ett oerhört intressant ämne, inte minst ur relationssynpunkt, eller för att må väl! Det är ett behov som vi nästan alla delar som ger sig olika uttryck och tar olika stora utrymme i våra liv!


Men igår kom min trigger, där jag bara kände att det här måste jag bara debattera, och även salutera, för faktum är att den här debatten har jag saknat och sett fram emot länge.


Jag såg en liten kommentar på facebook från en av de medverkande regissörerna i filmen som jag råkar ha i mina vännerlista, och jag vaknade till 100%. Hallå, vad skriver hon egentligen? Var ju tvungen att föra frågan vidare och fick länken till Dirty Diaries, Twelve shorts of feminist porn, och därefter satt jag helt uppslukad några timmar av de debattartiklar som filmen har förorsakat. Du hittar dem i länken under press. Klart läsvärda, och programavsnitten är ochså intressanta att se eller höra! Jag vill dock påtala att sidans trailers och bilder från filmen, inte lämpar sig för känsliga! Mitt inlägg skall i sig inte heller ses som ett filmtips, för jag har inte sett den än.


PORR!

Detta gräsligt tabubelagda ämne, som absolut ingen har ett personligt förhållande till om man dristar sig till att ta upp ämnet, och ingen söker heller upp olika porrsidor på nätet, eller liknande, men ändå så är det absolut en marknad som ökat markant och som omsätter miljarder varje år? Som förefaller att svälla till större och större volymer på nätet, och det förefaller att mer eller mindre styras av stora aktörer som nästan verkar ha monopol på marknaden, och som samtidigt är med och villkorar kvinnors sexuella exponering utifrån manliga villkår, önskningar och behov. 

Jag tror inte heller att vi helt kan förneka att det som är "modefluga" för tillfället inom porrbranschen snart dyker upp i våra egna sovrum, tillika som ett naturligt inslag i våra ungdomars liv och tillvaro och sexuella utforskning.


När jag växte upp så var det inte vanligt med rakade möss, och det var inget vi unga flickor pratade om heller. Fisting var ett begrepp som vi inte alls kände till. Att bli sprutad i ansiktet, fanns inte i våra verkligheter eller fantasier, utan halvoskyldig petting var något som utforskades i mörka kammare med en pojkvän eller i värsta fall på fyllan som en oplanerad grej, och kom ryktet ut så visste alla måndagen därpå.


Idag verkar väldigt unga flickor liksom tala om avsugningar och glidmedel som om det vore naturligt? Jovisst, det kanske det är. Kanske har sex  sett ur ett perspektiv, avdramatiserats på ett välbehövligt sätt, men samtidigt kan jag inte låta bil att undra om det verkligen sker på flickors villkår, utifrån flickors egna önskningar och fria viljor, eller har lite tyngre sexakter kanske forcerats just för att sådant som tidigare ansågs vara "hårdporr" idag har blivit ett naturligt inslag i vår media och tillvaro?


Se vilken dagstidning som helst, frågorna av mer avancerad art finns där, i någon av alla otaliga sexkrönikörer och frågespalter och rubriker som helst. Cheezes, när jag växte upp förbjöds nakna tuttar på Kiviks marknad och det väckte ett fasansfullt rabalder de sista åren. Jodå, jag minns tutt-tälten från både Kivik och Sjönevad när det begav sig.  

Men vad hände sen?


Jag tror inte att feministisk porr i sig kommer att skilja sig markant från den betydligt mer kommersiella porren som bidrar till att porrkungarna lever i palats och kan sälja tröjjor och halsband som unga flickor har på sig. (Mammor och pappor, hur kan ni tillåta era allt för unga flickor att springa med playboykaniner?? Jag förstår inte detta ärligt talat. Kaningen är inte söt, den är en signal och ett varumärke!)

Men sätt dig ner och titta på en p-rulle och strunta i själva sexet en stund.


Koncentrera dig sedan på att titta på kroppspråk, mimik och utförande. Titta på blicken. Är det här verkligen en kvinna som har tillräckligt kul när hon utför det hon skall, eller jobbar hon på accord eller under någon press? Vaknade hon verkligen en dag och tänkte att "-Jezz, för f*n, nu skall jag göra karriär som lågbudgettporrskådis, det är tamejf*n vad jag drömmer om!"


Fundera över hur själva filmskådeplatsen ser ut? Har du aldrig varit på en inspelningsplats (jag har då iofs inte varit på en porrinspelning) så finns det minst en regissör. En kameraman. En ljussättare. Och förmodligen ett par till runtomkring själva inspelningen om det inte är en allt för billig lågbudget, men även den har förmodligen ett par betittare runt omkring. Fundera sedan över om kvinnan i centrum gör det här för sin egen skull, och vad hon vinner på att utföra de här tjänsterna, om det kan tänkas att göra ont under tillfället att vidga sin analöppning för en hastighet från 0-100, under en mikromilimeters sekund, eller om hon bara är så uttänjd att hon klarar av det?


Titta på hennes blick och fundera över, ser hon verkligen ut att ha en inre längtan att få spermierna rätt i nyllet, och rinnande ut över hår och att slickar hon verkligen i sig dem så begärligt att hon måste dra i sig lite till, gärna från en extra man när hon ändå håller på? (Kan du, kvinna, tänka dig att byta plats med henne, altså inte i fantasin utan irl?)


När det gäller en kommersiell traditionell porrfilm, så är jag fan inte säker på någonting. Och inte finns det någon Fairtrade-skylt på filmen heller liksom. Sådana faktorer förtar spänningen med en porrulle rätt så markant för mig, för att inte säga fullständigt. Jag får mest lust att kräkas, ärligt talat.


Därför ser jag fram emot en ny gengre och jag måste ärligt talat, ge svensk filminstitut all heder för att de har gått in och medverkat till ett trendbrott i porrfilmsgengren, och jag hoppas innerligt att det inte är en engångshändelse, utan att man skall fortsätta att experimentera med en ny variant av mer erotisk porr så man hittar den där lagom balansen mellan äkthet och avobjektifiering av kön, för det är egentligen det jag har absolut svårast att ta till mig. Men jag tror att det finns en publik och att den förändras på samma sätt som ungas livsvillkor har ändrats under bara de senaste decennierna.

Det behövs porrfilmer ur ett kvinnligt perspektiv, med ett etiskt förhållningssätt som genomsyrar produktionen, manus, aktörer etc, som är mer lättillgänglig än den skit som idag finns på marknaden!


Sen må själva porren vara densamma, eller nästintill, men om jag VET eller åtminstone kan ANA (och slipper döda ögon på skådespelarna i scenen) så blir det betydligt lättare att ägna sig åt laidbackness och tänka att "live and let live, I dont have to mind, its not a threat for human kind or against attitude toward women" för faktum är att jag är helt övertygad om att sexualitet på film faktiskt har ett syfte och att det finns ett behov också.

Tvåsamhet (eller mångsamhet) är inte alla människor förunnat och det finns trots allt situationer där jag kan tycka att pornografin faktiskt tjänar ett gott högre syfte och att det finns ett tillräckligt godtagbart rättmättigt behov!


Ett sådant här utbud av porrfilmsproduktion skulle kanske också bidra till att de andra aktörerna på marknaden får ge vika, om utbudet finns? För jag tror ärligt talat majoriteten av den manliga befolkningen om gott. Har de tänkt sig att titta på en p-rulle så tror jag personligen att de föredrar en rulle där kvinnan på filmen själv har kul, i den mån det går att ha det under en inspelning, inte minst för att filmen får en helt annan upphetsninsgrad och säkerligen uppfattas som mer genuin och äkta, och inte vore det dumt med kvinnliga äkta orgasmer på film heller? 


Det här inlägget blev långt och du kommer inte se särskilt många inlägg framöver i min blogg om sexualitet. Men en av mina favoritdiskussionsämnen är just sexualitet sett ur kvinnors behov och perspektiv, samt att sex borde vara en rättighet för alla. Det är det inte idag. Framförallt inte för personer med funktionshinder, också ett ämne som behöver belysas mer! Sexualitet förtjänar att debatteras, avtabubeläggas och avdramatiseras, men inte nödvändigtvis att utvecklas detaljmässigt in absurdum! (Om man frågar mig!)

Av Gitte - 12 november 2009 22:50

 

 Vi skrev mat- och inköpslista och så kom vi till potatis.

-Fasen finns det inte alls någon lokal odlare i närheten som har gårdsbutik?

Vi har öppnat tanken att öka vår förbrukning av närproducerade matvaror i den mån det går. Och jodå, en snabb koll i bekantskapskretsen gav napp. Roger på Hedegården har potatisodling och har även hemleveranser av potatis från Morup till Varberg med avstickare i Träslövsläge och Tvååker. Sagt och gjort, slog honom en pling eftersom vi skulle ha pärer samma dag och inte kunde invänta hans utkörsdag. Jag var välkommen.

Och med mig fick jag den här säcken, 25 kilo:

  

Med fin-fin otvättad potatis:

  

Vilket är en stor fördel för livslängden på potatisen! I handel ser vi potatisen tvättad och det beror helt och hållet på livsmedelsverkets och miljö-hälsas krav, eftersom man inte vill ha jordbakterier och jord-damm i närheten av övriga matvaror. Sen tror jag att många föredrar potatisen tvättad av estetiska skäl, dvs, inte nyttomässiga eller som sagt livstidsmässiga skäl. Lite dumt egentligen men är det inte så vi funkar lite till mans? Vi tror per automatik att tvättade och "rena" varor är bättre än ohanterade.


Vi kom att prata lite omkring potatis. Roger berättade att han nyligen varit på ett potatisodlar-konvent och där hade de haft djupa rynkor i pannan. Det är mer eller mindre kris för potatisbranschen för vi konsumenter har helt slutat äta potatis.


Jag rannsakade mig själv... hur ofta äter vi potatis hemma? 2-4 gånger per månad... eller nått.

 

Han berättade vidare att de hade fått uppgiften att det lagas mat i hushållen i genomsnitt 13 minuter om dagen. Vem hinner skala och koka potatis på den tiden?? Självrannsakan fortskred. Jodå, 13 minuter stämde nog ganska bra hos oss...

 

Men på något sätt började jag koppla ihop ytterligare en orosfaktor som faktiskt är en stor miljöbov idag när det gäller ökade koldioxidutsläpp... nämligen vår ökade köttkonsumtion. Jag citerar den här artikeln som inte är dagsfärsk men väl så aktuell (läs den!!): "1990 åt en svensk i genomsnitt knappt 27 kilo köttvaror om året. Femton år senare var motsvarande siffra 43 kilo enligt preliminära beräkningar."


Kan det vara för att vår matlagninstid i hushållen till vardags minskar som den gör, innebär att vår köttkonsumtion ökar lika markant som den gör?


Det här har vi tänkt göra något åt. Vi skall baske mig bli duktiga på att äta potatis!

Makkarakeitto, eller korvsoppa, har vi försvenskat och gör den på falukorv, men en balja på en korv räcker till två dagar. Den är faktiskt nästan godare dagen efter så det är inget nerköp alls!

I övrigt har vi lagat:

Ugnsbakad potatis, med räkröra och sallad.

Sjömansgryta, dvs, en variant på 500 gr köttfärs och utan öl, men köttmängden klarade mer än väl hela familjens behov och det blev baske mig över till hunden med.

Kalops, på 500 gr grytbitar.

Kycklinggryta med potatisklyftor (med olivolja, italiensk salladskrydda /användbar till allt/ och flingsalt). Kycklinggrytan bestod av en kokt kyckling, också det fullt tillräckligt nog för alla.


Faktum är att vi på den här veckan har gjort slut på mer än halva säcken potatis, men sammantaget har vi kommit ner betydligt i matkostnad för familjen. Kött tär inte bara på miljön utan även på plånboken om man ser det i stort, och det gör ju onekligen halv och helfabrikat med. 


Den här veckan har sambon jobbat sent och det innebär att han äter när han kommer hem, (även om han har med matlåda till jobbet) och tänk.. den här veckan har han absolut inte sett ledsen ut när han har satt sig till bords. Det kan inte hjälpas att det här känns mer som riktig mat, än vad ex makaroner och felix frysta köttbullar gör. Jag tänker baske mig mångdubbla vår matlagningstid, och se till att vi äter mer potatis än pasta och ris. Men faktum är att jag inser logiken egentligen.

När jag ökar tiden det får ta att laga mat så sköter maten sig själv och sammantaget blir det till och med mindre omständligt att laga mat!  


Härmed efterlyser jag bra och goda rätter med minimalt köttbestånd till en familj, så snälla ge gärna dina bästa tips i kommentarerna! Har du ett supergott recept? Dela med dig! Kanske är vi fler som vill ha just ditt tips? Även du som läser som aldrig lägger kommentarer nu, gör det nu, för alla har vi väl ett och annat potatisfavoritrecept eller något vi bara måste ha potatis till när vi äter?

Av Gitte - 12 november 2009 13:34

Mörka knappar är ibland väldigt underskattade. Eller inte alltid, jag vet att när jag tidigare har lagt upp en del av dessa på tradera:

  

Och verkligen verkligen lyckas få till en bra bild som gör dem rättvisa, så går de högt. Men då var vi där igen, jag har inte kraft för att hålla på med tradera just nu, så det där med att få mycket betalt för knapparna det skippar jag så länge. Numera blir jag lyckligare av att göra fyndlådor och hoppas på att jag mäktar med konststycket att identifiera knappar som mottagaren älskar förbehållslöst. För det är absolut den känslan gamla knappar kan väcka hos en om man har förmågan!


Just nu är jag själv ex oerhört trist och tämligen inåtvänd och orkar egentligen inget annat än att sitta för mig själv och gå igenom knappar och sortera dem i rätt låda. Jag älskar det tillståndet. Det är på något sätt då, jag verkligen är jordad och i kontakt med mig själv.

När jag sorterar och sorterar och sorterar så att ögonen blör och jag ser färgprickar framför ögonlocken när jag blundar. Då är jag i mitt esse. Det är nog bara tapeter som kan väcka den här sidan av mig, tror jag. Och knappar. Och band och applikationer och allt sådant som man kan GÖRA något med; SKAPA något med. Numera ägnar jag inte tid åt skapande men just att sortera färg och form ger mig ändå en förlösande kreativitet och sätter igång många tankar och processer. Det är underbart.


Jag satte ihop min egen "would have loved to own, if I did not have them before"-låda bara för att det var roligt och för att ge en liten motvikt till färglada knappar.

Dvs, loten jag inte har beställning på men som var rolig att göra ändå. Behövde nästan lite egenvikt i tankegången och urvalet också. Den där stundens meditation som jag ägnade för att jag själv behövde den. Det var riktigt härligt ärligt talat.

Tog några bilder på nära håll också så de kanske kan ses.

Förbered er på många bilder och långt inlägg. Bara för att. Skall försöka sätta lite ord till dem:

  

Ovan ser ni en mycket liten knapp. Av gammal gammal plast. Eller kan det vara bakelit till och med? Ett syntetmaterial är det i varje fall och de är nästan lite matta eller råa i ytan, även om framsidan har lite mer blänk än baksidan. En helt oanselig liten pytteknapp, helt platt, inte mycket för världen, men tro mig, helt underbar. Just för att den är så oanselig så tar den sig ton. Kan ni tänka er ett klänningsliv med den här, eller en korsettliknande blus? Jag kan. Vit och romantisk och skir. Med en lång rad av dessa här, sittande tätt tätt tätt...


  

2 stycken randiga glasknappar, lite ojämna i formen. Tyvärr framgår inte den brunoranga ordentligt, med sina svarta ränder. Ni ser mer av den nästan polkagrisrandiga brunvita. Små små små väna tingestar.

Bredvid ligger en glasknapp som har en imaginär guldkedja runt, även den en liten puttefnask på sådär centimetern. Gammal som gatan. Beroende på när gatan byggdes förstås.

Ovanför den, en lite konformad liten knapp i plast. Lite egen. Men söt på sitt sätt!


  

En silverfärgad halvkulknapp i glas med svart undersida.

En guldfärgad metallfärgad med svart center.

Och sen kommer en variant som fullständigt tar andan ur mig. En svart ojämt formad knapp, i matt glas. Den är så vacker så den nästan saknar motstycke.


  

HÄr är två glasvarianter som skall ha strasstenar i mitten. Men pg hög ålder har limmet torkat och stenarna ligger bredvid. I påsarna ligger det varianter både med och utan sten, men jag brukar i allmänhet fiska efter dem som inga stenar har, som behöver en dutt lim. Varför? Tjo, har limmet torkat på majoriteten av stenarna så är det säkert för att limsorten gör så och man riskerar att lätt tappa sin sten. Lika bra att fästa den rejält innan man tar den i användning?


  

Metallögleknappen lyser lite lätt i brunviolett, något som inte kan anas på bilden här. Också en sådan där plastknapp som känns väldigt gammal när man håller i den.

Den marmorerade knappen är också en riktigt riktigt riktigt liten läcker sak i glas, vit undertill.


  

Dessa knappar är av lite större variant. Den stora grå med mönster, behöver jag säga mer? Druvklaseplastknappen i svart och transparent är också en sådan där variant som får mitt hjärta att banka lite extra, måste jag säga... Den lite skimrande plastknappen i grått är en väldigt lätt knapp, helt oanselig, men har ändå något speciellt!

  

Nu skall jag inte plåga er med mer knappbilder, även om jag helst vill visa varje sort för sig av dem på bild. Många fick ni inte se på närmare håll, ex den silverfärgade droppformade glasknappen eller den konformade i glas och några till. Men den här bilden får avsluta den här dagens bild-knapp-medley av mörka knappar.

Den blå med en kaskad av stjärnglans i guld? En stor klumpig knapp som är otroligt häftig i verkligenheten. Dramatisk. Det händer mycket i den.

Två glasvarianter, också ett par av mina högst personliga favoriter. Den lilla med fyrklövern, är helt helt helt underbar. Glasknappen över glasknappen nästintill. I verkligheten har den inte de där vita ränderna utan det är en skuggeffekt eller blixteffekt eller vad jag skall säga, utan den är verkligen svart som synden.


Den pyttelilla oljefärgade glaskulan, är nog en av de allra allra allra finaste jag har. Fast då skall det dock sägas att knappar är nästan omöjligt att utse vilken som är finast. När man tror att man har sett den vackraste knappen i världen så kommer det snart en ny som är ännu vackrare, och så håller det på.

Det är i det lilla som skönheten bor och det är nog det som är knappens magi för mig.

Presentation

Translate

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30
<<< November 2009 >>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Långåsbloggkartan.se!

Skapa flashcards