Direktlänk till inlägg 1 december 2009
Roliga utmaningar är förstås roliga att få även om de känns övermäktiga i stunden. Innan man har koll på läget vill säga... Igår fick jag då ett mail med x antal tapeter, och si och så många av varje eller alla som finns och tja, sammantaget landar det på väldigt många rullar. Och de skall då utomlands.
Att jag får packa på pall är givet. Det har vi konstaterat.
Att det går att packa på pall är också givet, det har vi också konstaterat.
Att få tag på en pall borde inte bli svårt, det löser sambon, annars får jag väl ringa exet vars goda vän har en pallfabrik, så det löser sig det med, på snabbast och enklaste sätt. Behöver inte beställa den någonstansifrån i varje fall, för inte tusan har jag några pallar liggande för att användas vid behov sedan tidigare. Men jag behöver inte leta efter något stället som vill sälja EN pall till mig i varje fall. Så DET är lugnt.
Packa pallen hade varit en utmaning om jag inte hade haft en sambo som jobbat många år på lager. Så det löser HAN! Det får bli både band och plastning, för kartongerna skall förstås helst stå still och åka hela vägen tillsammans.
Det finns handplastare men för en försändelse, som det ju handlar om än så länge, känns det inte relevant att gå och införskaffa sig en sådan. Sambon trodde att han kunde ta med sig lådor och pallar och få lov att göra det på jobbet, som har en plastmaskin, och jag vågar lova att min emballering kommer att vara fullt proffsig, och inget fraktbolag kommer att kunna påstå att min packning är undermålig vid fraktskada, och en säker packning är förstås också en garant för att sådant inte skall inträffa, även om man inte rår på hur det fraktas etc. Men jag gör mitt yttersta, det skall ju några mil om man säger så. Hade det inte varit julaveva just nu så hade vi nog kört ner det själva, det blir inte dyrare att göra det, och roligt kan man ju ha på vägen, men just nu är tiden knapp. För knapp för en europaturné i varje fall. Det tar vi en annan gång, jag hoppas jag kommer att få skäl att besöka deras fabrik en vacker dag. Måste verkligen se det irl, för det verkar såå läckert!! Nåja, det är en senare önskan.
Men i skallen har jag då löst att plocka och packa och emballera. Och jag måste ju säga, att hade jag inte haft tillgång till en van sändare av stora försändelser cellplast och isolering så hade bara det här momentet varit ett oöverstigligt hinder. Sånt där som man inte tänker på till vardags liksom när man skickar en rulle eller tio åt gången. (Fast jag måste säga att jag friskt nyttjar hans packkunskap även när det gäller tio rullar, för det är inte riktigt samma moment det heller som vid upp till tre-fyra rullar, det skall ju hålla i frakten även om det inte är ömtåliga varor direkt).
SEN kommer problemet. Rästen. Det skall från plats A till B. Och det är ju nästa moment. EN frakt är det liksom inte så mycket lönt att göra avtal på eller att binda upp sig på fler sett på årsbasis, efter samtal med såväl post som transportföretag så känns den biten som en knut som jag får lösa upp idag. Men jag kan väl säga att efter genomförande av den här lasten så blir jag absolut en erfarenhet rikare. Men hörs jag inte av under dagen eller morgondagen så vet ni varför... Skallen går som ett getingbo kan jag väl säga och det googlas hej villt just nu!
En sak kommer på agendan kommer jag dock inte ifrån och det är ett möte med skolans rektor, vi skall ses under förmiddagen. Min son har ställt till sitt första tilltag på den nya skolan som han började i augusti, men med tanke på att terminen nästan är slut så är jag väldigt nöjd med att han har hållt sig i skinnet såhär långt och det är nästan en prestation i sig själv bara det. Så jag njuter av alla månader som har gått där tilltagen har varit så ringa att de kan lösas förälder-lärare emellan utan att det har behövts kopplas in någon högre beslutsfattare i samtalet, men nu är vi då här. Och tja, jag är rätt så härdad egentligen, så att gå till en rektor för att diskutera åtgärder och straffpaket och kommande tid och hur man uppför sig på skolans mark har jag väl gjort förr, så det i sig är väl inte det stora i sammanhanget. Det som får mig att lägga pannan i veck är att jag dels känner min son och har aviserat för att jag faktiskt inte utgår ifrån att han flippar ut utan skäl. Har han gått över den gränsen så får han med mig att göra, dvs om jag inte kan FÖRSTÅ hans agerande på något som helst sätt, och han lyckas gå över min gräns för smaklighet. Då blir det en ultrakonflikt här hemma i eftermiddag. Det finns en liten risk för det i sammanhanget, ärligt talat men jag har inte dömt honom i förväg. Men, det är mycket mycket möjligt att det slutar som alltid när det gällt stora sonen, dvs vi slåss mot väderkvarnarna och undervisar skolan i olika synsätt när det gäller barn med npf och vad det hela handlar om. Jag blir ärligt talat lite trött på skolans, eller framförallt pedagogers olika budskap "vi kan det här, vi har erfarenhet och vi har god förståelse" för när det kommer till kritan så existerar ingenting av varken kunskap, förståelse eller insikt eller resursinsatser som gör någon skillnad. För att citera Afzelius; "När jag hör vad de lär sina ungar, så blir en gammal rebell lite matt". Jag har nämligen en liten liten förhandskänsla och det är att det finns ögontjäneri med i dagens episod. Vi får se, och för kära min sons skull hoppas jag att min känsla är rätt, annars skall han få sina fiskar varma och andra bullar därtill!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 |
23 | 24 |
25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|