En halv miljard kartonger och otaliga leksakslådor är nu färdigsorterade. Grunka för grunka. Inte en dag för tidigt. Det har stått i väntan på att storasysters rum skall bli färdigt, så att hon kan flytta ner och det inträffade ju för någon liten dryg vecka sedan eller så.
Varenda pillemoj är granskad och avvägd. Finns det skäl att spara?
Tja, varje man i 8-årsåldern behöver förstås sina kulor. (Fast var är rästen?? Torde nog kunna komma fram någonannanstans på ett helt otänkbart ställe.). Och en knappsamling förstås.
Alla smådjur har fått egna boningar....
Bokmärkerna snabbadopterades av mamma när hon hörde ett rungande nej på frågan "sparas?".
Eftersom han är en stor kille nu behövde han inga, men mamman fick lov att hyra en låda utav honom så hon har någonstans att ha dem... Bredvid fingerboarddelarna och de i sin tur ligger bredvid napparna som var poppis någon gång på nittiotalet...
Konstiga figurer fick vi också till en liten låda...
och många många fler märkliga blandningar blev det.
Hur vi än vände och vred oss räckte inte platsen. Det fick bli ett urval böcker. Och ett urval skrymmande leksaker. Vi hittade en extra hylla. Längst upp på den fick dockhuset bo. Det är storebrors gamla, som tur är. Om det har varit storebrors en gång i tiden och aldrig storasysters, så är det ingen tjejleksak förstås....
Dessa får dock stå och skämmas i en hylla ett tag tills mamma fått klart för sig om de är de äldsta storebrödernas gamla eller om det är storasysters... Maja och Linnea. Mamma älskar dem, därför fick de inte ta vägen någon annanstans...
Men som sagt, de skall utredas mer noggrant först... de KAN vara brödernas. Men de kan också vara storasysters... Det är noggrannt och viktigt det där. (OM någon kommer ihåg vilket år de släpptes första gången så är det en ledtråd som kan ge svaret, skulle nästan tro att de är brödernas... de kanske dock minns själva...)
Till sist spelade det dock ingen roll hur fina grunkorna var. Är platsen slut så är den slut. Man får hitta andra ställen.
Kramdjuren var inga problem, om man ändå är för stor för dem. Dem behöver man inte ha framme förstås. Men det gör inget om de går att få tag på om man behöver dom förstås!
Men den stora fina varanen som behöver en hel hylla för sig själv? När det ingen finns? Då får han bo över dörren.
Och det samma gäller krokodilen förstås.
Han var dock välmatad sedan länge tillbaka. Och har ett vresigt gap, med ett hål längst in där det är enkelt att stoppa in saker. Men inte att få ut. En virknål fick agera hjälpmedel. Och det fiskades länge och väl. Det var dock äldsta storebrorens verk, så dillen har varit mätt länge. På legobitar. Dessa legobitar. Överallt, dessa jäsickens legobitar. Även i en krokodilmage. Det finns fortfarande en bit kvar, och den gick bara inte att få ut. Så där får den baske mig bo!
Lillebror saknar ständigt väckarklocka. Det skaffas klockor i ett. Men de blir alltid borta och snart behövs det en klocka till.
Det har visst utvecklat sig till en klocksamling...
Här är några stycken av dem som kom fram. Som ren hämnd har mamman lova ställa varenda en av dem varje morgon. Med EN minuts mellanrum. Och ställa dem överallt på olika håll i rummet.
Undrar om man kan lära sig att hålla reda på sina klockor då?
skogsnuvan
9 januari 2010 15:58
Otroligt så mycket grejor en liten kille kan samla på sig. Legobitar är nog bra och pedagogiskt men oj vad det gör ont att trampa på dom och vad dom stoppar igen i dammsugaren. hugaligen
http://skogsnuvan.bloggagratis.se
Gitte
9 januari 2010 16:51
*rodnar* Den här mamman kan nog inte skylla på honom allena, utan dels har ju det här med återbruk och äldre syskon en hel del att göra med grunksamlingen att göra. Mamman gillar ju inte att slänga i onödan och har haft utrymme till att spara tidigare. Vet att det under våren står sådär en tjugo flyttlådor i garaget och väntar på att bli genomgånget. Med leksaker... med sånt som är de äldre barnens avlagda och som inte packats upp på några flyttar... *suckar*
Vårt röj underlättar nästa flytt betydligt om inte annat. *ser det från den ljusa sidan*
http://www.knappbloggen.bloggplatsen.se
Persil,ja
9 januari 2010 21:28
Najs maj dir! :) Ser att du ockås är i rensar och röjar och städ-tagen. Visst är det kul och skönt! Fint med djuren ovanför dörrarna! Men har du inte tapetserat mobbebyråarna??? Vita!!!???? Hos dig? Fast det är ju sååå! Skomakarens barn har trasiga skor, och tapetguruns barn har målade vita moppebyråer medan hela bloggvärlden har tapetserade...! hahahahhahaaa!!!
Persil,ja
9 januari 2010 21:30
I Kiruna kom Maja och Linnea ungefär 99. Om det kan vara en ledtråd. Men Kiruna kanske var sen???
Gitte
9 januari 2010 21:55
Vi packade upp dessa nu när vi plockade upp så det fanns ingen tid NU, men det kommer =)! Förstås! Klart det skall tapeter på, fattas bara annat!
Jag köpte dessa när barnens bokklubb presenterade dem... 99? Nejförrästen, de måste kommit tidigare än så...
http://www.knappbloggen.bloggplatsen.se
Mia
10 januari 2010 13:22
Hej hej!
En liten fråga. Vill du ha knappar? Tänker liksom du att knappar är till för användning...jag har ärvt en massa knappar från ett gammalt skrädderi men kommer inte få användning för allt. En del är redan slängt men jag stoppade mig själv mitt i...tänkte jag måste fråga om du är intresserad. Dels är det knappar uppsydda på kartor, dels lösa knappar i mörka färger, mest svart. Finns ett inlägg om dem http://knappologi.blogspot.com/2009/02/nostalgi.html men jag har även ytterligare bild som jag kan maila vid intresse. En liten påse med små vita pärlemo-knappar finns oxå. Och byxhakar från Gusum.
Hör av dig!
Mvh Mia
http://knappologi.se
Gitte
10 januari 2010 18:33
=0! Jaförsjutton, släng inte. Svarta och bruna knappar springer tyvärr inte iväg av sig själva, men det är just det där slänget av vår folklivshistoria under nittonhundratalet som är så sorgligt... det gör inihjärtans så mycket ont varje gång jag får höra i efterhand "åh, vi hade det och det, men ingen ville ha så vi fick slänga till sist". Händer hela tiden... och det är sorgligt... maila mig gärna på bortbytingen@telia.com
http://www.knappbloggen.bloggplatsen.se
Nell
10 januari 2010 22:46
Äpplet faller inte långt från päronträdet! Ser man på... den lille har redan börjat med en alldeles egen knappsamling... precis som mamma!! ;-)
http://nell.bloggplatsen.se
Mia
11 januari 2010 06:05
Det är nog så att den minste har massor med grejer efter syskonen när man har svårt för att slänga.
Nu är det barnbarnen så får ha roligt med mammas leksaker från 80-talet.
Har även sparat en del kläder från då flickorna var små. Äldsta är född -80 och då var det fortfarande lite 70-talsstuk på vissa kläder. Dessa kläder har mina 3 tjejer haft och nu så går barnbarnen i dem. Dottern säger att hon får massor av positiva kommentarer då de är på dagis eller öppna förskolan. "Alla" tycker att kläderna är såååå läckra och fina.
En hel del är köpt på Tempo och har Tempo-loggan kvar.
Nostalgi.... ;)
http://abrovinkel.blogspot.com
Gitte
11 januari 2010 07:37
=)! Varför skall man slänga funktionella saker för att "trend-datumet" har gått ut? När trender dessutom kommer och går och det går snabbt.
Vet ... om det var 2006? Jag öppnade i oktober, alla sökte utsvängda jeans, och det var vad som låg på hyllorna på Gina tricot och liknande. Det tog en vecka eller två. Sen hade det svängt och det skulle vara superduperstuprör, så tight som möjligt. Utsvängt rensades ut och det var bara stuprör som gällde. En reklam på teve hade nog ställt till det och snabbt gick det.
Men varför går vi på sånt där?
Alla mina ungar har använt 70-tal i någon utsträckning, de största mest, då jag fick barn -88 och fick mostrarnas gamla barnklädeslådor och jag älskade det. När alla körde mintgröna pastellfärgade barnvagnar hade jag en vinröd manchestervagn, en rondo från slutet -70/början -80, superbra och stark vagn helt utan några som helst plastdetaljer i bärande konstruktion. Den höll för hur många barn som helst...förr skulle vagnar hålla och det gjorde de. Idag behöver de inte hålla mer än till ett halvt barn, fast att de kostar många tusenlappar. Skrämmande!
http://www.knappbloggen.bloggplatsen.se
Caterine
11 januari 2010 08:21
Fint du gjort! Vi har haft rätt så mycket diskussioner här hemma (fler än jag o maken) om att städa upp barnens rum. Alltså verkligen sortera. Jag tror på varianten att göra det åt dem, till viss del. Som du gjort här. Det blir liksom för stort för ungarna. Jag vet hur jätteglad min egen son blev när jag haft någon av mina större sorteringar och därpå följande städning (det gick inte dammsuga annars). Det fanns bara ett aber. Att jag inte skulle slänga något. Och då menar jag något. Det har jag inte heller gjort. Allt finns magasinerat eller fanns. Mycket försvann i samband med inbrottet vi hade för 10 år sedan.
Men en helt annan sak. Vilka underbara dockor!!! Om du någonsin skulle se likadana är jag en hugad spekulant. Böckerna om Maja och Linnea är bara fantastiska. Någon gång ska jag låta bygga ett litet kombinerat växthus/lusthus som ser ut på pricken som lusthuset som sitter i pionen. Tror åtminstone det var där det satt. Joo, så var det nog.
Gitte
11 januari 2010 14:38
Den här gången finns det inget annat möjligt alternativ, än att vi gör det. Dels har han aldrig lekt med en del av leksakerna förr, då storebrödernas tutlesgubbar etc, inte varit uppackade på många år... sen slängde vi ner allt i lådor i en osalig röra när vi flyttade, så det hade varit nästintill plågsamma barnförsök om vi hade fått för sig att det skulle bli hans uppdrag. Att hålla fortsatt ordning och att städa rummet framöver däremot blir hans uppgift. När det är dammat, sorterat, damsugat och moppat så kan han kvittera ut veckopeng. Om man har lite flytande toleransnivå på slutresultatet så klarar en åttaåring det mesta.
http://www.knappbloggen.bloggplatsen.se