Alla inlägg under januari 2010

Av Gitte - 8 januari 2010 23:06

  

En halv miljard kartonger och otaliga leksakslådor är nu färdigsorterade. Grunka för grunka. Inte en dag för tidigt. Det har stått i väntan på att storasysters rum skall bli färdigt, så att hon kan flytta ner och det inträffade ju för någon liten dryg vecka sedan eller så.


Varenda pillemoj är granskad och avvägd. Finns det skäl att spara?

  

Tja, varje man i 8-årsåldern behöver förstås sina kulor. (Fast var är rästen?? Torde nog kunna komma fram någonannanstans på ett helt otänkbart ställe.). Och en knappsamling förstås.


Alla smådjur har fått egna boningar....

  


Bokmärkerna snabbadopterades av mamma när hon hörde ett rungande nej på frågan "sparas?".

Eftersom han är en stor kille nu behövde han inga, men mamman fick lov att hyra en låda utav honom så hon har någonstans att ha dem... Bredvid fingerboarddelarna och de i sin tur ligger bredvid napparna som var poppis någon gång på nittiotalet...

 

Konstiga figurer fick vi också till en liten låda...

  

och många många fler märkliga blandningar blev det.


Hur vi än vände och vred oss räckte inte platsen. Det fick bli ett urval böcker. Och ett urval skrymmande leksaker. Vi hittade en extra hylla. Längst upp på den fick dockhuset bo. Det är storebrors gamla, som tur är. Om det har varit storebrors en gång i tiden och aldrig storasysters, så är det ingen tjejleksak förstås....

  


Dessa får dock stå och skämmas i en hylla ett tag tills mamma fått klart för sig om de är de äldsta storebrödernas gamla eller om det är storasysters... Maja och Linnea. Mamma älskar dem, därför fick de inte ta vägen någon annanstans...

Men som sagt, de skall utredas mer noggrant först... de KAN vara brödernas. Men de kan också vara storasysters... Det är noggrannt och viktigt det där. (OM någon kommer ihåg vilket år de släpptes första gången så är det en ledtråd som kan ge svaret, skulle nästan tro att de är brödernas... de kanske dock minns själva...)

  

Till sist spelade det dock ingen roll hur fina grunkorna var. Är platsen slut så är den slut. Man får hitta andra ställen.


Kramdjuren var inga problem, om man ändå är för stor för dem. Dem behöver man inte ha framme förstås. Men det gör inget om de går att få tag på om man behöver dom förstås!

  

Men den stora fina varanen som behöver en hel hylla för sig själv? När det ingen finns? Då får han bo över dörren.

  

Och det samma gäller krokodilen förstås.

  

Han var dock välmatad sedan länge tillbaka. Och har ett vresigt gap, med ett hål längst in där det är enkelt att stoppa in saker. Men inte att få ut. En virknål fick agera hjälpmedel. Och det fiskades länge och väl. Det var dock äldsta storebrorens verk, så dillen har varit mätt länge. På legobitar. Dessa legobitar. Överallt, dessa jäsickens legobitar. Även i en krokodilmage. Det finns fortfarande en bit kvar, och den gick bara inte att få ut. Så där får den baske mig bo!


Lillebror saknar ständigt väckarklocka. Det skaffas klockor i ett. Men de blir alltid borta och snart behövs det en klocka till.

Det har visst utvecklat sig till en klocksamling...

  

Här är några stycken av dem som kom fram. Som ren hämnd har mamman lova ställa varenda en av dem varje morgon. Med EN minuts mellanrum. Och ställa dem överallt på olika håll i rummet.

Undrar om man kan lära sig att hålla reda på sina klockor då?

Av Gitte - 8 januari 2010 16:49

Vet inte riktigt vad alla andra gör just nu, men... är det inte lite internetstiltje nu? En del bloggar ligger tysta, uppdateras inte som vanligt etc, och så är det lite grann här med. Inte för att vi tar tillvara på kylan och vistas ute och gör massa snösaker, vilket vi egentligen borde då det är ytterst sällsynt att tillfälle ges. Egentligen finns det inget underbarare än att vistas ute när det är snö, men jag är så inkörd på att jag antingen vill ha ett badkar eller en varm bastu som väntar för att det liksom skall ge max upplevelseeffekt. Först ut så man fryser häcken av sig och kyler ner nästippen så den inte känns. Och sen till ytterligheten, det varmaste varma som uppbringas kan. Men jag måste säga att jag älskar kylan vi har just nu, och jag känner mig oerhört bortskämd som får uppleva både riktig kyla och snö och att det får ligga kvar. Istället för att bli slask och grått och plaskigt. Det här är livet på en pinne!


Men under tiden rensar vi i röran, och närmar oss ytterligt att varje pryl i minsta format antingen rengörs riktigt, hittar sin plats, sätts ihop eller avyttras på något sätt. Leksaker. Pussel, Spel. Allt räkas och sätts samman. Inget halvmesyr sparas. Garderober. Allt gås igenom. Jag kan väl säga såhär att jag inte hade mycket klädesplagg till mig själv från början. Men nu har jag ÄNNU mindre och det vill inte säga lite.

Det betyder faktiskt att jag får bestämma mig, antingen får jag skaffa mig nya paltor på något sätt, annars får jag gå naken. Jag är iofs inte pryd, men det finns nog någon grad även för mig, om hur mycket man inte får genera sin omgivning, så jag tror att jag skippar det sista. Annars hade det kunnat vara ett kul projekt? Tänk så många häkten och rättsalar man hade fått se från insidan. Tror sånt kallar förargelseväckande beteende och kan ge mat och husrum också om man har riktig tur?

Fast ne.

Paltor skall införskaffas.

Men BARA såna med knallklara och starka färger.

Bye-bye, allt grått, brunt, blått, svart och liknande! =)! Time to wear some purple!

Av Gitte - 7 januari 2010 21:20

Doter skall välja till gymnasiet nu om några veckor och det är en jobbig process för henne med mycket bryderier. Hon skall ju bli präst säger hon och till det behöver hon basämnen när det är dags att söka till högskola. Och utöver alla ämnen på gymnasiet vill hon samtidigt göra något kul. Gå på gymnasiet i falkenberg vill hon ju inte, kan absolut inte tänka sig detta; helst vill hon långt bort och så kom diskussionen på tal idag igen.

-Mamma, fanns det inte en rolig utbildning i skellefteå?

Jo, det finns det ju, en superrolig, scenografi, mask och attributör. Men det är ju en högskoleutbildning. Men vi googlade upp den i alla fall och läste om den.

-Men kostym? Scenografi? Mask? Men det är ju sånt jag vill göra.

Så vi började leta estetprogram som har sådant på tapeten (thi-hi, ett ord jag har svårt att låta bli att använda) och när vi äntligen hittar en som verkar lovande så ligger den i Visby.

Och vi kollar då hur det fungerar med studiemedel och inackorderingstillägg och så vidare, pratar om gotland (jag älskar gotland och visby) och tja, hon är laddad. Inte hade jag väl en enda tanke på att det skulle innebära att jag skickar ut henne ensam i den stora vida farliga världen??

Den tanken slog henne dock. För rätt vad det är så kommer det:

-Mamma, jag vet faktiskt inte vad jag skall tycka om det här. Här sitter vi och pratar om att jag skall gå i skolan långt bort och du är inte ens orolig eller ber mig stanna kvar hemma.


De blir aldrig nöjda de där barnen.

Men, du fröken, för fanken, gå ut i vida världen, läs om scenografi, teater och kostym och lev lite åt mig med! För faktiskt; dig har jag liksom inte riktigt så mycket oro i kroppen för. Du kommer att grejja det här störtfint! När jag var i din ålder hade jag redan flyttat hemifrån, så det är klart att du grejjar det här! Det vore trots allt skillnad om det vore någon av mina söner, dem hade jag oroat ihjäl mig för och inte skickat iväg alls. Men med dig så säger jag bara; go for it, girlie och gör ditt bästa, ha skitkul och lär dig allt du orkar på vägen.

Hm, det är nog något fel på mig som oroar mig mindre för en dotter än för en son...Brukar det inte vara tvärtom?

Av Gitte - 6 januari 2010 12:43

Det finns så mycket underbar hantverkskunskap och kreativitet i vårt avlånga land. Råkade få en länk på mailen igår som jag bara MÅSTE dela med mig utav. Gå in här, och lid och väck dit habegär. Så gick det för mig... Ann-Helens unika tennarmband, en underbar mix av tradition och nytänkande och hantverkskunskap. Åh. jag vill ha ett cerise, ett grönt och ett lila. Allt man kan sätta ordet KNALL- före ;).

  

Av Gitte - 5 januari 2010 18:29

  

(OBS! Bilden lånad från internet).


Minns ni mitt inlägg om min dröm om ett eget ruckel? Eller inlägget om längtan till vidderna och norrland/lappland? Nu tänker jag inte sitta här längre och påstå att det bara är lösryckta drömmar eller en helt impulsiv nyck tagen från ingenting. Inte negligera och det är inte något skämt på något sätt.
Jag är ytterst seriös och längtar så jag kan få andnöd för mindre av längtan efter MITT hus, MIN lanthandel.

Hade ett underbart inspirerande möte härförleden med några stycken som har gjort verklighet av sin dröm och faktiskt köpt sig en hel stor gård från 1700/1800-tal och som verligen verkligen bryter upp, går in för eko-kollektiv med ett internetbaserat företag i fickan utöver drömmar och planer om så mycket självhushållning och arbetsuppdelning och liknande som man orkar med och klarar av (obs, absolut inte orealistiska planer eftersom de gått nogsamt till väga och faktiskt hittat invånare till kollektivet från helt olika yrkesgrupper, såväl hantverkare som internetspecialiserade etc, så det är inte nödvändigtvis ett urbant fattigkollektiv vi pratar om nu, med såväl tankar om alternativt leverne, minimala behov men ändå med hög trendfaktor och stor medvetenhet. Det var helt fantastiskt roligt att få höra hur de gått tillväga med sin plan och hur strategiskt man tänkt!). Med en bra plan och obefintliga bokostnader är det mesta nog möjligt...


Men så sätter jag mig vid nätet och letar och vad hittar jag? Finns det verkligen hus i prisklassen 30-60000 eller däromkring? Jo, vad hittar jag? En drömkåk.

Ett boningshus med tillräckligt stor boyta. Och en egen lanthandel som har stått overksam sedan 1966/1968.

Självklart ringde jag upp. Det finns en spekulant på fastigheten, men jag anar att det inte är den sista tomma lanthandeln i lappland/norrland? Så om du vet någon som vill avyttra en sådan till någon som tänker sig bli bofast, till en mycket ringa kostnad så är mina öron stora som väderkvarnar. Så orört som möjligt, med originaltapeter kvar från tiden då det begav sig, stort nog för en stor barnfamilj; vi vill inte bo så trångt som vi gör idag och visst lagermöjlighet förstås.... Värme inomhus, av något slag är egentligen mitt högsta krav. Och helst vedspis, men inget tvång...Vatten och toalett klarar vi oss utan. I varje fall ett tag. Så länge det finns en pump på gården och ett utedass. Fast visst, vatten och avlopp är en fördel förstås... det skall jag väl inte förneka. Men fungerande värmekälla är trots allt a och o.


Sambon har redan aviserat att han inte ser några hinder, tvärtom han är pigg på iden.

Dottern vill helst veta innan februari när gymnasieansökan skall in.; det är dock inte realistiskt av andra skäl, men hon var redo att börja packa, det var bara att säga till.

De yngre barnen är inte vidtalade, men... det måste alltid finnas olika vägar och alternativ. Eller hur?

Just nu känner jag mig absolut vidöppen för olika vägar in i framtiden. Kanske bär den upp till vidderna? Jag utesluter absolut ingenting och jag finner det inte otänkbart att jag en vacker dag packar mitt pick och pack och hittar HEM!  Jag har sällan långt från tanke till handling när allt faller på plats!

Av Gitte - 5 januari 2010 17:12

Nu återstår absolut nästan ingenting av de mer traditionella bollfransarna.

2 meter blå samt 2 meter ärtgrön är allt som är kvar. Den gula och limegröna är slut.

Bilder på dekorbanden hittar ni HÄR.

SLUTSÅLDA: nr 4. nr 8, nr 13, nr 14, nr 19. Nr 28. Nr 29. nr 39, nr 42, nr 45, nr 55, samt bollfrans limegrön och gul.



Av Gitte - 4 januari 2010 20:52

Om jag är lite tyst av mig just nu, så är det inte för att jag försvinner eller för att jag är passiv eller inte har något att tillägga om något underligt som jag råkar att flura över för närvarande.

Det är tvärtom, det är så mycket som händer samtidigt att jag blir lite splittrad och mina tankar springer omkring i olika riktningar, och jag vet liksom inte riktigt vart jag skall bli av mitt i alltihop. Som tur är så pågår processen med lillebrors tillhörigheter och rum och det är otroligt avstressande att sortera och tvätta lego, försöka klura ut vilket pussel -av alla åttiofem- just den där pusselbiten tillhör och att sätta igång någon med att försöka klura ut vilka av alla dessa evinnerliga pussel som är kompletta och hela, och vilka som inte är det. Bilar i en hög, fingerboards i en hög, gubbar och allt det där.


Samtidigt går jag och funderar över nytta med ordning. Varför måste man ha ordning på allt egentligen? Jag är världens rörigaste person, men jag har ju alltid en sorts ordning i alla fall, den där som ingen annan kan se eller förstå. Och så har jag mina käpphästar, det som MÅSTE stå i färgordning eller nummerordning eller alfabetsordning. För egentligen är jag en sorteringsmänniska ut i fingertopparna. Bara inte av sånt som andra tycker är världsviktigast att hålla ordning på. (Min mamma ex, en vacker dag skall jag roa mig med att ta lite bilder på hennes klädförvaring och handduksförvaring etc. Finns inte ett dammkorn att uppbringa där, inte heller finns det något spill i hennes kylskåp, hennes bestick ligger i rätt låda och man sölar inte ner ostraffat. Tror hon sover med en disktrasa i handen ärligt talat, för hon skulle nog få abstinens om hon släppte den?).


Men jag har;

* a.n.t.i.n.g.e.n full kaos. (MED en osynlig ordning).

* eller en absolut tvångsordning. Inget mitt emellan.

Och när jag väl skapar en ordning på något, så är jag en mardröm för andra, för då skall det sorteras in absurdum. Och ve den som rör min ordning när jag väl har skapat den. Ta inte ut en bok och ställ den någon annanstans än mellan Sara Lidman och Torgny Lindgren, eller mellan boken som kom ut -72 och -75, beroende på vilken gengre det är, eller om jag har flera av samma så är det upplagsordning eller tryckeriordning...och sådär kan jag hålla på. Gör jag ordning bevakar jag min ordning med risk för liv, hälsa och lem och låter som morran när jag skall beskriva allvarstyngden av att ställa den där den kom ifrån. Och nu står jag då och ägnar mig åt att skapa ordning i lillemans grunkor och är kanonnöjd med den som sakta växer fram. Inte bara står jag och försöker förbereda mig på mentalt på att det faktiskt kommer att lekas där inne och faktiskt kommer att ställas till och försöker komma fram till vad jag egentligen vill med ordningen där. För när det väl är på plats måste jag ju släppa det igen... och -hu hemska tanke- faktiskt låta honom leka som han vill med sina egna saker i sitt egna rum. *ryyyys och skratt*.


Men följande vill jag med ordning i hans rum.

*att det skall vara lättöverskådligt.
*att han skall hitta allt han söker i ett visst område enkelt och lätt utan att behöva leta efter någon del som kanske fattas.
*se till att allt är intakt och helt och att alla delar finns.
*sortera bort alla leksaker som inte längre behövs, eller önskas.

*motivera till fortsatt ordning i rummet. Det skall vara roligt att lägga tillbaka saker där man tog det ifrån (inte minst för att man slipper morrande mammor).


Det här med att det inte är någon mening med att göra iordning för att det snart ser likadant ut igen, accepteras inte den här gången.

Flitpeng införs.

Är rummet färdigstädat fredag eftermiddag så utdelas veckopeng. Den som inte städar sitt rum får ingen sådan. Det systemet hade vi med de stora och det fungerade ypperligt, så det kör vi in igen.


Fast, en oro finns med att börja se ett avslut på att komma iordning fläckvis del för del. Bortsorterande av sånt som inte får plats och sånt vi inte behöver. Ordning och reda, och feng shui och allt det där. Inga röror kvar. Det är nämligen så att varje gång jag har kommit dithän att jag har kännt att "nu har jag full koll på allt och en tydlig struktur, bra förvaring och inget som inte är uppskattat eller behövt" så är det dags att flytta igen.

Jag bävar. Med viss förtjusning dock. Men nog skall väl dottern få lite tillfälle att njuta av sitt rum först, det hoppas jag innerligt! (Its dock a bad omen. Sist vi gjorde en större renovering för hennes rum, byggde väggar, skapade ett tema i rummet, byggde in bokylla etc, etc, etc, så flyttade vi kort efter det var klart).

Av Gitte - 3 januari 2010 11:12

Skolornas evinnerliga krav på att låna biblioteksböcker frusterar mig oerhört. Ja, ni läste rätt. Jag klarar inte av tanken på att mina barn måste låna på biblioteket av det enkla skälet att vi aldrig lyckas att hålla reda på böckerna. Jag vill börja med att säga att jag värnar om bibliotek; tycker att de skall ha all världens resurser både för böcker och event, jag har altså ingenting emot bibliotek i sig. Tvärtom. Men jag slutade själv tidigt att låna på bibblan just för att jag inte kunde hålla reda på deras böcker och efter att ha betalat förmögenheter i förseningsavgifter började jag själv att inventera antikvariat efter det jag vill läsa istället. Och började gå med i bokklubbar. Sen när jag fick barn gick jag med i ÄNNU flera bokklubbar. Tror jag fick åtminstone 3-4-5-6 bokpaket i månaden... tja, det var förstås förmögenheter som gick då ochså och ärligt talat i efterhand en jäkligt illa planerad privatekonomi, tror att vår bokbudget lätt gick på ett par tusen i månaden när pojkarna var små. Jag köpte nog nästan allt som var värt att köpa under deras första nästan tio år tror jag i barnbokväg... och böcker sparar jag förstås, åtminstone barnböcker. En vuxenutsortering gjorde jag av riktigt riktigt stora format när vi flyttade hit. Det går liksom att husera hur mycket böcker som helst när man bor på nästan 300 kvadrat boyta, men skall man tränga sig in under 100 kvadrat så är ytorna inte de samma och väggar har vi nästan inga hela alls här. Så det var bara att kapa allt. Som inte var tillräckligt viktigt att spara. Vojne, det var tufft. MEN!  Det var skönt också.


Nåja, sen hamnade barnen i olika takt i den åldern där skolorna kräver att man lånar böcker. Det är ett obligatorium. Och jag vet ärligt talat inte hur många gånger jag har haft diskussionen, att "måste" de verkligen låna böcker? Men jo, det måste de. Och då hamnade jag genast i situationen att åter bli ersättningsskyldig för massa böcker. Det är några nya böcker som skall ersättas minst varje termin om inte oftare. För alla utom den äldre av sönerna som bor hemma nu och för nästäldsta sonen. Men äldsta sonen tappade alltid bort böcker, eller rättare sagt tidningar för han läste inte böcker själv, (det tog oss många år att komma fram till att han har dyslexi, eftersom skolan förnekade att han hade det, han hade enligt dem inga inlärningsproblem alls, så allt vad utredningar för hans del fick jag kräva själv när han var 14, hur det hade gått för honom om jag inte gjort det vågar jag inte ens tänka på...) men dem läste han sönder eller hade med dem fram och tillbaka överallt eller lånade ut dem till någon kamrat och sen glömde han vem det var. Så gör dottern med. Fast deras skolbibliotek är nästan värre, för dottern PÅSTÅR att hon har lämnat tillbaka böcker som ändå kommer som ett krav. Vet inte hur de gör ärligt talat, men jo, det har hänt vid två tillfällen när hon har bedyrat att den är tillbakalämnad och sen kontaktar jag skolbibblan och jo, de har stått i hyllorna och ändå har vi fått ett krav. Det är inte kul. De gånger de INTE har hittat böckerna har vi fått betala, trots dotterns idoga hävdande att hon HAR lämnat tillbaka. Då hon är en obotlig slarver av hävd men inte någon lögnare så vet jag ärligt talat inte om hon har slarvat bort dem eller om det verkligen är som hon säger, att hon har lämnat dem. Men det är bara att se glad ut och betala om inte annat när alla pålagringar av kravavgifter och sånt kommer till, för det händer ju.


Nu är det då yngsta sonen som skall ersätta två böcker när terminen börjar igen. Han har inte slarvat dock och de har legat i hans väska hela tiden eftersom jag vägrar att leta böcker efter ett barn till. Vi lärde honom därför, ta upp böckerna ur väskan, läs det du skall och ner i väskan igen. Och där har de kånkat med dag efter dag efter dag, eftersom det tydligen inte samlas in läxor förräns dagen då den skall lämnas in. Han gör oftast sin läxa samma dag som han får dem, dvs nästan en vecka innan den skall vara kvar.

Och då var det då en dag då axlarna var tunga på sonen och det var grisigt ute och han kanar sin väska som sliter hål och böckerna som ligger i förstörs. Det är inga roliga pengar.

När skolan börjar tänker jag börjar lusleta efter böcker som finns både i skolan och hemma, eller lämna med honom en av våra egna böcker för nu vill jag inte ersätta fler förstörda läseböcker. Basta Ya, det räcker nu. Man kan ha roligare för pengar än att ersätta sånt som kommit bort eller blivit förstört. Vi bor i ett hem som säkerligen sitt trånga utrymme till trots kan prestera ett par tusen böcker, och åtminstone några hundratal barnböcker, räcker verkligen inte det? Fast jag anar i förväg att jag får ta diskussionen igen...

"barn behöver läsa för att berika sitt ordförråd".

"barn behöver låna böcker på biblioteket för utveckla sitt läsintresse"

Ibland har jag nog kännat att lärare inte har trott mig när jag har sagt att vi har de böcker vi behöver hemma... jag har böcker för alla ålderskategorier. Även om de inte är dagsfärska längre, så är det ändå samma böcker som jag ofta ser i olika klassrum och liknande, och det är nog inte många klassiker -jag tycker att barn skall orientera sig bland klassikerna från tidigt stadium- som jag inte kan skaka fram. Har jag den inte här själv, så har jag den i lokalen... där finns det nämligen också ett halvt bibliotek.

Så i år tänker jag kämpa för att mina barn INTE skall ta med bibliotekslån hem.

De får jättegärna ha dem i skolan där skolan ansvarar för dem. Jag vill INTE göra det! Visst är jag en gräslig människa??

Presentation

Translate

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4 5 6 7 8
9
10
11 12 13
14
15
16
17
18
19 20 21
22
23
24
25 26 27 28 29
30
31
<<< Januari 2010 >>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Långåsbloggkartan.se!

Skapa flashcards