Nu skall jag göra något jag har varit ombedd av mina nära och kära att bättra mig på länge. Att faktiskt skaffa mig ett schema. Just nu flyter alla mina tider så mycket att jag inter riktigt skiljer på arbetstid och privat tid. Det måste jag lära mig. Har massor av strukturer som behöver bättras, både i arbetslivet och privat.

Ett arbetsschema. Under den tiden får ingen störa mig.

Ett fritidstidschema. Under den tiden får jag inte jobba.

Att göra saker hemma och med familjen blir lätt lidande när man är egenföretagare; och i perioder när man -som nu- har middle-of-the-month-blues (det händer inte mycket på mailen samtidigt som alla behov inte är täckta, alltid är det någon panik som ligger och gnager och maslows behovstrappa kommer vi liksom aldrig uppåt på) så blir det att jag seglar runt på allt annat och lägger dö-tid på nätet, något jag egentligen inte mår bättre av. Dagarna går som i ett huj.

Så nu tänker jag bli bra på att ta såväl egentid, hemmatid som familjetid. Arbetstiden får ge vika. Vare sig jag jobbar hemma, i lokalen eller någon annanstans.

Bye-bye facebook. Du kommer få mycket mindre tid framöver. OM jag lyckas med min goda föresats!

Stt stort GRATTIS och ett fyrfaldigt leve till Lollopard AB som igår utsågs till årets butik!

Motiveringen:

"med en färgstark inredning som förändras med säsongerna, kompletterad med säljande skyltfönster, har lollopard lyckats fånga in såväl barn som vuxenatmosfären. Exponeringar som ger köplust, kundkvällar med föredrag och underhållning, ett väl utvalt sortiment som kunderna inte hittar i grannbutikerna och ett utvecklat servicetänkande ligger bakom framgången. Lollopard är en butik som får såväl de större som de mindre kunderna att känna sig hemma."

Även om jag bara sett er butik på bild så är jag helt säker på att Ni är värdiga vinnare till priset! Inte minst för ert holistiska tankesätt med även global miljövård i åtanke, kvalitet som håller för återbruk -lollopard uppmanar köpare tll att se till att man omsätter plagg i bruk tills de slitits ut, plagg som tåls att ärvas- och att ni står för design som kan användas år efter år, oavsett vilken säsong det kommit ut! Jag bugar, bockar och böjer på nacken, men inte minst, ser fram emot nya bilder på den förestående säsongsförändringen inom kort! *hm, ja, det var en något oförsiktig antydan om att jag vet att något är på G*  Att ni även föregår med gott exempel när det gäller att använda gamla inredningsdetaljer får mitt hjärta att banka lite extra för er! Ni är absolut värdiga vinnare och ni står absolut för ett hållbart, nytt, fräsch tankesätt. Måtte många ta efter er!

Igår var inte den bästa dagen jag upplevt ärligt talat. Säg mig, var kan man göra sig av med utgångna morsor som inte duger mycket till? Berätta genast så skall jag slänga ut en auktion till lägstbjudande... Gaaah.

Dagen började starkt med ett samtal att nästäldsta sonen ramlat ihop med kramper i och befinner sig på sjukhuset i Halmstad efter en ambulansfärd. Då sambo skulle ha med sig bilen till jobbet så gick det inte att kasta sig ner, så det blev att jaga information via telefon istället. Och få kontakt med sonen, som var fullständigt urlakad och bara ville sova. Han har inte krampat såhär tidigare, så självklart är det ett stort orosmoment. Men han ligger kvar på sjukhus, och väntar på skicktröntgen så det är bara att avvakta. Förhoppningsvis behöver fortsättning inte följa, utan man kan avskriva det som en utmattningsreaktion, tentorna haglar över honom just nu. Vi får se tiden an just nu. Men det är olustigt som f*n. Ärligt och rent ut talat.

Eftermiddagen blev sedan en strid på en pinne. Adhd-sonen luftade irritation, och jag mitt jävla nöt gick omkring och försökte bara hålla nivån dräglig, allt för att det inte skulle höras in till grannen. Försökte att inte vika, men att undvika konfrontation. Vi får inte skrika. Vi får inte höras. Det blev som ni förstår varken styckat eller malet, och han gick liksom inte "igenom" utan byggde upp och byggde upp och byggde upp. Det hade tagit två minuter att få ner honom på jorden tidigare på dagen om jag bara tagit i och agerat och visat att jag menade allvar; nu blev det istället flera timmars irritation och sedan en sammandrabbning som hette duga, när syster fick nog.

Jag VET att man skall sätta stopp direkt. Jag VET att konfrontationer är oundvikliga när det är på det sättet. ÄNDÅ går jag runt och gör precis tvärtemot allt jag vet och kan bara för att vi bor som vi gör. Trångt och lyhört. Och med en granne som irriterar sig på ljud från oss. För att göra historien kort, så sätter dottern stopp rejält. Lite för högljutt. Så grannen river upp dörren, ber oss hålla käften och sen slängs dörren igen, samtidigt som jag pratar med ungarnas far i telefon.

I vilken ände börjar man?
Hm. Jag började med att sära på barnen förstås. En unge i varsitt rum.
Sen att lugna mig själv; det blev prior 1.
Sen att försöka prata med grannen, men det gick väl inget vidare ärligt talat. Det kunde jag låtit bli.
Sen att försöka få barnen att sitta vid samma bord. Och deras fader kom. Sen gick det några timmar med diskussion och samtal och inte minst en ledsen son, uppgiven syster och en jävligt trött morsa som kände att hon inte gjort en siffra rätt från första början; därför var det jävligt skönt att deras far anlände inte minst för att sonen INTE kan spela ut oss efteråt eller komma med andra versioner om vad som skett 

Men! Återigen, hade jag inte varit så satans feg så hade det här aldrig uppstått eller ballat ur från första början, i vilket fall som helst hade det blivit några minuters skrik och gap men ingen annan än sonen hade gått och mått skit efteråt (fast han hade ändå mått bättre än han gör nu, skillnaden är att han tidigare hade skyllt på alla andra, nu bearbetar han trots allt sig själv), och förstås grannen som fått ytterligare ett skäl att reta upp sig. Nu kostade det på för alla och det blev åt helvete för dyrt. Så idag tycker jag att jag är förbaskat billig, det är nästan så att ni får betalt för att ta emot det avdankade stycket som inte gör ett jota rätt! 

Inte ens nu när vi sovit på det känns det bra. Tack och lov att jag måste ge mig iväg till lokalen några timmar nu!