Doter har ju sökt till gymnasiet under terminens gång. Och hon har hittat den optimala skolan, som ligger på gotland. Jag förstår henne precis, och har backat upp, javisst, sök, vi får lösa det på något sätt; och så har vi räknat och kollat och tja, inte blir det några extravaganser, nog får hon/vi göra massor av uppoffringar, men sen hänger det på att man hittar ett överkomligt sätt att bo. För att hyra en egen lägenhet, oavsett hur billig den blir, det går bara inte. Antingen får hon hitta lösningar där man delar med andra, eller så inneboende, eller bli barnflicka på fritiden eller vad som helst. I den här familjen hyvlar vi inte guld med osthyvel precis, och vill man något tillräckligt mycket och verkligen kommer in, så löser man nog det mesta på ett eller annat sätt? I värsta fall får man svälta, men det blir la väl med det med. Den tiden den sorgen. Inte vill jag väl missunna min dotter det jag ångrar mest i hela mitt liv att jag aldrig har gjort??

Nåja, so far so good.

Vad jag kanske missade i min iver att backa upp henne är att det är auditionintag. Jovisst har jag sett det tidigare, men konsekvensen har jag nog inte sett. Dels hade jag väntat mig det i April. Nu visar det sig att det blir i Mars. Nu inom kort altså.

Och så börjar man kolla priser och hur det går tillväga. Ta sig fram och tillbaks samma dag, nämen jag har ju varit på gotland såpass att jag förstår att det inte går. Men sen är det färjetider som inte riktigt är så bra. Att låta henne flyga fram och tillbaks, är oöverkomligt för oss. Tåget med färja etc, innebär att det blir en extra övernattningsnatt, minst. Bilen är inte gratis, vare sig en person kör henne, dumpar henne vid färjan, kör hem igen och hämtar henne någon dag senare. Att åka två över och ägna sig åt övernattning är inte heller gratis. Vare sig man lämnar bilen på fastlandet eller ej.

Gah. Jag har nog inte insett konsekvenserna av att låta henne söka till en skola hon gärna vill gå ärligt talat och får nu trolla med knäna. OM det går.

Egentligen tycker jag att auditionintag är supermega bra. Mycket bättre än att stirra sig blind på skolbetyg etc, speciellt när det handlar om utbildningar som vänder sig åt kreativa slag. MEN! Är det verkligen rimligt att skolgång och gymnasieval skall kosta såhär mycket? Vilka får då råd att gå en skola inom skapande verksamhet? Inte tusan är det de ungar som många gånger behöver det bäst och som många gånger har de bästa förutsättningar för att verkligen välja ett liv i skapande verksamhet. Utan som vanligt, de rige de kan och de fattige får klara sig på annat sätt.

När en skola har så geografiskt svåra förutsättningar, så kanske det hade varit bättre att de hade satt upp ett par tider för audition på fastlandet, så hade det varit betydligt enklare för fler ungdomar att söka sig dit? I vissa fall lönar det sig att flytta på berget, och detta hade varit ett sånt.

Jag planerar om det som kan planeras om. Och försöker slå knut på mig själv, för dit skall hon om jag så skall simma över med henne på ryggen och slå upp ett tält utanför. Att inte komma in för att andra är bättre är en sak, men att inte komma in för att man inte kan ta sig till audition och sedan gå och undra hela livet om man hade kommit in om man provat, nejtack. Det har jag gjort så det räcker för henne också! 

Skulle leta upp dem här, eftersom jag har en förfrågan. De har inte legat nerpackade, så de är dammiga. Dags att ta fram skoputsen! Storlek 38.

Men när jag ändå höll på så ramlade jag över två par 40-tals skor från två olika lanthandlar.

Det här är en plaza, med goodyear klack och lädersula. En lågsko till dam:

Visst är den charmig? Såå välarbetad. Man kan inte säga annat än att det var kvalitet på hantverket förr! Gissar att den motsvarar storlek 36.

Och en herrsko, även den 40-tal från lanthandel. Har dock inga skosnören. Gissar att de aldrig kom i, men jag förstår nu varför så många skosnören på den tiden var så korta. För inte kräver den här skon långa snören:

Ochkså den med gummiklack och lädersula under. Märkt storlek 43.

Jag har för mig att jag tidigare visat en bild på den här blå hästen i dåligt ljus tidigare. För mig har den en lite rolig historia. Jag fick med den här när jag köpte upp resterna efter en flytt, de hade haft loppis och skulle nu flytta till betydligt mindre bohag. Det jag var intresserad utav den gången var en laddning med kläder. Massor av gamla kläder. Men sen var det ju allt annat som råkade följa med, och det var allt eller inget som gällde. Och det var inte lite grunkor skall jag väl säga. Utan ärligt talat, det fyllde massor av mina lagerkapaciteter, och mer därtill. Allt eftersom vi började komma längre och längre in i loppisutrymmet så började det dyka upp märkliga tingestar. Bland annat ett helt jädrans restlager från ett glasbruk. Har massor av det kvar som jag knappt ens gått igenom. Och massor av lampfästen och lampkupor och jag vet inte vad. Det var resterna efter fåglaviks glasbruk det handlade om, och jag fick även med mig en lång och härlig historia samt delar av den sista tömningen av glas, som jag idag har som prydnad. Det är roligt med råglas. Särskilt när man har historian omkring.

Men sen var det den här hästen. Medges skall att det i packningen blev massor av lass till återvinningen. Allt med nagg och kaffefat som saknade koppar och jag vet inte vad. Den här hästen höll på att hamna i bortsorteringen, men när jag stod med den i handen, så tja. Tvekade jag i alla fall. Ingen märkning, intet som sa mig något, men den var varken naggad eller krackelerad, så vad fanken, en grunka till, mer eller mindre, vad spelar det för roll? Den åkte i sparhögen därav.

Sen låg den nerpackad länge och väl tills dottern hittade den i en låda för något år sedan.  

-Mamma. Sa hon. Den är inte vacker. Men den är lite speciell, kan jag inte ta hem den?

-Hm, jo, gör du så, sa jag nog lite frånvarande. Tror först att jag förstod att hon tagit med den hem egentligen när jag började springa på den överallt. Var den än hamnade så stod den i vägen och fick flyttas på. Så höll vi på ett halvår eller så, och flyttade runt den här stackaren, trängde in den i ett hörn, flyttade in den i ett skåp, tog fram den igen, och sen till sist så hittar jag diskussioner på Retro om Bitossis Rimini blu alster och djur.

Nu skall dessa vara märkta med italy och så är inte våran, så inte var den en sådan. Men samtidigt... de figurer jag såg hade stor likhet med den här. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men något i utformningen av dem gör den lite egen. Nog en figur som måste älskas eller hatas och som absolut skall befinnas i samband med flera likaledes rimini blu för att komma till sin rätta. Det gick återigen ett tag. Sen såg jag trådsvar. Och fick klart för mig att alla Rimini Blu har ett B eller Italy ingraverat eller märkt. Det har fortfarande inte den här. Den har dock en liten blå prick under och i den pricken är det säkert ett signum eller något för den som vet. Men inte för mig. Men så fick jag hybris. Jag måste hitta den här, och till sist efter mycket om och men hittar jag en bild på Wild Horse på någon japansk sida. Och den är omissigenkänlig. Att någon skulle kopiera dessa här, har jag inte sett något om, utan en Bitossi är det absolut.

Men den fick mig dock att inse att man inte skall slänga mycket, utan att kolla upp det först. Man skall försöka vara på säkra sidan för man kan lära sig något nytt av det minst väntade.

Värdet är ringa i sig. Men en sak är säker, att nästa gång jag springer på en Bitossi Rimini Blu-grunka så vet jag precis vad det är. Måste ju säga att den blå färgen om inte annat är mycket mycket speciell!

(Har dock lagt upp den på tradera, så den är snart inte längre i min ägo).

Var nere och satte på morgonens tvätt. Var ju spänd av nyfikenhet sedan gårdagens upptäckt, skulle det finnas tvättmedelsrester idag med? Kollade tvättmedelsfacket, torkade ur det värsta. Och tog ur grannens tvätt ur maskinen. Inte en tvättmedelsrest så långt ögat nådde. Härligt. Hoppas det var ett engångsfel. Hoppas på samma tur under rästen av dagen och imorgon förmiddag förstås.