Dagen har gått i ulterapid. Har förstås följt dotterns minsta steg.
"-Har du kommit på bussen?"

"-Har du kollat så du kommer av på rätt ställe?"

"-Är det några förseningar?"

"-Har du kommit på båten?"

Hon har förstås svarat:

"Ja mamma" och "nej mamma" på exakt rätt ställe. Just nu sitter hon på båten, och är rätt så sliten millt sagt. Men ett par timmar till måste hon hålla sig vaken. tur att hon har en bra period just nu, tror att jag har nämnt tidigare att hon har sviter efter en körtelfeber för några år sedan och har perioder då hon sover i skov. Men det här är förstås väldigt mycket för henne stackarn. Till råga på allt fick hon ett samtal under dagen från skolan som ändrade provtiden från 13,00 till 08,15. Det blir tufft för henne. Klarar hon det här kommer hon att klara allt. Nåja.

Lite nytta har då mamma fått gjort. Har lyckats hitta de gamla lakanen i originalförpackningar som jag har en känsla av att jag har tjatat om många gånger utan att visa på bild. De är såå fina. Se här:

Två olika rosbanddekorvarianter är det. Här är nr 1:

  Som ni ser så är det breda band på örngotten. Som gjort för en krustång. (Obs, det gula är ljusförhållandet, de är helvita utan gulnad).     

Dekor nr 2 har lite intensivare rosa färg i rosen på dekorbandet:

Även här är det gula bara min blixt. De har legat väl förslutna och plastade och är inte missfärgade. Fantastiskt vackra om jag får säga det själv!

och en blå variant:

 Ochså den hur läcker som helst.

Jag var i valet och kvalet, har egentligen klämt på dem ett tag. Bra att ha? Men nej, nu skall vi ju flytta och omstoppslakan eller lakan med dekor behöver jag inte, jag klarar mig med mitt sjuttiotal. Och behöver tömma ur en hel del. Så de åkte upp -mot bättre vetande- på kort auktion. Förhoppningsvis är det någon som både tycker att de är fina och som kommer att använda dem som lägger beslag på dem. Slit dem med hälsan (och ha så kul medan ni gör det!   !).  

*Pust*. Jag LIIIDER! Fast, såklart, mest på skoj. Men alla mina försök att övertala dotter om att stanna hemma misslyckades gravt och till sist stängde hon dörren utifrån, satte sig i bilen och for. På sin färd mot Visby. Och mot ansökningsprov imorgon. Och sen är hon hemma igen på lördag. Tiden går fort det vet vi, och under tiden så hoppas jag att hon får det sketmegabra, får skratta mycket och att hon minns den här resan som något minnesvärt rästen av livet, och att den ger kraft för det som återstår av nians termin, innan allvaret börjar på riktigt.

Det ÄR trots allt första gången hon åker iväg på ett sådant här event aldeles ensam. Den där jäsickens navelsträngen gör jäddrigt ont när man skall kapa den såhär hastigt och lustigt.... *suck*. Att å ena sidan vilja stoppa och sätta ner foten och "nehej du-vet-du-vad, kommer inte på fråga" och sen å andra sidan "men det är klart att du skall göra det här om du nu så gärna vill" är inte helt okomplicerat för gamla mammor erfar jag... grynen får gärna vara några år äldre egentligen när de prövar vingarna såhär fritt, men å andra sidan, att hon fixar det tvekar jag inte en minut på...

Med sig har hon såväl packning, hygienartiklar, fika, pengar, laddad mobil och lactrase. En tidning, sin text inför proven imorgon och vad det nu mer var. Jag har nog varit mer nervös än vad hon var för att hon inte skulle ha med sig så hon klarade sig... hon var lugn som en filbunke, jag däremot har varit på avgrunden till det nervösa sammanbrottet och i upplösningstillstånd. Men med ett leende tog hon adjö och lovade absolut att kicka some asses på sin färd. Och att ha det skitbra. Och att ha skitroligt. Och att bara ta det som det kommer.

Nu är det snart lördag intalar jag mig och hon är snart helskinnad hemma igen!

Ps. Stort tack till dig på Destination Gotland för ett trevligt och lugnande samtal. Härligt att du förstod min nervositet precis, eftersom du själv hade en son på skola i skåne på fastlandet och som inte alls tyckte att det var konstigt att jag var nervös för bussförseningar och missade färjeavgångar och liknande! U made my day!