Alla inlägg den 5 maj 2010

Av Gitte - 5 maj 2010 13:03

Återigen innebär en flytt möblemangsförändring. Jag kan knappt låta bli att skratta för mig själv för nu börjar det likna en dålig repris. Har varit med om det här några gånger nu, de senaste tio åren, att flytta från större till mindre till gigantiskt till minimalt och nu till det jag började med från början storleksmässigt.


Vi får därför möblera om från början igen och den här gången blir det så gott som 100% secondhand. Bara därför-att. Jo, en sak tror jag att jag inte kommer undan att skaffa "nytt" och det är växter, något som jag knappt haft på många år, sedan jag lyckades ta död på några hundra blommor på en gång... *huvva, i efterhandkan jag skratta åt det men det sitter långt inne*.

Skott kan man förstås samla på hög, och det lär jag göra med.


Skall absolut uppdatera med hur det går här framöver, det blir en del loppis, blocket och auktioner framöver förstås.


Jag har några riktlinjetankar i ämnet:

*jag tänker absolut inte släpa hem en grunka som inte är 100% rätt. Inget sålänge eller inget "det-duger". Går bort utan att passera gå.

*allt jag tänker behålla av våra egna gamla grunkor är sådant som jag tycker om eller som får en egen plats. Sparande av nostalgiskäl blir minimalt. Och även sådant skall ha en god förvaring. Annars åker det. Det som inte har en egen plats är inte tillräckligt viktigt för att spara heller. så ut med det.


Här skall det RENSAS I RÖRAN!

ANNONS
Av Gitte - 5 maj 2010 12:33

Nu har jag varit och sugit i mit ett par timmars ljusterapi. Underbart! I huset är det baske mig fönster precis överallt, som släpper in ljus från alla håll och kanter. Jag är ljuskänslig. Känslig för vissa ljus men framförallt känslig för avsaknad av ljus. Av det skälet tycker jag egentligen inte om gardiner, men jag inser att jag i huset varken behöver snåla med gardiner eller växter, eller sånt som står i fönsterna, -något jag undviker om jag kan- just för att det finns så mycket fönster och ljusinsläpp överallt. Också något som påminner mig om mitt gamla hus, som inte heller snålade med varan fönster och ljus. Eller sol.


I vissa hus är det som om man går in i en skuggsida när man kommer in. Även om det är dagsljus utanför, så stannar det utanför.

Förvisso, temperaturmässigt kan det vara en fördel sommartid när värmen gassar utanför, men det är på bekostnad av ljus. Inser att det här huset nog är lika varmt om sommaren som mitt gamla i vissa lägen, tror att det är vardagsrumsdelen som ligger pyrt till i det avseendet. Men det gör absolut ingenting om det bara innebär att det är ljust hela den ljusa delen av dygnet. Inte minst för att det är lätt att få gjort saker och ting man måste, men också för att det ger andra tankegångar.

Fick en sån effekt idag.


Gick och vände och vred på en situation, -som egentligen inte är dagsfärsk-, medan jag städade skafferiet och skar till bottenmattor till hyllplanen. Vände och vred på mina egna tillkortakommanden och personliga brister. Hm. Sen slog det mig att det kanske inte ens är min egen skit jag går och vältrar mig i, utan att manipulativa människor som projicerar, kan få saker och ting att se ut på ett visst sätt, och att det finns fler ofria individer som också är manipulerade från flera håll.


Jag beslöt mig för att jag inte tänkte lägga två minuter till på det där. Att jag inte ens var arg eller ledsen eller besviken. Tycker bara att det är synd, inte minst då det drabbar ett par andra små individer. Och att jag av det enda skälet inte ens tänker vara det minsta lilla bitter, eller kräver en förklaring eller upprättelse. Det är inte jag som är lurad. Egentligen.

Och jag mindes också att jag faktiskt fick den här varningen för flera år sedan, men att det skulle ta mig så här lång tid att inse att en viss person hade rätt, när hon sade att jag skulle akta mig. Ändå blottade jag strupen fullständigt. Då får jag faktiskt skylla mig själv och inte lägga det på någon annan!


Helt plötsligt blev det lätt att andas.

Ett frihetspoäng till mig!

It did not hurt me at all, det gjorde mig bara klokare. Så jag är egentligen skyldig någon ett stort TACK!

ANNONS
Av Gitte - 5 maj 2010 08:53

Just nu verkar det som att flytten drar ut lite mer på tiden. Inte förräns i mitten av nästa vecka är det möjligt att flytta in. Det blir ett märkligt vacuum i mitten. Känner mig lätt begränsad mitt i ingenting, eller mitt mellan allt jag borde göra och det som är möjligt. Inget optimalt tillstånd måste jag väl säga.
 
Samtidigt börjar jag känna igen mig själv som människa när jag kommer dit bort. Jag öppnar dörren, går ut och in, grejjar och gör något och får en plan i skallen vart jag än tittar. Men så åker vi tillbaka hit, och axlarna åker upp ett par decimeter igen och jag återgår till att känna mig som jag gör här. Låst. Och tom.
 
Det skall bli skönt att bli sig själv igen, och faktiskt också att se lite människor när man går utanför dörren. Helt utan att märka det har jag fått lappsjuka tror jag. Efter att i flera år liksom kapat eller låtit alla relationer bara ebba ut, så längtar jag nu efter lite liv och rörelse och hoppas att jag kan bli av med den där obehagliga känslan jag får så fort omvärlden gör sig påminnt, att allt bara är jobbigt och tar tid och att jag inte vill/kan planera min almenacka utanför min egen vardag.
 
Huvva, bara ett tandläkarbesök är ett oöverstigligt projekt. Jisses, då måste man ju åka in till stan dessutom.
Så nä, jag är väl inte riktigt i fas med mig själv, efter flera år mitt ute i ingenting, tror att det påverkar och begränsar mig själv en hel del trots allt. Inte minst blir min tankegång lätt negativ, fast att det finns hundra andra sätt att se saker och ting på. Det här är något jag tänker ändra på framöver.
 
Uffa, hur hamnade jag här utan att märka det själv? Jag tror att jag vet varför jag uppfattar det här nu. Det är helt enkelt så att det här huset vi är på väg att flytta in i påminner mig väldigt mycket om huset jag köpte med exet en gång i tiden och jag påminns en del om känslan jag hade när jag flyttade in dit. Poff, sådär en 20 år tillbaka i tiden bara sådär utan vidare... Det stället var inte optimalt för mig heller, på den tiden ville jag inte ha grannar men jag tyckte om huset. Och det fanns ändå en känsla för att det var ett "andningshål", mitt hem.
 
Sedan dess har jag bott på flera ställen men jag har nog inte haft något hem. Inget som jag har haft någon känsla för. Hela den här tiden efter 1999/2000 hade jag nog lika gärna kunnat bo i en husvagn. Eller det hade nästan varit att föredra om jag hade gjort det, tror jag. Och det handlar förstås mer om mig än om någon bostad. Jag är en tämligen rotlös person. Punkt.
 
Funderar även vidare på det här med umgänge med andra människor privat. Altså, jag umgås med eller träffar många människor på olika sätt, men alltid i förhållande till gemensamma intressen. Sen är det ju det här med "vänner" som jag har svårt att klara av. Jag förstår inte alltid att man skall förhålla sig till privat umgänge på samma sätt som med intressedelare, dvs, det finns gränser som man inte går över och det finns ofta ett dolt vinstsyfte på något sätt. Man får ut något av att umgås med andra.
Det är nog ett av skälent till att jag liksom inte riktigt lyckas med det konststycket, jag skär mig alltid med någon på något sätt och sen blir jag fullständigt överraskad över att man tar till sig det som en "sanning" och behåller den bilden i efterhand. Men harrejisses. Skall det vara så svårt att:
*bli osams för tillfället
*ha olika åsikter
*ha delade meningar
*diskutera intensivt och
sen
finns det inte?
Utan man tar vid på något eller något nytt?
So what, om man inte tycker likt eller uppfattar saker och ting likt eller upplever samma sak i diskussionen?
Tio minuter senare är det väl ändå historia, eller???
Ne, umgängesformer fattar jag inte alls. Fast jag vet inte ens om jag vill det. Inte om det innebär att det är jag som skall ära "om" i varje fall.  
 
fattar inte heller det där med att parti för eller emot i ett läge.
Åki, du/jag är förbannad.
Åki, du/jag ser och förstår att du upplever något i en situation.
Men varför måste någon utanför "välja sida" eller varför förväntas andra att någon skall göra det?
Var det inte sånt man ägnade sig åt i sandlådan? Dvs, självklart lite beroende på vad det handlar om. Men vi alla måste få äga våra egna liv och känslor, helt obereonde av vem man råkar ha en vänskapsrelation med.
 
Långsinthet förstår jag inte heller.
Om du/jag fortfarande är förbannad om ett par dagars tid, så får du/jag ta tag i det med dig/mig själv, för då handlar det sällan om någon annan. Och ingen annan skall behöva begränsa sin vardag för att någon har en pågående konflikt. Ni får jättegärna vara arga på varandra, så länge jag slipper ta ställning, kontra; kan vi nte vi få vara arga på varandra utan att du behöver ta ställning? (En container som vi alla behöver /agerar som/ mellan varven behöver/bör inte skapa egna känslor i en situation man inte äger??).
 
Så funkar nog jag. Hoppas jag, och tror jag. Inte hugget i sten förstås, men i de flesta situationer. Och jag blir så jädrans förvånad när andra inte gör det.
Hallå?
 
Hm, nä, det verkar jobbigt med människor.
Tror jag nöjer mig med mina intressedelare, vi vet i alla fall var vi har varandra. Det ger mig nog vad jag behöver! =)!
 
Hm, ojdå, här sitter jag och blir filosofisk när jag i själva verket behöver göra lite nytta.
Ha en god dag alla.

Presentation

Translate

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3
4
5 6 7
8
9
10 11 12
13
14 15 16
17
18
19
20 21 22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2010 >>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Följ bloggen

Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Blogkeen
Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Bloglovin'

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Långåsbloggkartan.se!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se