Alla inlägg den 12 maj 2010

Av Gitte - 12 maj 2010 10:11

  

I bloggkommentarerna från igår hänvisade Persil till en inspirationsbild som hon tidigare haft i sin gamla blogg. Men jezz, känns nästan som att komma hemm även om vi aldrig haft det såhär stilrent; men typen av bostad känns ändå varmt igen.


Vi tillhör som ni vet dedäringa finnpajsarna som kom med ungefär det man hade och stod i under mitten av sjuttiotalet (även om vi hade tagit en vända kring danmark först dit min mor flyttade tre veckor innan jag föddes; men det var en tämligen hastig flytt så inte mycket kom med därifrån heller...), så mitt svenska uppväxthem hos mamma fanns liksom inget gammalt eller ärvegods från tidigare generationer, utan hemmet byggdes upp under en tid och det med sånt man hittade här och där och bra att ha och självfallet massor från ställen som närmaste ikea och ullared och sånt där. Tror i och för sig att mina mostrar som kom före oss skrapade ihop lite av sitt nyförvärvade överflöd, och att min ena mosters man, -som var urfalkenbergare, och en riktigt jetsettare på den tiden med massor av kontakter då han både var fotograf och frisör på Salong Du Mats- säkert bidrog mycket till att det trots allt blev ett hem på ganska kort tid. Men det var inget vi barn på något sätt bekymrades med. Vi hade nog ändå nog med att parera om vi var "finndjävlar" eller om vi var "danska-spriderövs". Ursäkta mig, men den här tiden bidrog väldigt mycket till mitt förvärvade svenskförakt, tyvärr var inte alltid barnen- de jämnåriga- värst utan era föräldrar. Det finns fortfarande en morsa eller två jag mer än gärna hade stoppat en känga i halsen på, än idag, mer än trettio år senare. Tyvärr. (Varför var det alltid MORSOR?? Aldrig farsor? Så jäddrans het var min mamma inte trots allt...och inte var hon ute efter era män heller, dem fick ni gärna behålla för er själva...).


Men. För att återgå till mitt tänkta ämne.

Jag var ärligt talat den som införde loppis-köp hemma, när jag som nio-tio-åring hade varit med mamma och hennes särbo på travet en helg, och hade lyckats pricka in en omöjlig häst -vald på namnet förstås- och hade satsat en femma på vinnare och plats och fick cascha upp ett par hundralappar som prasslade skönt i fickan. Eftersom jag under den tiden konsumerade böcker på löpande band, minns inte om det var Alice Lytkens eller om det var Kulla-gulla inspiration, men någonstans ifrån hade jag fått att man skulle ha en brudkista. Jag visste då inte ens vad en "brudkista" betydde, eller vad det var, men tyckte att ordet lät väldigt vackert, och jag som även på den tiden smygläste min kusins gamla Starlet hade ju förstått att livet går ut på en enda sak. Att hitta den rätte. Att bli kär. Att gifta sig. Punkt. (Att min mor aldrig hade lyckats med den bedriften gjorde det nog inte mindre angeläget, för det var så "normala" människor gjorde, dvs, de som inte var finnar och de som hade både en mamma och en pappa i familjen, och jag skulle ju bli normal när jag blev stor...). Och någonstans så hade jag läst att en ungflicka absolut skulle förbereda sig på den stora dagen genom att fylla konfirmationskistan med hemgifte... vad nu hemgifte var? Nåja, det fick jag ta reda på en annan dag. Nu var det att leta brudkista som gällde. Och att se till att jag hade en, som jag kunde fylla med sånt som jag skulle ta reda på senare vad det var.


Vi hade på den tiden en möbelaffär som hette Höjners Möbler. Det låg intill där vi bodde och jag gick dit med mina sköna prasslande papperslappar. Jag frågade förstås efter en brudkista men de hade massor av kistor upplystes jag om, allmogekistor och andra men inte just några direkta "brudkistor". Vad var det för typ av kista jag hade tänkt mig?

-Men hallå. Hur skulle jag kunna veta det?? På den tiden fanns inte internet, så inte kunde man googla sig till bilder eller svar och jag hade då rakt aldrig sett en brudkista på bild, visste ju inte ens hur de såg ut, jag visste bara att jag skulle ha en sån... Jag tittade på deras kistor, men självfallet var det ingen av dem som passade mig, eftersom ingen av dem hette just "brudkista" utan saker som "kista Allmoge" "Kista Pelle" "Kista Lennart" och sånt. Inte tusan kunde jag samla hemgifte i en kista med kill-namn. Dessutom var de dyra. Dyrare än mina sedlar kunde prassla till.

-Har du kollat i antikaffärerna nere i stan?


Nej, det hade jag inte. Visste inte ens att det fanns affärer i stan som hette antikaffärer. Men jag gick dit. Utan att vänta på att mamma skulle komma hem från jobbet så jag kunde berätta var jag var. Men det var nog ingen fara, hon trodde nog att jag var på bibblan ändå, om hon skulle hinna sakna mig. Så jag gick.

Kom ner till stan, och började leta efter alla de där antikaffärerna som skulle finnas. Hm, torget och lyckohjärtat och kronan och Epa kände jag till. Domus med. Men småbutikerna var främmande zoner för mig.

-Undskyld, vet ti hvar det likker en antikaffären? Jag fick fråga mig fram. Har för mig att jag fortfarande bröt lite på danska på den tiden, något jag iofs lärde mig av med fort, inte minst för att jag läste så mycket böcker som jag gjorde. Det finska sångspråket och den otonade danskan gjorde det iofs ganska lätt för mig, dialektalt. Halländskan låg mitt emellan. Det var orden som fick nötas in, bok efter bok. När jag under ett halvårstid hade läst hundra böcker på svenska, slutade jag räkna men aldrig att läsa. Jag gav mig fasen på att den dagen skulle komma då ingen kunde höra på mig att jag inte var infödd svensk. Den dagen tog inte lång tid på sig. Redan efter ett par års tid fick jag höra "va, är du inte född i sverige". Då slutade jag pressa mig själv och lät det svenska språket få sitt eget liv.


Tja, jag minns att jag fick fråga många, efter de däringa antikaffärerna. Det var först när jag kom ner mot gamla stan, en del som jag inte alls var bekant med som jag äntligen fick napp. Då stod jag nästan precis utanför deras entré när en man med en liten hund (som jag fick klappa, saknade mormors och morfars hund gevaldigt på den tiden, mamma ville inte ha hund för de fällde), och han pekade snett bakom oss.

-Du har en där. De har nyligen öppnat. Och jag minns min första tanke. "men? är det här en ANTIK-affär? Det ser ju ut som en vanlig genbrugs-forretning". Genbrugsforretningar var jag ganska bekant med då vi hade haft ett par i närheten av vår bostad på Nörrebro. Jag gick in och när damen kom fram och frågade mig om jag ville ha hjälp kunde jag åter ställa frågan om de hade några BRUD-kistor. Och vet ni, hon hade flera stycken! Min lycka var gjord, jag skulle äntligen få se hur en sån såg ut!


Jag blev visad några stycken. Tyvärr var de alla för dyra för mig.

-Hur mycket pengar har du? Jag fiskade upp mitt prassel. Jag hade 325:- vilket var en hel förmögenhet på den tiden.

-Får du använda dem för din mamma?

Jag var lite oförberedd av frågan men bedyrade javisst får jag det, de var ju mina... jag lät dock bli att berätta att min mor inte hade en aning om att jag skulle köpa mig en kista, och de var ju inte helt små heller.

-Jag har en på lager utan lås, sa hon. Låsen är tyvärr det som drar upp priset på de här gamla kistorna. Jag fick följa med ut på lager och där stod den. MIN brudkista. OAD 1859 stod det på den. DEN skulle jag ha. En RIKTIG brudkista.

-Kan du få hem den? Frågade damen.

Så långt hade jag förstås inte tänkt överhuvudtaget. Hem? Hur? Vi hade förstås ingen bil i vår familj, då mamma inte ens hade körkort.

Men det var inget problem, för hon lovade att de skulle köra hem den för mig ett par dagar senare bara de fick adressen. På det sättet fick jag altså också tillfälle att förvarna min mor om att jag hade köpt mig en brudkista och nu skulle börja samla för hemgift. Så att jag kunde bli gift en vacker dag, något jag trodde skulle glädja henne mycket.


Kistan kom hem, och min mor hade inga invändningar på mitt köp, men idag kan jag skratta gott åt det här. För inte tusan blev det någon hemgift samlad i kistan och inte blev jag gift heller. Attans osis. Det är säkert för att jag inte samlade på mig den där hemgiften under årens lopp. Kistan finns dock kvar och har innehållt det mesta, idag är den julpyntsförvaring sedan några år tillbaka. Det enda den aldrig riktigt har funkat för är spritförvaring för av någon underlig anledning så var det där min mor kikade först när hon anade oråd. Idag kan jag berätta att det bästa stället var hennes egna gömmor, längst uppe i hennes garderober strax efter att hon gjort sin månatliga garderobsrensning, för då visste jag att de skulle få ligga intakt åtminstone fram till helgen. Men det är en annan historia som jag inte tar för jag vill inte ge mina egna barn några dumma ideer.


Nu skall jag börja göra iordning mitt arbetsrum, så jag med lite tur kan få upp min egen dator ikväll så jag kommer åt att läsa mina mail! Ha en skön dag!

ANNONS

Presentation

Translate

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3
4
5 6 7
8
9
10 11 12
13
14 15 16
17
18
19
20 21 22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2010 >>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Följ bloggen

Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Blogkeen
Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Bloglovin'

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Långåsbloggkartan.se!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se