Bläddrar i klädkataloger och tycker nog att jag ser mycket repriser. Vi har sett det mesta förut? Jag gillar egentligen modet rätt mycket just nu, inte minst för att jag liksom hittar "mig själv" i mångt och mycket, och ser mitt åttiotal fladdra förbi igen. Då inte axelvaddstiden utan de trender som jag själv känner igen, dvs, "vi" de svartklädda, de outfittande eller vi de utmärkande, annorlunda, bohemerna och hippiesinspirerade: tights och stora skjortor och tröjjor och blusar och indiska mönster och skinnpaj och känger och stövlar och trådsandaler och jaa, jag blir absolut 17 igen bara jag tänker på det. Det var en härlig tid!

Men en sak som slår mig när jag tittar på de små små detaljerna som skiljer plaggen åt. Varför inte bara byta knappar på koftan istället för att kassera och köpa nytt? Tänk vilka stora förändringar man kan göra med små medel, varför inte med vintage plaggen? Vet inte om det är likadant idag som förr, dvs under mitt åttiotal, att det var extra spännande att vara ensam om ett plagg eller att ha sånt som ingen annan hade. Att göra små förändringar. Sätta en egen prägel. Det var liksom daa shitt, för randiga skjortor i pastellfärger kunde vem som helst shoppa på HM. Inte såå hett med andra ord. Ibland fick man dock stå till buds med det om inte tillfälle gavs att kasta sig på tåget för att åka till Chock i göteborg. Så då var det nål och tråd, och saxen och byte av detaljer och Herdins textilfärg som gällde.

Hm, världen var mycket större då än nu. Otillgänglig i varje fall. Tänk vad internet har minskat alla avstånd?? Och alla möjligheter till kontakt inte minst!

(Hm, vi som härstammar från dinosauriernas tid minns skolkatalogerna, och peppningsminuterna med telefonkatalogen i högsta hugg och telefonen med drejskiva i knät förstås.... huvva vad pinsamt, tänk om hans mamma svarar?? *skratt*).