Fick ett eventförslag idag av Tanja på ekostil.se på facebook, som jag tänkte att jag skulle slå ett litet slag för. Var med, vet jag:

Här ser ni förhoppningsvis facebooksidan.

Såhär står det i informationsbeskrivningen:

"

kan jag ju konstatera när jag radbruten kliver ur bingen varje morgon, med smärta från nacke, skalle och hela ryggraden igenom. Det enda som inte gör ont är mina höfter som var skälet till att vi en gång i tiden skaffade tempur från första början.

Låg över på jobbet häromnatten och tänk, jag studsade upp 06.30 från en helt vanlig madrass, med en helt vanlig bäddmadras och inte ett uns smärta någonstans.

Det är inte kul altså. Sängar och madrasser är inte en billig historia. Nu har vi haft tempur i familjen i sådär 7-8 år eller lite drygt. Det finns egentligen garanti kvar bara man hittade kvittona. Men sen har ju årens liggande i madrasserna förstås gjort sitt och det är inte roligt att åka och reklamera unkna begagnade madrasser som har spår av både barn och hundar och ja, ni förstår?

Nä vi gick över till tempur så köpte vi från början varsin nittiomadrass. Jag hade mycket problem med höften just då och tempur skulle ju vara så himla bra på alla sätt och vis. Nu visade det sig att madrasserna gled isär i dubbelsängen så bara ett par veckor senare fick barnen ärva våra madrasser och vi investerade i en dubbel. Sen fick nästa barnpar varsin tempur. Sen gick vi över till tempurkuddar hela familjen.

Nu följde några sköna år. Jag var supernöjd och smärtfri från höften. Men sen hände det något på vägen.

Vintertid är de perfekta. Då blir de hårda och krispiga och får massor av tempurs egenskaper. Sen blir det sommar och varmt och de blir genast några sladdriga knöliga tunga platta grunkor. Som har olika hårdheter på olika ställen i madrassen, framförallt kuddarna är riktigt riktigt smärtsamma. Som att vika en krossad tegelsten under nacken, med vissa bitar större än andra...

Värst var väl ena sonens madrass nu när vi flyttade, den åkte direkt på tippen. När vi tog av överdragsklädseln för tvätt, så visade det sig att hela madrassen hade klyvts tvärs över.

"-Men hur länge har den varit såhär?" frågade jag sonen. Det var ett tag. Han hade visst sagt det flera gånger men jag har nog inte riktigt förstått vad han menar och jag bäddar ju inte hans säng sedan en tid tillbaka. Fråga mig inte hur det kan ha gått till. Men den var i två delar, ett skarpt och rakt snitt liksom, så inte är det varken han som har suttit och karvat eller skurit eller annat.

Så nä. Jag var jättenöjd med tempur. I några år. Men det är lite för mycket pengar det handlar om för att produkten inte skall hålla minst garantitiden ut. Och hälst ännu längre. Mycket längre än så. Tycker jag förstås. Just nu är det inte roligt att vi köpte nya åt alla i stort sett samtidigt, för det innebär förstås att vi alla har samma elände samtidigt. Huvva. Till och med sambon klagar över ryggsmärta numera... så det är inte bara jag.

Just nu sitter jag med en stor hård smärt-muskel-knöl inne i huvudet som har suttit där någon veckas tid, och det sammanfaller med att temperaturen steg på nätterna.

Jag blir mer och mer övertygad om att det är min tempurkudde som ställer till det, eftersom jag går upp med huvudvärk och lägger mig utan.

Tyvärr har jag inte förstått det förräns jag gick upp idag, så idag är det jag som letar upp en vanlig jädrans kudde om den så har polyesterfyllning eller vad som helst, bara den inte heter tempur! Även den skiljer sig i formen från när den var ny, har blivit platt och ger inget nackstöd alls, och är bara sladdrig och tung och som sagt betydligt tunnare idag än den var från början.

Tyvärr har vi inte råd att byta ut dem omeddelbart, så vi får väl lida ett tag till. Men när inte sömnen fungerar så är det mycket annat som inte fungerar heller, tyvärr. Aj, aj, aj.

Känner mig lite bildfattig nu när min usb-port inte vill vara med och jag inte har fått ordning på min egen dator efter flytthaveriet.

Men dessa har jag ju i burken och dem har jag inte visat tror jag?

Här är en fin liten snäckskal med origin back. Jag älskar snäckskalsknappar men det tror jag att ni har hört förr... *upprepningstvång*.

Min senaste knappförälskelse. En snäckskal av det råare slaget, lite mer orangebrun i nyansen.

Den här har jag sprungit och kallat glas. Jag jag undrar mer och mer om inte det är en porslinsknapp. Tittar man på baksidan ser det nästan ut så, med små porer, som om den är glacerad liksom. Den har ett underbart och väldigt annorlunda lyster. Ser inte ut mycket för världen. Men det behöver en skönhet inte heller göra!

En riktig puttefnask. Den har jag inte så stor jättestor upplaga utav. 0,8 mm. Ochså ett mycket speciellt lyster. Och även den ger porslinskänsla.

Dessa är också lite speciella. Finns i några olika färger, har dem i gult, rött, grönt och blått. Olika antal beroende på färg men jag tror att det är gott om dem i rött och gult om inte annat. Har inte räknat antal lådor. Än.

Svarta glasknappar. Eller är det stenkol? Från den gamla syfabriken. Ochså ett par stora favoriter som jag inte har sådär jättestort antal utav.

Det underbara tyll dekorbandet. Visst är det bara för näpet? En stor favorit som ligger mig varmt om hjärtat.

Det här är ett litet urval av ett jobb jag också har framför mig inom det närmaste. En rejält stor inventering. Har sorterat ut knapparna jag tog hem senast efter färgerna, vitt, svart, brunt och färgat. Men sedan skall de gås igenom ordentligt sort efter sort och förhoppningsvis lite åt material efter material. Det är inte lätt. Speciellt inte när det kommer till plaster. Gissar att en del av mina plaster är bakelit eller stennöt, ibland har jag svårt att skilja naturmaterial från gamla plastvarianter. Måste bli duktigare på det där med materialbedömning. Någon som vet en kurs någonstans?

Bakelit skall iofs inte vara så svårt, då det finns ett polermedel man kan testa med. Det skall jag försöka hitta och få hem utav. Ebay måste vara svaret på den frågan. Men nu var det allt annat som måste göras först. Kanske går lite snabbare när jag har ett så underbart meditativt och roligt jobb framför mig!

Njut av vädret, idag skiner solen!

Just nu känner jag mig absolut inte särskilt charmig. Ligger efter med allt så vad jag än gör så vet jag att jag har nästa projekt som andas mig i ryggen och ger mig ett ständigt skäl till dåligt samvete. Vi är inte längre nyinflyttade, ändå är vi inte färdiguppackade. Bara en sådan sak att det hela tiden kommer massa saker emellan som måste prioriteras just NU och sen när det är klart så kommer nästa och under tiden springer våra jäddrans kartonger inte ifrån oss, utan de står där tyst i sidorna och tittar förebrående på oss.

-"Jag då? När skall du ta hand om mig?"

Det gör ruskigt ont i samvetesnerven. Och igår tror jag det var, då jag kom ihåg att min dotter faktiskt går ut nian nu, och att vi måste vara klara med ALLT till nästa vecka. Fast det var nog i förrgår jag kom på det. Eller dagen dessförinnan. Eftersom jag var iväg på jobb lite mer än ett dygn utan att komma hem emellan har jag tappat tiden som flöt däremellan. Så jag är lite lost i space och rum och tid just nu. Det enda jag tror att jag är övertygad om är att jag befinner mig på tellus. Och där gör jag allt annat än att finnas i min kropp just nu. Den tror jag iofs först att jag återfinner när jag har ordning på allt.

Nu skall jag göra klart alla papper som ligger, och alla betalningar som är försenade, kraftigt försenade. Bättre sent än aldrig dock.

Sen skall jag packa förgårdagens utgångna auktioner.

Sen skall jag kolla upp och göra klart för att skicka. Sen skall jag skicka.

Sen skall jag plantera växterna jag köpte på mig i helgen som inte har kommit en meter längre än till sina krukor. Bara en sån sak. I flera dagar har de stått tysta i sitt hörn på trappan och sett molokna ut. Jag har iofs inte varit hemma så jag har inte behövt se det. Men NU ser jag dem, och de är jätteledsna på mig och har inte alls fått någon omhuldande omvårdnad.

SEN skall jag nog sortera fram en tvätt och få ordning på den biten med.

Sen hoppas jag att det inte är natt för nu vill jag börja packa upp med lite reda. Har hela förra veckan här hemma att ta fatt i, det som inte hanns med och det som rann iväg för att jag var upptagen med annat.

Sen tänker jag landa i min kropp igen.

Herregud, det är årets bästa tid just NU, och det går fort. Ett par veckor till så börjar det bli mörkare på kvällarna igen!

Huvva, huvva, måste skynda leva lite ochså!

De senaste dagarna har jag jobbat lite med en tämligen udda beställning. Inget jag sysslar med alls egentligen, i varje fall inte sysselsättningsvis.

Ni vet att jag alltid klagar på mina bilder. Eller hur? Färgen blir alltid lite fel. Och blir en färgsättning någotsånär så att jag åtminstone tycker att den ger en hint om verkligheten, så kan jag inte upprepa det. Min kamera suger. Och den som står bakom den gör det samma i det avseendet. Jag siktar och tycker och hoppas att det blir bra. Ungefär. Och raderar förstås massor av bilder också. Och så får jag då en beställning på BILDER???

"Vi skulle vilja köpa en bild av den och den och den, fast i högupplöst format, om det går bra?". Webdesignföretaget hade skickat med en internetadress, så jag kunde kika på deras portfolio. Och jodå, var både seriösa och avancerade och hade jobbat med riktigt stora projekt. Så de menade nog allvar?? "Visst inga problem" svarar jag förstås. Och det är då problemen börjar!     Självklart, eller hur?

Först måste jag ju ta reda på hur man ställer in en kamera på högupplösta bilder. Tack för att facebook finns, för jag har några kamerakunniga vänner där, som snabbt kunde svara mig. Och sen får jag då hämta hem tapeter för fotografering, jag har ju då tidigare konstaterat att mitt nya kök är bästa platsen även om det inte är hugget i sten att resultatet blir lyckat.

Jag lägger upp tapeter och snäpper och tar och tar och tar på varje sort och gör en första utresning av bilder. En del kan jag förstås radera direkt, skuggor här och där och upp och ner och oraka bilder efter mönster etc, det ser ju även jag att det inte håller. Men annars, trot eller ej, tapeter är svårare att fota än man tror. Vit bakgrund blir sällan vit. Den blir grå, eller blå i olika toner. Raka mönster blir inte raka på en bild, ens riktigt raka när man tar bilden ovanifrån. Och även blommönster har någon sorts formstruktur som innebär att mönsterpassning och liknande skall ligga rakt.

Så till sist satt jag altså med kanske fem-tio-tjugo bilder av vardera sort. Och har inte en susning om vad en som tittar på bild yrkesmässigt ser. Kanske fick man kassera hela högen, kanske kunde man klippa ut här och där och photoshoppa och vad vet jag?

Lite, fast bara pyttelite, hum har jag om vad man kan göra med en bild. Även om min kunskap härstammar från stenåldern ungefär. Eller närmare bestämt från mitten av åttiotalet då jag en period jobbade med att göra postorderkataloger på en reklambyrå. Till och med då kunde vi ta fram foton från en förlaga, dra upp och dra ner storleken och beskära och lägga på ljus och mörka ner. Fast det var förstås inga datorer utan en tämligen (supermodern på den tiden) omfattande och stor apparat som fick de flesta att häpna över alla funktioner och rattar och spakar, och det ville till att inställningen blev exakt för att bilden inte skulle bli det minsta grynig.

Det var skalpell och milimeterpapper och milimetertejp som gällde på den tiden. När jag sådär drygt tio år senare skulle göra ett programblad för en teater så hade jag väl inte riktigt lärt mig nyttja datorn till fullo så jag föredrog mitt eget sätt, det jag behärskade och använde bara datorn till att dra upp texter med. När det var klart gick jag till Grafika med min layout för upptryck och skulle gå igenom det med sättarna/tryckarna. När jag kommer med mina milimeterpapper fyllda sida upp och ner med annonser och text så skriker han högt till dem som finns där.

-"Kom och titta, jädrar vad tjusigt".

Jag stod som ett fån.

-"Det HÄR är vad jag kallar hantverk killar. Kolla här skall ni få se. Såhär såg det ut FÖRR!"

Jag kände mig som om jag hade vaknat ur en lång koma ungefär. Återuppstånden från dinosauriernas tid.

Jag förstod nog inte att saker och ting lämnades på fil redan dåförtiden. Men skulle jag göra något liknande idag så skulle baske mig milimeterpappret åka fram. Det är något aldeles speciellt i en känsla av att få sätta ett blad för hand.... med tungan rätt i mun.

Nåja, det var en onödig utvikning förstås. Åter till gårdagen då jag fick mailet, man ville ha x antal bilder av dem jag hade tagit. Och jag fick då också information om vad det skulle användas till.

Jag tror att mina norska läsare kommer att få se bilderna framöver på något sätt! ;) och jag kan lova att min exhibitionistiska sida är riktigt duktigt kittlad. Det skall verkligen bli superduperspännande att få se färdigt resultat. Vad jag förstår var det lite brinn i knutarna med... nåja. Och man ville ha rättigheter till både media, web och utomhus. Så det finns nog planer på att det skall synas??

Bara en av tapetvarianterna var märkta med leverantör och tillverkare. De andra har jag inte en susning om var de kommer ifrån. Men innan sista svarsmailet kom från mig, så insåg jag:

det här projektet kommer nog att synas. Någon kommer med all säkerhet känna igen sin produktion. Det här med mönsterskydd är inte helt enkelt och det kan ibland vara svårt att avgöra vilka som har upphovsrätten säkrad i tjugofem år, eller sjuttio år.

Min bild äger jag ju. Men inte tapetdesignen. Och några ovänner för att jag släpper bilder till ett större projekt vill jag inte ha i onödan. Så efter lite luskande hittade jag telefonnummer till ett kontor till den tillverkaren jag kunde identifiera.

Sagt och gjort. Jag ringer och återger att jag är på väg att sälja en bild till en reklamkampanj och vill bara veta om de har några juridiska invändningar. Fick ett superhärligt bemötande och blev snart återuppringd och det var bara att köra, det lät jättekul tyckte även de och eftersom det var en seriös kampanj och så vidare så hade de absolut inga invändningar.

Det skall bli så kul att få se! Yihaa! Ser verkligen fram emot detta! Och... förstås. När jag ändå hade tillverkaren och marknadskontoret på tråden så passade jag på att ställa en liten folkhistoriskt intressant fråga. (För mig i alla fall).

Jag hoppas att fortsättning följer!

Tills dess, jag hoppas att ni inte läste mitt långa svamliga inlägg just idag när solen skiner för fullt utanför!

Men såhär gick det altså till när jag som inte kan ett skvatt om fotografering sålde några bilder. Det känns halvt sanslöst märkligt måste jag säga! Men nu har jag testat det med!

By the way! Have a real super-najs-day!