Juli månad har varit ganska intensiv och inspirerande.Tror verkligen jag behövde en bloggpaus för jag kände allt att jag gick på tomgång till sist. Men nu tror jag att ni kan få se lite mer av mig framöver.

Långås marknad har gått och passerat. Själv stod jag inte ute på marknadsplatsen utan inne på långås centrum på loppisen. Lite feglir av mig ärligt talat, jag har inte skaffat mig en ordentlig marknadsutrustning (det behöver jag verkligen göra!) och jag är livrädd för allt vad vatten heter. Inte minst med tanke på mina tapeter som jag förstås hade med mig ett urval utav. Om jag skall summera mina marknadsdagar så mötte jag härligt folk mellan döstunderna och det är den stora behållningen av dessa dagar. Härliga möten.

Över lag upplevde jag att många var besvikna på årets marknad. Inte bara för att det inföll före pension och barnbidrag, utan det fick även en urdålig start med ett rejält åskväder och en himmel som formligen öppnade sig och släppte ner så mycket vätska det går samtidigt. Det var rent gräsligt att se knallarna som varit tidiga ute och fått upp allt sitt, en del av dem fick nog både det ena och andra förstört, inte minst pressenningar trots att de gick runt med pinnar och tömde bäst de kunde. De som inte packat upp kunde inte börja packa upp förrän långt efter att marknaden skulle stått klar. Och det avtog såklart hela lördagen -säger de vise- för många valde att göra något annat denna dag. Söndagen blev något bättre och inget regnväder syntes på himlen alls.

Det skall bli spännande att se årets publiksiffror. Jag tror inte att de var särskilt höga i år? Samma helg var det; Bua makrillfestival, Glommens kräftfestival, Wheels and wings och långås marknad, dvs, allt ligger inom några mils avstånd.... OM jag förstår det rätt hade alla ställen marknadsplatser.

Man lyckades koncentrera allta stora årliga event inom körbart avstånd just denna helg. (smart drag, eller hur?). Sen började visst kiviks redan dagen efter långås, så många säljare kanske hoppade över långås helt i år? Någon sa såhär: "Varje år brukar det vara något "nytt" på marknaden. Något man inte sett förr och något som de flesta skaffar sig, men i år finns det inget sånt?" Hm, kanske valde de mer trendkänsliga att siktan in sig på något annat event, jag såg inte heller något sådant.

Och jag saknade fruktsäljaren som är min stora behållning varje år. Nu hörde jag att det fanns goda skäl, men inte blev det superstora champagnedruvor för mig i år och inte heller kassevis med rödsvarta körsbär. Mina långåsmåsten brukar vara frukt, gräddbullar och honung. Fast i år hoppade jag honungen med eftersom den ena säljaren är min hyresvärd och hans honungslager finns bland annat i huset där jag bor. Dumt att hoppa över ån efter vatten. Men jag fick i varje fall testat en HELT nyslungad (samma morgon) vit honung. OM ni inte testat mörk-mörk-brun körsbärs (inte blom utan frukt) honung (tydligen inte en riktig honung men bina gör något med det så det blir honungsliknande i varje fall) så kan det varmt rekommenderas. Jag skall baske mig ta lite bilder på hans olika honungsvarianter en dag för de är förbålt vackra att se på. Allt från mörkaste mörkt, till helt vitt och nyanserna däremellan.

Nåja, summa kardemumma, nästa år hoppas jag innerligt att man kan ha lite koll på de olika årliga eventen och faktiskt dra ut lite på dem under några veckors tid? Inför marknaden fanns det de som diskuterade att det inte var negativt att allt låg samtidigt utan man drog folk åt varandra. Hm, undrar om brödsäljaren som fick rea redan på lördagen när det var flera timmar kvar håller med? (Något hon fick upprepa på söndagen) Det hade aldrig hänt tidigare hörde jag henne säga.... jag tror att det är temperaturmätaren för årets marknad, ärligt talat.

Bortsett från ett underbart loppisfynd men det får ni se i ett annat inlägg.

Även om jag är mindre frekvent på bloggen just nu. Det är inte så att det fysiskt pågår massor just nu, men min hjärna jobbar åt många olika håll just nu och jag går och planerar mentalt för en del förändringar framöver. Sedan är det förstås massa gott väder och värme just nu, och det skall absolut inte föraktas.

Det har varit lite mindre bevänt med kommentarer just nu och jag saknar er alla gevaldigt! Kan ni inte berätta lite om hur er sommar är? Vore roligt att ta del av!

Viktigast av allt! Passa på att njuta, nu har vi sommar några veckor till innan vi går mot höst!

Dotter har ju "tyvärr"   kommit in på scenskolan på gotland. (Häng mig inte, det hade väl varit gräsligare om jag var glad att bli AV med henne?? är jätteglad för hennes skull). Och vi inser att vi nog inte bara vill sätta henne på tåget och båten och vinka av henne och hoppas att hon får det bra utan vi vill förstås åka och LÄMNA henne. Så just nu har vi massor av bekymmer, stora som små.

1. Dotter måste hitta boende. I lagom prisnivå för en gymnasist. Bostadstillägget är direkt undermåligt i falkenbergs kommun och ligger LÅNGT under Csn´s nivå, vilket är för dj....gt. Det lönar sig altså att söka till privat gymnasie för då får man bostadstillägg enligt Csn´s tariff. Inte klokt egentligen!

Det är förstås vårt största engagemang just nu och vi har tagit massa kontakter, men inte fått något klart ännu. Så om någon känner till någon i faggorna av visby som har ett rum att hyra ut så hojta gärna till.

MEN!

Jag har inte varit på gotland sedan sommaren 1999, då vi hade en avslutningsvecka på samtalspedagogsutbildningen som vi gick. Framåt jul det året så träffade jag nuvarande sambon och han gick liksom inte att få in på spåret att åka till gotland på semester. Han har aldrig varit där och tror inte riktigt på att det är så underbart där som jag säger. Han -som tidigare rest mycket och gärna i längre perioder, drömde om att återvända till Karibien, medan Gotland är mitt paradis. Något jag gärna återvänder till gång på gång om jag får välja, men det har varit bomstopp. Nu letar han på nätet efter boende (om det blir v 33 el 34 vet vi inte riktigt ännu. Det blir tyvär INTE vecka 32, medeltidsveckan, i varje fall, utan vi kopplar det till doters skolstart), så att vi alla kan åka med och placera henne på plats.

Så indirekt ser jag då en liten fördel med att hon valt just gotland som studiemål och försöker i övrigt att glädja mig med henne allt jag kan.

Jag har inte släppt att jag en vacker dag skulle kunna tänka mig att bli ö-bo för en tid. Det finns en arbetsplats där, som jag var i kontakt med just när vi träffades där jag nog har ungefär de kvalifikationer man behöver inkl specialintressen som matchar dem ypperligt.... nu har jag tre år (doters skoltid) på mig att se an, kanske slutar det med att sambo blir lika förälskad i ön som jag.... men så fort vi skojjar med dottern och säger att vi kommer efter så protesterar hon högljutt.

-Jag har la inte sökt skola på annat håll för att ni skall flytta DIT begriper ni väl?

En sak har jag dock förberett familjen på. När vi är där vill jag se Marteboljuset igen. Vi var några hågade samtalspedagoger som åkte till martebo sist och ställde oss på en kostig i flera timmar, vägrade ge upp och åka hem om vi så skulle stå där hela natten. Det var fruktsamt. Rätt vad det var var vi omsvepta av ett starkt ljussken, som kändes så nära att vi nästan hade kunnat ta på det, och det var helt otroligt. Ett stort stort stort starkt vitt ljusfenomen, som bara kom utan förvarning, stannade en stund och sen drog sig tillbaka och svepte som en röd ljuslykta bland trädtopparna under en längre stund. Det allra underligaste i sig var inte ljuset utan energikicken man fick av att ha upplevt det. Och redan i bilen sa vi alla i kör:

-Det måste jag uppleva igen! Energin satt i länge. Och vi undrade förstås vad det kunde vara. Men då ingen annan kan svara på det så försökte vi förstås inte ens.

Men där vill jag ställa mig en natt och vänta igen. Det MÅSTE upplevas igen! Fast den här gången tar jag baske mig med en kaffekorg för att väntan kan bli lång, det vet jag ju den här gången.

Asså, hon låg i godan ro och gav ungarna di.

Då ropade fästmannen på utsidan och hon fick brått. Kvar hos oss låg det tre stycken visserligen mätta och belåtna små liv, men solen sken utanför. Visst kunde de få känna på lite gräs under tassarna?

Lite läskigt var det förstås...

De spanade runt. Vad är det här för jox? Går det äta?

Strax försvann den röda ur närvaron från sina syskon.

Sen gick nästa man åt sitt håll.

Och då hör vi ett ilsket mjao. En skällande mamma kom till undsättning.

Hon stal tillbaka sitt barn.

Snart var ordningen återställd. Nästa gång frågar vi först... om hon håller sig hemma förstås!

Visst är de för goa? Två och en halv vecka gamla.

Ser ni i min ytterkant så har jag fått in rutan "mitt tradera". Tradera har släppt en applikation som jag tycker är hur rolig som helst. Såhär ser min sambos ut.

Du kan göra en egen här.

Perfekt liten ruta för oss som bloggar, eller hur?

-Men snälla Gitte. Vad skall du ha den till?

-Den passar inte ens någon längre... Nadja har växt ur för länge sen.

-Men? Det är en Charles Owen. Den är superbra att ha!

-Alla dina jäkla bett då?

-Men... men.... det har jag ju inte ens använt?

-Nä? Det är ju precis det jag säger!

-Säkerhetsstigbyglarna?

-Samma sak där.

-Allt det andra?

-Vilket andra?

-Och alla hästböcker då? Dem som du tvunget skulle ha. DÅ!

-Jamen de står väl inte i vägen i bokhyllan heller?

-Har du tänkt skaffa häst igen då?'

-Nä. Det har jag inte tid med.

-Vad skall du då ha grunkorna till?

-Men tänk om jag skaffar häst igen en vacker dag?

-Om du gör det så kan du ju skaffa det du behöver. DÅ!

Vi har haft den här diskussionen förr. Det slutar alltid med samma sak, igen och igen. Jag säger till sist att jag skall lägga ut det på annons. Sen. Och så lägger jag undan det "så länge". Tills jag får tid. Eller gör något åt det. Det vill säga: ALDRIG. Och inom kort har vi samma diskussion igen. Never Ending Story. Trodde jag.

Den här gången gör sambon slag i saken. Han har knappat in sina första traderaauktioner på powerlistern. Med lite assistans av mig, helt kunde jag inte hålla mig borta. Men jag följer fortsättningen med spänning. Inte för att jag sörjer hästgrunkorna egentligen. Jag hade bara lite lång navelsträng. Tänk om möjligheten uppstår en vacker dag att köpa tillbaka henne? Helt har jag inte gett upp min stora kärlek. Eller dotterns stora kärlek. Som fick fodervärd när dottern fick sina eftersviter efter körtelfebern och inte längre hade ork (kroniskt trötthetssyndrom, hon sov baske mig bort flera veckor i vissa perioder, vi fick väcka henne för att gå på toa, äta och dricka och hon grät lika mycket varje gång, för att hon inte fick sova...sen blev det bättre. Sen var hon åtminstone vaken några timmar per dygn. Och sen var hon vaken skoldagen fem dagar i veckan, när hon inte fick skov. Sådär höll det på.). Till sist insåg jag att vi måste sälja henne, dottern klarade inte av att ha henne på foder utan att hänga upp sig på att hon skulle hem när hon blev frisk. Tänk om hon aldrig skulle bli frisk igen utan skulle få leva sitt liv sovande majoriteten av sin tid? Fodervärden köpte loss vår Misty. Och Nadja kunde sätta punkt.

Det gjorde ont. Både i henne och mig. Men med vetskapen av att gumsan hade fått världens bästa hem blev det lite lättare och sen blev det lättare och lättare att hantera.

Men nu står jag där och skall klippa sista bandet till vårt hästägarskap. Och det kommer att bli riktigt riktigt skönt.

MEN! Jag ger mig fanken på att vi har ett ovisst antal hårdrocksbildskivor som ingen spelar längre. Och bildelar. Och vapentjosanmojänger som någon samlade på sig under sina unga dagar.

Vänta.

Bara vänta.

Tills han får en släng av traderasjukan.

Gissar att han kommer att göra sig av med många navelsträngar han med framöver. Been there, seen that, done that. *mohahaha*. Får la va väl att offra några grunkor så han får en liten släng av sälj- och töm-ut-gammal-skit-lusta han med!