Sista dagen är imorgon. Inlägget hittar du här

Nämnde jag den helt underbara glaspendeln jag köpte in för ett litet tag sedan?

Retro så det visslar:

Jacob Hull denmark för Buch & Deichmann, jag gissar ju på 60-70-tal av stilen att döma. Kan förstås vara fel. Men den är helt fantastisk, måste jag säga. Ett maffigt vintage smycke som har en diameter på drygt 5 cm, som kräver sin bärare. Har inte hittat det på bild som här, i en vad jag antar är guldplätering men väl i silverpläterat, men det verkar över lag som om Jacob Hull gjorde sina alster i små upplagor. Så det var lite extra roligt att springa på det här, inte minst för att en värld helt plötsligt uppenbarar sig. Smycken? Bijoutterier? Designsmycken må så vara i ej ädla metaller? Jag har liksom aldrig noterat det riktigt, mycket för att jag inte smyckar mig själv. Men sen har jag då öppnat ögonen lite och undrade även om jag hade något i den vägen liggande sedan tidigare. Jodå, det finns lite grann. Men nu när jag tänker tanken så kanske jag får in mer av varan, vem vet? Det brukar vara så när man tänker i nya termer.

Jacob Hullsmycket har jag för närvarande annons på, på blocket om rätt köpare kommer förbi. Annars får det ligga kvar i min mörka låda, där gör det sig också bra, så jag kan ta fram och klämma på det ibland...Frågar du mig så är det här ett exmpel på en vara av hög klass, och i gott skick, för den som vet vad den vill ha.

I vilket fall som helst så har jag tagit fram de här för att försöka orientera mig i vad de är. Ett par broscher i vikingastuk, skulle jag vilja påstå i varje fall.

Den här är tydligt och uppenbart nyproducerad:

Det står till och med på baksidan: JM-kopia.

Helt utan huvudbry kan jag dock inte lämna den därhän för jag är efter vårt besök på Visbys museum och fornsalen oerhört nyfiken på vad den egentligen är en kopia på. Någon som vet? Tacksam för tips. diameter ca 3 cm.

Den här försöker jag undersöka med lupp.

Är den gammal eller nytillverkad?

Nu ser man den inte så tydligt här på bilden men den ser gammal ut på riktigt med lite beläggningar och skit i vecken och skarvarna och jag får nästan lust att koka upp den rejält för en rengöring. Men inte innan jag vet mer. Gullborg eller Gullberg verkar det stå graverat, och under massa skit i en av hålrummen tycker jag mig se ett snirkligt G graverat...till skillnad från den andra så "andas" den lite gammalt, men jag blir inte riktigt klok på vilket utan hjälp av någon som kan gamla smycken, så jag skall försöka vaska mig fram till svar, eller till hjälp av rätt person. Den är lite speciell. Funderar över om den skall landa på min egen medeltidsträkt, där jag tidigare har haft ett större kalevalasmycke som prydnad. Det är kanske i ett sådant sammanhang den gör sig bäst. Men vi får se vad jag kommer fram till i sista ändan med den här.

Ett litet mysterium i vardagen är alltid välkommet vare sig den är nytillverkad eller har lite ålder!

Har varit lite dålig på att tömma vår postbox i veckan, men igår fick jag ändan ur vagnen.

Postboxar hos den lokala handlaren eller annat ombud, är nog djävulens påfund, jag gillar det inte alls. Det innebär i princip att man måste lägga in det i rutin att ta sig dit istället för att tömma sin brevlåda mot vägen. Det innebär även risken att någon i min geografiska närhet som vet vem jag är har gått igenom vad jag får för post. Det har de säkert inte, men hur vet jag det? Jag gillar inte alls tanken och jag känner att det tär på min integritet. Nä, tummen ner för sådan oservice från statliga myndigheter, och fram för fler postkontor och fler brevbärare istället! Huvva. Jag gillar förrästen inte pappersinformation alls, men det är en annan historia.

Men igår kom jag då hem med posten från den gångna veckan och tidigare under veckan har jag mottagit en grön postenpåse med något i. Vad kan det vara? Lite frågande var jag, tills jag öppnade försändelsen:

Nämen, OJ! Knappbytet hade jag ju glömt? Altså efter att jag skickade iväg min egen försändelse. Och nu låg hela härligheten här upplagd framför mig. Oj! Och Oj, vad fina knappar!!

Wow!

Det här är förstås inga knappar jag tänker göra mig av med, utan dem skall jag ha för egen del. Har en kofta som är dotterns som har en halv knapp som bara ligger i väntan på att jag skall leta upp en bra ersättningsknapp. Den vinröda stora knappen är helt perfekt. En svart kofta, kan det bli bättre än att byta ut svarta neutrala knappar mot en läcker vinröd? De är i samma storlek och det går åt sex knappar och det var perfekt.

De rosa skall upp på en knapptavla jag håller på att samla ihop knappar till. Perfekt.

Rästen har jag ingen färdig plan för, men knappar är alltid bra att ha på lut liggande för rätt vad det är uppstår ett behov.

Titta på de bärnstensfärgade. Jag älskade det här sättet att samla ihop knappar på. På ett läderband. Olika knappar i samma färgskala presenterat såhär. En fröjd för ögat och en av de bästa knappideerna jag har sett. Tack för inspirationen! Den här idén tar jag med mig framöver!!

Metallknapparna är väldigt läckra! En karamell jag skall suga lite extra på, för de kräver sitt plagg, tycker jag. De förtjänar att lyfta upp något lite extra. Helt underbara. Likaså de stora knapparna på de övre bilderna. Otroligt läckra när man har dem framför sig. Asså, hela världens mysterier finns samlade i små knappar när man tänker efter. Små obetydliga tingester som i rätt omgivning blommar upp och kommer till sin rätta, i alla dess färger och former. Egentligen precis som vi människor. En del av oss har mer färg än andra, tar mer plats än andra, men i rätt miljö kommer vi alla till vår rätt! Det är den platsen man skall försöka identifiera och fylla, precis på samma sätt som vi väljer knapp. Rätt knapp till rätt plagg och sen blir det fullkomligt och det finns alltid en knapp -förlåt plats- för alla.

Hm, nu hänföll jag åt knappfilosofi igen.

Kortet måste jag visa lite speciellt:

Jag skrattade först lite lätt och tänkte "men åh, där är ju jag och Jorma" (hm, de som känner oss kommer att se det   ). Sen tittade jag en gång till och så var det så otroligt sött, och innehöll massor av harmoni. Och sen tänkte jag lite på det och insåg att det nog tamejtusan finns massor av symbolik i kortet också som man kan ta till sig, inte minst i dessa valtider. Kärlek och nyfikenhet och umgänge, grisar emellan har ingen som helst gräns när det gäller varken färg eller ras. En gris är en gris. Och det samma gäller även oss människor! (Låt oss hjälpas åt att se till att inte välja in SD i den kommande regeringen!) Men vad tusan är det med fotot i sig som får mig att direkt associera till människor? Det gör jag baske mig inte med foton på hundar eller kameler men med grisar så gör jag det direkt.... Kortet åker genast upp på kylskåpet, för det var verkligen mysigt!

Ett stort stort tack till Catarina! Jag blev verkligen jätteglad för paketet du har skickat!

Och oj, vad roligt det var att vara med på ett byte. Håll koll här, jag tror det är ett annat byte på gång just nu! Ett mycket roligt och inspirerande sätt att liva upp vardagen lite!