Nu hade jag ju tänkt att det här skulle bli ett lite roligt inlägg med bilder. Men vad händer när Gitte får en snilleblixt? Hm, Gitte klippte lappar, och förberedde familjens kattungar på lapplek, skulle det gå att få dem att urskilja en första och en andra och en tredje pristagare till detta?

Röjer av diskbänken, lägger upp lappar, hämtar kattungarna och väntar vad som skall ske, med kameran vid min sida. På kanten av diskbänken. Och jo, de börjar vifta runt. En första lapp framträder. Där står det:

CRAZYMELLIE.

Grattis, Malin. Det här priset på bild är ditt!

Jag skall ju förstås snabbt som attans ha upp kameran i högsta hugg för att ta bilden, armarna hade jag ju behövt en stund för att tvinga kvar kattungarna på diskbänken från första början, vilket inte var det lättaste i sig... och DÅ. Viftar jag ner min kamera från bänken. Rätt ner i hundens vattenskål. Och gissa om jag svor en stund och skrämde bort alla lekanade kattungar mitt i alltihop? Nåja, kamerans fiskades upp och hängdes på tork (måtte den inte vara förstörd tänkte jag.... utöver massa svordomar om min egen idioti), och där fick den hänga ett par dagar tills den var genomtorr.

Nåja, då jag helst gråter över spilld mjölk i min ensamhet efter mörkrets inbrott, så återgick jag till kattjagandet. -Kisse, kisse kattfan, kom nu och fortsätt leka här... och ordningen återställdes fortfarande under hot. Nåja, okej då. Kattmat är kanske inte så hotfullt. När jag nu hade börjar leken ville jag leka klart.

Hade nämligen tänkt mig att skicka två priser till. Och det gör jag till:

2. Hellre Hållbart! Grattis Pernilla!

Och en till:

3. Krimskramsan! Grattis Sanna!

Jag hör av mig till er i era bloggar. Behöver era adresser. Nu kan jag tyvärr inte skicka förräns nästa vecka, men jag hoppas att det är ok!

SENSMORAL! Nästa gång krånglar jag inte till några utlottningar i onödan, utan det får bli barnen som drar vinnana, en säker häst behöver man inte skåda i mun!

Jag är inte alls så regelbunden på bloggen som jag brukar. Skylls att jag känner mig rätt tömd just nu och jag vet liksom inte vad jag skall skriva eller hur jag skall börja eller om jag ens har något att komma med av intresse egentligen. Stress kallas nog sådant tillstånd tror jag. Fast ingen postivit stress som det kommer massor av sjudande kreativitet ur, utan tvärtom, det är totalt stilltje. Försöker göra det jag måste. Och är ganska nöjd med det just nu.

Valet var ett otroligt knäckande inslag i tillvaron. Platt fall och katastrof sett ur mitt perspektiv. I slutet av valprocessen så kom äntlingen frågorna om vårt välfärdssamhälle och i liten mån även ideologi, men det var på tok för sent för att det skulle göra någon skillnad. Alla vet väl att folk svälter idag, ändå skiter man i det bara man slipper se eländet. De har säkert sig själva att skylla och de har säkert bidragit till det själv. Jag får verkligen verkligen ont i hela själen av det här. Att det dessutom lutar åt att rasistiska undertoner -om än finstämda- blir rumsrena gör inte saken direkt bättre tycker jag. Men svenska folket har talat. Men jag röstade rött och det ger mig rätten att klaga över vårt fallna välfärdssystem framöver. Du som röstade blått, kom ihåg att du bidrog till eländet när det faller kring din syster, bror, fader och mor.

Vidare är svärfar inte så kry. Hm. För att uttrycka det lite milt. Vi har vetat hur det varit ställt sedan i vintras men nu verkar verkligheten krypa på, och han uttalar själv att han går in för sin sista raksträcka. Så talar bara en äkta knutte förstås, när han går sin sista tid till mötes. Ända in i det sista förblir han min stora idol, en genuin rebell.

MIn sambo är där uppe just nu och jag för min del insåg igårkväll att jag inte klarar att göra nytta när jag mentalt ändå är där, och då ungarna har studiedag imorgon så packar vi hunden och åker upp i eftermiddag vi med. Med eller utan dator, får se.

Jag har gjort dragningen av min utlottning, inlägg kommer strax. Ni som hade turen, jag kan skicka som först nästa vecka när jag kommer hem igen.

Hade tänkt lägga upp en jäkla massa på tradera denna veckan men det blev kattskit utav det (min kamera fick sig en liten törn och jag har tappat luften tillfälligt). Det kommer förstås att ge massor av effekter om jag inte jobbar ikapp när jag kommer hem, så det har jag tänkt mig. Men just nu har jag en helt underbar barnvagnsinsats ute från sjuttiotalet. UTAN chassi. Tanken var ju att jag skulle leta chassi men jag släpper det projektet till någon annan hågad. Det är en emmaljunga, insatsen är i så gott som nyskick så den är värd besväret. Att hitta chassi är nog lättare än att hitta en insats i det här skicket.... Se så fin den är!

broderierna är så vackra på dessa här!

Den här är också en söting:

I schysstaste manchester! I bra skick även den.

Återkommer om en liten stund!