Har nu gjort en första grovsortering av spetsarna. Och lite diverse smått och gott. Många roliga fynd har jag gjort men jag får presentera dem närmare under helgen.

Men ett par fick mitt hjärta att hoppas väldigt högt och glädje.

En lite duvgrå spets. Inte missfärgad och inte pg patina, utan det finns ett par förpackningar och de har samma färg rätt igenom.

Jag gör en lite höftgissning med tanke på förpackning och märkningsetikett och gissar på tjugo-trettiotal. En fransk spets av mycket fin kvalitet.

Men nästa är lindad på en helt mörkgul pappskiva. Dvs av varianten av papp, som varit ljus en gång.

Här går jag tillbaka någon eller ett par eller varför inte ytterligare ett par decennier?

Mjuk och fin i kvaliteten, men en och annan tråd i broderiet har luckrats av ålder här och där. Såhär ser ändan ut.

ber om ursäkt för skuggan, men det är lite roligt att se själva tillverkningsmetoden såhär.

Bandet är fantastiskt.

Och jag vågar absolut påstå att den kommer från en svunnen tid där våra kyrkoplagg/högtidsdräkter för såväl glädje och sorg gick i svart, så även våra bröllopsklänningar ex. Det tog lite tid innan den vita klänningen spred sig till folk och fä, eftersom det ansågs skrytsamt att bära vitt.

Det sägs att Drottning Victoria av England var först med att gifta sig i vit brudklänning, (1840 äktade hon sin Prins Albert), och i Sverige började vit brudklänning bli vanligare på 1920-talet som först.

Äsch, jag kan inte låta bli att älska såna detaljer. I vilket fall som helst, spetsarna är helt fantastiska!

Tungan rätt i mun. I den här högen ligger det knutar och snurror...

Linda, dra och snurra runt, linda, dra och snurra runt, trä igenom och snurra lite till.... Stort tack till Bente på Jämtli museum, som lärde mig mönsterknyt för att göra armband en gång i tiden under det ljuva åttiotalet. Där fick jag träna tålamod och lärde mig att det inte existerar en knut som inte går att trassla upp hur jäkligt det än ser ut.

Såhär skall det se ut.

Men det var värt det, eller hur? Den ÄR söt!

Så, nu kan jag ge mig på resterande lådor. Hoppas på minimal mängd trassel.... Nedan ser ni exempel. Det är INTE något tråkigt jobb. Idag fick jag det serverat, min kära sambo åkte och hämtade hem jobbet åt mig när jag själv inte vågade ta risken att åka dit. Vaknade med svullen känsla I huvudet och det kan bara betyda smärtrisk. Så jag sitter still och fördjupar mig i mitt arbetsnöje och det känns helt riskfritt. Tack och lov. Jag hoppas på det bästa.

Och lägg noga märke till de fina priserna! Soduka HÄR.

Jag fick ett käckt namn på min smärta av läkaren i förrgår. Har liksom inte riktigt klart för mig fullt ut vad det innebär ännu, liksom jag inte är färdigutredd ännu, men trigeminusneuralgi heter altså känslan som får mig att be om ett gör-det-själv-amputationskit-för-besvärande-ögon mellan varven. Eller som springer runt och traskar på mitt kindben och som ger mig nervavvikelser i överläppen samt en förlamad fingertopp. Life is a bitch. Jag hade föredragit att vara hypokondriker tror jag, och inbillningssjuk för då hade jag vetat att det åtminstone hade gått över och inte som jag nu kan förvänta mig, bli värre och något jag måste lära mig att leva med. Har ju inte börjat få någon medicinering men jag kan väl lätt säga att de senaste månaderna har varit lätt outhärdliga mellan varven.

Jag har inte outhärligt ont om jag bara låter bli att blinka, svälja, prata, skratta, le, nysa, sucka, rynka pannan, luta mig framåt, gå, röra mig, skälla på barnen, gå ner på huk, ställa mig på en stol, känna känslor, bli varm, bli kall etc, etc, etc. Då blir smärtnivån hanterbar, och ligger bara som en dov molvärk bakom kindbenet eller innanför/under/bakom ögat. Dvs om jag sitter rakt upp och ner, går och lägger mig eller låter bli att lyfta upp armarna över tangentbordet etc, etc. etc.

Så OM jag tystnar i perioder, eller om jag inte skickar samma dag jag ser er betalning så vet ni varför. Jag sitter still och låter bli att göra ont.

Samtidigt är det en LITEN upprättelse. Jag ÖVERDRIVER inte och jag HITTAR INTE PÅ! Bara en sån sak gör ju dagen lite gladare! Skål tamejfan.

Det är snart Halloween. Vad vi nu tycker om det. Själv gillar jag INTE att man kommersialiserar högtider som vi inte ens har som tradtion, men jag gillar att älska allt blod och läskigheter och effekter och liknande som kan skapas för egen hand UTAN att man pinnar iväg och köper färdiga alster för tusenlapper i en barnfamilj. Därför kan jag bara inte låta bli att ÄLSKA den här kokboken.

Den magiska kokboken av Shane Brox.

Inledningen är bedårande. En banna för vilken liten magiker som helst. Don´t try this by your own. Du kommer att hemsökas! *mohahahah*.

En löftesgifning.

Sen är det främst baktips som ges av olika slag, såväl omsättningsbart till sötverk som födvärk.

Bon appetit. Visst har du alltid drömt om att förtära muffins som tittar på dig?

Ungarnas husdjur gör sig förstås bäst på silverfat.

En egen skattkista är förstås ett måste för varje magiker. (Undrar du hur man gör för att det inre förvaltade godset inte skall smälta i ugnen? De bakas förstås inte in, utan placeras tekniskt och mekaniskt i efterhand).

Boken har fler tips, ormar och häxkvastar och spindlar, you name it, det finns i kokboken. Och det som INTE finns kommer du på själv när du har gjort ett par alster efter boken för då har alla hämningar lossat. Vem har sagt att vettebrö måst se ut på ett visst sätt när hela världen är full av form?

Just nu har jag ett ex ute på tradera -går ut måndag kväll 11 oktober-, har inte fler på lager; den lär vara slut på förlag men är inte omöjlig att hitta secondhand.

Jag skrev nog för ett bra tag sedan att jag skulle iväg på en intervju som jag skruvade mig lite för och som absolut inte var så farlig i efterhand när det var gjort. Tvärtom var det ett sånt där supermöte som man sällan får, och en ganska häftig upplevelse, men det var nog en parantes mer eller mindre, som jag inte gjorde så stort väsen av. Det måste nog snart ha varit sisådär åtta-tio månader sedan. Häromdagen trillade resultatet in i brevboxen. Och det var lite blandat förstås, både lite pinsamt men också intressant och en fröjd för ögat. Liksom alla Mymmels böcker är om hemtjänsten, ur dess olika nivåer och perspektiv, från brukare till anhörig, handläggare, utförare och nu politiker. Hon har konsekvent följt hela linjen ut. En mycket märklig och mycket viktig bokserie som Region Halland står bakom.

Sen är det förstås pinsamt att se sig själv men jag står för varje ord, och det är inte partiet som talar utan jag talar ut om mina egna tankar och visioner utifrån den ideologi jag har med mig. Samtidigt är det förstås en balans när man representerar ett parti till syvende och sist.

Ni som är intresserade av åldringsvård, vår tids tickande bomb om du frågar mig, så kan jag varmt rekommendera hela bokserien. Du som utbildar personal eller som är ansvarig inom ett område, tveka inte. Beställ. Oavsett om du jobbar innanför kommun eller förvaltning. Bokserien är helt unik just för att varje bok håller fokus på essänser och det lilla och just det perspektivet den beskriver. Mitt hjärta blöder fullständigt när jag ser några av de äldres sätt att beskriva sin vardag. Samtidigt som jag ser att utförare gör ett hundjobb som de är stolta över men inte nöjda med för de hade velat ge något mer än de gör, sen kommer handläggare som fattar beslut och nu till sist vi politiker som inte alltid förstår att det vi faktiskt beslutar om inte blir som vår vision när den skall praktiseras i en verklighet.

Jag har själv under mandatperioden varit med och fattat beslut om förändringar som på vårt bord låter fullt rimliga och realiserbara och vettiga. Men antingen är det ett glapp mellan hur man väljer att beskriva omorganiseringstankarna eller så händer det något på vägen ner till utföraransvarig för när en anställd återger att man lämnar dementa ensamma på sin våning för att nattpersonalen som är ytterst få i antal har flera våningar i sitt ansvarsområde, så ser jag helt plötsligt risker och allvarliga konsekvenser; men inte tusan var det det man sa när vi fattade beslut om att skära ner på timkostnaden efter att vi hade konkurrensutsatt våra verksamheter?

Skrik högt mot den expanderande privatiseringen NU, för faktum är att ersättningsnivåerna är såpass låga att utförarna rimligtvis inte kan bevara kvaliteten de säger sig kunna i längden och när våra egna boenden skall ner på samma kostnadstariffer så blir det jäkligt olyckliga resultat av det hela. Åldringsvården måste tamejfan få lov att kosta, vi kan inte hålla på såhär. Det är fullständigt vansinne det som sker just nu...

*suck*. Det kan inte vara någons mening att gamla skall leva på skoskav och brösmulor eller att de skall bli fångar i sina boenden för att de inte kan ta sig ut för egen maskin. Vi behöver en mänskligare åldringsvård. NU!

Och inte minst. Kommuner har INTE bara ansvar för sina medborgare eller för sina brukare, utan ARBETSGIVARANSVARET är en ytterst kommunal angelägenhet. Något som absolut ligger i riskzon när man säljer ut verksamheter till privata utförare, eller lägger på entreprenad, är att anställda misster sin medlarfrihet. DET om något är en jävla risk att ta samhälleligt BÅDE för brukare och för anställda och något vi måste värna om med näbbar och klor när det gäller kommunalt och statligt eller landstingsansvar! *grrr nu blir jag arg vilket jag inte får bli för då får jag ont i ansiktet, eller ögat, igen*.

Vill du se bokens innehåll och läsa den? det kan du göra här men hoppa över sidan 10-13 är du snäll.  Jag tror att hela Mymmels bokserie ligger som pdf på nätet.

Sist vi var hos svärfar hade jag en mycket trevlig date på agendan. Ett loppisrace med Retroforums Ada och Retro-tokiga Helena.

Vi började starkt på Erikshjälpen i Vänersborg.

Mitt tema för dagen var tyger. Något jag har börjat fokusera mig på mer och mer när jag loppar. Hittade bland annat ett fint från Almedahls, men tyvärr verkade de mest ha småbitar på Erikshjälpen. Vet inte om de skär ner sina tygbitar men nog kändes det nästan så.

Sedan drog vi även vidare till Röda Korset. Återigen letade jag tyger med lite mer tur än på Erikshjälpen. Men, där hittade vi även den här värderade glaspjäsen, men helt utan vidare ledtråd. Tror det var Knutsson som värderat men hej, glöm inte uppge upphovsman eller bruk, så man slipper undra...Vacker var den.

Någonstans på vägen hann vi med ytterligare ett loppis, och en av dagens stora punkter, Antikvariatet i Vänersborg, som är en helt otrolug upplevelse. Tyvärr stod han inför flytt och skulle flytta till mindre lokal. Vad trist. Men han gör säkert något riktigt bra av nästa ställe också.

På folkets park -som hette något annat men det var en TYPISK folketsparkarena med dansbana- var nog dagens roligaste loppis, då det var en typiskt baklucke och privatloppis. Tyvärr kom vi mitt i packningen, lite för sent. Det trista vädret fick säljarna att ge upp i förtid, dvs, ett par timmar före utsatt tid. Sånt är emellertid lite trist. Skall det hålla på till två skall man inte behöva se säljare packa vid 12-13. Synd att inte arrangörerna faktiskt ställde det kravet. Annars var det perfekt. Och där hittade vi också något som skulle komma att bli den här familjens senaste missbruk:

En Silviakaka.

Vi tog oss en riktigt trevlig bilfika och jag lovar; INGEN hade kunnat tro att det var första gången jag träffade Helena eller att det var första gången Ada och Helena träffade varandra för det pratades på som om vi känt varandra ungefär i hundra år eller så. Om loppis och loppisfynd och barn och män -mohahaha om de visste vad vi säger om dem- och allt annat möjligt och omöjligt avhandlingsbart.

Jag hade en supertrevlig eftermiddag. Men det allra värsta var att den där jädringnes sylviakakan satt kvar i bakhuvudet som ett måste googla-mål.

Så jo, det har blivit några stycken.

Det här receptet har vi testat ett par gånger. Men jag kommer säkert hitta fler recept för det här är en kaka som kan experimenteras fram till fulländning.

Det här receptet har jag gjort några gånger:

4 ägg
4 dl socker, vispas poröst.

Blanda i de torra ingredienserna:
4 dl mjöl
4 tsk bakpulver

Häl i tunn stril under vispning:
2 dl kokhett vatten

Grädda i 175 grader 15-20 minuter
Glasyr:

Smält och rör ihop:
200 gram margarin
1,5 dl socker

Sockret skall precis släppa sin kristallform och krämen bli slät. Ta av värmen.

Rör i:
2 gulor
2 tsk vanillinsocker

Häll varm glasyr över kall kaka,strö över kokos
.......

I långpanna blir receptet närmast en tårtbotten och lite för kompakt så använd en något mindre form. Receptet på själva tårtan är i stort sett det samma som gamla tårtbottnar, så skall du göra tårta kan du använda det, men då i långpanna.

Nu har jag receptet sparat för eget bruk, tänk vad praktiskt det är med en blogg?

Ha en riktigt god dag, själv skall jag sortera spetsar och knappar. Min största utmaning idag är, hur tusan skall jag lära mig att särskilja alla spetsar?? Huvva, det ger sig.

Jag har dykt hem för att inmundiga lite nödvändig middagsvard. Högst motvilligt. Skylls ENBART att sambon var med i affären och lastade in, då knappkartonger väger en smula.

Men se här vad jag skall få nöjet att börja gå igenom i eftermiddag:

En sak hann jag notera. Ni vet det rosa vackra tyllspetsbandet med rosbroderi?

Nu har jag det ÄVEN i ljusblått. Det kommer att dyka upp på tradera så småningom, men räkna med att det inte sker i en handvändning eftersom det är mycket att gå igenom. (Vid intresse så maila mig på bortbytingen@telia.com så kan vi lösa det innan det kommer upp i butiken).

Men visst är det vackert??