Geta aka gula gubben ringde mig igår.

-"Gitte, nu vet jag en loppis du måste med på imorgon, det finns mamelucker där" sa han. Och ja, jag hade verkligen tänkt åka... Vem vill inte åka titta på mamelucker liksom? Men ack vad jag bedrog mig när det kommer till min egnaste morgonförmåga med oställd klocka.

Fem över tio kraxade jag mig upp ur bingen. Och ja. Kraxade. Hade nämligen inte mycket röst att komma med. Får se hur jag gör lite senare idag för det hade ju öppet halva dagen i varje fall... kanske bara skönt att inte trängas med fyndjägarna första timman... *klent försvar, vet ju att det bästa går först*. För jag är skitnyfiken. Undrar om det finns några mamelucker kvar till mig? Äh, måste nog dit och titta. När jag kommit i paltorna och fått tryck in lite mat i ansiktet...

Men jag hoppas att du fina Geta, som köade 10 sharp, hittade massa fina vykort som kommer att glädja din dag, och att du hade en himla god skattjakt!

För er som inte vet vad ni skall göra av era gamla vykort, skrivna som oskrivna. Eller lp-plattor. Släng inte sånt! Ni får en ledtråd ovan, skicka det till honom!! Han blir jätteglad! Han är nämligen inte bara gul utan han är samlare med, av det mesta konstiga och småiga, ni vet, resterna som de flesta slänger, och sånt man inte vet vad det är....

Skal jag säga som håller på med knappar. =) Ibland är jag allt bra så rolig att jag nästan skrattar själv! It takes a galenpanna, to know another... typ. Geta är för övrigt en av de få som varit hemma hos mig. Vet ni vad en av de första sakerna han sa när han kom in i mitt kök och såg mitt knappbelamrade jättelika matbord (som hålls till hälften pryltomt..).

-Din man måste verkligen älska dig.  

Det var liksom med emfas. Jag går fortfarande och undrar hur jag skall tolka det...