Jag har gott och väl en och en halv timmes väntan på sonen i stan när han spelar innebandy på onsdagskvällarna. Det infaller på veckans bästa loppisdag men tyvärr bara under sista timman. Men tja, trots att det oftast är ganska uttömt vid den tiden, så tog jag ändå en sväng förbi brohjälpen för att slå bort den där stunden då jag inte hade några andra ärenden just denna dag. Att åka fram och tillbaka hem är ganska meningslöst. Jag hinner i princip hem och vända.

Nåja.

Den här såg jag ganska omeddelbart.
 
Jag gillade formerna. Det såg faktiskt ut som om det hade suttit en etikett. Jag har fått ett förslag på att det skulle kunna vara en Carsten Tönnieshof?

Sen stod jag och pillade lite på den här. Något säger mig att den är nyproducerad och shabbyad eller något. Men då jag inte på rak arm visste så fick den ändå hänga med.
  
Turistjox från långtbortistan var en misstanke jag gick iväg med men det får ju undersökas lite bättre. Charmig är den trots allt.

Utöver dessa fick en väldigt hög kakform hänga med hem, den fotade jag aldrig. Den stack utanför för att den hade lock.

Men när jag väl stod och skulle betala så kikade jag på ett dukat bord snett bakom mig. Det stod en gräslig plastruska i orange i den och den där plastruskan, som nog skulle föreställa en blombukett dolde nästan hela vasen. Jag gick bort och rev ur ruskan och såg då en fantastiskt fin och stor vas som absolut sväljer den ymnigaste blomsterbuketten. Emaljeringen var fantastiskt. Och fjäll-mönstret låg i bakhuvudet, visst har jag sett det någonstans? Men jag kunde för mitt liv inte mana fram något minne. Nåja, en trettiolapp avgjorde saken. Jag tror minsann att jag saknar en jadegrön stor vas någonstans... (eller inte, för jag har inte plats för prydnadssaker någonstans...).
 
(det är vattendroppar och blixt som skapar fläckarna, den är nydiskad på bild). Men se på botten av min hylla som den återspeglar sitt mönster...

 
Det står altså ingenting här, mer än 219:- skrivet i blyert under. Men ser ni hur djup glaceringen är?
Johanna Nordin moderator på PES är en klippa, hon kunde genast identifiera mitt fynd som Vicke Lindstrans för Uppsala Ekeby, från 1951-1952, förmodligen 638, skal mäta och se så måtten stämmer men stor är den i varje fall.

Tja, det tycker jag nog allt att det var en väl spenderad sista timma på loppis, eller hur?

Nu är det ju tyvärr inte den här trummisen och hennes band jag skall titta på ikväll, men bilden talar för att den dagen kommer, eller hur?
Barnbarnet uppskattar visst att hänga med sin mamma när hon repar för kommande UKM-utagning nu i helgen. Men, ikväll står Mikael Wiehe på min agenda.

Björn Afzelius och Mikael Wiehe, både ihop och var för sig är musik som stod högt i kurs för mig under hela åttio- och nittiotalet. Ungefär till den punkten där Björn började med mer schalgertrallvänliga bitar och blev allmänt folkkär så var de ständiga inslag på min grammofon och i bilen och överallt där jag kunde tänkas röra mig.  Det här visste väninnan förstås så när hon fick en biljett över så fick jag genast frågan om jag inte ville hänga med. OM jag ville? Tror att jag såg Wiehe sist på Roskildefestivalen... eller kanske var det någon rökig pub när jag tänker efter. Men jag inser att jag nog har tappat hans sista plattor musikaliskt... Men min dotter är faktiskt döpt efter en av hans bitar. Den HÄR:

Just när jag hörde den första gången hade vi haft några veckors huvudbry. Jag hade redan bestämt i förväg att om jag fr en dotter skal hon heta OLGA. Olga var det finaste flicknamnet jag visste och jag såg mitt barn framför mig, liten mörk och rund som en rysk kulstöterska.
Då fick jag efter två söner faktiskt fick en tös så var hon långbent, extremt LÅNG, mycket längre än man kunde tro (drog storlek 60 direkt vid födsel pg längd) smal och med blonda slingor. Ne. Hon var baske mig ingen Olga. Och sen tog tjejnamnen slut, inget passade oss bägge. En fredagskväll där vi hade kapitulerat och kallat henne Myran ett bra tag, så var det något sånt där sommar-program på tv, och Wiehe skulle spela sin nya bit. Sen fick ungen heta Nadja Olga Marie, och därmed var beslutet fattat.
Jag tycker fortfarande att namnet Nadja (sägs vara både finskt och en rysk kortversion av namnet Natuschka) är ett väldigt vackert namn och det får jag ju tacka Mikael Wiehe för!

Det här visste inte jag, när jag för drygt ett år sedan köpte en samsung laptop. För några veckor sedan kraschade min hårddisk. Tja, jag bär faktiskt med mig min laptop och domen från min kära sambo som försökte få den att starta blev att den troligtvis hade fått en smäll och vi insåg självklart att visst, lämna in den och få samma sak konstaterat innebär teknikerkostnad i onödan, så det är lika bra att byta hårddisk direkt. Eftersom jag själv med största sannolikhet hade orsaka skadan så hade man ändå kommit fram till att någon garanti inte skulle gälla.

Sagt och gjort. Vi tog ut den ena hårddisken och satte i den andra och nu började jakten på mitt licensnummer till operativsystemet som följde med datorn. Ingen av siffrorna under laptopen var som förväntat licensnummer. Inget fanns på kvittot eller på lådan eller i instruktionerna och hur jag än bar mig åt med att ringa Microsoft, Samsung eller Elgiganten så hände något annat än att jag antingen anmodades att lämna in datorn till El-giganten, eller ringa någon av de andra, för ingen kunde ge mig något licensnummer till Win8.
Det var många svängar hit och dit. Men ingen lösning i sikte.

Sammantaget kan jag väl säga att jag både är DJÄVLIGT missnöjd med mitt vansinnigt bristfälliga datorköp men också klokare eftersom jag nu har fått svar från SAMSUNG, och det tänkte jag nu dela med er som läser det här så att ni är MEDVETNA om det före ert datorköp, för det var verkligen inte jag. En engångsdator var inte min tanke att köpa och jag tror att de flesta faktistk inser att hårddiskar, tja. Det är trots allt förbrukningsvara mer eller mindre...  och det är nog bra om man vet om hur det här med OEM-licenser funkar innan man står där och behöver aktivera Win8 på nytt.

Hej Gitte,

Tack för att ni kontaktar Samsung. Det är givetvis tråkigt att ni upplever problem med er laptop. Utifrån er text nedan ser jag att ni har bytt hårddisken i laptopen, vilket betyder att den inte längre har ursprunglig hårddisk. Operativsystemet ligger på det ursprungliga hårddisken, har ni därmed bytt ut denna så kommer problem givetvis uppstå.

Tyvärr har vi ingen återställning skiva att skicka ut, då vi ej har dessa här hos oss. Då original komponent har bytts ut så har er produkt ej någon garanti kvar. Windows licensen är en OEM licens, vilket betyder att licensen är förinstallerad och enbart passar på den aktuella ursprungliga hårddisken. Om du har en ny hårddisk behöver ni en ny licens, antingen får ni inhandla en via Microsoft eller se om verkstad kan hjälpa er med detta mot en kostnad. Vi ansvarar endast för att licensen fungerar med original hårddisk som ingick i laptopen ursprungligen.

Beklagar att jag ej kan hjälpa er vidare,

Best regards / Med vänliga hälsningar

XXXX
Voice of Customer
Samsung Electronics Nordic AB

http://http://www.samsung.com/se/support
http://www.samsung.se    Org.nr: 556445-4345

http://http://www.samsung.com/se/support

:::::::::::

Och nej, det blir inget nytt win8 för mig, inte en samsung och inte ett köp på elgiganten i fortsättningen heller.  Jag kanske borde ha läst mig till OEM-licenser i förväg, och kan kanske inte förvänta mig att en återförsäljare skall informera om vad det innebär förstås, och det var förstås naivt av mig att tro att man fick med ett operativsystem när man köpte dator som man kunde installera vid hårddiskbyte etc, och SÅ dum borde jag inte ha varit. Shame on me.

  

Den här våren går som hejsan. Inte nog med att det har blommat nästan hela februari, ute kvittrar fåglarna och inne sys nu allt damm och fönsterna strålar i all sin skitighet.
Jag har förrästen lagt upp ett gäng fina gamla damhandskar i min traderabutik, så ta en kik.

Idag tar jag fram knappar från en damekipering och tänker snart sätta mig djupt försjunken i knapptankar.
Städar gör jag en annan dag.
Tra-la-la. Det brukar heta så, jag bara undrar när den där andra dagen tänker uppenbara sig... Måste nog ta mig lite i kragen och få till stora vårröjet. Det behövs kan jag väl säga..

 
Jag är tudelad till vädret vi har nu i vinter. Altså. Det ÄR vinter om vi tittar på almenackan. Men redan i februari har scillan börjat blomma, lökarna ploppar upp och snödropparna står som spön i backen, solen tittar fram mellan grå regnskurarna och vädret är förvillande mycket bätte NU än det många gånger varit i april? Skall vi få mer vinter i år eller skall den här våren få fortsätta till sommaren löser av den? Det är en spännande tid vi lever i.
Men jag har försökt att ta lite tillvara på de trivsamma plusgraderna genom att ta ett par täta tittar i mitt lager. Tar sats för att göra ett lite större sorteringsjobb i vår på ett lass tapeter jag bara har stuvat in en gång i tidernas begynnelse.
Passade på att fota torson ovan som kommer från en gammal lanthandel. Faktist en liten rest från samma lanthandel som min köpmansdik härstammar ifrån.
Den är i ett eländigt skick.
Gipsytan är totalt krackelerad. Den var sådan när den kom till mig. Pinnen är rostig. Troligtvis är den från de allra första decennierna av lanthandelns historia som började 1903. Men något får mig hela tiden att tänka, att Nej, trots skick så skall den inte skickas på dumpen. Och nej, inte heller säljas som shabby chic utan den får stå kvar i sitt hörn vid sidan av Perikles-planschen (som är en originalplansch som tillhör lanthandeln där jag hyr mitt lager). Det som anas mellan planschen och torson är en gammal hållare till presentpapper, och det är på den jag förvarar mitt kraftpapper. Den är himla smidig. Mata fram den pappersmängden som behövs, sen är det bara att dra av, och den tar absolut ingen plats där den sitter på väggen bakom dörren ut till butiksdelen.

I övrigt strider jag med en utdragen datakrasch. Snart nog har jag väl rätat ut de tekniska frågetecknen, men jag sörjer absolut alla mina bilder.
Backup, vad är väl det?