Direktlänk till inlägg 5 maj 2018

Platsbanken här kommer jag!

Av Gitte - Lördag 5 maj 10:55


Jag skojjar lite i rubriken. Det dryper i själva verket av självironi. Man kan säga att det är typ lite av en motsatskänsla som infinner sig i verkligheten så fort jag går in och tittar på arbetsförmedlingens platsbank, vilket jag gör några gånger i veckan. Hoppet dör liksom aldrig att jag skall "hitta hem".


Men. Egentligen är det fasligt intressant det här med ämnet platsannonser och hur de lyckas att på så liten plats skapa så mycket osäkerhet hos en läsare. 


Jag menar. Jag har ett CV jag inte direkt behöver skämmas för. Jag har haft en del roliga jobb och uppdrag i mitt liv. Riktigt roliga och intressanta och utvecklande allra minst, alltid med ansvar för något, och jag har älskat att utföra varenda ett. Någon potentiell arbetsgivare har gett feedback på att CV't är för omfattande, och det är mer än ett jobb jag inte har fått för att jag anses vara för meriterad. Eftersom "du kommer med stor sannolikhet inte vara kvar och då är det inte "lönt" att satsa på personer som dig, eftersom rekrytering är en omfattande process som kostar pengar" och jag rekommenderas att vänta på en annan öppning lite högre upp i hierarkin. Just så fick jag INTE ett jobb förra sommaren, ett jobb som jag tyckte verkade hur kul som helst, och där jag med mina nordiska språkmeriter borde varit ett fynd man inte råkar på för ofta. Jag är ju för fanken femtio år med sådär en max femton år kvar på arbetsmarknaden. Hur mycket "karriär" tror man att jag tänker göra på den korta tiden liksom? De åren kommer ju springa iväg i ett huj, och jag lär inte bli yngre med tiden... 


Tro nu inte jag skriver det här för att göra mig märkvärdig, för det gör jag inte. Jag speglar min motsatskänsla jag upplever när jag läser platsannonser. Det förhåller sig nämligen precis tvärt emot. Det slutar alltid med att jag känner mig otillräcklig, saknar kompetens, inte förstår vad det står (asså, hallå, jag slutade plugga för några månader sedan, mina utbildningar är inte out-of-date och jag förstår fan inte begrepp man använder utan att googla), och inser att jag inte har den erfarenheten som behövs för att komma ifråga. Sen finns det förstås massa intressanta tjänster utlysta i storkommuner, men inte på distans, och en hel del företag i min egen stad vet jag att jag har gjort mig omöjlig på, genom min oförmåga att vara tyst på rätt ställe i sociala medier (jag skyller mig själv. Förmåga till självdistans är inte en av mina oförmågor). 

Det har därför liksom strandat i att jag sitter och läser platsannonser för mötesbokare, hundbajspåseannonssäljare, städjobb och personlig assistans. Och inte ens DEM kvalar jag för, så det blir inte av att jag söker dem heller. Att städa är ett högkvalificerat jobb enligt min mening och jag har inte den kompetensen som erfordras på ett personligt plan. Personlig assistans fungerar inte för personer som har ett behov av större personlig distans till andra rent fysiskt så det går bort. Jag är inte mycket för onödig kroppskontakt och speciellt inte med kroppsvätskor varken hos mig själv eller personer över 1 års ålder om det inte är någon som går på fyra ben. Hundbajspåseannonssäljare suger jag egentligen lite på OM jag skulle söka en dag när solen inte skiner. Egentligen gillar jag tanken ur miljöperspektiv och jag gillar verkligen deras tjänst. Har ni inte tjänsten i er egen kommun borde ni verkligen efterfråga det. Alla kommuner borde ha fria hundbajspåsedispenser här och där för allmänhetens trevnad, men inte minst för att minska utbudet av icke-biologiskt nedbrytbara bajspåsar i vår natur eller för förbränning av dem på våra soptippsanläggningar. (Jag behöver väl inte påtala att detta var en utvikning antar jag). 


Men ibland undrar jag verkligen om de som annonserar efter personal förstår hur deras "advanced fackterminologi" i en platsannons påverkar sökurvalet? Jag tänker att jag inte alls är särskilt obegåvad när det gäller vokabulär, eller att läsa mellan raderna, men jag känner mig obegåvad som individ när jag läser kraven i utlysta tjänster. INGET företag verkar vara intresserad av juniora anställda utan det som söks är senior och avancerad senior, minst 5 års arbetslivserfarenhet, tidigare referenser etc, etc, etc, etc, etc. Det här förstår jag inte heller riktigt om jag skall vara ärlig. Borde det inte vara en fördel med någon som växer med företaget och assimileras i deras egen kultur, produkt och framväxt?


Idag såg jag exempelvis en annons där man söker en SEM-specialist (Search engine marketing specialist) med utbildning på gymnasienivå, med vana att skapa strategier för digitala lösningar; som kan arbeta självständigt med målet att tillgodose  kundernas behov. Och givetvis efterfrågas längre tids arbetserfarenhet. Jag FÖRSTÅR ärligt talat inte alls hur de kraven går ihop? Så därför inser jag att jag inte fattar och hoppar vidare till annan annons som slutar med lika mycket pannkaka för att krav och behov och yrkesområde liksom knullar i min hjärna utan att komma i närheten av klimax. 


Just nu har jag en tid läst det jag kommer över om SEO (sökordsoptimering) och copytext. Under åttiotalet jobbade jag en period på en reklambyrå som gjorde postorderkataloger (det finns inte på mitt CV, det är hundra år sedan; jag var ung och väldigt dum som inte fortsatte på den vägen). På den tiden var det viktiga att beskriva varan så att kunden förstår vad den köper och varför den behöver den. Punkt. 


Idag verkar annonstext vara sökordsdropping. Du ska på liten yta få in x antal vokabulär som du kommit fram till genom sökordsplaneringsverktyg och sen skall du försöka vrida din text så du får in så många högrankade sökord som möjligt, för när GOOGLE gillar din text så är den bra. Vad du själv tycker om den eller hur kunder upplever den är mindre avgörande för en BRA annonstext, bara det låter någotsånär naturligt när du satt samman det (det gör det sällan, läs annonstexter i webbutiker så får du se...). För mig låter det inte riktigt klokt. I synnerhet som många webbplatser inte verkar validera eller visar sig innehålla brutna länkar; så oavsett hur bra man skriver en text så kommer det alltid finnas ett hinder för sökordsoptimering som ligger på ett helt annat plan. 


Nu blev det flera långa omständiga utvikningar. Det jag ville fram till var egentligen en frågeställning varför man vid textproduktion när man söker personal inte tänker på samma sätt när man författar en sökordsoptimerad annonstext för att svarsfrekvensen skall omfatta en lite större andel av den intressanta populationen arbetssökande. 


Någon gång borde ju DEN BÄSTA och MEST FRAMGÅNGSRIKA och DEN MED MEST ERFARENHET ta slut på lager... och vilka personlighetstyper är det som är övertygade om sin egen förträfflighet i alla lägen? Det är ju inte nödvändigtvis de mest humanistiska individerna eller de med bäst analytisk förmåga, de som har bästa förmågan att komma fram till kundernas behov etc; utan sannolikheten är ju ganska god att man får samma träffar som de flesta kvinnor borde lära sig att undvika i baren. De som skriker högst och mest och gillar sig själva bäst. Just den kategorin anställda skulle jag själv nog vilja undvika att anställda om jag var arbetsgivare. Av så många skäl.


Nåja, nu sätter jag stopp för mig själv innan jag hamnar i en ny ämnesdykning, för jag inser att det här inte alls är vad någon kom hit för att läsa om. Life is a bitch och det är långt till närmaste bal. Så jag tar på mig  lurarna och fortsätta inventera knappar efter att jag har tagit en sväng i solskenet. Det är trots allt ett underbart väder idag! 

Ps. Hoppas du gav Nina Simone några minuter av ditt liv. Har du inte upptäckt henne ännu är det dags. Hon är ståpäls personifierad. 

 
ANNONS
 
miaocd.bloggplatsen.se

miaocd.bloggplatsen.se

Söndag 6 maj 22:52

Att leva med psykisk ohälsa är som att leva i en enorm bergochdalbana, vissa stunder går det väldigt fort ner och andra väldigt fort upp. Ena dagen kan jag känna mig som en enormt stor fågel i en mycket trång bur som varje dag vill väckla ut mina vingar och flyga ut. Andra dagen kan det kännas som att jag har massa kedjor på min kropp och jag kommer inte loss från mig själv. Tredje dagen kan jag känna mig lika skör och sårbar som ett nyfött barn som är i behov av andras hjälp. Oavsett dag så finns alltid rädslan i mitt liv att tappa fotfästet helt och bara famla runt i ett tjockt mörker utan ljus att hitta ut. När vissa människor ser på mig så ser dom en lat, okunnig och självisk person men så är inte fallet för egentligen är jag bara livstrött, oerfaren om att stå stadigt och en person som gör allt för att överleva. Vi med psykisk ohälsa väljer inte att ha det själva, vi vaknar inte upp en dag och bara börjar må dåligt utav anledning som vissa verkar tro. Att ständigt få höra att det är bara att rycka upp sig eller var positiv så går det över är ren lögn. Jag kan bara prata från mitt eget liv och känslor men jag har testat så mycket för att komma upp men fortfarande står jag kvar på trappsteg ett och kämpar förtvivlat för att bara få komma till trappsteg två. Jag har haft psykisk ohälsa i många år och har stängt många ute av ren rädsla och jag kan inte räkna hur många som har tagit avstånd när jag behövt dom som mest. Dom som inte har haft psykisk ohälsa någon gång kan inte relatera till hur vi mår. Dom kan inte förstå hur man ena dagen kan trampa i djupaste leran och andra dagen vara glad. Jag minns inte hur många gånger jag kan skrikit efter hjälp men ingen hör eller ser och jag har bara fått sätta på mig den glada masken igen. Det börjar kännas pinsamt att man gång på gång försöker komma någonstans men man springer alltid in i samma vägg igen. Enda gången jag inte känner mig helt fastlåst och glad är när jag släpper tankarna och pressen och stressen man får från alla möjliga håll. Pressen att vara på ett speciellt sätt, att vara alla till lags eller stressen att man måste komma någonstans i livet och orka mer än vad man egentligen gör. Ångesten över framtidens mående ligger som ett tungt regnmoln över mig och jag funderar ofta på hur jag ska komma ifrån det och få fortsätta gå i solsken.

Med denna text vill jag först säga att du är inte ensam, det finns så många som lider av psykisk ohälsa och behöver hjälp men ingen ser.

Jag tycker att psykisk ohälsa måste tas mer på allvar för det är en kamp att leva med det varje dag.


http://miaocd.bloggplatsen.se

Gitte

Onsdag 9 maj 13:09

Varmt tack för att du tog dig tid att skriva ditt långa inlägg med verkligen fina och empatiska ord.
Psykisk ohälsa är ett stort problem idag som vi alla till mans måste ta på allvar och prata mera om. Just det du beskriver att ensamhetskänslan är total trots att så många är drabbade är fruktansvärt, och bristen på hjälp -faktisk hjälp- är en katastrof. Mediciner kan folk få om de har turen att få en tid på VPM, men faktisk hjälp verkar vara ett helt ouppfyllt samhällsbehov. Personligen tror jag att vi pratar för lite om relationer och kanske negligerar viktiga faktorer som anknytning, behovstillfredsställelse etc idag. Allt ligger på individen själv och det är också individer vi diagnosticerar, aldrig omgivningar. Trots att vi kanske kunde hitta en del svar där.

I mitt fall vill jag inte påstå att jag lider av psykisk ohälsa egentligen. Jag har nog däremot en dryg femtioårskris som jag behöver dyka in i och göra något åt. Jag säger till mig själv vad man absolut inte skall göra i ett fall där man möter någon med ett sjukdomstillstånd: ryck upp dig för fan Gitte. Kom igen. För just mig är det rätt råd denna gång. Men varmt varmt varmt tack för att du brydde dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Gitte - Fredag 25 maj 18:32


  Bara så ni vet, jag behöver tömma lite på gamla tapeter och behöver samtidigt få in lite cash så mina fordringsägare blir nöjda i slutet på månaden. Av det skälet så är jag lite extra välvillig att lämna extra rabatter vid köp av 3 rullar tapete...

Av Gitte - Torsdag 24 maj 21:19


  Gamla symönster är vad jag har satt händerna i idag.Många modeller är tidlösa och andra är en helt fantastisk tidsmakör. Ta en kik på min tradera om du känner för att sätta händerna i retrohistorisk sömnad.  ...

Av Gitte - Söndag 20 maj 22:15


  Då var det baske mig söndagskväll IGEN! Asså, inte undra på att man blir gammal om veckorna skall springa iväg i den här takten. Känner mer eller mindre som om veckorna bara innehåller tre veckodagar; Måndag, sen är det Fredag och sen är det Sön...

Av Gitte - Torsdag 17 maj 14:42

  Vi lever i en fantastisk handarbetstid. Jag har aldrig skådat dess like under min vuxna livstid. Annat var det förr när vi halvsekelåringar var barn, då satt minsann varenda mormor och farmor och stickade och spann och vävde och sydde. Men våra ...

Av Gitte - Tisdag 15 maj 21:42


  Idag har jag egentligen kommit fram till att jag ska göra en liten serie blogginlägg, och jag HADE tänkt börja idag. Men så blev det så varmt och soligt att det bara inte gick att göra annat än att försöka vistas lite ute. Och inne när man behöv...

Presentation

Translate

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4 5
6
7
8
9 10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2018
>>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Följ bloggen

Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Blogkeen
Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Bloglovin'

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Långåsbloggkartan.se!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se