Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Gitte - 4 december 2011 13:47

 


Usch, det är söndag.

Jag är inte så bra kompis med mig själv på söndagar ärligt talat, det är väl det jag tycker är så kämpigt med dessa dagar.

På fredagarna tänker jag "det här skall jag hinna under helgen".

Då har jag för det mesta packat ihop en veckas jobb eller så.... allt jag inte hinner på vardagarna.

På lördagarna rasar jag ihop som ett korthus. Får kanske lite gjort men inte den stora massan som jag måste för att veckan skall funka.

De har jag lagt framför mig till på söndagen. Och idag är en sådan söndag. Jag verkar tro att dygnet innehåller åtminstone trettio dagsljustimmar...


Men nu skall jag fortsätta tömma en tråkig garderob där jag har stoppat in allt som inte är privat tills garderoben knappt går att stänga. "Det tar jag en annan gång".

Jag drar mig verkligen för att ta tag i det... men jag måste. För jag skall göra plats åt sådana knapplådor som på bilden ovan. I massor. Och fantastiska varianter. Såna som ni inte sett varken här eller på tradera..... utan det är bara ni som varit i lokalen som fått förmånen att pilla i de lådorna.

Nu åker de in i min garderob så att jag så småningom -när jag tar ner alla mössor- kan börja pilla lite i dem... funderar på om jag skulle ta bort alla vanliga knappar i traderabutiken och bara ha de extra fina där... de lite mer exklusiva. Och de mycket mer exklusiva. Det tåls att tänkas på.


I veckan som kommer, så går Nadja i skola, och sambo har tidigt skift. Det är med andra ord en pissvecka som kommer nu, där jag absolut inte får något eget gjort. Hans tidiga veckor är fruktansvärda för oss bägge, inget funkar alls; de går under namnet "helvetesveckorna" här.

Några veckor bytte han bort sina tidiga skift, mot helgskift och det var helt jävla ljuvligt. Han slapp gå upp mitt i natten, och sen vara helt färdig när han kom hem, och sova bort rästen av dagen: och jag kunde få lite avlastning och få lite jobb gjort också.

Men sen var det något snille på hans jobb som kom på att det minsann inte gick för sig, så det tog abrupt slut efter ett litet tag. Jag antar att det var den svenska avundsjukan som slog till och går och hoppas hemligt och innerligt att han börjar kolla efter andra lediga jobb.


Fast mest längtar jag efter att min dotter får barnomsorg för sin dotter. Längtar så inibaljans efter det.

Den dagen skall jag njuta fullt ut av att vara mormor, och umgås med mitt barnbarn när jag är ledig och för att jag vill. Och BARA när jag vill. (Gode gud, Låt den dagen skynda sig hit, helst medan jag fortfarande har huvudet över vattenytan... ).


Av Gitte - 3 december 2011 11:03

 

Geta aka gula gubben ringde mig igår.

-"Gitte, nu vet jag en loppis du måste med på imorgon, det finns mamelucker där" sa han. Och ja, jag hade verkligen tänkt åka... Vem vill inte åka titta på mamelucker liksom? Men ack vad jag bedrog mig när det kommer till min egnaste morgonförmåga med oställd klocka.

Fem över tio kraxade jag mig upp ur bingen. Och ja. Kraxade. Hade nämligen inte mycket röst att komma med. Får se hur jag gör lite senare idag för det hade ju öppet halva dagen i varje fall... kanske bara skönt att inte trängas med fyndjägarna första timman... *klent försvar, vet ju att det bästa går först*. För jag är skitnyfiken. Undrar om det finns några mamelucker kvar till mig? Äh, måste nog dit och titta. När jag kommit i paltorna och fått tryck in lite mat i ansiktet...


Men jag hoppas att du fina Geta, som köade 10 sharp, hittade massa fina vykort som kommer att glädja din dag, och att du hade en himla god skattjakt!


För er som inte vet vad ni skall göra av era gamla vykort, skrivna som oskrivna. Eller lp-plattor. Släng inte sånt! Ni får en ledtråd ovan, skicka det till honom!! Han blir jätteglad! Han är nämligen inte bara gul utan han är samlare med, av det mesta konstiga och småiga, ni vet, resterna som de flesta slänger, och sånt man inte vet vad det är....


Skal jag säga som håller på med knappar. =) Ibland är jag allt bra så rolig att jag nästan skrattar själv! It takes a galenpanna, to know another... typ. Geta är för övrigt en av de få som varit hemma hos mig. Vet ni vad en av de första sakerna han sa när han kom in i mitt kök och såg mitt knappbelamrade jättelika matbord (som hålls till hälften pryltomt..).

-Din man måste verkligen älska dig.  

Det var liksom med emfas. Jag går fortfarande och undrar hur jag skall tolka det...

Av Gitte - 2 december 2011 13:51

Tja, jag behöver dagar när allt är pest och pina, när tankarna bara far som spjutspetsar utan att landa någonstans eller ta fäste, för då går allt runt runt runt runt. Och så helt plötsligt. Heureka! Det kommer en klar tanke. Jaaa, sååå måste jag göra!!

Och det var ungefär vad som hände igårkväll när jag faktiskt kapitulerade inför faktum "jag orkar inte laga mat idag och jag har fan inget hemma heller och jag har en hungrig unge som måste få något i sig, va fan skal jag göra nu då.. måste in till stan å handla i varje fall". Det var liksom bara att bita i det sura äpplet, pallra in ungen i bilen och sen sätta sig å köra. Och bakom ratten är nog där jag tänker bäst.


Då fick jag en vision. Hurra! Ett praktiskt problem är i varje fall löst.

Sen har jag några till... om jag kan och hinner skall jag beta av dem en efter en...

Sen vet jag faktiskt ärligt talat inte alls vad som händer eller vilka beslut jag fattar. Det är fortfarande en jäddrans massa som hänger i luften så jag säger som Whitesnake ovan: "I don't know where I'm going But, I sure know where I 've been".


Beslut steg ett är i varje fall fattat. Och det är som sagt skönt. Jag lämnar den lilla fjuttplätten jag har i min lokal som är butiksyta, lagerplats behåller jag. Den biten gjorde ändå ingen glad, eftersom jag hittar på alla undanflykter jag kan för att slippa åka dit. Jag blir en del av en utgift fattigare och det kan jag lätt leva med om man säger så...


Sen om nästa steg blir att ändra riktning, fördjupa något av det jag gör eller göra det på ett annat sätt eller att göra något helt annat, det får ge sig så snart min dotter får barnomsorgsplats, för det är ungefär fram tills dess jag inte har någon inkomst, och knappt har en möjlighet att jobba det jag behöver för att klara mina utgifter och så vidare.... Jag hoppas att jag kan trampa vatten tills dess...men det hinner förstås hända en jäddrans massa på några månader... men det skiter jag i att tänka på just nu. Jag har lite energi, är barnbarnledig just idag, och just nu får jag helt enkelt ta en dag i sänder. Idag tror jag att jag skall ta och följa med Minou en sväng till klittebadet så jag får sträcka ut min ömma arm som snart tar fullständigt kål på mig. Vet inte om jag har virkat sönder den helt eller om det är musarm men ont som bövelen gör det vad jag än tar mig för.

Av Gitte - 1 december 2011 11:04

       

Altså, det är inte så att jag har haft gott självförtroende någonsin, men jag har varit hyggligt självmedveten. Jag har aldrig tillhört de snygga, söta eller häftiga (möjligtvis de högröstade i vissa perioder), men åtminstone såtill vida att jag inte har funderat på om jag har gott eller dåligt självförtroende, eller lagt tid på att vårda det utan det har liksom alltid varit lite "accept my way-or take the highway" över mig.


Men, sedan en tid har jag förlagt min glöd. Jag tycker mest att jag ber om ursäkt för allt jag inte gör eller borde göra. Och det är liksom inte riktigt jag.

Jag har tappat allt engagemang heter. Inte ens mina knappar är riktigt kul längre. Är inte med i varken styrelse, nämnd eller förening. Pluggar inte. Jag gör det jag gör mekaniskt och med en tappad glöd. Jag har inte ens något specialintresse som slukar mig just nu.

Det händer liksom bara i-ngen-ting... dagarna bara går och jag blir liksom inte yngre och vackrare. Samhället blir inte bättre, tiderna inte godare, maten inte nyttigare, pengarna inte fler, de fattiga inte färre, och tomten blir aldrig politiker!


Stagnation och stillastående liv är inte riktigt min grej.

Jag måste göra om och göra rätt.

I vilken ände skall jag börja tro?

Och vad skall jag göra istället?



Av Gitte - 30 november 2011 10:13

 


Jag hade faktiskt en plan. Min tanke var att just i år skall jag bli bättre än någonsin på att ladda min prolister och smäcka ut massor av grunkor jag vill bli av med på tradera, så jag blir av med lite av mitt lager. Så blev det. Not.


Dels var jag som vanligt för ineffektiv den tid jag hade för egen räkning -läs, för arbete- för att komma loss på riktigt, och sen ramlade det in världens underbarasta lager med varma underbara fantastiska VINTAGE mössor, de flesta handmade från italy. Och verkligen verkligen verkligen original från tiden det begav sig.

Mitt vardagsrum fullständigt överfylldes med mösskartonger.

Alla helt UNIKA, den ena är inte lik den andra. Många finns bara en enda utav, och av ingen finns det mer än ett fåtal.

 

Alla är inte kvalitetsmärkta, men de flesta italienska mössorna är i härligaste okliigaste ull eller ullblandningar. VARMA.

Sen finns det ett gäng svenska Vonnel med. Och sotarmössor i några färger. Det har verkligen varit ett mössparadis av stora format, helt fantastiskt roligt att få se!


Och det är självklart. När det kommer in något så fantastiskt unikt och läckert, så lägger man (läs: jag) undan allt annat.

I min facebookgrupp gick det genast några varianter.

Sen la jag dem på tradera, i den takt varianterna var färdigsorterade. Dvs, ungefär 2/3 av dem. Sen kom jag inte så mycket längre för platserna är tvärslut i min traderabutik. Men, så kom vårvärmen så de tryter inte precis heller... vem fasen vill ha varma vintermössor när det är nästan tio plusgrader ute? Va? Va? Va?? Knappt ens jag som egentligen i smyg går och hoppas att några av dem inte blir sålda för att jag a: gärna hade behållt dem. b; inte gör det, för att jag inser att jag inte behöver mer än TVÅ vintermössor hur jag än bär mig åt... inte minst med tanke på att jag i stort sett inte har använt mössa alls utom förra året när jag hade förstorade körtlar och bihålor i hela skallen. Fast då gick jag med mössa på mig inomhus också.... fast det var förstås något väldigt exeptionellt för att vara mig... men i vilket fall som helst så har jag lärt mig:


*börjar jag grejja med mössor så står solen och plusgraderna som spön i backen utanför.

= återigen, lagen om alltings jävlighet.

 

OM någon mot förmodan ändå vill se dem som är klara och utlagda, så ligger de HÄR och fyller än så länge två sidor.

Skulle någon mot förmodan behöva barnmössor från 40-70talet, så har jag sådär en sex kartonger sådana med som jag snart skall börja gå igenom, jag skall bara mössåterhämta mig ett kort tag nu... ärligt talat så tycker jag inte att alla mössor har så stor vardagsanvändbarhet för barnen, men för den som gör olika sorters tidsresor (tillfälliga) eller filminspelningar, så är många av dem absolut något i hästväg. Men en barnmössekavalkad kommer inom kort!

 

Av Gitte - 29 november 2011 12:54

Jag har tappat sugen. Jag är ingen fighter inser jag. Och jag är absolut ingen entreprenör, eller uppfinningsrik, är inte någon som gillar att hålla på med att marknadsföra sig själv eller något annat i den vägen. Jag gillar i stort sett bara att köpa in och att sitta och sortera och packa och grejja i timmatal, helst dagarna i ända. UTAN avbrott. Men, sedan jag började gå hemma med mitt barnbarn sedan dottern började skolan har jag skapat mig ännu svårare problem än jag hade innan. Jag är så mentalt trött just nu. Om det kom någon med en grävskopa så hade de fått ta hela mitt lager, och allt jag äger och har.

Jag känner mig färdig. Jag orkar inte leta efter det där flytet som aldrig kommer, eller när det väl kommer så var det bara en chimär och för bra för att vara sant.


Till sist orkar jag inte ens försöka, utan hänfaller åt apati och så får allt rasa. Jag bara längtar och längtar efter att det skall bli april så att dottern kan få barnomsorg så att jag kan få tillbaka mitt liv. Min tid. Mig själv. Mina beslut. Eller mina möjligheter till beslut. Så jag åtmnstone kan söka jobb...


Det där svarta stora "gåhemmamedbarn"-monstret slukar mig fullständigt även denna gång, fast att barnet inte ens är mitt eget. Fast den här gången är det nog den evinnerliga stressen... "måste jobba, måste dra in pengar till utgifter, dra in mer det räcker inte, mer mer mer, ojfan nu kom den jävla räkningen också". Utan den pressen så hade jag KANSKE kunnat tycka att det var roligt att dela min tid.

Nu är det bara stress och ont i magen.


För dig som trodde annat, nej, en ensamstående mamma kan inte dela sina föräldrarpenningsdagar med någon annan. Inte ens om hon är omyndig. Det är bara fadern som kan ta ut sådana dagar. Annars hade det ju inte varit något problem, eller hur? Men nu får man försöka hitta strukturer som håller att både vara hemma med barn och att hitta tid att jobba på, tid att göra normalsaker med sin familj och övriga barn etc, etc, etc, och det går bara inte. Jag har närmast kapitulerat och inser att jag är på väg åt fanders rejält.

Om inte jag rycker upp mig nu.

Fast helst vill jag söka jobb. Just nu hade det varit det lättaste sättet att överleva hela skiten.


Pissdag-blues. Dessutom i slutet av månaden....  

Tänk om man bara hade kunnat få komma ikapp, eller få en enda månad utan ångest vid månadsslut... det hade underlättat en del... med huvudet över vattenytan kanske det går att tänka klara tankar igen?

Av Gitte - 29 november 2011 09:42

 


Nej. Ni har inte kommit till en masochists dagbok, om ni nu trodde det. Ni som hoppades på detta får hoppa till en annan blogg. Men jag har faktiskt en obunden dag idag och jag tänker verkligen njuta av den!!


När familjen har tänkt gå lägga sig sjuk så är det egentligen dumt å va först i tur. Jag erfor detta förra veckan.

Att vara sjuk när ingen annan är det innebär att det "inte är så farligt". Altså drar man på sig paltorna och går upp och försöker få tillvaron att flyta så gott det går ändå, så länge det varar. Inte alls att rekommendera egentligen. Men, när sedan rästen börjar insjukna så har man gjort sitt på sjukfronten. I värsta fall betyder det dock att man sedan får ta hand om alla sjuklingar men nej, det där låter jag passera obemärkt förbi. De skall få precis samma uppassning som jag fick förra veckan, denna dag, och eventuellt kommande dagar ochså om de nu tänker vara sjuka mer än en dag eller två.

Både sambo och dotter är nämligen sjuka och hemma idag.(Vissa av dem mer eller mindre sängliggande konstigt nog...).  


Men, jag tänker ta mig rätten att jobba som jag vill. Kanske åka ta mig en simtur, nu när jag inte har några barn eller tidet att passa. För, jag behöver inte passa upp någon idag. Och det skall jag verkligen ta tillvara på HELA dagen!!


 

Av Gitte - 26 november 2011 15:22

 

Då är det första advent imorgon. Jisses vad tiden går. Det var ju inte länge sedan det var 1:a advent FÖRRA gången liksom... förra året hade vi snö vid den här tiden vill jag minnas? Och vi väntade in en av de bästaste julkalendrarna som någonsin gått enligt min mening. Men imorgon är det dags att kasta upp alla stjärnor igen och snart blir det premiär på årets julkalender... spännande värre.


Jag adventsSTÖKAR med betoning på stökar. På riktigt altså.

Jag började min adventsstädning på allvar igår. Och det enda som händer är att det blir stökigare och stökigare varteftersom jag skrider fram.

Huvva.

Jag har planerat att bli så klar att jag kan baka lussebullar ikväll.

Fasen trot.

Men jag har inte tänkt ge mig om det så blir lussebullar först klockan 5 imorgon bitti.


Snart skall jag in till stan och hämta min dotter som har haft de första uppträdandena med Falkenbergs Lucia 2011.  Första tillfället gick av stapeln på Coop forum, och det var vi inne och tittade på. Tro på fasen, glömde jag inte kameran? Så himla dumt... Nåja, vi skal ju se dem igen. På måndag får de dessutom reda på vem som skall vara årets rätta lucia.

Presentation

Translate

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2022
>>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Långåsbloggkartan.se!

Skapa flashcards