Jag har hittills smugit lite med de spännen jag har sedan tidigare och är lite rädd för att lägga på mig mer i lager. Tänk om det bara är jag i hela välrden som gillar dem? Fast idag kunde jag inte låta bli ärligt talat och jag kommer att vältra mig i spännen nästa gång, sen må ni gillar dem eller ej, jag tänker nämligen sitta och sortera spännen tills någon kommer och avlöser mig. Jag råkar gilla breda skärp med mycket spänne fram, har själv ett älskat och väl använt och väl ingått skärp kvar sedan ungdomen, även om mina barn nog använder det numera, och det är länge sedan jag gjorde det själv. Men när jag hade mitt gigantiska spänne i form av en blomma fram, så kände jag mig lika välklädd vare sig jag skulle på coctailparty eller till roskildefestivalen. Det var absolut en del av mitt JAG en längre tid. Tillsammans med någon av alla mina otaliga västar. Idag använder jag varken väst eller skärp. Men när jag har hittat ett lika maffigt spänne igen är det jag som kommenderar sonen att göra ett riktigt riktigt GÖTT skärp till mig, av väldigt tjockt och slitstarkt läder, ni vet ett sånt som bara blir snyggare och mjukare med tiden? De skärp som säljs idag har aldeles för dåligt läder enligt mitt menande. Hårda och inte tusan blir de mjuka, de spricker bara i lädret på baksidan. Vad är det med garvare idag? Vet de inte hur man garvar ett läder som håller? Eller är det marknaden som kräver billiga varor och som inte vill ha dem hållbara?

Men tills jag hittar mitt bältesspänne så tänker jag bara njuta av att dessa är lite roliga.

Roliga? Sa jag roliga? Och så visar jag det här?? Nu får jag la ge mig??

Det är altså helt trärent. Men vet ni vad jag genast såg framför mig? Ett par drag med sandpappret och sen sätta igång med miniatyrmålning på dessa... för ett antal år sedan älskade jag att göra miniatyrmålningar, små små små hus och trädgårdar, flaggor och träd och blommor och liknande. Tänk vad mycket läckert man skulle kunna göra med ett sånt här?

Men över till de färdigställda spännena....

Ni får ingen rättvis färgåtergivning. Plast, plast, och åter plast. UNDERBARA!

Check this! Fick dock lägga det på det skotskrutiga dekorbandet för att få det att framgå, vit bakgrund var inte så lyckat. Och rött och lila lite mindre spännen!

Och sen mina absoluta favoriter! Titta inte så mycket på färgåtergivningen på bilden, de är skarpturkosa och inget annat! Fina, eller hur?

Hm, nästa avsnitt får visa dekorband, och dekorband i massor... men nu har jag äntligen landat lite och tänker koppla av för kvällen, när jag har räknat och sorterat massor och åter massor av knappar och spännen!

Det är absolut lika kul varje gång det kommer in något nytt och när det dessutom är såhär fint som det jag har med mig nu, så kan det inte hjälpas, det är absolut EXTRA kul! Ni får ha en riktigt god natt, ni som nattugglar. Ni andra, jag hoppas ni sussar gott!

Fick visst inte riktigt fram alla småknappar från början så det kommer några till här:

En helt underbar svart-gul liten sak. Får nästan lust att stoppa den i munnen, för visst måste den bara smaka tjär-lakrits eller Terva Leijona? Åh, tervaleijona, ni som vet vilken jag menar, jag kan längta ihjäl mig efter en sån. Finns inget som går upp mot tjärlakrits!

En liten rödig med körsbär eller cherry på. Och en grön lite bulligare, tyvärr framgår inte riktigt färgen, den är urläckert intensiv och härligt grön!

Den här blev lite mörk, även den är väldigt läcker för att vara beigebrun, ser nästan ut som om vore den av ben.

Ett urval prym hyskor och hakar åkte med, hittade svarta och metall nr 2 och 3. Spana in förpackningarna, visst är de bara underbart fina??

Då kommer jag in på stora och större knappar. Har tyvärr inget skjutmått här hemma just nu, så kronan får agera jämförelseobjekt.

De ser inte så stora ut på bild, men jag lovar att den oranga överst i mitten är jättelik att hålla i!

För att inte tala om den grå, känns som en mastodont!

Dessa är stora men inte såå stora, fina dock!

Och spana in den svarta där.... major-major-major giant! De transparenta gula får mig att tänka på vicks halstabletter. Säg mig, har jag ont i halsen idag utan att veta om det? Den svarta om sidan av den stora syns tyvärr inte riktigt på den här bilden. En betydligt äldre variant, otroligt vacker svart knapp! Och den zebrarandiga nertill... visst är den fin?

Då kom vi in på den lite lättare avdelningen.. såå söta, nästan sockersöta knappar. De gröna är dock mer ljusblå i verkligheten.

Spännen fick jag med mig med. Nästa inlägg kommer att visa dem!

Jag försökte koppla av en stund, bara kika lite utan att gå in och liksom börja sortera upp. Men, se det gick inte. Ni får därför se ett urval bilder redan ikväll. Kanske hinner jag med stora knappar med, för det är ytterst det jag verkar ha fastnat för idag. Små eller riktigt stora knappar. Men det jag hade tänkt fylla på när jag åkte, gula och oranga knappar glömde jag helt när jag gick där. Håja, det får bli en annan gång, jag är störtlycklig över det jag plockade ut på den knappa tid som var. Hade kunnat vara kvar en vecka...

Vita små snäckisar i olika modefjonger. Ligger här på ett kantband i flanell, hur charmigt som helst!

Twilightknappen döpte jag genast den här lilla till som dock ser megastor ut med den minipytte transparenta knappen som nog skulle vara utmärkt till små dockkläder. Men twilightknappen, lyser ytterst ytterst märkligt i skenet, fick inte fram den riktigt på bild, men alla som har sett filmen vet hur han lyser av solen? SÅ ser den ut. Givetvis måste den heta twilightknappen. Dottern som är smått förälskad i han- vampyren vad han nu heter- blev ytterst förtjust och skrek just "twiligt" när hon såg den. Så nu heter den så!

Det är inte lätt att fota röda knappar hos mig, speciellt inte i kvällsljus. Det här var bilden där jag bäst fick fram både den ursöta hjärtformen och den blomformade. Den röda flugsvampshatt-knappen i mitten är en knapp med fåra under, dvs, det ni ser är själva mönstret på ovansidan. Som en flugsvampshatt. Urscharmig! Jag skrek högt när jag öppnade asken, bokstavligt talat! Knappen ovanför den rosa, under både flugsvampshatt och hjärta är vit undertill. Ljuvlig helt enkelt!! Skall förstås åtnjutas bäst i verkligheten!

Den oranga kulknappen har ögla under. Sen är det lila knappar i olika färger, lite mörk färgåtergivning, det är smällkaramelllila på alla utom den transparenta som är vagt behagligt lila. Speciellt den lila bredvid den oranga kulknappen LYSER lila lång väg! 

En grön variant av hjärtknappen. Så söt så att öronen krullar sig, men se den melerade färgsprakande saken?? Ah, knappar, jag säger bara knappar! Sen en turkosljusblå liten bullig sak, med vita ränder, också den vacker som attans! Och en pyttepyttepytte liten ljusblå knallfärgad variant. OM ni tänker er att de andra knapparna inte är mycket större än centimetern så kanske man anar hur liten den är?

Tja, inte tu tal om saken, en av vardera åkte genast till min egen privata samling. En vacker dag har jag många sorter nog för att göra en hel samlingspärm, än så länge ligger de i zip-påsar och väntar. När jag har så det räcker av vardera nyans, då skall jag sätta mig och katalogisera variant efter variant, tillika varifrån de kommer från början, och i de fall jag har tillverkare så tillkommer förstås även den uppgiften och vad mer jag nu kan komma på! Tja, vad säger man? Antingen har jag inte mycket kul i mitt liv, eller så är det det jag har!! Eller hur?  

Fler knappar kommer, om det blir ikväll återstår att se, jag hade hoppats att min adrenalinhalt skulle lägga sig snart.

Jag har haft en fullständigt förvirrad men helt underbar dag. Jisses med intryck min hjärna skall försöka sortera nu! Och självklart, i efterhand kommer jag på exakt precis vad jag skulle ha tittat efter, sånt jag såg men inte såg eller tog in just då eftersom det hela tiden fanns ett nytt håll att titta åt. Jag måste ha betett mig fullständigt som ett barn på julafton om inte värre. Min dag idag kan beskrivas i enkla små ord egentligen.

Högavis

knappar

dekorband

lampskärmar

tråd

och jag vet inte vad.

Hylla på hylla på hylla på hylla på hylla på rum på rum på rum, på rum.

Omfattningen eller vidden gick bara inte att beskriva, eller föreställa sig i förväg. Och varje gång jag öppnade en ask med vit knapp på utsidan så var de antingne ljusblå eller rosa eller fantastiskt vackra på insidan. Åldern hade tagit ut sin rätt på knapparna som exponerats i ljuset men på insidan hade tiden stått still.

Dekorband. Men altså. Det gick liksom inte att välja och förhålla sig konsekvent till si och så många förpackningar av den och den sorten, utan till sist fick det bli, en sån och en sån och en sån och en sån och en sån och en sån, och sen får jag helt enkelt sätta mig här hemma och försöka reda ut begreppen med mig själv i efterhand. Hjärnan satte fullständigt stopp och till sist exploderade den bara och ville inte längre vara med och ta in någon som helst retning utifrån. Men det sista som blev sagt, är att jag hämtar ett rum med knappar i januari. De gick nämligen inte alls att se, staplade i olika högar, en del mer än meterhögar med högar framför och jag dör av nyfikenhet på vilka varianter som finns längst in längst bak, bakom alla de andra staplarna. Tog man fel låda så fanns det rasrisk och det ville inte jag ge mig på. Jag kan tänka mig hur det känns att behöva plocka upp några tusen knappar från olika lådor och sortera dem rätt. Så tja. Jag har blivit med en knapp eller två kan man säga. Och ännu roligare! Jag skall nu försöka organisera att åka upp några gånger riktigt tidigt i vår, helst stanna i faggorna ett par dagar för jag skall få prova på hantverket att klä knappar och spännen; och det är tydligen inte bara att sätta sig ner att göra det för olika material behöver olika handlag. DET skall bli ett riktigt riktigt spännande projekt fram i vår!

Jag kommer nog inte så långt ikväll tror jag, men ni skall få se lite färgkaskader så snart jag bara fått landa lite. Just nu är det BARA adrenalin som rusar i hela blodomloppet...

Mörka knappar är ibland väldigt underskattade. Eller inte alltid, jag vet att när jag tidigare har lagt upp en del av dessa på tradera:

Och verkligen verkligen lyckas få till en bra bild som gör dem rättvisa, så går de högt. Men då var vi där igen, jag har inte kraft för att hålla på med tradera just nu, så det där med att få mycket betalt för knapparna det skippar jag så länge. Numera blir jag lyckligare av att göra fyndlådor och hoppas på att jag mäktar med konststycket att identifiera knappar som mottagaren älskar förbehållslöst. För det är absolut den känslan gamla knappar kan väcka hos en om man har förmågan!

Just nu är jag själv ex oerhört trist och tämligen inåtvänd och orkar egentligen inget annat än att sitta för mig själv och gå igenom knappar och sortera dem i rätt låda. Jag älskar det tillståndet. Det är på något sätt då, jag verkligen är jordad och i kontakt med mig själv.

När jag sorterar och sorterar och sorterar så att ögonen blör och jag ser färgprickar framför ögonlocken när jag blundar. Då är jag i mitt esse. Det är nog bara tapeter som kan väcka den här sidan av mig, tror jag. Och knappar. Och band och applikationer och allt sådant som man kan GÖRA något med; SKAPA något med. Numera ägnar jag inte tid åt skapande men just att sortera färg och form ger mig ändå en förlösande kreativitet och sätter igång många tankar och processer. Det är underbart.

Jag satte ihop min egen "would have loved to own, if I did not have them before"-låda bara för att det var roligt och för att ge en liten motvikt till färglada knappar.

Dvs, loten jag inte har beställning på men som var rolig att göra ändå. Behövde nästan lite egenvikt i tankegången och urvalet också. Den där stundens meditation som jag ägnade för att jag själv behövde den. Det var riktigt härligt ärligt talat.

Tog några bilder på nära håll också så de kanske kan ses.

Förbered er på många bilder och långt inlägg. Bara för att. Skall försöka sätta lite ord till dem:

Ovan ser ni en mycket liten knapp. Av gammal gammal plast. Eller kan det vara bakelit till och med? Ett syntetmaterial är det i varje fall och de är nästan lite matta eller råa i ytan, även om framsidan har lite mer blänk än baksidan. En helt oanselig liten pytteknapp, helt platt, inte mycket för världen, men tro mig, helt underbar. Just för att den är så oanselig så tar den sig ton. Kan ni tänka er ett klänningsliv med den här, eller en korsettliknande blus? Jag kan. Vit och romantisk och skir. Med en lång rad av dessa här, sittande tätt tätt tätt...

2 stycken randiga glasknappar, lite ojämna i formen. Tyvärr framgår inte den brunoranga ordentligt, med sina svarta ränder. Ni ser mer av den nästan polkagrisrandiga brunvita. Små små små väna tingestar.

Bredvid ligger en glasknapp som har en imaginär guldkedja runt, även den en liten puttefnask på sådär centimetern. Gammal som gatan. Beroende på när gatan byggdes förstås.

Ovanför den, en lite konformad liten knapp i plast. Lite egen. Men söt på sitt sätt!

En silverfärgad halvkulknapp i glas med svart undersida.

En guldfärgad metallfärgad med svart center.

Och sen kommer en variant som fullständigt tar andan ur mig. En svart ojämt formad knapp, i matt glas. Den är så vacker så den nästan saknar motstycke.

HÄr är två glasvarianter som skall ha strasstenar i mitten. Men pg hög ålder har limmet torkat och stenarna ligger bredvid. I påsarna ligger det varianter både med och utan sten, men jag brukar i allmänhet fiska efter dem som inga stenar har, som behöver en dutt lim. Varför? Tjo, har limmet torkat på majoriteten av stenarna så är det säkert för att limsorten gör så och man riskerar att lätt tappa sin sten. Lika bra att fästa den rejält innan man tar den i användning?

Metallögleknappen lyser lite lätt i brunviolett, något som inte kan anas på bilden här. Också en sådan där plastknapp som känns väldigt gammal när man håller i den.

Den marmorerade knappen är också en riktigt riktigt riktigt liten läcker sak i glas, vit undertill.

Dessa knappar är av lite större variant. Den stora grå med mönster, behöver jag säga mer? Druvklaseplastknappen i svart och transparent är också en sådan där variant som får mitt hjärta att banka lite extra, måste jag säga... Den lite skimrande plastknappen i grått är en väldigt lätt knapp, helt oanselig, men har ändå något speciellt!

Nu skall jag inte plåga er med mer knappbilder, även om jag helst vill visa varje sort för sig av dem på bild. Många fick ni inte se på närmare håll, ex den silverfärgade droppformade glasknappen eller den konformade i glas och några till. Men den här bilden får avsluta den här dagens bild-knapp-medley av mörka knappar.

Den blå med en kaskad av stjärnglans i guld? En stor klumpig knapp som är otroligt häftig i verkligenheten. Dramatisk. Det händer mycket i den.

Två glasvarianter, också ett par av mina högst personliga favoriter. Den lilla med fyrklövern, är helt helt helt underbar. Glasknappen över glasknappen nästintill. I verkligheten har den inte de där vita ränderna utan det är en skuggeffekt eller blixteffekt eller vad jag skall säga, utan den är verkligen svart som synden.

Den pyttelilla oljefärgade glaskulan, är nog en av de allra allra allra finaste jag har. Fast då skall det dock sägas att knappar är nästan omöjligt att utse vilken som är finast. När man tror att man har sett den vackraste knappen i världen så kommer det snart en ny som är ännu vackrare, och så håller det på.

Det är i det lilla som skönheten bor och det är nog det som är knappens magi för mig.

Som ni kanske märker är jag "periodare". Mitt missbruk vet inga gränser. När en period infaller så måste jag tillgodose mitt fysiska behov av berusningsmedel!

Jag kan bara inte få nog. Ett visst mått av dagligt behov måste intas!

Avstånd från mitt begärliga gods ger omeddelbar abstinens, jag både fryser och svettas och kan inte tänka på annat! Mina tankar kretsar kring sist jag fick mitt beroende tillgodosett och nästa gång jag får ta mig lite mer....

Inre lugn upplever jag bara när jag har de små färgglada pillrena mellan mina fingrar...

Och jag ser syner för mitt inre. Hallucinationerna breder sig, och jag kan inte värja mig mot undran över hur en liten lintott kommer att se ut med den här på sin krage, och för mitt inre ser jag hur han faller sin mor i armarna....

Givetvis har jag även hemliga gömmor hemma som ingen känner till. Dem tallar jag på när det inre drivet blir för stort eller när jag upplever ett behov av ett omeddelbart adrenalintillskott.

Tillståndet är ytterst allvarligt, inget kännt bot finnes, ingen behandling hjälper. Ack lyckliga jag som har fallit offer för sjukdomen Knapp-o-holism!  

Hm, Om ni nu tror att jag tänker avhandla nästa strof i sången så trodde ni fel. Självklart handlar det här inlägget om min fredagskväll, men inte tänker jag vältra mig i bolstret utan jag har ägnat min kväll åt:

Knapps, knapps, everywhere! Jag ser runda färgringar för mitt inre om jag blundar.

Turkosa:

Mörkröda:

Rosa:

Lila:

Gröna:

Gulvita:

och många många fler.

Såå roligt, sååå inspirerande och sååå fantasieggande!

Jag har fått ett par beställningar på lite större knapploter (bland annat hamnar ett par i en blogg nära dig inom kort), vilket passade mig perfekt. Fick rota fram en låda från syfabriken som skall sorteras in i min ena köpmansdisk, och imorgon skall jag rota fram ännu fler. De skulle ju sorteras in de med, så det passade mig perfekt att få det gjort nu! Tyvärr är det stört omöjligt att få till bra bilder med rätt färgåtergivning på kvällen, så tyvärr ser ni dem inte med samma lyster som de har i verkligheten.

Jag kommer att drömma om knappar inatt. Härligt, härligt men farligt, farligt, eller hur är det nu han sjunger?

Hoppas att ni alla har haft en minst lika bra kväll som jag har haft!

Måste ju följa upp gårdagens knapphimmel som uppenbarade sig som en blixt från klar himmel.

Jag gick som på rosa moln hela eftermiddagen, och började genast strukturera upp hur, var och när det här kan gå till. Med lite tur så... men jag bävade lite för sambons välvillighet, ärligt talat, han uttrycker ibland att jag inte kan samla på mig som jag gör och att jag måste göra mig av med mer snabbare om jag skall fortsätta, om inte jag vill kursa snart; jag köper ju tyvärr mer än jag säljer... så jag hade nog nästan förväntat mig att han skulle slå ifrån sig med liv och lem.

Men han kom in genom dörren efter en lång varm dag på jobbet.

-Jag har fått problem, sa jag. (hm, det här är en strategi; att få det att låta värre än det är).

-Jasså? Vaddå? Sa han och väntade sig det värsta....

-Titta här.

Jag sträckte fram bilderna jag hade tagit del av. (inte mina egna bilder, därför kan jag inte visa dem här).

-Oj. Sa han och tittade länge. Har du tittat på kartan? Var ligger det?

-Ja, sa jag och sträckte fram en kartbild utplockad från eniro.

Han tog en snabbkik på kartan, tittade på bilderna igen.  Ställde några snabba frågor och tittade på bilderna igen.

-När skall du hinna med det har du tänkt?

-Jag vet inte, men jag måste få se det med egna ögon; det verkar helt osannolikt.

-Enligt vägbeskrivningen tar det ganska många timmar att köra dit.... det blir en lång dag.

-Ja.

Han tittade på bilderna igen.

-Oj. Ja. Det må jag säg.

Sedan övergick han till att berätta hur det varit på jobbet. (En daglig rutin, vi frågar varandra varje dag hur vi har haft det).

Thats it. Mer reaktion var det inte.

Inga negationer alls, faktiskt. Han måste ha fått värmeslag på jobbet...