Inlägg publicerade under kategorin tapetbilder

Av Gitte - 20 september 2009 19:25

Av den här helt underbara stoblommiga varianten. Bilden är lite gul, så tänk bort det i färgen. Den kommer att pryda en vintagebutik uppåt landet till. Jag tror att den kommer att göra sig väldigt bra där! Den är såå maffig och det känns riktigt super att den fick ett hem där den kommer till sin rätt!

  

ANNONS
Av Gitte - 4 september 2009 13:57

Några av varianterna som kom fram idag visar jag här.

Nedan en orange stick-prick-rand-tapet. Jag älskar dessa lite kontrasterade tapeter som ger en visuell kick. Endast två rullar finns av den här puddingpastejen och jag stod länge och tvekade, skall jag, skall jag inte, bryta en rulle. Det fick bli inte. Jag hade en albino-majsorm en gång, Electra (som tyvärr hade en med-kläckt ryggdefekt, så hon blev inte så gammal) och hon hade den här färgen på sina rundlar. Hon var otroligt vacker. Det är den här tapeten också!

Sen den här; den är inte dum den heller:

En riktigt häftig medaljongtapet. Synd att min tapetkniv kom med, det var ju liksom inte riktigt meningen att det skulle synas att den låg där som motvikt för att rullen inte skulle tjoffa ihop och rulla hop sig igen. Men när den ändå är framme på bild, så är det den här sorten jag föredrar, dvs, en riktig tapetkniv med rakblads-skär. När man skall tapetsera, använd inte mattkniven till det, utan införskaffa en sån här! Och byt rakblad ofta!


En gammal bekant finns med, har haft några rullar av den tidigare och jag måste säga att den hamnar absolut bland mina tjugo-i-topp-ever. Finsk desing från eran då den var som bäst:

Tröttsamt att skriva att färgen är missvisande, bakgrunden är vit och själva medaljongkonturerna är sjuttiotalsbruna. Inget annat. Lysrör är inte superljuset att föredra när man skall ta foton om man inte klarar av att hantera en kamera precis....


Nåja, en goding till.

En Macgregor. Har glömt att kolla ursprungsland, men nog verkar den väldigt skotsk? Vad jag kan döma av en hemsida om Macgregor-klanen och dess historia, så är detta deras eget mönster. Googla får ni se! =)!


En vinyltapet med kult-status. För den som vågar sig på ett riktigt murrigt sjuttiotal:


Och den här visade jag i förra inlägget, men den tål att ses i repris:

Sau jäddrans onderbaur!

Vill du se fler så finns det en länk till "mina tapeter" i kanten, för nu skriker vardagens trivialiteter högt. En fika var det, ja!

ANNONS
Av Gitte - 3 september 2009 14:03

Den här veckan har gett upphov till stressymtom, helt klart. Jag sliter mig själv mellan det jag vill; och det jag måste; och det andra vill; och det andra tycker att jag måste. Inte helt lätt alla gånger, speciellt inte när man känner att man vill klara allt med bravur? Vi har ju som jag har klagat över tidigare, inte mer än en bil sedan i våras, och under sommarlovet har det fungerat finemang att planera in allt efter hur bilen är på hemmaplan -dvs, inte står utanför sambons arbetsplats ett gäng mil hemifrån- men nu när skolan har börjat. Vojne. Det är nu alla tandläkartider dyker upp, alla intyg som måste fås fram och sedan måste skickas till olika ställen, barnen behöver skjuts, lärare envisas med läxor och föräldrarmöten (jag avskyr föräldrarmöten innerligt!) och allt det där. Längtar redan till nästa sommarlov kan jag säga... Inatt gav det dock en fullständigt löjlig efterverkning: jag låg halva natten, helt feberfri, och undrade om jag inte var på väg att bli lite sjuk och om jag inte hade fläskviruset i alla fall; "Tänk om jag är död imorgon när jag vaknar?" Hm, tror visst att medias nyhetsrapportering har gett upphov till lite överdriven oro... och så även hos mig. Jag tycker att det är görläskigt! (Inte läsco-läsk-igt, utan obehagligt denna gång).


Sen vet jag ärligt talat inte om det kan vara så att jag verkligen har PMS. Misstanken slog mig förra månaden, måste ju kolla efter i min blogg när det kan ha varit, för om så är, så är det nog det jag har idag. Dvs, att det inte är en oförklarlig dipp, eller att jag landat i realiteten och insett att jag är kass, störd och misslyckad. Det är nämligen idag jag tittar på tapeter och undrar varför jag gör det här, och hur jag verkligen kan inbilla mig att någon endaste levande varelse överhuvudtaget tycker om min gamla skit och varför jag inte går och sinnesundersöker mig istället och ber att få normal-medicin så jag blir som alla andra som faktiskt går iväg till ett riktigt JOBB varje dag och får lite struktur på sin tillvaro. Blääää!


Började i alla fall -trots idogt inre motstånd- att riva lite i de nyinkomna varianterna igen, ett par exempel visar jag här. Den gula överst är jag själv riktigt förtjust i. Den nedre är förvisso söt, men jag är ingen rosa person, tror jag? Och som vanligt är jag precis värdelös på att hantera en kamera, så bilderna gör inte färgerna rättvisa. Som sagt, den översta är riktigt snygg! Fast att den gillas av en puckad typ som inte klarar någonting (=MIG!).

Ps. Nu räknade jag efter. Det var 24 dagar sedan jag var sämst i heela världen sist.... Får se när jag är det nästa gång igen? Kan det finnas ett (tapet-)mönster?

Av Gitte - 30 augusti 2009 23:15

Helt underbar.

Sen den här:

Ord känns bara överflödiga. Bilderna får tala för sig själv.



Av Gitte - 30 augusti 2009 10:53

Tja, gårdagen blev lätt intensiv. När den av avklarad däckade jag med familjen framför den bästa film jag sett på länge, filmatiseringen av Stieg Larssons "Män som hatar kvinnor". En helt perfekt avrundning på en lång dag. Jag antar att alla, utom jag, redan har sett den så jag behöver nog inte rekommendera den här? (OM inte: SE DEN!).


Men för att återgå till gårdagen. Började starkt med att ge "The westcoast Activitycenter for bored cats and parrots" en rejäl omgång. Den har stått helt onyttig i ett hörn och skämts och nu behövde jag dammfri och ren plats för de nyinkomna rullarna. Det tog sin lilla stund och man får krypa in i den rätt ordentligt för att komma åt. Nästa steg var att se sig omkring. Var lägger jag sorterade rullar? Inte så lätt i en så gott som tömd lokal. Då fick jag ge golvet en omgång, vilket inte blev tillfredsställande då det måste avfettas för att bli riktigt rent, -och inte ens då tappar alla tecken på gångna decennier. Så bara för att kunna komma igång att sortera tapeter blev det några timmars jobb med annat först. Sådär gör jag ofta. Jag kan inte börja det jag skall om jag inte a; gör det först och sen när jag har gjort a, så måste b: bli klart också innan jag kan börja på det jag skulle göra egentligen. Dagen gick milt sagt.


Men sen kom jag igång. Ett par varianter är riktiga godbitar, måste jag säga. Är glad för att det var mycket prick och stänk, inte minst för att jag själv har gjort resan från Moddysons "tillsammans"-stuk till att föredra folkhemmets mer autentiska stil, nämligen grå-brunt-sprick-stänk-rand-trök, eftersom jag mer och mer har sett vad det kan göra med en atmostfär om man verkligen vill vara tidsenlig, och istället för "kitschglad". Faktum är att i min första laddning tapeter la jag allt sånt åt sidan och suckade "kommer jag aldrig bli av med" och sedan något år senare började jag kika på dem och ta fram dem och räkna dem och ta bild. Och faktum är att jag höll på att sina i min tillgång på dessa, för i takt med att jag har lagt ut dem har efterfrågan på dem också ökat. Många föredrar det till sina hem eller torp, just för att de är neutrala, men som sagt, ger en väldigt autentisk atmosfär.


Den här fullkomligt älskar jag. Det häftigaste jag har sett i prick-stänk-vägen tror jag... och jag är superglad att det fanns ganska många av den:

Kolla in!

Finare än såhär blir det baske mig inte!!

Är så lycklig över denna variant! Me like, måste nog säga att det den här varianten är en av de stora behållningar med detta parti.

Ni som vill se fler av dem, kan se första omången på länken "mina tapeter" på sidan.


Tyvärr blev det så sent innan jag hade:

*gjort ren aktivitetscentret

*tvättat golv

*väntat på att golvet skulle torka

*sorterat ut alla sorter på golvet

Först SEN kunde jag ta sort för sort och göra en uppställning på antal av vardera sort, och börja ta bild. Därför blev mina bilder som vädret; grådassiga i skymningsljus.


Dagen som väntar, skall se om www.elofs.se är på hugget, för tanken är att hinna förbi honom en sväng. Vi skall göra ett kul byte... ;) jag vet vad jag har med mig till honom, och det vet han med, men jag vet inte vad han har gjort iordning till mig....nu har jag varit nyfiken i flera dag, eftersom jag har fått prioritera tapeterna tills nu.


Sen är det tapeter.


Men värre är. Mitt hem ser ut som ett bombnedslag. Bokstavligt talat. Det borde jag attackera från något hörn!

Av Gitte - 29 april 2009 08:52

Sitter och väntar på att sjukhuset skall ringa med uppdatering efter att ha fått fler bilder och bedömning av flera läkare. Blir det operation för sonen eller ej? Han har fastat sedan igår, är redo för op, och han sover fortfarande i väntan på besked. Vore tråkigt om han gick upp innan vi vet, för han får varken äta eller dricka tills de har ringt. De skulle ringa 08,00 och klockan är nu 08,50. Dålig stil! (Visst har jag förståelse för att det kommer saker emellan, men vi pratar ändå om ett barn).


Nu ringde läkaren precis; ingen operation idag, men bedömning efter röntgen igen om en vecka. Ser det bra ut blir det ingen op då, ligger det fel korrigeras det på op efteråt. Det finns ett par bilder som är lite oklara och de vill inte öppna i onödan. Gött. Dagen kan nu fortsätta, skall strax väcka sonen och meddela att han de närmaste veckorna inte får lov att hoppa studsmatta, köra cross eller slå i några väggar. (Det var läkarens order, faktiskt). Jag tror att han kommer att bli lite besviken, han gillar nämligen att opereras och ligga på sjukhus. Om det verkar märkligt, så är det för att han är född med lkg-spalt och för honom är det en baggis med en operation, och det kan inte jämföras med att få äta så mycket glass man orkar efteråt. Jag har helt tappat räkningen på alla gånger han är opererad måste jag säga.


Grannens valpar hålller på att lämna boet. Det ser jag V.E.R.K.L.I.G.E.N fram emot. Vårt sovrum ligger under hennes del av huset, och det är mycket mycket mycket lyhört, samt ljuden förstärks oerhört mycket, då vi defakto bor/sover halvvägs under marken. Vet inte vad de gjort golvet utav, men en flock valpar låter mer som en hjord elefanter och desto större de har blivit desto värre låter det. Och det pågår under det mesta av natten, alltid är det någon valp som bufflar, hoppar, studsar och skäller eller morrar, gnyr, ja, vi hör baske mig ALLT i ökad ljudstyrka. Och jag håller på att bli fullständigt tokig. Sista månaden har jag inte haft en natt utan störning, ofta så vaknar jag till några gånger i timmen för att det låter från valparna, och med tanke på att deras aktivitet ökar ungefär vid 23.00 en stund framåt, dvs när vi går och lägger oss; sen kan det hålla på allt mellan en halvtimma och två timmar, sen finns det tydligen någonting till valparna som asas över golvet, det görs iordning efter dem (antar jag) för någon går fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka och sätter hälarna i golvet med all kraft -låter det som- och först när det blir helt tyst och stilla kan jag somna. På natten är det under de mörkaste nattimmarna bara enstaka ljud, inatt tror jag att en av valparna blev klämd på något sätt för det var ett långdraget ylande. Men sen blir det ljus och morgon ungefär vid femtiden igen och sen sätter det igång. Vid sju när jag skall upp har jag oftast djupsomnat och kommer inte upp, trots att jag har varit vaken tidigare minst hundra gånger...


Valparna är jättesöta, jättefina och får världens bästa omvårdnad, men jisses vad skönt det blir när de flyttar till sina nya hem; ärligt talat så är mitt tålamod pressat till sitt yttersta hela tiden för att jag inte får sova en hel natt. Man kunde nästan tro att jag hade bebis eller egna valpar i hemmet.


Jo, vi är erbjudna en svart ljudisolerande cellplastmatta att sätta i taket. Hur kul låter det då... dessutom är det redan lågt i tak, det finns knappt fem-tio cm att ta. Ärligt talat, är inte det här en isolerad period av sömnstörning pg störande ljud ovanifrån så är måste jag nog fundera över vad som är rimligt eller ej i längden. Att bo litet är en sak, det fungerar nog, men att inte ha ostörd nattsömn, är en akilleshäl för mig. Jag måste få sova sammanhängande i varje fall sex timmar per natt annars flippar jag över fullständigt. Och det går inte att struktuera om så mycket heller, då det är litet som det är.


Men, nu skall jag hitta mitt goda humör igen och få något gjort!

Av Gitte - 28 april 2009 09:42

Grrr.


Har kämpat med en styck hormonstinn pubertal 12-åring i två dagar som kvällen innan har meddelat att "imorgon går jag inte till skolan för jag är sjuk".

-Hallå?? Eller Hur?? Skulle inte tro det, så när mornarna har inträffat har jag kört iväg honom till skolan i alla fall. Det är feberkrav här, mer eller mindre, i varje fall för denna såta yngling.


Nu ringde skolan och frågade om jag kunde hämta honom för att han har lagt sig på soffan, och vägrat göra något vettigt. Jag fick honom på tråden.

-"vad är det här för trams? Bara kom igen och gör det du skall!". Den bestämda mamman var inte nådig, och lätt tvär i tonen.

-"jag hatar dig, din h*rf*ittk*rring". Och så klickade han mig.


Det finns två saker jag inte tål.

Nr1. Att bli kallad vid öknamn av mina barn. Ett big no-no. Den äldsta testade det EN gång och han fick genast en veckas utegångsförbud; med resultatet att han aldrig någonsin har varit i närheten av att våga sig på det igen. Inte ens idag, då han är vuxen sedan en tid tillbaka. Men den här. Jag river mitt hår. Här hemma är han så söt och go, även när han är arg och argumenterar och beskriver varför han är arg istället. Men på skolans mark så blir det tydligen en annan femma, där kan man uppföra sig illa även mot sin mor.

Nr2; att bli K.L.I.C.K.A.D


Han är inte sjuk. Han har bara bestämt sig för att han inte skall vara i skolan och ger sig fasen på att vinna striden. Och visst, det gör han. Och det blir en arm pyrrhusseger för den här ynglingen som tror att han är kaxig nog för att bestämma sig för saker på eget bevåg; förmodligen har han lite svårt att hantera att han med råge växt över sin mor  och att han ändå inte kan ställa skåpet som han vill. Eftersom han hade stuckit från skolan i strumplästen när jag ringde upp igen. Så sambon har åkt för att hämta honom, så får han vara med att städa garage istället.


....

Medan jag sitter och skriver så ringer skolan. Då har han gått ut och bonkat knytnäven i dörren tre gånger med hård kraft och man föreslår att vi åker in till läkarstationen för att få honom undersökt, för knogarna ser inte bra ut.


Någon som vill köpa en go unge? Han är tillgänglig till lägstbjudande.... *grrr*.

(För er som inte känner mig, jag menar förstås inte på riktigt att jag skall sälja honom, men just nu har jag go´lust! Tror jag skall sätta mig ner med en kopp kaffe så att jag är lugn när han kommer hem. ).


----------------

Nu har de mellanlandat här hemma. Sonen med en handduk kring handen som är ungefär dubbel storlek och med knogar som petar åt olika håll. De har visat upp det på vårdcentralen och remitterades till röntgen samt ortoped direkt och omgående. Sambon hämtade sin telefon, ringde och meddelade jobbet att han inte kommer och så har de åkt iväg.


Sonen var spak. Rejält spak. Jag hoppas förstås att det ser mycket värre ut än vad det är, och att det här blir en erfarenhet i kategorin "tuffa läxor som man ser till att inte göra om i första taget". Uppdaterar när jag vet mer, med tanke på takten på sjukhuset säkert någon gång ikväll....

Av Gitte - 27 april 2009 17:22

Det är inte alltid lika bekvämt eller fördelaktigt att sitta hemma och jobba. Visste att den här dagen blir lång, jag har ett mellanpass nu och skall snart sätta fart igen.


Suttit i telefon hela förmiddagen och efter lunch, avbröt för att hämta barnen. Så fort de hade fått i sig ett litet mellanmål så satte jag mig igen, och meddelade dem, att jag INTE är tillgänglig för någon som vill mig något privat. Det var fakta, och jag menade det!


Eftersom min telefon defakto var upptagen, vad gör man då om man vill komma fram till mig? Jo, man ringer någon av barnens telefoner och frågar efter mig. Med påföljden att de givetvis säger att "ja, mamma är hemma men hon sitter upptagen".

Vad gör man då? Jo, man säger till barnen att gå och säga till mig att det är telefon. Och de försöker igen, "det går inte för hon sitter upptagen i telefon". Och då säger man till dem att gå och säga till mig i alla fall.

"Mamma, det är telefon, det är xxx".

Jag säger ifrån; "jag sitter i telefon, jag sitter upptagen, jag ringer om en timma eller två när jag är klar". (Gaah, var det en överraskning?)


Och jag visste det. Dottern fick sig en utskällning eftersom jag inte tar telefonen, och jag hör henne säga "nämen, säg inte det till mig, jag sa ju att hon inte kan ta det" innan hon lade på.

Jag sitter ju samtidigt och försöker att koncentrera mig allt jag bara orkar och försöker att inte tappa focus. Det var lättare sagt än gjort.


Och humöret tappade jag fullständigt. Just nu sitter jag och tar sats för att ringa upp, men jag har ingen större lust.

Presentation

Translate

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4 5
6
7
8
9 10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2018
>>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Följ bloggen

Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Blogkeen
Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Bloglovin'

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Långåsbloggkartan.se!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se