Inlägg publicerade under kategorin tapetbilder

Av Gitte - 28 april 2009 09:42

Grrr.


Har kämpat med en styck hormonstinn pubertal 12-åring i två dagar som kvällen innan har meddelat att "imorgon går jag inte till skolan för jag är sjuk".

-Hallå?? Eller Hur?? Skulle inte tro det, så när mornarna har inträffat har jag kört iväg honom till skolan i alla fall. Det är feberkrav här, mer eller mindre, i varje fall för denna såta yngling.


Nu ringde skolan och frågade om jag kunde hämta honom för att han har lagt sig på soffan, och vägrat göra något vettigt. Jag fick honom på tråden.

-"vad är det här för trams? Bara kom igen och gör det du skall!". Den bestämda mamman var inte nådig, och lätt tvär i tonen.

-"jag hatar dig, din h*rf*ittk*rring". Och så klickade han mig.


Det finns två saker jag inte tål.

Nr1. Att bli kallad vid öknamn av mina barn. Ett big no-no. Den äldsta testade det EN gång och han fick genast en veckas utegångsförbud; med resultatet att han aldrig någonsin har varit i närheten av att våga sig på det igen. Inte ens idag, då han är vuxen sedan en tid tillbaka. Men den här. Jag river mitt hår. Här hemma är han så söt och go, även när han är arg och argumenterar och beskriver varför han är arg istället. Men på skolans mark så blir det tydligen en annan femma, där kan man uppföra sig illa även mot sin mor.

Nr2; att bli K.L.I.C.K.A.D


Han är inte sjuk. Han har bara bestämt sig för att han inte skall vara i skolan och ger sig fasen på att vinna striden. Och visst, det gör han. Och det blir en arm pyrrhusseger för den här ynglingen som tror att han är kaxig nog för att bestämma sig för saker på eget bevåg; förmodligen har han lite svårt att hantera att han med råge växt över sin mor  och att han ändå inte kan ställa skåpet som han vill. Eftersom han hade stuckit från skolan i strumplästen när jag ringde upp igen. Så sambon har åkt för att hämta honom, så får han vara med att städa garage istället.


....

Medan jag sitter och skriver så ringer skolan. Då har han gått ut och bonkat knytnäven i dörren tre gånger med hård kraft och man föreslår att vi åker in till läkarstationen för att få honom undersökt, för knogarna ser inte bra ut.


Någon som vill köpa en go unge? Han är tillgänglig till lägstbjudande.... *grrr*.

(För er som inte känner mig, jag menar förstås inte på riktigt att jag skall sälja honom, men just nu har jag go´lust! Tror jag skall sätta mig ner med en kopp kaffe så att jag är lugn när han kommer hem. ).


----------------

Nu har de mellanlandat här hemma. Sonen med en handduk kring handen som är ungefär dubbel storlek och med knogar som petar åt olika håll. De har visat upp det på vårdcentralen och remitterades till röntgen samt ortoped direkt och omgående. Sambon hämtade sin telefon, ringde och meddelade jobbet att han inte kommer och så har de åkt iväg.


Sonen var spak. Rejält spak. Jag hoppas förstås att det ser mycket värre ut än vad det är, och att det här blir en erfarenhet i kategorin "tuffa läxor som man ser till att inte göra om i första taget". Uppdaterar när jag vet mer, med tanke på takten på sjukhuset säkert någon gång ikväll....

ANNONS
Av Gitte - 27 april 2009 17:22

Det är inte alltid lika bekvämt eller fördelaktigt att sitta hemma och jobba. Visste att den här dagen blir lång, jag har ett mellanpass nu och skall snart sätta fart igen.


Suttit i telefon hela förmiddagen och efter lunch, avbröt för att hämta barnen. Så fort de hade fått i sig ett litet mellanmål så satte jag mig igen, och meddelade dem, att jag INTE är tillgänglig för någon som vill mig något privat. Det var fakta, och jag menade det!


Eftersom min telefon defakto var upptagen, vad gör man då om man vill komma fram till mig? Jo, man ringer någon av barnens telefoner och frågar efter mig. Med påföljden att de givetvis säger att "ja, mamma är hemma men hon sitter upptagen".

Vad gör man då? Jo, man säger till barnen att gå och säga till mig att det är telefon. Och de försöker igen, "det går inte för hon sitter upptagen i telefon". Och då säger man till dem att gå och säga till mig i alla fall.

"Mamma, det är telefon, det är xxx".

Jag säger ifrån; "jag sitter i telefon, jag sitter upptagen, jag ringer om en timma eller två när jag är klar". (Gaah, var det en överraskning?)


Och jag visste det. Dottern fick sig en utskällning eftersom jag inte tar telefonen, och jag hör henne säga "nämen, säg inte det till mig, jag sa ju att hon inte kan ta det" innan hon lade på.

Jag sitter ju samtidigt och försöker att koncentrera mig allt jag bara orkar och försöker att inte tappa focus. Det var lättare sagt än gjort.


Och humöret tappade jag fullständigt. Just nu sitter jag och tar sats för att ringa upp, men jag har ingen större lust.

ANNONS
Av Gitte - 26 april 2009 09:38

Går och funderar fram och tillbaka. Vad skall jag göra med den här? Tips tages tacksamt

Av Gitte - 20 april 2009 10:28

Vad det är skönt att kunna räkna sig till de meddelålders skara. Har ju en hel del ungdomar omkring mig och de hjälper mig att hålla min egen tonårstid vid minnet om man säger så.


Visst har tiderna förändrats, det har på ett sätt blivit tuffare men för den lilla grupp som har personliga resurser eller kvaliteter och personlig förmåga så finns det ett större utbud idag än det som fanns när vi växte upp. Det kan jag nog avundas lite. Tänk om det hade funnits ex estetisk linje att välja på en gång i tiden, kan ju lätt säga att jag inte hade valt att jobba några år och gå komvux senare (samhäll humanist blev det till sist). Ramarna man skall passa in i idag är inte riktigt lika snäva som förr och man FÅR sticka utanför mängden. Samtidigt finns det en stor mängd ungdomar idag som faller helt utanför alla stolar och vad skall de göra för att märkas? Idag finns det ju helt klart ungdomsproblematik som vi inte ens hört talas om på vykort förr, ex skära sig, eller lägga upp halvnakna bilder på sig själv fanns bara inte då. "På min tid", minsann, så visade vi inte ens behåbandet utan att det var en skam om det hände. (trô´däää, fasen, det är åttiotal jag pratar om!).


Men något som är sig exakt likt.

Duger jag i förhållande till andra?

Håller jag måttet?

Ser det här bra ut?

Vad är livets mening? Finns det någon mening med livet överhuvudtaget?

Är jag tillräckligt snygg för att han skall se mig

och olycklig kärlek....

är PRECIS detsamma som det var då!


Take care, alla ni, ni vet vem ni är!


idag, tja. Pappersexcersisen fortsätter. Skall packa klänningar och åka och skära lite tapetbitar, har fått väldigt god och trevlig respons från dockskåpsfolk. Har haft tanken i många år att jag skulle göra iordning ett dockskåp själv, men aldrig riktigt kommit till skott mest för att det finns så många varianter dockskåp och jag vet inte riktigt vad jag vill hålla på med för typ. Men idag hoppas jag på att få hem lösenordet till Carolas dollhouses som jag har hört väldigt mycket om tidigare, men har aldrig riktigt kommit mig för att bli medlem tidigare, men nu blev det av. Jag kommer att frossa i timmar över hennes bilder och jag skall absolut se till att få ändan ur vagnen och börja leta efter dockskåpsstilen jag vill hålla på med själv! Som liten hade jag ett Lundbyskåp som mina söner slet sönder, min nästyngsta och yngsta son har ett my home-skåp, som är lite mer könsneutralt än ex lundby och brios hus. Men jag lutar baske mig mer och mer åt att jag vill ha ett sekelskiftes med glasdörrar. Egentligen har vi skåpet som vore perfekt, och som skulle utgöra två våningar. Det är inte ett dockskåp egentligen utan ett .... hm, vad är det för skåp? Ett gammalt gammalt tvättskåp med spegel på ovansida? Tror nästan att det skall stå ett handfat och tvättkanna på skåpet och nederdelen är ett glasskåp med handlblåsta glas, helt fantastiskt. Fast illa grönmålat, så jag skulle i så fall försöka mig på att ta bort målningen och se hur det ser ut under... Hm. Värt en tanke!

Av Gitte - 18 april 2009 13:35

...är som ni märker ett kapitel för sig. Tant Grön frågade igår;

"Hur gick det då, men attgöralistan? :-)"


Hm, jodå, listan blev gjord =)! Det gick faktiskt jättebra, fick ner hela sju punkter. *skrattar*.

Men hur gick det med uppföljningen? Tja, det var lite si och så. Sådär. Men ok.


Jag är fenomenal på att plåga mig själv. Gör jag inte en att-göra-lista så tycker jag inte att jag får något gjort alls. Säkert en gammal yrkesskada, då jag är van att ha almenackor med olika tider, hållpunkter, möten inplanerade, olika aktiviteter för olika veckodagar, olika verksamhets-beslutsmöten och liknande. Och helt plötsligt skall jag helt utan input skapa mig egna arbetsdagar och jag har fallit helt platt måste jag medge. Om inte omvärlden drar i mig, det händer något, nytt beslut som rör många människor skall fattas etc, så duger jag inte till ett skvatt.


Sorry. Hemarbete ger mig a.b.s.o.l.u.t ingen tillfredsställelse i tillvaron. Diska? Varför då? Ingen märker när det är diskat och det skall bara in i skåpet och ut igen. ALLA märker däremot när det INTE är diskat, det är dock en annan femma. (jag avskyr stående disk måste jag dock tillägga så det har jag sällan). Men när disken och göromål med samma prioritetsstatus är dagens mesta hållpunkter, stående i varje fall, och rästen måste uppfinnas för egen maskin. Ne, jag har jättesvårt med det här. Beundrar verkligen egenföretagare och hemmafruar som verkligen klarar att skapa olika input i tillvaron, göra häftiga saker, helt för sig själva och helt utan att ha någon att bolla med. Själv dör jag långsamt mentalt.


När jag gör listor så har jag en förmåga att pricka in en månads jobb, och det skall helst göras på en förmiddag. Jag blir lite trött på mig själv, medger.


Gårdagens lista gick lite i stå några timmar, då jag behövde sätta mig med en bunt papper och till det måste jag ha en häftapparat. Medger att jag ligger efter sedan vi flyttade men nu skulle det göras, mest för att det är trist med en bunt osorterade papper som jag vet är viktiga, men inte har ordning på.

Och så hittade jag ingen häftapparat. Och kom inte en milimeter i flera timmar, närmare bestämt ca 4 sådana, för inte kan jag lägga punkten åt sidan och hoppas på att hitta en häftapparat inom det närmaste utan jag måste ha en häftapparat NU! och jag letade i lådor och så vidare och höll på att bli gråhårig, för jag VISSTE att det finns MINST 3 eller 4 eller till och med 5 (!!!) häftapparater någonstans.

Till sist ringde väninnan som skulle hit en sväng, hon bor granne med min syster och min syster visste var hon hade sin häftapparat så den kom hitflygande av sig själv under kvällen. Förmiddagen inleddes med en stund papper och sen tog tvätt och disk över, nu är det nämligen lördag och lördagar är som gjorda för sånt, då är det nästan ROLIGT att göra lite hemmanytta, säkert också en rest sedan mitt yrkesverksamma liv.


Så tant Grön. Punkterna på min lista gick sådär, men jag fortsätter med den idag. Och säkert imorgon med? Sen är det dags att göra en ny lista....

Av Gitte - 17 april 2009 10:34

Eller varför inte en hel säck?


Idag skall jag göra en "att göra lista" och HÅLLA DEN!

Av Gitte - 16 april 2009 15:22

Har varit och slaktat lite fler tapervarianter idag. Gick hårt åt rullar från femtio-sextiotalet som jag tror fungerar till dockhus. Det är inte alls dumt att se många olika varianter liggande ihop i ark och försöka få ihop ett par trådar: lägger man den och den där så kan de gå ihop och så kan den följa på där och sen kommer den men den passar lika bra till.... sådär står jag och funderar fram och tillbaka och det är riktigt roligt. Skulle göra en testlot med tio, men det blev visst.... tja, vad blev det, var det 13 varianter bara för att det var kul? Något sådant var det i varje fall.


Det är lätt märkligt, dagen kan sega sig fram och jag vet att jag måste göra det och det och det och bara hälften blir gjort. Sen ställer jag mig med tapeter och tiden flyger iväg. Jag vill bli tapetmaskin i nästa liv!

Av Gitte - 15 april 2009 10:27

Tja. Jag och lilleman gick igenom tapeter igårkväll för att se vilken tapet han ville ha sin varghundliknande figur i. Hans rum är idag caffelattefärgad ungefär, och min tanke var ju att göra det enkelt för oss; så därför gick vi igenom alla nyanser i brunt.


Den här är väl fin?

Neehee, inte det. Den här då?


Inga blommor!! Han lät mycket bestämd. En medaljong kanske?

Och nej. Nej. Nej. Nej och åter nej. Spelade ingen roll vilka jag visade, allt med minsta lilla brunt ratades mycket bestämt. Jag försökte verkligen vara lite smur, och bläddrade förbi alla andra färger lite snabbt med förhoppningen att han skulle missa dem, men plötsligt:


Vänta, stopp, stanna! DEN vill jag ha!


Försökte visa bler bruna. Men nopp! No mercy, inget brunt! Han var tvärsäker, blått skulle det vara, ÄVEN om det fanns blommor i motivet. Och den här kunde han tänka sig med. Bilden är tyvärr lite missvisande både i färg och motiv, den är ljusare/mildare i färgen och det är en yttepytteminimedaljong, (supersöt!).


Det lutar åt att bli lite mer omständigt än vi tänkt, för skall varglaekenoisen vara blå, så måste rummet målas om innan vi kan komma till skott. Blått och brunt i kombination är inte riktigt min melodi.

*suckar*.


Tja, jag vet inte hur det kan komma sig men av någon märklig anledning får jag alltid barn med massor av egen vilja... förstår inte detta mysterium?




Presentation

Translate

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2018
>>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Följ bloggen

Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Blogkeen
Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Bloglovin'

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Långåsbloggkartan.se!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se