Hm, granskar och tänker kritiskt. Skall ta in ett par linjer, bland annat under rumpa och nederlinje av svansen, annars kanske den fungerar? Fast att den är liiite för högbent? (hm, jag ser det, men antar att lillis inte gör det....).

Lilleman gillar inte tapeten. Synd. För det gör jag. Vi får se vad det blir i sista ändan. Mallen skall rullas ihop och vänta på resterande delar, tanken är att fylla hans vägg och göra några olika som bildar ett komplett motiv.

Jag misstänker att det här kan vara vanebildande för det var kul. Fast jag förstår ju varför de kostar som de gör när man köper dem färdiga, för det var några timmars jobb att göra det för hand. Och ändå återstår nog det klurigaste.

Att göra dem på rätt tapet, som INTE får revas någonstans och dessutom få den i mönsterpassning mellan våderna. Här kunde jag ju lätt fuska och tejpa ihop dem innan jag började rita motivet på baksidan som skulle klippas ut.

Cheez. Tant Grön skickade en utmaning som går ut på att plocka ut sina tre bästa rubriker.

Rubriker?

Oj, skall man tänka på vilka rubriker man sätter? Det har ju helt undgått mig. Därför kan jag ju inte säga med hjärtat att jag har några bra rubriker för den här tanken har gått mig omintet. Men visst, några av dem gillar jag bättre än andra. Jag motiverar och skickar vidare utmaningen till tre som jag hopppas antar den?

Nr 1.

Sømandspenge

Som nr 1 hade vilket ord som helst kunnat funka med ett danskt Ö eller Ä. Jag älskar danska bokstäver och jag känner mig "hemma" när jag ser dem. Faktum är att jag börjar känna mig som tre olika personer, beroende på vilket modersmål jag talar eller vilket hemland jag befinner mig i; och den danska utav oss har nog minst skrupler, minst hämningar och är trevligast att umgås med, även för mig. Hm, låter jag väldigt personlighetsklyvd nu måntro? Ett flerspråkighetsdilemma tror jag att det här?

Inlägget var dessutom kul att skriva.

Nr 2.

Fråga mig inte om din tröja är snygg

Lagom avståndstagande och provokativ rubrik.

Nr 3.

Arbetet kommer igång

Jag älskar ordet "arbete", det bästa som finns näst efter sex. *skojjar lite, men bara lite*. Gillar dessutom när det kommer igång. Och dessutom innehåller inlägget en liten extrabonus -för mig. Förmodligen enda och sista bilden som någonsin kommer upp på nätet på sambon. Han gillar inte att vara med på bild. Han ogillar internet ännu mer, i varje fall om det inte är poker. Och han vill a.b.s.o.l.u.t inte vara med eller omtalas eller omskrivas på några villkors vis. Men där sitter han allt fast, och han vet om det; han är inte storförtjust, men har inte bett mig ta ner bilden. Kommentar "om någon frågar så är det inte jag, och är det jag så har jag flyttat till urgistan och lever på fårodling". Jag är lätt osocial -på hemmaplan-, men han är snäppet värre kan jag kanske tillägga.

Ha, kära vänner, ni är inte så många som sitter löst till i sammanhanget när jag skall välja staffettöveratagare av rubrikutmaningen. Jag skickar därför vidare till nedanstående och hoppas att ni tycker att det är kul. Gör ni det inte så är ingen fara skedd, att plocka ut rubriker är helt frivilligt, självfallet!

Lastbilstanten

Elaina

Retro-Tokig

Tja, påsken kom och gick med underbart härligt väder och mycket sol. Det rycker nästan i strandtarmen emellanåt. Men snart, snart, snart är vi där (och sen är det höst igen.... *suck*).

Vi har verkligen njutit av påsken som är en sådandär "lagom" högtid. Jag kanske skall tillägga att jag tillhör minorieteten som gillar vardagar bättre än högtider (för att inte tala om min egen födelsedag, den avskyr jag som pesten), men påsken är lätt; ljus, solig, lättlagad mat (ett par sillaburkar kan till och med jag åstadkomma) utan stora krav, även om man givetvis vill fylla ett påskbord med smårätter; men det är så anspråkslöst på något sätt. De stora barnen hade pappahögtid så det har varit ganska tyst, och som vanligt -tråkigt- det blir FÖR tyst när de försvinner och lilleman blir lätt otålig. Nåja, nu kommer de hem idag, så snart fylls hemmet här av de sedvanliga tonårslätena igen.

Jag har gått in i traderaväggen för ett tag sedan. Efter att ha levt med tradera som dagligt sällskap i ett par års tid kom jag till det där att "näääe, orkar inte mer, aldrig mer tradera". För att komma över första spärren så la jag därför ut klänningarna -de som inte reserverats- igår. Klänningar kändes ganska "lagom" att börja med. Måste ju bara se om de är intressanta för någon annan än mig själv, som inte ens kan använda de flesta av dem. Bra tid på månaden med, de går ut den 19:e. Du som har tänkt lägga ut auktioner på tradden; det är ett bra tillfälle NU, dvs när auktioner går ut mellan den 18-27:e ungefär.

Ett oerhört pinsamt erkännande... har helt missat att jag har en skuld på mitt företagsnick till tradera, på den horribla summan 171 kronor inkl påminnelseavgift. Förde rodnande över beloppet till dem, men det tar förstås upp till 5 vardagar innan spärren släpps. Jag fick därför återaktivera mitt slumrande privatkonto; som tur var fungerade detta som det skulle. Har inte en susning om hur länge jag har varit spärrad; detta hade jag helt missat, var helt övertygad om att jag betalade det innan vi flyttade. Måste nog dubbelchecka banken att det inte blivit något fel på vägen när jag tänker efter...fel ocr eller liknande?

Apropå tradera.

Saknar verkligen traderagrupperna, för det var nog dem som höll mig kvar på tradera, åtminstone sista halvåret. Undrar hur alla mina gamla traderavänner har det! Hoppas ni har haft en fin påsk och har en härlig sommar framför er!

Tja, det var snart de ljusa timmarna av den här dagen som då gick till ända. Och hur är min status för självtillfredsställelse? Tja, sådär. Har sett bättre dagar ärligt talat.

Fick gjort en hel del som inte hamnade på min trök-att-göra-lista, som ex tömt ett par andra lådor än jag hade tänkt mig, tvingat dottern att bära ut sin madrass i storarummet (fråga inte vad den skall där att göra; jag har mycket aviga metoder för att skapa ordning... kommer nog till det en annan dag). Och ja. Jag rodnar, skäms och bugar och böjer och medger. Jag tvingade henne faktiskt (hon fick solidariskt bärstöd av sin bror dessutom, till sist efter mycket om och men).

Eftersom jag inte fick effekt första gången. Inte andra gången. Och inte heller tredje gången när jag talade om att det skulle göras, och varför (måste komma åt lådor bak i rummet som står ouppackade, och nu skall hon vara hos pappa några dagar i påsk) och inte ens fick rotation på att vika ihop täcke och sängkläder och dyligt (för att inte tala om laptop, kläder, sminkväska med kringspridda attiraljer omkring sig, plattång och vad som nu mer låg där) så blev jag till sist ursinnig. Riktigt sådär himla jäkla ursinnig att jag mådde skit av det efteråt.

-Men skäll inte på mig! klagade dottern.

-Nä, det hade jag sluppit om du hade lyssnat FÖRSTA, ANDRA ELLER TREDJE GÅNGEN. Jag svor förmodligen som en borstbindare och hade en röstnivå som säkerligen hördes till nästa socken.

Kikade i det läget in i sonens rum. Han hade fått upgiften att 1. Bädda sin säng. 2. Rensa på kläder runt sängen. 3. ställa böcker och vad det nu var i hyllan som faktiskt står redo för sådant i hans rum. Och vad gör han? Har bäddat och sitter på sängen, punkmusik (senaste veckornas påfund, tidigare var det metal) på högsta volym och antecknar/kladdar något på handen när jag kommer in genom dörren.

Då var det kört igen. Monstermamman gick på som en ångvält och nu vet jag inte ens om jag drog andan mellan svavelharangerna. Han reste på sig och började masa sig framåt för att åtminstone låtsas börja någon av uppgifterna som han var ålagd.

Sen hittade jag en smutsig strumpa under soffan i storarummet. Hur tusan hamnar en smutsig strumpa under soffan i storarummet? Någon som kan svara på det? Jag blev topp tunnors rabiat IGEN, förmodligen mest för att jag redan var inne i tredje andningen från början (annars får en strumpa inte mig att tappa fattningen i vanliga fall måste jag medge) och gick på som en stenkross den här gången.

Och äntligen. Tro på fasen. Blev det inte lite fart på dem i alla fall i sista ändan? Men hallå, måste jag bli arg först? Inte undra på att vi tonårsmödrar blir både gråhåriga i förtid och får taskig touch med våra kottar. Tänk om de bara hade kunnat rensa öronen med spetsig tvål mellan varven så att de hörde första gången INNAN röstläget går upp i falsett eller ännu värre, ner i bas -då är det riktigt illa- så kanske man hade kunnat lägga lite energi på annat än at jäklas med dem och ställa sig ivägen för allt kul de vill göra? Ingen tonåring som har insett att det kanske finns ett samband någonstans på vägen? GRrrr.

Nåja, de fick fart, och fick burit ut sängen i storarummet. Strax därpå kom deras far (de fyra storas far) och hämtade dessa tu nyskällda telningar

-"hörru, de är färdigskällda för idag, du behöver nog inte ge dem mer av den varan, de fick sin beskärda del så det räcker" fick jag lite skamset medge när pappan kom, och strax därpå gled de iväg för att vara hos pappa i påsk.

Kvar hemma blev lilleman. Och förhoppningsvis tittar hans far in under kvällen när han tycker att han är klar i garaget med en jämrans bil som inte vill gå ordentligt (eller när han bedömer att läget är riskfritt, kanske, så skulle det kunna vara även om han aldrig skulle medge det. Sambon är lugnet personifierat om man säger så....).

Själv sitter jag här och tittar på madrassen. Varför skulle jag ha ut den i storarummet egentligen? Nu står den ivägen här, och jag får baxa med den själv imorgon när jag tycker att jag har lekt färdigt med lådorna som står där inne.

Nåja, tapeten fick jag i varje fall tagit bild på tidigare idag. (Medan humöret fortfarande var på topp, och ångan var uppe). Fast det blev lite "dov" färg på bilden, så jag får nog göra om det framöver. (Den andra bilden stämmer bättre med färgen som den har på riktigt).

Nu har jag bestämt mig för att rymma fältet en stund. Har nog en väninna som vill sitta under fläkten en liten stund med mig över en kopp kaffe... jag behöver nog bli av med lite dåligt samvete, och få till livs att de flesta tappar behärskningen någongång då och då. (Det är ytterst sällan jag blir så arg som jag har varit idag kanske jag skall tillägga).

Jag snubblade in hos Rättvisa barn och läste tillbaka ett par dagar. Hittade där en uppmaning att haka på något som verkar vara ett årligt återkommande event, årets PIF! Det lät lite kul, så visst, vi kör! =)!Detta innebär att jag kommer att skicka en gåva till de 3 första som svarar på detta inlägg. Presenten kommer i brevlådan inom 365 dagar. (Dock inte handgjord, men skall göra mitt bästa för att göra det personligt i alla fall!). Jag tänker gräva bland mina lanthandelsmojänger och hoppas att det är ok att jag halvfuskar och inte gör något för egen hand. *rodnar* Kommer att hålla fast vid kreativitet som grundtanke, altså blir det något man kan använda i skapande på något sätt.

****PAY IT FORWARD"I will send a handmade gift to the first 3 people who leave a comment on my blog requesting to join this PIF exchange. I don't know what that gift will be yet and you may not receive it tomorrow or next week, but you will receive it within 365 days, that is my promise! The only thing you have to do in return is pay it forward by making the same promise on your blog.

Gör såhär:1. Lämna en kommentar under detta inlägg (gärna med en länk till din blogg). Skriv gärna en motivering varför du gillar retro, vintage, shabby chic eller vilken "era" som tilltalar dig bäst, och maila mig din adress på bortbytingen@telia.com. Uppge väldigt gärna i mailet, om du helst virkar, stickar, scrappar, broderar, syr eller annat. De tre första kommentanterna är med i PIF:en och får en present av mig inom 365 dagar. 2. Gör samma sak på din egen blogg!

Minns när jag själv började min traderahistoria, och sökte ÄKTA mojänger från 50-70-tal, sida upp och sida ner av genuin gammal hederlig lump kom upp och njutningsfaktorn på barometern låg på topp.

Sedan uppstod helt plötsligt ett oskick. Det började smyga sig in en massa som verkade åka snålskjuts på en plötsligt uppvaknande intressevåg av hiskeligt ärtgröna tjottaflonger, dvs, unreal stuff, if you know what I mean.

Med konstiga moln och grejjer, såg rätt ut men var inte "äkta". Nyproducerad kraffs. Mitt hjärta slog dubbelvolt och andnöden var ett faktum. Heow! Barnkläder fulla med miljögifter som inte laktats ur under de senaste decennierna, i samma form och design som den äkta varan och det var riktigt gräsligt. Jag såg framför mig hur indiska barn berövades sitt dricksvatten och sattes i arbete framför spinnaren. Here we go again, in på "vår" arena kom kommersialismen och våldförde sig på alla oss som hade hittat sjuttiotalet, som skapat en egen avantgarde med en tydlig signal; "SE! VI HAR HOPPAT ÖVER TÅGET, VI ÄR NOG LITE MER INTELLEKTUELLA ÄN NI, HA-HA, (eller så är vi bara annorlunda, kulturella, avvikare eller socialt missanpassade, eftersom vi gillar indiska kjolar)". Modelejonen kastade sig över vår egen personliga style och gjorde den till sin, och hela buisnesskedjan hakade på. På tradera märktes detta inte minst för att sökorden "70-tal" innebar träffar och sida upp och sida ner med nyproducerat dyrt modekraffs. Och våra kära sjuttitalisar, skjortor och inredning var plötsligt eftertraktat, och inte gick det att uppbringa barnplagg för en tia längre. Nu var vi helt plötsligt heta. Två-tre-fyra, ja varför inte FEM hundra för rätt mönster eller form? Fler än jag som gick och kliade sig i skallen ett tag? Va? Det här som alla säger är så fult, grönt och brunt och orange och jag vet inte vad? Nu ville ALLA ha. Scheisse.

Jag tror att det här kommer att dö ut så sakteliga, om det inte redan har gjort det? Snart kommer åttiotalet i full skala, och alla nyproducenter får börja sätta in axelvaddar i babybodysarna, och jag kan lova på heder och samvete, ni får ha det i fred. 80-talet genomled jag en gång, och det räcker. Men jag kommer åter börja hamstra överblivet från den här trendsvängen som ingen vill ha!

By the way, om du läst ända hit så kanske du är retrofil eller vintagenörd själv. Missa inte sidan Retroforum!

Det är nästan sommar nu? Inte riktigt än, men väntar vi en dag eller två och vädret får lov att fortsätta att vara såhär fint så kommer det att explodera med grönska fullständigt där ute!

Nu ser vi stora hav av krokus och småblommor överallt här, och det lyser upp så fint. Varför kan man inte stoppa in den här årstiden i en flaska och spara lite av det till vintern när man verkligen går in i mörkret som finns överallt och som tränger in en i hörnet och kryper in under skinn och ben? Såhär skulle det vara alltid....

Skrev ett inlägg ang ett besked jag fick idag, men insåg att det kanske var av lite för privat natur för att blogga om. Ganska intressant egentligen. Var går gränsen för det som är för privat, eller det man kan skriva om i en blogg där man inte är anonym, egentligen? Eftersom jag har lagt länkar ex i facebook så vet jag ju att det finns en viss överhängande risk att någon av mina vänner faktiskt kikar in, tillika så har jag ändock gått ut med detaljer som innebär att om någon bekant härifrån skulle råka springa på den, så ligger det inte så långt ifrån att förstå att det är "jag" som ligger bakom. Eftersom jag inte har haft någon blogg tidigare så har jag inte reflekterat så mycket över det här med vad man skriver och hur mycket som känns ok att släppa ifrån sig.

Nåja. Jag lär mig väl.

Måste visa den här hjärtblommetapeten som även finns i brun färgställning. Det har varit en sådan där variant som jag har ställt åt sidan utan att egentligen titta på den. I minnet har jag haft för mig att den har varit vit eller ljusare i varje fall? Ja, den bruna är det förstås, men den här rosa tänkte jag på lite speciellt. Nu när jag faktiskt tog upp en rulle, öppnade den ordentligt (har nog öppnat en tidigare men det var länge sedan och den rullen hittade jag inte så den måste ha gått åt) och faktiskt ställde mig och tittade på den så ser jag dels att den ÄR rosa i bakgrunden, (gammalrosa) och blommorna ÄR rosa och att en del av dem faktiskt föreställer små hjärtan nästintill. Den var ju ursöt! HUR har jag kunnat missa det??? Tänk vad hemmablind man blir egentligen!