Senaste inläggen

Av Gitte - 18 december 2012 17:48

 


Har nyligen hämtat hem en hel SOPSÄCKS-SJÖ av tapeter. Det går inte ens leka "inte-nudda-golvet" för jag har fått sprida ut vikten något i min lokal, vågade inte lägga alla i ett enda stort och högt berg. Lite hastigt och lustigt fick jag stuva undan massor av grejjer på mitt lager för att få plats...

Nu får det först bli jul och nyår. Har rätt tight schema under julen, dvs på jobbet där jag är anställd. Men sen när Januari kommer så skall jag börja sortera vad som finns för glatta livet. Så snart vet jag vad som finns och antal av vardera sort.

Vet att jag har förälskat mig i ljuvligaste mintgrönt:
 
och en schysste gul:
 


Lovar visa upp dem lite bättre inom kort. Än så länge är det rätt dunkelt även för mig vad som finns. God jul på er, för vi hörs säkert inte innan.

Av Gitte - 5 december 2012 18:38

 

Fick en himla knapplust igår, faktiskt för första gången på länge. Så jag satte mig och gjorde små knapplådor.
Så, nu kan du som känner någon stickerska eller någon som gillar att skapa eller förändra loppisfyndet med lite färgglada knappar en julklapp för små pengar.
25 varianter i användbar mängd i låda, för 150:- plus frakt,
eller
6 varianter i liten ask inkl frakt för 50:-

Lådorna är återvunna så de har pärldekaler på locken. Byt ut dekalen, gör en egen eller sätt på en vacker tapetbit eller något annat så blir de så fina du vill ha dem!

Av Gitte - 23 november 2012 12:34

 

Facebook driver mig till vansinne numera. Ibland undrar jag varför jag inte bara drar ur pluggen och sätter mig och räknar mina knappar helt utan kontakt med omvärlden.


Vart man än vänder sig på fejjan (utom i mina andhål, retrogrupperna, tack och lov!) så är det klagomål och en djupt oroande ökad vardagsrasism och anti-kvinno-hbtq-anda som råder, (för fan, vill du inte ha ovänner så använd för fan inte ordet HEN, för det är djupt kränkande för många... som att dra ett rött skynke framför en moderat).


Men värst är nog de låtsasfattiga akademikerna skriker häcken av sig för att de inte har en högre grundlön än någonstans mellan 22-26 000 i månaden (vad är ob-tillägg idag?? ) och de har minsann pluggat i massa år för att få den skitlönen, som inte är högre än en arbetares (säg mig... varför är det alltid arbetarens villkor som skall vara den sämsta tänkbara om man nu skall jämföra sig med en annan yrkesgrupp? Varför är inte en arbetare som sliter ut sin kropp i förtid värd lika mkt som någon som suttit på skolbänken några år, något som vem som helst har gjort idag? Och varför vill man jämföra sin lön med en riksdagsman hellre än med vilken skattebetalare som helst?? Jag är nog dum,för jag fattar verkligen inte grejjen... självdistans.com??).

Och de är sååå underskattade och förtjänar såå mycket mer för sin insats och de är värda helt andra arbetsvillkor än dem de har, för de har så stort ansvar....


NU vet jag att jag får ovänner förstås. jag är inte helt dum i huvudet. Men för fan, kom ner lite på jorden och se er omkring. Hur ser samhället ut idag?


Ovan ser ni en bild jag tog i somras i egypten från en av de inte så flådiga delarna av Hurghada. Det är en tygbutik ni ser. Den har inga fönster. Frågan är om den ens hade kunder. Och så ser ni boenden. Bli inte så oroad över att det inte är tak på den översta utan det är ett byggsätt för att kommande generationer skall kunna bygga sig en våning till på huset så de inte blir bostadslösa, för det är så alternativet ser ut för de flesta om man inte har familj... Men just husägare här har det nog rätt bra, i det här området, eftersom de har någonstans att bo... Men bortsett från det så är det inte en materiell hög standard i området där bilden togs, det kan vi säkert vara överens om?


Vid en lädersoffa som står på gatan såg vi flertal barn i åldrarna 3-kanske 10 år, de satt i den, vid den, eller så lekte de vid sidan om den.

När vi var där kom en man och hojtade på en av barnen som fick något i handen, och sen ilade den lilla pojken snabbt iväg som en iller. Jag fick förklaringen att barnen samlas där och väntar på att få en arbetsuppgift, ett uppdrag, ett jobb, en peng. De var inte bara glada lekande barn utan de jobbar för att kunna bidra till familjens försörjning...FAST att de är SMÅ barn. Dvs, man lever i faktisk reell, fattigdom, inte i relativ eller skapad fattigdom...



På hotellet (inhemskt sådant) var jag bekymrad över arbetsförhållandena som de anställda MÄNNEN hade (vi såg nästan inga kvinnor alls). De verkade jobba alltid alltid alltid, men det kryllade av dem precis överallt... några av dem vågade jag mig på att prata med medan de väntade på att någon ville serveras kaffe, liksom när vi tog en båttur (med hotellets egen båtservice, inte det svenska som apollo jobbade med).

Och jo. Det var som jag förfasade mig över.


De jobbade nästan en månad i sträck, 6-7 dagar i veckan, från tidig morgon till sen kväll för en lön som motsvarade ca 300:- svenska kronor i månaden. Därefter fick de ledigt 7-10 dagar och kunde åka hem till byn (de flesta kom från ställen utmed nilen) där frun och barnen fanns, eller den blivande frun, eller föräldrar och syskon...

Och jag blev förstås horribelt upprörd. Det gjorde såå ont i mitt hjärta och hur kunde jag som västerländsk turist gynna något sådant?? Fyyy vilka arbetsförhållande. Gräsligt, Fruktansvärt. Hemskt, eller hur?


En av kyparna log lite försiktigt och förklarade för mig:
-Du förstår inte. Vi har jobb. Vi svälter inte. Vi får mat varje dag, och det kan vi tacka hotellet för. Det betyder att våra familjer kan äta. Ingen i våra familjer behöver lida så länge vi har jobb.
Med mitt svenska tankesätt (trots att jag är finne) var det här ett märkligt sätt att resonera. Men på samma gång var det logiskt. Han fortsatte:
-Vi är nästan fem hundra personer som får lite lön på det här hotellet idag. Om de höjer våra löner så betyder det att vissa av oss förlorar sitt jobb. Det skulle innebära att vissa familjer får svälta. Det är så många som svälter ändå, så vi är rädda om varje jobb som finns och skapar fler när vi kan. Även om det betyder att vi får sänka vår lön lite till.


Jag fick medge att det här var jag för västerländskt dum för att förstå av mig själv. Jag behövde verkligen en man som säkert inte gått mer än några år i skola, -om ens alls-, men som hade upplevt eller upplevde verklig fattigdom, om som förstått något väsentligt utifrån det. Läran om att överleva. Läran om att inte sätta sig själv och sin egen situation först? 


Vet inte om det här är något man först kan förstå i hjärtat, när man i verkliga livet faktiskt sett barn och gamla dö av svält eller förorenat vatten eller skämd mat?

Men hans förklaring gav mig ett nytt perspektiv, om inte annat på att orättvisa ibland är något helt annat än det som jag som bortskämd västerlänning kan förstå. Att rättvisa inte alls alltid betyder att just jag måste få mest. Eller lika mycket som de andra som har mest. Eller så mycket jag tycker att jag är värd. Men, att rättvisa faktiskt innebär att även jag kan bidra till att någon annan kan få vad de behöver mest just nu.  


Nästan varje dag på facebook så ser man idag, -mellan lönekravsfrustrationerna-, att det även sitter folk som faktiskt är utförsäkrade av våra gällande regler i samhället idag. Sjuka som nekas vård eller sjukersättning. De insatser de behöver eller som får stå långa tider i kö. Personer som lever på försörjningsbidragsnorm som VERKLIGEN varken har råd att konsumera, resa eller att fylla sitt kylskåp månaden ut. Frustration över att skolorna försämrar sin kvalitet så att barn med speciella behov inte kan få de insatser de behöver, eller den personaltätheten de behöver.


Säg mig alla ni som upplever frustration över att ni inte får i lön; vad ni själva anser ni vore värda för att ni skall uppleva att ni blir bekräftade för att ni gör ett värdigt jobb (jodå, det här argumentet har jag sett från en akademiker), SER ni inte i-landsfaktorn i det här?? Ni tillhör de previlligierade i samhället idag... ni HAR jobb och bostad och ett schyssta lönelägen. Ni FÅR teckna telefonabbonnemanger och kan ansöka om huslån. etc, etc, etc. Ändå klagar ni.


När ni snor den massmediala eller fackliga eller "solidaritets"-uppmärksamheten idag så tar ni fokus från dem som VERKLIGEN behöver en röst. De som inte kan tala för sig själva för att ingen lyssnar, eller för att ingen för deras talan, den som NI hade behövt föra, som FACKET hade behövt föra men som ni nu kräver skall föra ER skitnödiga tiotusenmerilön-talan.  

Under tiden blir folk bostadslösa, barnfamiljer vräks, folk lever under social fattigdomsnivå. Vart tog all solidaritet vägen, eller att värna om de små? Finns det överhuvudtaget inga socialistiska folkhemstankar kvar i Sverige idag?


För helvete, vi behöver tänka mer muslimskt i samhället idag. Ur ett solidaritetsekonomiskt perspektiv.
Skolor och landsting behöver anställa FLER så de klarar arbetskraven i första hand. Inte höja lönerna, som det ser ut idag. KEJSAREN HAR INGA KLÄDER, HAN ÄR FANIMIG NAKEN!


Det var nu jag gick och satte mig och räknade knappar igen, mitt i en utandning. Fan vad fina de lila de är när man ser dem från ovan... de är faktiskt snygga bredvid de röda undersydda om jag tänker lite efter...vad kan de va i diameter? var la jag nu mitt skjutmått...

Ps. Jag har inget emot höjda löner. När samhället HAR RÅD! Men... höj då underifrån, så att de lägst betalda får en liten guldkant på tillvaron, tack. Och arbetarens lön skall inte ha en skamnivå för så mycket finare är det inte att ha akademikerstatus... Längre. Det här är inte 1800-talet utan vi har trots allt höjt utbildningsnivån i största allmänhet i samhället de senaste tjugo åren. Är det några som är betalda under sin värdighet så är det väl ändå uskor mfl. ds.

Av Gitte - 3 november 2012 12:20

 

Okej.

Det har KANSKE hänt att en viss mormor -nämner inga namn så jag slipper känna mig utpekad- har beklagat sig en liten gång för mycket över att det finns ett visst litet barnbarn -nämner fortfarande inga namn så jag inte traumatiserar det stackars barnet för livet- som har ett visst litet för stort intresse för sin mormors knappar... så en dag fick mormodern en förfrågan i pm på facebook efter Minnas adress. Så. Hm. Det kom ett skramlande paket. Och som ni ser Minna ser lite frågande ut...

-Va? Vad är det här? Såg hon ut att tänka. -Skall jag ha det? Det låter?

 

-Va? Knappar? I lådan? Hon var kanske lite skeptisk först...

 

-MEN DET ÄR JU KNAPPAR!!

 

-KNAPPAR!! KNAPPAR!! KNAPPAR!!

Det här var nog det absolut ultimata drömpaketet som man bara kunde få...

         

Alla bilderna är klickbara. Missa inte hennes min.... gissa om det var lycka att få EGNA knappar i ett paket på posten och att INGEN sa att man inte fick röra utan man fick grejja hur mycket som helst...


Lite avgrejjen med knappar är att ha en egen låda. Som tur var så hade den sylådehamstrande mormorden en lämplig över.

 

Vilken dag... inte bara egna knappar utan en egen låda också....

   

 

ALLA knapparna fick plats.


NUUUU är ju bara frågan om mormors syask med knappar får vara i fred. Nja, kanske inte helt. Men en mycket lycklig tjej ligger just nu och pratar sig till sömns för sin middagslur. Jag gissar att hon pratar om knappar. Små och runda och silver och stora och svarta och glas och jag tror att hon redan har koll på vad som finns...

Av Gitte - 30 september 2012 18:40

 

Jag borde plocka grunkor.

Tvätta, diska, putsa, stryka.

Måste ju lägga ut massor av grunkor som ligger i vägen och som inte få en bra plats, på fb-gruppen retro-marknaden.

Hade ju planerat att göra såå mycket ikväll.

Men så har jag jobbat kväll igår och dag idag. Och jag är så tlööööött...........

*gäsp*



Ps... det är ju kanske en av de där sakerna som har hänt sedan sist som jag INTE har berättat i bloggen? Började jobba på ett nästan-dygnetruntbemannat kontor i februari och trivs som fisken i vattnet. Det är KUL att ha lite jobbakompisar som omväxling! O inte annat blir firmafesterna lite roligare... de är ju inte så livade på enmansföretag.

Av Gitte - 24 september 2012 13:22

 

Nu är det länge sedan jag har gjort ett ryck i min traderabutik... faktum är att jag efter senaste höjningen de gjort för företagare överväger om man skulle hitta andra säljvägar. Det håller liksom inte att de bara höjer priser, men inte kvalitet på sin sida. De uppdaterar massor av detaljer på sidan men det blir bara färre och färre köpare vad det verkar... hade det nu bara varit jag som hade tyckt detta så hade jag förstås övervägt att det var mitt utbud det var fel på enkom... men riktigt så enkel verkar inte ekvationen vara ändå. Men som sagt, jag måste ut med massor.

Skall bara göra klart mitt arbetrum.

Dessa bilderna är ett litet tag gamla så en del har hänt sedan dess... men jag är inte på långa vägar färdig ännu.

Har för lite självdisciplin.

 

Lovar snart visa den färdiga ordningen när hyllan är fylld.

Har ju massor av nya varianter att visa med.

Det kommer.

Jag skall bara....

okej. Jag ÄR en Alfons Åberg.

Jag "skall bara" och "skall bara" och "skall bara".


Men den här skönheten har kommit hem i varje fall. Som vanligt är jag ingen hejjare på att framhäva färger när jag tar foton så ni får föreställa er intensiteten i den.

 


Och NU skall jag försöka att rädda traderaeländet som jag tack och lov nyss upptäckte.

Igårkväll fick jag inte ut min powerlist när jag försökte ladda upp den. Har lagt in lite fräcka resväskor i bra skick.

     

Men HJÄLP!!


ALLA gångerna jag försökte och misslyckades med att ladda upp låg uppe nu. Jag hade FLERA sidor med samma varor.... huvaligen. Sicken jäkla tur att jag skulle in på tradden o kopiera min butiksadress annars hade jag inte sett det förräns ikväll.... *panik*.

Av Gitte - 29 augusti 2012 19:31

Altså, jag BRUKAR inte gå två gånger i byggavdelningen på olika ställen. Men den här gången gjorde jag det. Kanske mest av en sån där lite irriterande känsla att "fasen, jag har missat något..."

Så jag gick förbi en hög. Igen. Och Hm. Vad står det där tro?

 

stamosaik.... kostamo

Hm, vilken märklig låda. Vad heter det egentligen?

kostamosaik...

mosaik, tja, det kopplade jag.

Men KOSTAmosaik? Har Kosta gjort mosaik?

Jag lyfte på ett av locken till papp-lådorna.

De var rätt många. Som en pall ungefär.

Och...

 

Eller hur?

TVÅ turkosa nyanser och en grå  (bilden är lite lite lite för mörk). Ett ganska stort parti från en nedlagd byggfirma.

Underbart underbart vackert. 

Hm, det fick bli ett snabbt beslut. Tänkte inte gå en meter innan det var mitt.

Sagt och gjort, jag fick åka hem till sambon att vi skulle hämta ett parti glasmosaik.

Vad han sa? Tja, han har blivit rätt härdad. Han har nog landat för länge sedan i att jag nog inte är rätt funtad i alla ändar.

Bara som att, hur förvarar man en pall mosaik, och hur länge och varför? Vad skall jag ha det till? Han har nästan slutat att ställa frågor. För han har lärt sig att:

Det ger sig. Någon gång.
Så har bär så snällt när det gäller.


Till att börja med har jag börjat med att Googla på det.

Jojjemen, Kosta HADE en mosaikproduktion från 1954 till 1968. Sen kunde man inte stå emot konkurrensen från utlandet, då det importerades billig mosaik som var billigare än att det var möjligt att producera det i sverige på våra glasbruk.


Sen fick jag lite mera kött på benen av Kosta och Kalmar Museum.

*1950 anställs Vicke Lindstrand på Kosta som konstnärlig ledare.

*Bland hans viktiga årtal nämns just 1954, för att Glasmosaik-perioden inleds.

Kostamosaiken återfinns i glaslängorna eller Glashusen som ritades av Bruno Mathsson. I lägenheterna i Kosta förekommer det turkost glasmosaik både utvändigt och invändigt, dels till bröstningarna under fönster på lägenhet 4 (räknat från norr), och dels till golven i lägenhet 2 och 4. 


När man renoverade längorna 2006, så tvingades man byta ut mosaiken på alla golv. Detta på grund av att de ingjutna värmerören skulle bytas ut och så hade man vid en tidigare renovering limmat mattor ovanpå mosaiken. Mattorna satt fast med stenhårt epoxylim och de tog för mycket stryk när man lossade mattorna. Eftersom man inte kunde hitta originalmosaik så fick man importera mosaik till golven.


Utvändigt finns fortfarande de ursprungliga mosaikytorna kvar på fasaderna mot gatan. Någon gång eller på något sätt så måste jag ju ta mig dit för att se om det är glasmosaik av samma kulör som jag har råkat springa på. Det vore faktiskt ärligt talat lite extra kul om det vore så!


NUUU återstår bara att planera vad jag skall göra med det och i vilken mängd och om något av det skall säljas vidare eller ej. SÅ långt har jag inte kommi än.


Av Gitte - 25 augusti 2012 18:22

 

Då kom det äntligen en Gil-docka i min brevlåda.

SOM jag har LÄNGTAT efter att få se henne i verkliga livet.

Jag har följt henne på facebook, CP-dockan GIL.

Har läst om henne och följt artiklarna som skrivits och sett beskrivningen på henne, skrivna av skaparna själva förstås.

 

Och ja, ja ja, jag ser vad det står.
Jag ser cynismen.

Jag ser frustrationen.

Jag kan nog till och med FÖRSTÅ och RELATERA till varför man skapar den här leksaken för detta ändamål.

Men!


Jag har inte kunnat släppa att det här är en docka som fyller ett behov som finns hos ALLA, inte bara för att få människor att inse hur de själva vårdar eller betraktar individer på ett särskilt sätt, som lite snett från ovan, att man ömkar eller talar över huvudet på människor som är fullt kapabla att tala för sig själv utan faktiskt även som pedagogiskt verktyg eller helt enkelt som alla andra dockor, som rolleksobjekt. För ALLA barn!


Jag har inte något barn med Cerebral Pares. Men jag har fött ett barn med Läpp käk och gomspalt. Jag sätter inga likhetstecken på dessa funktionshinder i sig, mer än att det finns ett synligt märkbart funktionshinder som utmärker sig i vissa situationer mer än andra mer än att det bara syns. Och jag tror att vi som får barn med ex cp eller med lkg, eller andra funktionshinder som syns, faktiskt lär oss rätt mycket om bemötande när vi kommer med våra små barn. Och vi får snart lära oss att avdramatisera, överse, förstå, inse, acceptera och att tolerera att alla människor inte är födda med knivskarpt intellekt. Och så får vi trösta oss med att dumhet förmodligen också är ett funktionshinder man inte själv kan rå för. (Fast ibland hade det varit JÄVLIGT skönt att få sparka dem på smalbenet istället... det är en underdrift).  


För faktum är att en del människor bär sig jävligt konstigt åt när ett barn är fött med en uttalat synlig defekt. Eller som inte funkar som andra. Eller som behöver vissa hjälpmedel för att klara en funktion.


Hur som haver. När han var liten, om ni bara visste hur mycket jag hade önskat att det hade gått att hitta en docka med lkg.

Ett identifikationsobjekt. För honom. Någon som var som han. Jag TROR faktiskt att han hade haft god nytta av det många gånger och att det hade varit sunt för honom dessutom. Och för hans syskon. Och kanske för andra barn som inte hade mött barn med lkg, men som visste någon som hade en docka eller som hade en på dagis. Då hade det  kanske inte hade varit lika konstigt när de mötte honom första gången.

För även barn kunde reagera väldigt starkt och olika.

Tror fan det.


För dockor över lag, är ensriktade, är söta, följer en utseendenorm eller ett ideal för hur "barn" skall se ut, eller hur vi helst vill att de ser ut, och vi förser våra ungar med söta och gulliga och vackra dockor, utan att reflektera över varför vi gör som vi gör. 


DÄRFÖR kan jag inte låta bli att ÄLSKA tanken på en docka med CP.
INTE bara för att väcka debatter, ( I löööv bilderna av henne på pride!) hon funkar skitbra till det! MEN, jag hoppas att MINST varenda jävla dagisavdelning i HELA jävla sverige skaffar sig en egen GIL så att varje unge får möta henne för kanske finns det på många dagisavdelningar ett barn som inte riktigt funkar och ser ut som alla andra, och då behöver det varken vara så jäddrans märkligt eller underligt eller märkvärdigt för vi är ju vana vid dockor som GIL!


Så fan, MASSOR AV GILS ÅT FOLKET! Låt oss indoktrinera våra barn till att se och omge sig med ALLA redan från det att de är små, så att vi får avdramatisera både funktionshinder och utseendeavvikelser redan från början!  


Min Gil fastnade hos mitt barnbarn förstås. Jag VILL att hon skall se saker för vad de är och inte för vad de ser ut att vara. Det är nog den bästa gåvan man kan ge ett barn som man verkligen älskar. (Dvs, ambitionen, sen vet man ju aldrig var man landar i sista ändan man kan bara göra sitt bästa). TYCKER JAG, tralala.


Minna är 1,5, och ja, hon såg nog att Gil inte var som de dockor hon hade tidigare redan när hon låg i paketet.

 

Hon var djupt allvarsam och koncentrerad...


Och det var liiite odd att hon räckte ut tungan... (det får man ju inte, det vet hon...)

 


Men, efter en noggrann undersökning bekantade de sig länge och väl...

 


... och se på fasen:

 


Har inte GIL kommit hem till sin nya mamma?

 

Och gissa i vems säng hon sover ikväll?


Vill du ha en egen eller till barnomsorgsgruppen? Du hittar henne HÄR.

Det är nämligen ingen leksaksgrossist som har nappat. Korkat va??


Ps, jag har dragit och slitit och inte hittat några lösa farliga delar någonstans! Såhär säger Gil själv: "

Förresten är jag CE-märkt och har därmed genomgått de krav som finns på dockors konstruktion". Så hon kan TRYGGT användas som leksak av barn!

Presentation

Translate

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2022
>>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Långåsbloggkartan.se!

Skapa flashcards