Senaste inläggen

Av Gitte - 29 augusti 2012 19:31

Altså, jag BRUKAR inte gå två gånger i byggavdelningen på olika ställen. Men den här gången gjorde jag det. Kanske mest av en sån där lite irriterande känsla att "fasen, jag har missat något..."

Så jag gick förbi en hög. Igen. Och Hm. Vad står det där tro?

 

stamosaik.... kostamo

Hm, vilken märklig låda. Vad heter det egentligen?

kostamosaik...

mosaik, tja, det kopplade jag.

Men KOSTAmosaik? Har Kosta gjort mosaik?

Jag lyfte på ett av locken till papp-lådorna.

De var rätt många. Som en pall ungefär.

Och...

 

Eller hur?

TVÅ turkosa nyanser och en grå  (bilden är lite lite lite för mörk). Ett ganska stort parti från en nedlagd byggfirma.

Underbart underbart vackert. 

Hm, det fick bli ett snabbt beslut. Tänkte inte gå en meter innan det var mitt.

Sagt och gjort, jag fick åka hem till sambon att vi skulle hämta ett parti glasmosaik.

Vad han sa? Tja, han har blivit rätt härdad. Han har nog landat för länge sedan i att jag nog inte är rätt funtad i alla ändar.

Bara som att, hur förvarar man en pall mosaik, och hur länge och varför? Vad skall jag ha det till? Han har nästan slutat att ställa frågor. För han har lärt sig att:

Det ger sig. Någon gång.
Så har bär så snällt när det gäller.


Till att börja med har jag börjat med att Googla på det.

Jojjemen, Kosta HADE en mosaikproduktion från 1954 till 1968. Sen kunde man inte stå emot konkurrensen från utlandet, då det importerades billig mosaik som var billigare än att det var möjligt att producera det i sverige på våra glasbruk.


Sen fick jag lite mera kött på benen av Kosta och Kalmar Museum.

*1950 anställs Vicke Lindstrand på Kosta som konstnärlig ledare.

*Bland hans viktiga årtal nämns just 1954, för att Glasmosaik-perioden inleds.

Kostamosaiken återfinns i glaslängorna eller Glashusen som ritades av Bruno Mathsson. I lägenheterna i Kosta förekommer det turkost glasmosaik både utvändigt och invändigt, dels till bröstningarna under fönster på lägenhet 4 (räknat från norr), och dels till golven i lägenhet 2 och 4. 


När man renoverade längorna 2006, så tvingades man byta ut mosaiken på alla golv. Detta på grund av att de ingjutna värmerören skulle bytas ut och så hade man vid en tidigare renovering limmat mattor ovanpå mosaiken. Mattorna satt fast med stenhårt epoxylim och de tog för mycket stryk när man lossade mattorna. Eftersom man inte kunde hitta originalmosaik så fick man importera mosaik till golven.


Utvändigt finns fortfarande de ursprungliga mosaikytorna kvar på fasaderna mot gatan. Någon gång eller på något sätt så måste jag ju ta mig dit för att se om det är glasmosaik av samma kulör som jag har råkat springa på. Det vore faktiskt ärligt talat lite extra kul om det vore så!


NUUU återstår bara att planera vad jag skall göra med det och i vilken mängd och om något av det skall säljas vidare eller ej. SÅ långt har jag inte kommi än.


ANNONS
Av Gitte - 25 augusti 2012 18:22

 

Då kom det äntligen en Gil-docka i min brevlåda.

SOM jag har LÄNGTAT efter att få se henne i verkliga livet.

Jag har följt henne på facebook, CP-dockan GIL.

Har läst om henne och följt artiklarna som skrivits och sett beskrivningen på henne, skrivna av skaparna själva förstås.

 

Och ja, ja ja, jag ser vad det står.
Jag ser cynismen.

Jag ser frustrationen.

Jag kan nog till och med FÖRSTÅ och RELATERA till varför man skapar den här leksaken för detta ändamål.

Men!


Jag har inte kunnat släppa att det här är en docka som fyller ett behov som finns hos ALLA, inte bara för att få människor att inse hur de själva vårdar eller betraktar individer på ett särskilt sätt, som lite snett från ovan, att man ömkar eller talar över huvudet på människor som är fullt kapabla att tala för sig själv utan faktiskt även som pedagogiskt verktyg eller helt enkelt som alla andra dockor, som rolleksobjekt. För ALLA barn!


Jag har inte något barn med Cerebral Pares. Men jag har fött ett barn med Läpp käk och gomspalt. Jag sätter inga likhetstecken på dessa funktionshinder i sig, mer än att det finns ett synligt märkbart funktionshinder som utmärker sig i vissa situationer mer än andra mer än att det bara syns. Och jag tror att vi som får barn med ex cp eller med lkg, eller andra funktionshinder som syns, faktiskt lär oss rätt mycket om bemötande när vi kommer med våra små barn. Och vi får snart lära oss att avdramatisera, överse, förstå, inse, acceptera och att tolerera att alla människor inte är födda med knivskarpt intellekt. Och så får vi trösta oss med att dumhet förmodligen också är ett funktionshinder man inte själv kan rå för. (Fast ibland hade det varit JÄVLIGT skönt att få sparka dem på smalbenet istället... det är en underdrift).  


För faktum är att en del människor bär sig jävligt konstigt åt när ett barn är fött med en uttalat synlig defekt. Eller som inte funkar som andra. Eller som behöver vissa hjälpmedel för att klara en funktion.


Hur som haver. När han var liten, om ni bara visste hur mycket jag hade önskat att det hade gått att hitta en docka med lkg.

Ett identifikationsobjekt. För honom. Någon som var som han. Jag TROR faktiskt att han hade haft god nytta av det många gånger och att det hade varit sunt för honom dessutom. Och för hans syskon. Och kanske för andra barn som inte hade mött barn med lkg, men som visste någon som hade en docka eller som hade en på dagis. Då hade det  kanske inte hade varit lika konstigt när de mötte honom första gången.

För även barn kunde reagera väldigt starkt och olika.

Tror fan det.


För dockor över lag, är ensriktade, är söta, följer en utseendenorm eller ett ideal för hur "barn" skall se ut, eller hur vi helst vill att de ser ut, och vi förser våra ungar med söta och gulliga och vackra dockor, utan att reflektera över varför vi gör som vi gör. 


DÄRFÖR kan jag inte låta bli att ÄLSKA tanken på en docka med CP.
INTE bara för att väcka debatter, ( I löööv bilderna av henne på pride!) hon funkar skitbra till det! MEN, jag hoppas att MINST varenda jävla dagisavdelning i HELA jävla sverige skaffar sig en egen GIL så att varje unge får möta henne för kanske finns det på många dagisavdelningar ett barn som inte riktigt funkar och ser ut som alla andra, och då behöver det varken vara så jäddrans märkligt eller underligt eller märkvärdigt för vi är ju vana vid dockor som GIL!


Så fan, MASSOR AV GILS ÅT FOLKET! Låt oss indoktrinera våra barn till att se och omge sig med ALLA redan från det att de är små, så att vi får avdramatisera både funktionshinder och utseendeavvikelser redan från början!  


Min Gil fastnade hos mitt barnbarn förstås. Jag VILL att hon skall se saker för vad de är och inte för vad de ser ut att vara. Det är nog den bästa gåvan man kan ge ett barn som man verkligen älskar. (Dvs, ambitionen, sen vet man ju aldrig var man landar i sista ändan man kan bara göra sitt bästa). TYCKER JAG, tralala.


Minna är 1,5, och ja, hon såg nog att Gil inte var som de dockor hon hade tidigare redan när hon låg i paketet.

 

Hon var djupt allvarsam och koncentrerad...


Och det var liiite odd att hon räckte ut tungan... (det får man ju inte, det vet hon...)

 


Men, efter en noggrann undersökning bekantade de sig länge och väl...

 


... och se på fasen:

 


Har inte GIL kommit hem till sin nya mamma?

 

Och gissa i vems säng hon sover ikväll?


Vill du ha en egen eller till barnomsorgsgruppen? Du hittar henne HÄR.

Det är nämligen ingen leksaksgrossist som har nappat. Korkat va??


Ps, jag har dragit och slitit och inte hittat några lösa farliga delar någonstans! Såhär säger Gil själv: "

Förresten är jag CE-märkt och har därmed genomgått de krav som finns på dockors konstruktion". Så hon kan TRYGGT användas som leksak av barn!

ANNONS
Av Gitte - 31 juli 2012 01:13

 

Vi kom hem igår efter några dagar i london med ett par av barnen.

På alla sätt ett mycket roligt resmål, där vi absolut inte hann med allt vi hade tänkt oss men vi hann ändå med en hel del, som ex att gå igenom dussintals butiker, spenderade några timmar på Harrods och kikade på dinosaurieutställningen på nationalhistoriska museet.


Men något jag personligen såg väldigt mycket fram emot var ju att få undersöka vintageklimatet, gå i vintagebutiker, få se lite fräcka plagg som vi inte har hemma, kanske lite hur vintagetänket såg ut etc etc, etc. Men attans vad besviken jag faktiskt blev. Vågar jag skriva att vi har en riktigt bra vintage-handel hemma??? Jag kan ju lätt säga att om jag hade bott i London så hade jag förmodligen tyckt att vintagekläder var skitäckliga.... rent ut sagt. I varje fall om min upplevelse på ett faktiskt väldigt välkänt ställe är signifikant för butiker i stort...


Vi var på ett par ställen som verkligen fick mig att undra vad jag håller på med när jag rotar i gammal lump... Värst var ett av ställena men visst, de andra var inte riktigt mumma heller men detta kändes verkligen som om jag ville tvätta mig direkt efter att jag hade kommit ut därifrån...(Jag tänker inte nämna vilket ställe det är mer än att jag hade sett fram emot att få se det irl.)


1. när vi kom genom glasdörrarna slog en horribel jäkla stank rätt emot oss. Det var som att gå i igenom en vägg. Visst, det var säkert närmare 25 grader ute men det kändes inte alls lockande att gå in. Men nu hade jag ju ändå tagit mig dit.


2, 3 och 4. kommer ner i en lokal och det finns massvis av grunkor. Yippie, här skall det kikas, trots att jag har svårt för att bestämma mig för om jag skall andas genom munnen för att slippa känna lukten men med risk att svälja partiklar stora som elefanter... eller om jag skulle chansa på att doftsinnet skulle bedövas efter en stund... det var inget lätt val. Men så ser jag något riktigt spännande en bit bort. Massa kul färger i en stickad olle som jag hivar fram. En skiit snygg kofta. Men, något av det mest garnnoppiga jag har sett (hallå, man kan köpa en nopp-rakare om man inte vill kassera ett plagg som gjort sitt, det bättrar lite på det i varje fall...). Men... hade jag inte avskräckts av nopporna så ser jag en stor intorkad... är det såskladd eller en snorkladd? Vet inte vilket. Avstod från att undersöka läget närmare än så, och hängde tillbaka plagget med lätt -läs stort- avsmak...Hugger istället fatt i ett par åttiotals joggingbrallor i grått med turkos mudd. Byxorna är noppiga och mudden söndertvättad. 20 p. Yeah, som hittat. Eller hur?


Och... jag lär mig även att nittiotalet numera får betraktas som vintage åtminstone med dessas mått mätt.... (eller om det bara är effektivt om man vill se välfylld ut när allt från femtio-sextio- och sjuttiotalet är glest). En riktig nostalgitripp får jag uppleva när jag hittar ett par ljusa morots-jeans med svart moccafrans i sidorna från åttiotalet, såna önskade jag mig hett men jag tror inte att de fanns mer än på bild i sverige när de var som fräckast... såna hade man sett i okej-tidningarna som gavs ut då...


Nåja, förrästen nej, det var inte mysigt eller läcker inredning, bara massa intryckta kläder överallt. I en mycket shabbig blandning...


5. Skor fanns i långa rader, drar fram ett par märkesdojjor för en jäddrans massa pengar.... Med svart nergådd innersula fom är definitivt väl använda, avskavda i skinnet fram och slitna sulor. Hur ofta skulle jag ta ett par använda skor i handen som har nyttjats i denna grad någonstans över huvud taget? Jag är inte pryd när det kommer till secondhand i vanliga fall. Men här BLIR jag det definitivt.


Så vad skall jag säga... en stor illusion fattigare. Och nej, ingen vintagebutik jag var inne i under dessa dagar kunde bättra på min upplevelse av vintageengland... so sorry. Några himla schyssta -men dammiga- skyltfönster i nottinghill, förstås, var riktigt fina. Men: Det finns inget glitter i min uppfattning längre när det kommer till att jag vill åka till en storstad för att se massa fräck vintage... (även om jag inser att upplevelsen anske blir en annan när det inte är högsommar ute...). Tacka vet jag Röda korset i stan! Där är kläderna i varje fall RENA!


 


Men visst var väl portobello road en upplevelse i sig, åker mer än gärna dit igen!  


Av Gitte - 27 april 2012 09:48

 


I nya numret av Retro finns ett helt fantastiskt reportage från Dollybird Retro´s hem. Helt fantastiska bilder. Men ett uppslag fångar mitt intresse lite extra förstås och ger hjärtklappning.

 


Men jaaa!

Den där är ju från mig!! Den kan jag inte ta miste på.

Speciellt inte heller när jag ser texten: "tapeten är ett traderafynd".

Tja, det är den ju. Det är andra gången mina tapeter framstår som ett "traderafynd" i ett supervackert tidningsupplsag... (senast var ju här).

Nåja, vad är väl ett bal på slottet. Jag får inte dansa med prinsen i alla fall.

Men! Det jag kan rekommendera andra som säljer grunkor från gamla lager är att ALDIG börja sälja på tradera egentligen för man blir en del av tradera snarare än att få fram sitt eget budskap eller varunamn. Men nåja, nu fortsätter jag njuta.

 

Det här är en tapet jag aldrig har lyckats ta en rättvis bild på.

Den har alltid sett beige ut.

Men nu såhär ser man ju verkligen hur fin den är.

Men, tyvärr tyvärr. Den är slut numera.

Jag hoppas innerligt att Dollybird är jättenöjd med sitt köp! Personligen blir jag nämligen jättelycklig av att se bilderna och får se hur den pryder sin vägg!

    


Av Gitte - 4 april 2012 11:20

 

På bild: en Odder troligtvis senare 80tal, ev tidigare 90-tal. (Odder slutade med sina stål-kasse-vagnarna -96).


Vi hade pratat om liggvagnar en del hemma och jag hade berättat om danska vagnar för dottern, och att det i danmark inte var ovanligt med både 1 och 2åringar i liggvagn. Min andemening var att hon INTE skulle göra som man ofta gör här i sverige, går över till sittvagn innan barnet är ett halvår eller så.

Sen åkte vi till danmark och Nadja -dottern- fick SE de stora rymliga vagnarna som var vanliga i danmark. Ett minne är lite extra häftigt, TRE barn närmare året satt och lekte i samma vagn medan mamma promenerade. En tvillingvagn, men så bred att tre barn hade rymligt med plats att sitta och leka på och ÄNDÅ hade massa space.

Då bestämde sig dottern, vars tös redan var några månader och redan hade en vanlig svensk (skit-)barnvagn:

-Jag skall ha en ODDER, kosta vad det kosta vill.


När vi kom hem började vi leta Odder. Det tog ett tag, men rätt vad det var så hittade i en i Stockholm som hade rätt typ, storlek och modell. Så "vi" -skall jag inte säga men jo, vi- slog till.


Tyvärr hade den ett jäklarns tråkigt dolt fel när den kom, man hade "renoverat den" och ersatt ALLA nitar i chassit med skruvar med vingmutter.

FÅR man INTE göra.... Tänk gärna på det....gängerna i skruvarna är INTE ömma mot nithål....


Men nåja, med det var hon nöjd ett tag. Sen blev det aktuellt med sittvagn upptill, nu när tösenär 1. Åtminstone för att ha när man skall iväg med bilen för hon är numera för stor för den svenska (mini-skit-)vagnen och Oddern är INTE den första vagnen man tänker sig för att ta med sig i en bil. Så dottern satte in en annons efter en sittvagn.


Förstår ni hur det går? Man kan inte säga nej till en enda för precis som katter är den ena vackrare än den andra....


Brio liggvagn, slutet på 60-tal:

 

... den skall snart få genomgå en skönhetsbehandling, lite olja här och där och lite uppblänkshjälp. Precis som den här:


Aw Nilsson, omkring skifte 60-70tal:

 


Vi har testat med ett par svintodrag och lite polering med Fulgentin.

Såhär säger Fulgentins tillverkare om miljöpåverkan av polermedlet:

Hej Gitte!
Fulgentin är en oljeemulsion dvs rn blandning av olja och vatten.
Oljan är av samma typ som används till hudprodukter för små barn.
Fulgentinet är fritt från skadliga tillsatser som slipmedel,silikon,
syror och alkohol.Trasor o dyl man använt att torka med kan ej
självantända.
Jag tror att det idag finns väldigt få rengöringsmedel som
miljömässigt kan konkurrera med Fulgentin.
Lycka till med vagnen! Det vore kul att se färdigt resultat.
 
Glad Påsk!
 
// Bengt Palm
  Mapa Produkter"
 
Det tackar vi för, så då kan vi polera utan dåligt samvete!
  
 
Sittdynan måste ju visas, visst är den fin?
  
 
Men... sen kom visst ett svar på kanske drömvagnen: En Emmaljunga från ca 1972.
 
  
 
Sittdynan är väl den hon skall byta ut,och så skall den förstås få lite polering den med så fort det värmer på lite ute.
 
Nåja, vi hade inte hämtat denna när hon fick ett svar till på en duo från omkring -77....altså, ... man kan nästan inte låta bli att åka och titta eller hur?
Och den fick följa med hem den med:
  
 
Liggdelen har varit med om lite musåverkan i nederkant, det går nog att se om man tittar noga. Inte värre än att man kan lappa lite tror vi... men kolla den superfina madradden:
  
 
Och så sittdelen:
  
 
kolla-kolla-kolla vilken FIN sittdyna!!
 
Och här en bild med suffletten på:
 
  
 
Och inte bara det. Fotsack fanns med till ALLA vagnar. DET kan man inte nog uppskatta, för det är inte alltid de finns det....
 
Jag har en känsla av att den sista vagnen INTE har hittat hit! ... och inte mig så mycket emot. :) utan ganska mycket tvärtom.
 
Av Gitte - 8 mars 2012 23:15

 

Här satt jag och skrev på ett inlägg en hel jäkla halvtimma minst, om att jag inte äger min egen tid, att jag inte kan disponera den tiden jag äger, att jag blir dränerad av små saker i tillvaron och att jag inte räcker till för mitt eget välmående i förhållande till allt det jag vill.

Jag kom till ett konstaterande att det är bäst att kontrollera att man har rumpan bak, typ. Och kände mig nöjd.

Tryckte på skickaknapphelvetet.

Och då har jag ingen internetuppkoppling.

Tack som fan dårå. Telia, undrar vad fasen ni har sysslat med det sista för internetuppkopplingen är sjukt svajjig. Kommer och går och försvinner och kommer och går och försvinner.

Men tack-som-fan-inte rikas också till Bloggplatsen som inte har någon typ av sparfunktion så att sidan uppdateras med innehåll när sådant sker.

=(


Mitt ljus i mörkert är min knappgourmet. Hon har snart smakat sig igenom ett stort sortiment.

På bilden överst är det en modern plastvariant som smakas av.
nederst en tygklädd variant.

Men jag vet inte än vilken av dem som är godast.

 

Av Gitte - 5 mars 2012 18:55

 

Nyinkommet, gamla tapeter, ca 20 varianter i olika antal. Se mer här. Det var så sött, de var namnade med kvinnonamn, olika namn för vardera sort. Behöll det systemet, det går ju inte byta namn på individer hur som helst, eller hur? Så ta en liten kik på Lena och Wilma och Åsa och de andra!


                                     


Av Gitte - 24 februari 2012 15:37

 
En väninna till mig köpte ett gammalt textiltryckeri för ett gäng år sedan. Det är egentligen en fantastisk historia hur hon kom över det och snart kom att göra iordning ett helt köpcentrum, men den historien är hennes egen, så den får hon berätta själv en gång. Jag hoppas att hon gör det i varje fall, för det är riktigt kul material till en biografi.
Men, det fanns en hel del bilder på det där tryckeriet. Visst var det lite synd att slänga det, när man river ur lokalen, tänkte hon... NÅGON måste ju vara intresserad av det här.
Sagt och gjort. Hon tar hand om grejjerna istället för att skicka det på tippen och hör sen av sig till ett textilmuseum i trakten som kommer och tittar.
Men de vill inte ha det?
De tackar altså nej?
Till det här:
 
Visst låter det sanlöst märkligt att man som museearkivarie inte vill sätta tänderna i det där?
Såg ni bilden längst upp?
Ni skall få en signatur.
 
Visst är det bara så man skriker högt av pur glädje?? Det gjorde i varje fall jag när jag fiskade upp den  här som den första.
Sen har vi gjort ett litet fiskeriarbete, mest för att jag skulle ta lite foton och ville orientera mig en snabb sväng. Eller om jag Skall kalla det, knarka adrenalin.

Dels finns det ett par kartonger igenklistrade kuvärt.
       
De verkar innehålla provtryck och färgrecept.

Och sen är det "paket" med plattor och plakat:
         
Rätt många verkar ha signatur, ex Jerry Rourke, Thea Thanner och Lilo och säkert många många fler, det där är bara ex från ett par buntade paket. Ett var märkt Åhlén & Holm 1960.

Någon låda har prov såhär:
 


Sen har vi rullat ut ett par rullar och ni ser exempel här:
           

Några är rättighetsmärkta, ex Almedahls, Dalsjöfors mfl.

Så.
Nu skall jag klia mig lite i skallen för att komma fram till hur man går vidare. Min väninnans ambition med att ta tillvara var att det inte skulle gå till spillo, utan skulle dokumenteras på något sätt. Men, än så länge så skall jag bara börjar bläddra och se om jag kan hitta någon struktur eller något bra sätt att rulla om alla rullar så man kan få en överblick över vad som är vad.
Men erkänn att det här låter som ett projekt man bara kommer i närheten av en enda gång i sitt liv?

Presentation

Translate

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2019
>>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Följ bloggen

Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Blogkeen
Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Bloglovin'

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Långåsbloggkartan.se!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se