Senaste inläggen

Av Gitte - 17 maj 2018 14:42

 

Vi lever i en fantastisk handarbetstid. Jag har aldrig skådat dess like under min vuxna livstid. Annat var det förr när vi halvsekelåringar var barn, då satt minsann varenda mormor och farmor och stickade och spann och vävde och sydde. Men våra morsor, och senare även vi själva, lät många gånger handarbetet bero. Nu har intresset åter poppat upp som ogräs, mycket tack vare sociala medier skulle jag tro, tack och lov för det!
Fler och fler verkar handarbeta, och med det har intresset för gamla tekniker återuppstått. Inte sällan blandas och förnyas det, och ibland leder det till och med till handarbetsaktivism. Det är urläcket och fantastiskt på alla sätt! 


Det här är avgörande för att gamla tekniker inte helt ska dö ut och glömmas bort; men det var nog på håret för de sista utövarna av en del tekniker, börjar nog närma sig ålderns höst och är snart borta. Det lär gå fortare än vi tror. Så om våra barn och barnbarn inte skall mista dessa kulturskatter gäller det att vi fångar dem i flykten. Både genom levande personer som utövar och den bokskatt som faktiskt finns. 

Så för er som är intresserad av stickning och garn, färg form och lust, här kommer ett boktips;

Binge - en halländsk sticktradition. 
Skriven av Britta Johansson och Kersti Nilsson. 
Utgiven av Ab Boktryck, 1980. 

Har du den redan i din bokhylla? Om inte, tycker jag att du skall fortsätta läsa här. Jag tror att du snart kommer inse att du måste hitta ett eget exemplar. 

 

Boken återger en sticktradition framförallt från Södra Halland som har lärts genom generationer sedan 1600-talet. Boken är väldigt rikt illustrerad och infomativ.


För att ge lite bild av innehåll följer här några bilder som visar exempel, men boken innehåller mycket mycket mer. Se det som en liten teaser: 


 


Ett flertal mönster finns både återgivet och beskrivet. En fantastisk bok för den som vill lära sig mer om traditionella stickmetoder och bingen i synnerhet.

 

För dig som är intresserad av sticke och framförallt lite mer avancerad mönsterstickning så är mitt tips, SKAFFA DEN! Den är verkligen ett måste när man vill hitta inspiration! 

Av Gitte - 15 maj 2018 21:42

 

Idag har jag egentligen kommit fram till att jag ska göra en liten serie blogginlägg, och jag HADE tänkt börja idag. Men så blev det så varmt och soligt att det bara inte gick att göra annat än att försöka vistas lite ute. Och inne när man behövde svalka. Och sen ut igen och in igen och ut igen och... Den här underbara heta intensiva fantastiska värmen som händer utanför knäcker inte bara inflödet till min inkorg utan även mig. 


Dvs, jag blev nog inte såå himla "knäckt" egentligen, jag blir bara ofokuserad och jag saknar absolut en pool och en öppen bar, och helst en kypare som kan blanda exotiska drömdrinkar med paraplyer i. Det är rena spanienvädret nu! Älskar´t verkligen! För mig hade det gärna fått vara såhär året om. Samtidigt märks det ju onekligen i inkorgen att det inte händer någonting, det känns nästan som om hela Sverige stannat upp och tagit semester. Det verkar i varje fall inte som om någon stickar, virkar eller syr och behöver knappar till något alster, så mycket kan jag väl säga. 

Ni får gärna tänka på mig lite lite lite så jag inte känner mig HELT bortglömd.    


Och när ni ändå håller på, så skicka gärna ett litet hej som kommentar nedan, så jag vet vilka ni är. Att sidan har visningar ser jag och unika besök ser jag, men en sak har jag aldrig riktigt lyckats med att få snurr på kommentarsfältet, vilket är synd för det kan bli himla roligt där. En fördel för dig som kommenterar är ju att även din länk till din blogg syns, så ju mer du interagerar, ju mer folk hittar in till din egen blogg också. Bra va? 

Tills vi hörs (jag hoppas jag har lyckats börja med min plan nästa gång) så ha en kanondag, måtte vi få kanske ETT PAR fina dagar till i alla fall. (Tyvärr hörde jag något om en kallfront som närmar sig men det vägrar vi väl att tro på än, va?...). 

Av Gitte - 14 maj 2018 20:36

 

Tapeten på bilden här är en av de gladaste retrotapeterna jag har sett tror jag. Motiv av Tage Möller, Sommaräng. Den är verkligen somrig. Den här säljer jag metervis, om någon är nyfiken. Ligger här, dyr, men det går alltid komma överens om pris vid köp av flera meter. Men det var inte det jag funderade på egentligen, utan just årstiden utanför fönstret just nu.

SOMMAR.

I början/mitten av MAJ!!! Det är knappt så man tror det är sant! (Stackars alla er långt upp i norr, jag har sett bilder på vattenmassorna där, eftersom ni har haft så mycket snö i år... ). 


Vi har värsta högsommarvärmen just nu och jag njuter som attans, ge oss gärna ÄNNU mer hetta, Vädergudinnan! Bara för någon månad sedan gick vi i värsta minusvädret och det kändes som om våren aldrig skulle börja. Det gjorde den knappt heller för rätt vad det var en dag var det sommar istället. Poff! 
Märkligt. 
Vi hoppas att det här vädret står sig HELA sommaren, gärna ända till Oktober, tack! 


Har du gjort badpremiären ännu? Jag har inte gjort det, har tänkt det varje dag. Men känner jag mig själv rätt blir jag först klar för det när vädret har vänt igen. Imorgon vill jag baske mig råda bot och bättring och hinna med en stund på playan innan det är för sent. Där måste det vara helt underbart och folktomt just nu. 


För er som inte vet bort jag kustnära, utanför Falkenberg (ni vet, Ullareds förort...), och vi har miltals strandremsor.  Från mig är det ca 3-4 kilometer kanske, fågelvägen? Det konstiga är att jag ändå ofta har väldigt långt dit mentalt; hundstranden undantaget (dit är jag lite bättre på att ta mig). Än så länge tycker jag att vattnet har varit för kallt för att ta i henne för en timtur, och det blir inte heller att jag pressar i solen eller kopplar av med henne på en strandbädd. 


Jag borde verkligen bli bättre på att ta vara på gudagåvorna jag har i närheten. Kanske borde man till och med turista i sin egen hemstad så man hittar alla smultronställen man aldrig tänker på? 

Av Gitte - 13 maj 2018 22:30

                       


Jag hade egentligen kunnat fylla sidan med hur många bilder som helst, men gissar att även minibilderna i bloggen blir belastande för dig som kommer hit med mobilen? (Lägg gärna en kommentar om effekt när jag gör såhär, så jag vet om det funkar eller ej). 

Men den här helgen har gått i knapparnas tecken, nästan från början till start. Sambo och vår son åkte till Herning i Danmark för att titta på ishockey-VM, närmare bestämt matchen mellan Finland och Canada. För att hejja på hemmalaget förstås. (Vi är bägge från Finland), och de kom hem med väldigt väldigt väldigt gott humör. Sambon var full av berättalust. 
-Vad har du gjort då? Frågade han när han var klar med att berätta om deras äventyr och alla de mött och matchens höjdpunkter. I vanliga fall hade jag nog bokat in något socialt eller någon fika med tjejjerna eller nått (host, Läs: en kväll på krogen; det låter bara bättre med fika), men den här gången hade jag inte många saker på min agenda. 
Jag skulle hinna se senaste avsnittet av svenska Ex on the beach (ja, skratta på, det tittar jag mer än gärna på. Hyperintressant för en beteendevetare som jag... hur man skapar intriger och löser dem i en avskalad isolerad miljö). Sen förstås senaste avsnittet av Handmaids tale. Alltså... den serien. Den gör verkligen ont i hela själen. Den har fångat mig fullständigt. 
Sen hade jag tänkt städa en stund utöver att hålla på med knappar då och att uppdatera min traderabutik. Men knapparna tog typ ALL min tid och intresse. Tror knappt jag hann äta emallan, gick ut med hunden emellanåt, sov några timmar, reste på mig lite då och då för att inte fastna där jag krökte rygg. Och annars var det bara jag och min hund (som är en belgisk vallhund. En Laekenois om någon blev nyfiken på det). 


Kontentan var att jag inte hade ett skvatt spännande att svara på sambons fråga, eftersom han inte direkt intresserad sig för de gröna som snart tar slut och som jag måste se om jag har fler på lager, eller de gula som är tvärslut och hur väl de röda matchar ihop där de ligger i en låda tillsammans och sen förstås alla tusen tankar som fladdrat förbi i takt till Spotify. Och jag måste säga att det var urskönt. Helt tyst. Inte en rörelse. Bara jag och hunden. Man måste nog få ha sådana tillfällen ibland där man bara är ensam med sin egen hjärna. 


Men, nu börjar det i varje fall att märkas i min Traderabutik att nya knappar kommer upp, där har jag nicket Bortbytingen@ om du kommit hit som ny. Kika gärna in och se om du hittar en knapp eller två som skulle passa ditt pågående stickprojekt! 

Av Gitte - 10 maj 2018 14:13

 

"Har du helt slutat med tapeter?" Frågan kom i pm på facebook. Nej, det har jag inte gjort, däremot har jag varit dålig på att både göra reklam, synas på nätet och att marknadsföra det som finns. Lite tänker jag att intresset för retrotapeter kanske har svalnat något och mycket misstänker jag också att jag själv inte riktigt håller mig ajour med det som är "hett". Jag gillar ju de gamla folkhemsmotiven bäst. Jag älskar gamla medaljogtapeter exempelvis, och gärna i hopplösa färger som brunt och grönt. 

Den ovan går förvissa i guld, rött och blått. En spansk vinyltapet av det lite grövre slaget. Ger en fantastisk antikfeeling i verkligheten, något som är svårt att få fram på bild. Eller åtminstone; något JAG har svårt att få fram på bild.  

Den har jag i ännu en färgställning. Även den på vit botten, i lejongult och brun-orangbruna toner. Fantastiskt vackra om jag får säga det själv. 
 

Det finns några varianter till som jag aldrig visat på bloggen och dem ser du HÄR. En del rullar finns det bara en rulle av och av andra fler, den statusen varierar. 
Pr rulle tar jag i allmänhet 300-350 pr rulle plus frakt, men vid köp av tre rullar eller mer ingår frakt och vid köp av många lämnar jag ett schysste paketpris inkl frakt. Just nu känns det viktigare att de hittar hem än att jag gör massa deg på dem som är kvar. Vem vet, kanske en vacker dag att jag satsar på tapeter igen. Det är med tapeter som med knappar för mig, jag är lite av en människa i cykler. I vissa perioder gäller bara knappar, i andra gäller bara tapeter och i helt andra perioder är det något HELT annat som upptar mitt intresse. Just idag har jag en ide som låter för rolig för att inte sjösätta... vi får se hur det blir med det. 


Ps, jag kan tänka mig att lägga min hjärna på auktion, så du som behöver en extra idespruta kan bara lägga ett bud. Den är billig. Själv vill jag helst ha en som står still och är pålitlig som klockan. Mina ideer blir inte alltid omsatta i verkligheten av det skälet, jag står still för korta stunder i taget, det kommer nya hela tiden. 

Av Gitte - 9 maj 2018 13:09

 

De senaste dagarna har det gått en gammal repris av dokusåpan "storsäljarna" ett Ullareds-program, och det var ju en liten chock att sitta framför tvn och se sig själv fladdra förbi. Men det var en FASANSFULLT givande dag så det var samtidigt ett roligt minne. Men det påminde mig också om att det egentligen är väldigt länge sedan jag gjorde det jag egentligen är bra på och det jag då tyckte var himla roligt, något jag helst ville hålla på med dygnet runt. Gamla knappar från nedlaggda lager. 
Har ju petat och pillat några dagar, snart märks det i min traderabutik. Men framförallt skall jag peta på lite textinnehåll för jag ser ju själv när jag kikar hur illa det ser ut egentligen... jag har varit lite för snål med ord i mina annonser och DET ska det bli bättring på framöver. 

Nu ska jag sluta tänka på att göra något annat istället och faktiskt göra det jag KAN. En sak har varit lite rolig senaste tiden och det är att jag noterar att en del kunder faktiskt är gamla återkommande, några av er jag tappade bort under åren i brist på butiksuppdatering och studier. Bot och bättring kommer, jag hoppas vi ses i mailkorgen endera dan! 

Av Gitte - 5 maj 2018 10:55


Jag skojjar lite i rubriken. Det dryper i själva verket av självironi. Man kan säga att det är typ lite av en motsatskänsla som infinner sig i verkligheten så fort jag går in och tittar på arbetsförmedlingens platsbank, vilket jag gör några gånger i veckan. Hoppet dör liksom aldrig att jag skall "hitta hem".


Men. Egentligen är det fasligt intressant det här med ämnet platsannonser och hur de lyckas att på så liten plats skapa så mycket osäkerhet hos en läsare. 


Jag menar. Jag har ett CV jag inte direkt behöver skämmas för. Jag har haft en del roliga jobb och uppdrag i mitt liv. Riktigt roliga och intressanta och utvecklande allra minst, alltid med ansvar för något, och jag har älskat att utföra varenda ett. Någon potentiell arbetsgivare har gett feedback på att CV't är för omfattande, och det är mer än ett jobb jag inte har fått för att jag anses vara för meriterad. Eftersom "du kommer med stor sannolikhet inte vara kvar och då är det inte "lönt" att satsa på personer som dig, eftersom rekrytering är en omfattande process som kostar pengar" och jag rekommenderas att vänta på en annan öppning lite högre upp i hierarkin. Just så fick jag INTE ett jobb förra sommaren, ett jobb som jag tyckte verkade hur kul som helst, och där jag med mina nordiska språkmeriter borde varit ett fynd man inte råkar på för ofta. Jag är ju för fanken femtio år med sådär en max femton år kvar på arbetsmarknaden. Hur mycket "karriär" tror man att jag tänker göra på den korta tiden liksom? De åren kommer ju springa iväg i ett huj, och jag lär inte bli yngre med tiden... 


Tro nu inte jag skriver det här för att göra mig märkvärdig, för det gör jag inte. Jag speglar min motsatskänsla jag upplever när jag läser platsannonser. Det förhåller sig nämligen precis tvärt emot. Det slutar alltid med att jag känner mig otillräcklig, saknar kompetens, inte förstår vad det står (asså, hallå, jag slutade plugga för några månader sedan, mina utbildningar är inte out-of-date och jag förstår fan inte begrepp man använder utan att googla), och inser att jag inte har den erfarenheten som behövs för att komma ifråga. Sen finns det förstås massa intressanta tjänster utlysta i storkommuner, men inte på distans, och en hel del företag i min egen stad vet jag att jag har gjort mig omöjlig på, genom min oförmåga att vara tyst på rätt ställe i sociala medier (jag skyller mig själv. Förmåga till självdistans är inte en av mina oförmågor). 

Det har därför liksom strandat i att jag sitter och läser platsannonser för mötesbokare, hundbajspåseannonssäljare, städjobb och personlig assistans. Och inte ens DEM kvalar jag för, så det blir inte av att jag söker dem heller. Att städa är ett högkvalificerat jobb enligt min mening och jag har inte den kompetensen som erfordras på ett personligt plan. Personlig assistans fungerar inte för personer som har ett behov av större personlig distans till andra rent fysiskt så det går bort. Jag är inte mycket för onödig kroppskontakt och speciellt inte med kroppsvätskor varken hos mig själv eller personer över 1 års ålder om det inte är någon som går på fyra ben. Hundbajspåseannonssäljare suger jag egentligen lite på OM jag skulle söka en dag när solen inte skiner. Egentligen gillar jag tanken ur miljöperspektiv och jag gillar verkligen deras tjänst. Har ni inte tjänsten i er egen kommun borde ni verkligen efterfråga det. Alla kommuner borde ha fria hundbajspåsedispenser här och där för allmänhetens trevnad, men inte minst för att minska utbudet av icke-biologiskt nedbrytbara bajspåsar i vår natur eller för förbränning av dem på våra soptippsanläggningar. (Jag behöver väl inte påtala att detta var en utvikning antar jag). 


Men ibland undrar jag verkligen om de som annonserar efter personal förstår hur deras "advanced fackterminologi" i en platsannons påverkar sökurvalet? Jag tänker att jag inte alls är särskilt obegåvad när det gäller vokabulär, eller att läsa mellan raderna, men jag känner mig obegåvad som individ när jag läser kraven i utlysta tjänster. INGET företag verkar vara intresserad av juniora anställda utan det som söks är senior och avancerad senior, minst 5 års arbetslivserfarenhet, tidigare referenser etc, etc, etc, etc, etc. Det här förstår jag inte heller riktigt om jag skall vara ärlig. Borde det inte vara en fördel med någon som växer med företaget och assimileras i deras egen kultur, produkt och framväxt?


Idag såg jag exempelvis en annons där man söker en SEM-specialist (Search engine marketing specialist) med utbildning på gymnasienivå, med vana att skapa strategier för digitala lösningar; som kan arbeta självständigt med målet att tillgodose  kundernas behov. Och givetvis efterfrågas längre tids arbetserfarenhet. Jag FÖRSTÅR ärligt talat inte alls hur de kraven går ihop? Så därför inser jag att jag inte fattar och hoppar vidare till annan annons som slutar med lika mycket pannkaka för att krav och behov och yrkesområde liksom knullar i min hjärna utan att komma i närheten av klimax. 


Just nu har jag en tid läst det jag kommer över om SEO (sökordsoptimering) och copytext. Under åttiotalet jobbade jag en period på en reklambyrå som gjorde postorderkataloger (det finns inte på mitt CV, det är hundra år sedan; jag var ung och väldigt dum som inte fortsatte på den vägen). På den tiden var det viktiga att beskriva varan så att kunden förstår vad den köper och varför den behöver den. Punkt. 


Idag verkar annonstext vara sökordsdropping. Du ska på liten yta få in x antal vokabulär som du kommit fram till genom sökordsplaneringsverktyg och sen skall du försöka vrida din text så du får in så många högrankade sökord som möjligt, för när GOOGLE gillar din text så är den bra. Vad du själv tycker om den eller hur kunder upplever den är mindre avgörande för en BRA annonstext, bara det låter någotsånär naturligt när du satt samman det (det gör det sällan, läs annonstexter i webbutiker så får du se...). För mig låter det inte riktigt klokt. I synnerhet som många webbplatser inte verkar validera eller visar sig innehålla brutna länkar; så oavsett hur bra man skriver en text så kommer det alltid finnas ett hinder för sökordsoptimering som ligger på ett helt annat plan. 


Nu blev det flera långa omständiga utvikningar. Det jag ville fram till var egentligen en frågeställning varför man vid textproduktion när man söker personal inte tänker på samma sätt när man författar en sökordsoptimerad annonstext för att svarsfrekvensen skall omfatta en lite större andel av den intressanta populationen arbetssökande. 


Någon gång borde ju DEN BÄSTA och MEST FRAMGÅNGSRIKA och DEN MED MEST ERFARENHET ta slut på lager... och vilka personlighetstyper är det som är övertygade om sin egen förträfflighet i alla lägen? Det är ju inte nödvändigtvis de mest humanistiska individerna eller de med bäst analytisk förmåga, de som har bästa förmågan att komma fram till kundernas behov etc; utan sannolikheten är ju ganska god att man får samma träffar som de flesta kvinnor borde lära sig att undvika i baren. De som skriker högst och mest och gillar sig själva bäst. Just den kategorin anställda skulle jag själv nog vilja undvika att anställda om jag var arbetsgivare. Av så många skäl.


Nåja, nu sätter jag stopp för mig själv innan jag hamnar i en ny ämnesdykning, för jag inser att det här inte alls är vad någon kom hit för att läsa om. Life is a bitch och det är långt till närmaste bal. Så jag tar på mig  lurarna och fortsätta inventera knappar efter att jag har tagit en sväng i solskenet. Det är trots allt ett underbart väder idag! 

Ps. Hoppas du gav Nina Simone några minuter av ditt liv. Har du inte upptäckt henne ännu är det dags. Hon är ståpäls personifierad. 

Av Gitte - 4 maj 2018 16:03

 

Jamen det är ju så länge sedan jag slutade blogga regelbundet att jag har massa saker jag inte lagt upp här. Bland annat har jag gallrat lite i min Heikkiläsamling och lagt upp en del klänningar i min traderabutik för en tid sedan. 
Den här är bara så fantastisk att örsnibbarna krullar sig. 
Den hittar du här. Storlek 34. Aldrig har ett bal på slottet varit så långt bort... Den är helt fantastiskt skuren! 

 

Och den här är också en personlig favoritmodell. Storlek 38. Älskar hur de har lekt med spets och dekor. Hittas HÄR

 

 


Sen förstås, en kul medaljongklänning. Very very very speciell. Finns HÄR
 

Som sagt, väldigt speciell. Och uttrycksfull. 

 

Sen är det denna som jag nog inte tycker är den mest intressanta designen eller modellen som de har åstadkommit, men en Heikkilä är en Heikkilä, och troligtvis är den finare i rätt sammanhang. Tyvärr saknar jag bältet, så den ligger ute till ett riktigt fyndpris för att vara en Heikkilä. Med bälte har jag sett den runt 60-70 Euro på finska sidor tidigare. Ur det perspektivet vågar jag nästan påstå att mina priser inte är särskilt höga om man tänker efter, trots att det kan tänkas så vid hastig anblick. 

   



Presentation

Translate

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2022
>>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Långåsbloggkartan.se!

Skapa flashcards