
Varför måste flick och pojkkläder till barn skilja sig åt? Du som växte upp under sjuttiotalet -dvs som tillhör min generation- kommer du ihåg? På den tiden kunde man ärva både storebror (om man hade en sådan) eller en pojkkusin, även om man var en flicka. Visst, inte allt, men mycket. Jeans bland annat skiljde sig inte åt om det var till flicka eller pojk. Men idag så går det inte att göra så, för någonstans på byxjäkeln så sitter det en bil eller ett hjärta eller en blomma eller en rosa söm. Det är oskick och inget annat. Och en väldigt fördyrande omständighet för de föräldrar som råkar få ett barn av vardera kön. Även om man kan tänka eller tycka att man kan "stå över och strunta i det" så kommer det garanterat en dag då barnet själv inte vill bära kläder som signalerar fel könstillhörighet? Barn är inte alltid snälla och jag tycker personligen inte att det är tillrådligt att sätta sig emot på det viset, om nu inte pojken ifråga råkar tycka att princesskronor är det vackraste som finns!
Då förespråkar jag kläder som görs helt utan tanke på könssignaler och det finns riktigt snygga sådana. Kika ex på den här sidan:
http://www.kade.se/start.htm
Måste säga att jag själv blir otroligt sugen på att hålla koll på kommande kollektioner här, även om jag själv inte har små barn så är det absolut plagg jag kan tänka mig att ge bort i present!
Kan inte vi konsumenter gå samman, bilda en kartell och vägra köpa annat än könsneutrala vardagskläder och basplagg till våra barn? (Festkläder och kjolar/klänningar säger jag inget om, men hur ofta använder barn egentligen sådant till vardags?).
Tant Grön
25 maj 2009 14:44
Som meandi-säljare kan jag ju inte annat än hålla med. Mina tjejer älskar visserligen kjolar klänningar och rosa, fast enligt mig kan även pojkar använda klänningar och kjolar, rosa är ju självklart tycker jag. Men precis som du säger så är inte barn, eller jag skulle egentligen vilja påstå att det kommer ifrån oss vuxna, det är vårt fel att barn inte accepterar exempelvis prinsessor som en könsneutral grej. Det är ju vi som styr in barnen i de tankebanorna, det är ju inget de hittar på själva. Små pojkar har inget emot prinsessor, rosa eller klänningar, det är föräldrarna som har det, det märker jag jätte ofta när jag är ute på träffar, mammor som först väljer en cerise svettisjacka till sin lille pojke för att han ville ha den, men sedan hör av sig till mig efteråt och ändrar till en blå eller grön istället. Jag fattar att de tror att andra inte ska acceptera att deras pojke går klädd i rosa och bli retad, det är svårt!!!
http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se
Gitte
26 maj 2009 15:59
=)! Härligt att du säger det. Jag har levt som jag lär, åtminstone med första barnet. Jag ärvde i stort sett allt efter mina kusiner (som är två år äldre än min äldsta son) och det var i stort sett bara klänningarna jag ratade. Han var alltid rosa, och dessutom hade han lååånga blonda korkskruvar. Han älskade rosa och blommigt och hade nästan bara blomkläder tills han var 3-4. Sedan som på en natt, gick han ur blomperioden. Jag tror det stavas D.A.G.I.S Mycket trist, men vi har underbara bilder på honom klädda i blommiga tights och storblommig jacka från bali, hans vardagsklädsel! =)!
By the way! JAG VILL HA SÅDANA UGGLESTRUMPOR I MIN STORLEK!!
http://www.bortbytingen.bloggagratis.se
Gitte
26 maj 2009 16:01
Och förrästen! Han är ett levande bevis på att pojkar som går med blommigt och rosa VARKEN blir homosexuella eller feminina! Jodå, det var kommentarer jag ofta hörde "du förstör honom för livet, sådär kan en pojke inte se ut!".
Det kunde han visst det! *gör ett missPiggykast med håret*. Hrmpf.
helena
26 maj 2009 17:08
Jag är med i kartellen! LÄTT! Men som du säger.... Det funkar på de små... Min 4åring älskar mönster och klara färger men med 7åringen är det svårare!!
http://www.retro-tokig.blogspot.com
Elisabeth
31 maj 2009 08:51
Ja jag håller med. Tyvärr tycker jag att det nya unisexmodet har en enkönad norm, precis som allt annat i samhället. Unisex = allt som inte är traditionellt flickigt. Värt att fundera på!
http://www.rattvisabarn.blogspot.com
Gitte
31 maj 2009 10:32
Det är absolut värt att fundera på, och jag tycker väl egentligen inte att man skall förneka värde av tradtion heller, men det måste gå att hitta en meddelväg. Ser jag till min egen uppväxt, så hade jag jeans och tröja till vardags, ibland ärvda av någon kusin oavsett kön. Och så var det för de flesta? Men till högtid så klädde vi upp oss och då var det tradition som gällde. Jag älskar fortfarande klänningar, men på den tiden var det skillnad på vardag och fest. Idag har barn på sig märkeskläder på dagis med duttar och hjärtan på. Känner de skillnad på vardag och fest? Kanske också något att fundera över?
Vill jag komma till en dag där allt traditonellt flickigt blir unisex? Nej, det vill jag absolut inte. Jag vill inte slåss med sambon och sönerna om klänningarna också, det räcker så väl med dottern! Det är roligt att ha det pojkigt/flickiga också, men vad lär vi våra barn när de till vardags markerar kön i allt de äger från pennor till strumpor?
http://www.bortbytingen.bloggagratis.se