Alla inlägg under november 2013

Av Gitte - 16 november 2013 11:04

 

Fick en större beställning på pärlemorknappar igår, så jag gjorde ett röj och sorterade olika varianter.
Om någon vill ha 100-pack av någon variant så bara skrik så får ni ett betydligt bättre pris än det som ligger på tradera.
Storlek och info om de olika varianterna:

p1. 11mm 4hål slipad kant
p2. 13mm 4hål slipad kant
p3 11mm fresh water Shell button 2hål
p4 gräddvit lyster slipad kant 11/12mm
p5 kommer annan bild
p6 beigebrunregnbågsfärgad 11mm 2hål...
p7 14mm 2hål slipad kant
p8 Stråveck 11mm 2hål
p9 Natur slipad kant 2hål
p10 slipad kant 13 mm 4hål
p11 kant 4hål 14mm
p12 13 mm kant 3hål
p14 lövtunn 11 mm 2hål

Jag brukar ju säga att de är gamla men jag har väl inte visat HUR gamla eller hur sådär hundraårigt damm ser ut. Såhär såg en oöpnad pappkartong ut i botten. Antar att det är pappen som dammar INUTI lådan altså. Det är sån där gråpapp, ganska grovt papper.
 
Det ser mest ut som navelludd. Knapparna kommer garanterat dammade och rena förrästen =) Pärlemor förgås inte lika lätt som papper.

Men jag kan väl säga att när man håller på med gamla lager så får man vara beredd på åldrande, damm och så vidare och så vidare. Man lär sig att gilla det eftersom det trots allt är ett tecken på tidens tand.
ANNONS
Av Gitte - 14 november 2013 14:27

  
Har haft "blå knappar" på min att-göra-lista några dagar med.
Har varit och letat i lokalen men där har jag ärligt talat byggt in mina knappar med ett tapetlager på 2000 rullar som är osorterat och ganska exakt 75 kartonger i olika storlekr, hattar och kepsar. Fick glanat lätt emellan, stuvat om, men det mesta som hände var att jag hittade varianter jag hade glömt bort och blå knappar i fel storlek. Just den varianten jag vet skall finnas en hel säck utav var och förblev dold hur jag än gjorde.

Fick fortsätta letandet hemma och jovisst hittade jag några varianter där. Får se om det kan vara så att jag hittade en variant som passar annars får jag baske mig göra ett större omstuvningsförsök till helgen på lagret.

Varför samlar jag på mig så mycket så att jag till sist inte vet var jag har grejjerna?
Skärpning Gitte, och hör sen!

ANNONS
Av Gitte - 13 november 2013 16:16

 

NU är jag halvfärdig med gårdagens "att-göra-lista".
Eller om det var förrgårdagens, minns inte längre.
Men jag skulle ju bara och sen var jag tvungen och sen ringde det och sen hann jag inte och så behövde jag och ... vet inte om någon känner igen det här med att skjuta upp sånt man vill ha klart för att kunna göra nästa grej. Dvs, igår skulle jag ju lägga upp kepsar och textila hattar på prolistern. Men innan jag kan göra det så måste jag damsuga hallen. Men innan jag kan göra det så måste jag gå igenom pappershögarna och göra klart dem. Och innan jag kan bli klar med dem så måste jag ju ringa alla samtal som faller in i kronologisk ordning medan man går igenom papper. Och sen så kom jag liksom inte längre.
Papperna blev klara. Samtalen blev ringda. Men sen hann jag inte mer för sen var det öppet hus på skolan och sen skulle vi ha mat och sen var det baske mig kväll. För att inte säga sen kväll.

Idag la jag alla först-göra-måsten på hyllan och började mäta kepsar direkt. Så nu dyker de upp ikväll. Men.. jag har löv som har blåst in i min hall som legat där så länge nu att de börjar kännas som om de skulle ligga där normalt så då är det kanske dags att ta tag i dem vid det här laget. Fast jag måste ju packa beställningar först. Och så måste jag ju posta innan halv 6. Och då är det kanske dags för mat (igen, detta evinnerliga dagliga måste).
Undrar om inte löven har förmultnat innan jag kommer för mig att damsuga upp dem... risk finnes!

Har ni förrästen sett ineriören i den här videon? Caro Emerald är definitivt en kvinna som kan bära upp en hatt:

Så, lets Tango on!

Av Gitte - 12 november 2013 10:12

 
ja, jag kände ju på mig det igår. Att min plan inte skulle hålla. Nu var det iofs inte planen i sig som sprack utan ett efterlängtat besök som varade hela eftermiddagen och en bra bit in på kvällen. Då lägger jag mer än gärna jobb åt sidan.
Så idag gäller:
fylla prolistern med kepsar och tygvarianter.
sortera papper.
leta efter en mörkblå knapp.
flytta över handskar till traderabutiken.

Hm, något säger mig att det sista blir överkurs i alla fall... får se.
Vad jag absolut skall försöka bli bättre på är att inte hänga på fejjan under tiden. Det är något med fejjan som tillfredsställer mitt spänningsbehov. Man vet aldrig vad som händer härnäst och helt plötsligt sitter jag fast i en diskussion jag inte ens visste att jag ville ha.
Sen är det retro-marknaden förstås.

Men idag skall jag bättra mig. Och göra nytta. När det är gjort så kan jag ju vrida huvudet ett halvt varv från datorskärmen och se hur det ser ut omkring mig... det är visst städdax?

Av Gitte - 11 november 2013 13:14

 

Började fota en del kepsar igårkväll som jag hoppas skall komma upp på tradden idag.
Men jag inser att min "att-göra-lista" idag kanske är något optimistisk.
jag skall börja med att boka frakter.
packa helgens försäljningar.
sen skall jag lägga upp kepsarna.
och flytta över handskar från klädgruppen på fejjan till butiken på tradera.
     
det finns en del godbitar som synes i härliga färger. Inte mitt-vintern-trettio-minusgrader-handskar men de kan absolut vara finaste assecoaren för partydressen! Då det finns en del färger så kan man ju lätt färgmatcha, men jag måste förstås ta bild på dem en och en och inventera antal. Av en del av dem finns det mer än ett par.
Storlekarna är inte så stora, de flesta fits all sizes men man får nog ha relativt små händer, eller normalstora. Vad nu normalstora händer är. Jag som har väldigt små händer har ingen aning om vad som är normalt men vet att jag själv ofta får leta på barnavdelningen för att få något som passar till mig. Just när det gäller händer har jag större urval att välja mellan när det gäller gamla lager och det får jag förstås glädjas åt!

Av Gitte - 10 november 2013 11:14

 

Jag fick ju hem ett stort parti hattar och kepsar för ett litet tag sedan. Det var såna oerhörda mängder att jag liksom inte riktigt kunde se framför mig vilken ända man skall börja och hur man skall förvara. Och hattar är inte riktigt min grej. Jag kan absolut inget om hattar.
Alla har legat i kartonger en längre tid.
Det innebär att de i vissa fall har tappat lite form.
 
Den här fina nylonvarianten, liksom flera behöver ångas upp och formas till. Och jag har varken tid eller tålamod. Därför tänkte jag göra min process lite kort och sälja ut allt i ett parti.
Men det gick sådär.
Dels annonserade jag nog inte riktigt så det räckte men jag tappade lite sugen på vägen, när jag satte ett riktigt lågt pris och man ändå ville pruta för att det tog tid att göra iordning dem och för att en del var svårsålt. Jo, så är det. Så är det ALLTID när man köper i parti, och det är något man får ta med på vägen. Började sedan räkna på hur orimlig jag hade ställt mig och insåg att jag nog från början hade varit till och med, lite VÄL snäll prismässigt och att det bara var att kavla upp armarna och försöka göra sig av med dem en efter en.

Eftersom jag inte gör iordning dem utan fotar dem som de är så får jag självklart sätta priset efter det. Hoppas jag tänker rätt nu.... Jag kan som sagt inte hattar och har fått försöka googla mig fram. Men med moms och skatt och traderas avgifter så tror jag att jag har landat på mellan 80-149.- i fastpris med startbud 75:- för auktion. Köp fyra till fastpris så får du dessutom frakten med på köpet. Hjälp mig nu att tömma undan lite snabbt! =)
Kepsar tror jag kommer upp under dagen om allt vill sig väl. Annars blir det imorgon. En del är riktigt härligt glada och färgglada.

En del av dem jag började med är härligt galna.
 
Det här är någon sorts plastband...

 
Den här är någon sorts virkad nylon på något sätt. Nu kan jag ju faktiskt ha vänt den bakåfram, eftersom jag inte bara inte kan hattar så vet jag ju dessutom inte hur de skall se ut eller sitta på... men det får jag väl bjussa på.

   
hattar i svandun... dem har jag faktiskt lagt lite lite högre i fast pris. Men de måste ju vara julens och påskens absoluta festpartyprissemåste. Tokigare än så vettefanken om det blir...

Men äh, det finns flera och det kommer upp flera så ta och gå in HÄR och kika själv!

Av Gitte - 7 november 2013 11:42

  

Trigeminusneuralgi ger tillvaron en ganska stor osäkerhet. De första åren kunde huggen slå till precis när som helst, och jag kände absolut inte att jag vågade mig på att skaffa mig en hund efter att de två gamla gått bort. Hero och svärfars hund som vi ärvde efter honom gick med ungefär ett års mellanrum under tiden jag var som mest instabil.

Men långsamt blev jag stabilare, och huggen avtog och lämnade istället efter sig en tandläkarkänsla i ena ansiktshalvan som går att leva med på ett helt nytt sätt. Det var ungefär då jag började jobba halvtid. Sambon tyckte nog att det var skönt att vara hundfria efter ett långt hundliv, han hade haft hund sedan nittiotalet någon gång och jag själv sedan mitten av åttiotalet, och att resa är ju något som hör tillvaron till.... Men. Vet ni hur tyst och tomt det är på vänstersidan när ingen går där efter mer än tjugofem års hundhållning? Vet ni hur onödigt det är att damsuga när det inte yr några hundtussar på golvet? Vet ni hur det är att behöva plocka upp tappad mat efter barnbarnet och att det inte städas av sig självt? Och nej. Till sist efter en veckas viste hos Titti (som jag besökt varje år i många år utan att fastna för någon av de söta valparna) så fanns han där...

 

Han med stort H som envisades med att antingen ligga bakom ryggen på mig eller följa med på dass. Han var lite avvikande i flocken... lugn. Var liksom flockens dagispersonal, och när jag såg honom interagera med de små sexveckorsvalparna så fick jag ett veck i pannan. Det här var absolut en hund som aldrig någonsin kommer att välta ett barn... Så när ett par dagar gått och Titti sa att det kommer en valpköpare och tittar på honom nästa vecka som skulle ha en terapihund... (han var 6 mån vid tillfället) så insåg jag att NEJ! Atle skall INTE följa med någon annan än mig hem.
Och så blev det. Nu hade jag hund igen, och det var kring midsommar.
Och jag var då helt plötsligt Welsh springer spaniel-matte. Huvva. En jakthund? Inte alls min ras men individen Atle var absolut min hund.

Någon månad senare blev jag taggad av en väninna till mig i en omplaceringsgrupp på facebook.
-Gitte, har du sett den här?? En laekenois.
 
Men hon fanns i Sundsvall... inte nästgårds precis.
Jag kunde inte låta bli att skicka ett pm.
Hm, jag har ju en hund men.. altså... vi har haft tre hundar i många år tidigare.... på många sätt är hundar som barn, har du ett har du massor av jobb, har du två så underlättar det mer än det belastar. (Även om det givetvis fortfarande är massor av jobb med två hundar också...).

Jag gillade det jag läste. Men Sundsvall kändes som en helt evighet bort... andra sidan jordklotet ungefär.
Hur löser man transporten? Vi hade ju kört där någon månad tidigare så jag visste exakt hur långt det var i kroppssmärta att köra dit... och med bara en bil i familjen så gick det inte bara att kasta sig iväg när det inte är semestertid.
Så hon låg kvar i gruppen för omplacering för rätt person.
Och låg kvar.
Och låg kvar.
Och låg kvar...
till sist blev det lite mer akut med omplaceringen och jag skrek ut att kan jag bara lösa transporten så är jag intresserad.
Och det borde jag nog uttalat med en gång, för strax kom en plan. Och med hjälp av uppfödaren och ägaren och möte på vägen så kom hon äntligen hit för drygt en månad sedan.

Så nu har vi två hundar och jag tycker att det är helt underbart.
Just nu när jag skriver ligger en i soffan vid mina fötter, den andra i fåtöljen jämte mig. På nätterna har jag en bredvid sidändan av sängen och en vid fotändan. På toa får jag nästan tränga mig in om jag vill gå in ensam, annars har jag en framför mig på golvet och en antingen precis utanför eller mitt i dörröppningen.

De kompenserar varandra rätt bra och är världens bundisar. Atle följer Mizzys minsta uppmärksamhet och skall helst nosa på samma tuva om hon visar minsta lilla intresse. Leks gör det en hel del, och ibland skulle man kunna tro att gammaldamen är den unga av de tu. Atle är dumpfkoffen i familjen, om jag får säga så, hon lurar honom gång på gång. (Sorry ni som tycker att WSS är så intelligenta, deras charm ligger nog mest i deras.... naivitet och bristande tankeförmåga) Atle den tröga. Den som springer från sida till sida i kopplet och som inte alls har koll på någonting. Tack och lov smittar beteende neråt så han har börjat lyfta nosen från backen när vi går.
Mizzy är den vaktiga och den försvarsinriktade. Men Atle tar efter så gott det går. "Åh, Mizzy blåser upp sig och skäller, jag måste göra likadant, hur gör hon nu?" Och när han är uppe i varv har Mizzy för länge sedan varvat ner och Atle har inte en susning om vad det var som drog igång beteendet från början.

Atle är emellertid på en del plan, den stabila av dem. Han hör nog inte ens skotten varken från skytteföreningen (vars skott hörs hit när vinden ligger på från havet) eller älgjägarna till skogs. Därför blir det ingen större reaktion för Mizzy heller, om han är med. Hon har en något instabil för att inte säga någon nervös tendens (vilket trist nog inte är helt ovanligt bland belgiska vallhundar). Reagerar ganska lätt och på allt som rör sig. Vaktar, morrar och skäller. Hennes osäkerhet triggas igång ganska lätt i synnerhet om det är mörkt ute, och det blir en något olycklig krock att hon både har skärpa och hög försvarskapacitet upptill. Men här hämtar hon en hel del av Atle när det gäller avreaktion trots allt. Så de två de tar och de ger varandra och det är helt underbart härligt att få vara deras matte och att få gå vid deras sida.

Själv har jag förändrat min attityd till att röra på mig igen, så det är verkligen Win-Win. Från att tycka och sucka att det är långt till affären för att posta eller lagret för att hämta något så har jag börjat känna att det är skönt att komma hem efter en promenad. Jag går inte promenader utan hund, finns inget gott nog skäl att gå ut utan hund. Det är både kallt och vått och blåsigt och soligt och för varmt och ... jag har tusen ursäkter som håller hela året. Men en hund (eller två) tvingar ut mig varje dag och det finns ingen pardon och när det inte finns några pardoner så är det till och med både roligt och skönt. Faktiskt redan efter några månader så skönt att vågen pekar på -12 kg utan minsta lilla förändring mer än just det där... att inte låta bli att gå ut. Och DET är evinnerligt skönt efter alla de kilon jag drog på mig under det året min trigeminusneuralgi var som aktivast.

Så nu ser jag fram emot många många många hundpussar, kloklippningar, höst och vinterpromenader och en ljuvlig vår och jag tänker bara njuta av det faktumet att jag numera inte bara har fyra tassar på min vänstra sida utan dessutom lika många på min högra (eftersom vardera hund behöver en frisk och stark armstyrka lite då och då. Här krävs en del träning kan jag säga, för det finns en hel del ovett i båda två när det kommer till kritan som måste jobbas bort... men det är ju det som är en del av tjusningen med att ha hund).

Presentation

Translate

Mitt tradera, Bortbytingen@

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12 13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2013 >>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Följ bloggen

Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Blogkeen
Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Bloglovin'

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se