Alla inlägg under augusti 2012

Av Gitte - 29 augusti 2012 19:31

Altså, jag BRUKAR inte gå två gånger i byggavdelningen på olika ställen. Men den här gången gjorde jag det. Kanske mest av en sån där lite irriterande känsla att "fasen, jag har missat något..."

Så jag gick förbi en hög. Igen. Och Hm. Vad står det där tro?

 

stamosaik.... kostamo

Hm, vilken märklig låda. Vad heter det egentligen?

kostamosaik...

mosaik, tja, det kopplade jag.

Men KOSTAmosaik? Har Kosta gjort mosaik?

Jag lyfte på ett av locken till papp-lådorna.

De var rätt många. Som en pall ungefär.

Och...

 

Eller hur?

TVÅ turkosa nyanser och en grå  (bilden är lite lite lite för mörk). Ett ganska stort parti från en nedlagd byggfirma.

Underbart underbart vackert. 

Hm, det fick bli ett snabbt beslut. Tänkte inte gå en meter innan det var mitt.

Sagt och gjort, jag fick åka hem till sambon att vi skulle hämta ett parti glasmosaik.

Vad han sa? Tja, han har blivit rätt härdad. Han har nog landat för länge sedan i att jag nog inte är rätt funtad i alla ändar.

Bara som att, hur förvarar man en pall mosaik, och hur länge och varför? Vad skall jag ha det till? Han har nästan slutat att ställa frågor. För han har lärt sig att:

Det ger sig. Någon gång.
Så har bär så snällt när det gäller.


Till att börja med har jag börjat med att Googla på det.

Jojjemen, Kosta HADE en mosaikproduktion från 1954 till 1968. Sen kunde man inte stå emot konkurrensen från utlandet, då det importerades billig mosaik som var billigare än att det var möjligt att producera det i sverige på våra glasbruk.


Sen fick jag lite mera kött på benen av Kosta och Kalmar Museum.

*1950 anställs Vicke Lindstrand på Kosta som konstnärlig ledare.

*Bland hans viktiga årtal nämns just 1954, för att Glasmosaik-perioden inleds.

Kostamosaiken återfinns i glaslängorna eller Glashusen som ritades av Bruno Mathsson. I lägenheterna i Kosta förekommer det turkost glasmosaik både utvändigt och invändigt, dels till bröstningarna under fönster på lägenhet 4 (räknat från norr), och dels till golven i lägenhet 2 och 4. 


När man renoverade längorna 2006, så tvingades man byta ut mosaiken på alla golv. Detta på grund av att de ingjutna värmerören skulle bytas ut och så hade man vid en tidigare renovering limmat mattor ovanpå mosaiken. Mattorna satt fast med stenhårt epoxylim och de tog för mycket stryk när man lossade mattorna. Eftersom man inte kunde hitta originalmosaik så fick man importera mosaik till golven.


Utvändigt finns fortfarande de ursprungliga mosaikytorna kvar på fasaderna mot gatan. Någon gång eller på något sätt så måste jag ju ta mig dit för att se om det är glasmosaik av samma kulör som jag har råkat springa på. Det vore faktiskt ärligt talat lite extra kul om det vore så!


NUUU återstår bara att planera vad jag skall göra med det och i vilken mängd och om något av det skall säljas vidare eller ej. SÅ långt har jag inte kommi än.


Av Gitte - 25 augusti 2012 18:22

 

Då kom det äntligen en Gil-docka i min brevlåda.

SOM jag har LÄNGTAT efter att få se henne i verkliga livet.

Jag har följt henne på facebook, CP-dockan GIL.

Har läst om henne och följt artiklarna som skrivits och sett beskrivningen på henne, skrivna av skaparna själva förstås.

 

Och ja, ja ja, jag ser vad det står.
Jag ser cynismen.

Jag ser frustrationen.

Jag kan nog till och med FÖRSTÅ och RELATERA till varför man skapar den här leksaken för detta ändamål.

Men!


Jag har inte kunnat släppa att det här är en docka som fyller ett behov som finns hos ALLA, inte bara för att få människor att inse hur de själva vårdar eller betraktar individer på ett särskilt sätt, som lite snett från ovan, att man ömkar eller talar över huvudet på människor som är fullt kapabla att tala för sig själv utan faktiskt även som pedagogiskt verktyg eller helt enkelt som alla andra dockor, som rolleksobjekt. För ALLA barn!


Jag har inte något barn med Cerebral Pares. Men jag har fött ett barn med Läpp käk och gomspalt. Jag sätter inga likhetstecken på dessa funktionshinder i sig, mer än att det finns ett synligt märkbart funktionshinder som utmärker sig i vissa situationer mer än andra mer än att det bara syns. Och jag tror att vi som får barn med ex cp eller med lkg, eller andra funktionshinder som syns, faktiskt lär oss rätt mycket om bemötande när vi kommer med våra små barn. Och vi får snart lära oss att avdramatisera, överse, förstå, inse, acceptera och att tolerera att alla människor inte är födda med knivskarpt intellekt. Och så får vi trösta oss med att dumhet förmodligen också är ett funktionshinder man inte själv kan rå för. (Fast ibland hade det varit JÄVLIGT skönt att få sparka dem på smalbenet istället... det är en underdrift).  


För faktum är att en del människor bär sig jävligt konstigt åt när ett barn är fött med en uttalat synlig defekt. Eller som inte funkar som andra. Eller som behöver vissa hjälpmedel för att klara en funktion.


Hur som haver. När han var liten, om ni bara visste hur mycket jag hade önskat att det hade gått att hitta en docka med lkg.

Ett identifikationsobjekt. För honom. Någon som var som han. Jag TROR faktiskt att han hade haft god nytta av det många gånger och att det hade varit sunt för honom dessutom. Och för hans syskon. Och kanske för andra barn som inte hade mött barn med lkg, men som visste någon som hade en docka eller som hade en på dagis. Då hade det  kanske inte hade varit lika konstigt när de mötte honom första gången.

För även barn kunde reagera väldigt starkt och olika.

Tror fan det.


För dockor över lag, är ensriktade, är söta, följer en utseendenorm eller ett ideal för hur "barn" skall se ut, eller hur vi helst vill att de ser ut, och vi förser våra ungar med söta och gulliga och vackra dockor, utan att reflektera över varför vi gör som vi gör. 


DÄRFÖR kan jag inte låta bli att ÄLSKA tanken på en docka med CP.
INTE bara för att väcka debatter, ( I löööv bilderna av henne på pride!) hon funkar skitbra till det! MEN, jag hoppas att MINST varenda jävla dagisavdelning i HELA jävla sverige skaffar sig en egen GIL så att varje unge får möta henne för kanske finns det på många dagisavdelningar ett barn som inte riktigt funkar och ser ut som alla andra, och då behöver det varken vara så jäddrans märkligt eller underligt eller märkvärdigt för vi är ju vana vid dockor som GIL!


Så fan, MASSOR AV GILS ÅT FOLKET! Låt oss indoktrinera våra barn till att se och omge sig med ALLA redan från det att de är små, så att vi får avdramatisera både funktionshinder och utseendeavvikelser redan från början!  


Min Gil fastnade hos mitt barnbarn förstås. Jag VILL att hon skall se saker för vad de är och inte för vad de ser ut att vara. Det är nog den bästa gåvan man kan ge ett barn som man verkligen älskar. (Dvs, ambitionen, sen vet man ju aldrig var man landar i sista ändan man kan bara göra sitt bästa). TYCKER JAG, tralala.


Minna är 1,5, och ja, hon såg nog att Gil inte var som de dockor hon hade tidigare redan när hon låg i paketet.

 

Hon var djupt allvarsam och koncentrerad...


Och det var liiite odd att hon räckte ut tungan... (det får man ju inte, det vet hon...)

 


Men, efter en noggrann undersökning bekantade de sig länge och väl...

 


... och se på fasen:

 


Har inte GIL kommit hem till sin nya mamma?

 

Och gissa i vems säng hon sover ikväll?


Vill du ha en egen eller till barnomsorgsgruppen? Du hittar henne HÄR.

Det är nämligen ingen leksaksgrossist som har nappat. Korkat va??


Ps, jag har dragit och slitit och inte hittat några lösa farliga delar någonstans! Såhär säger Gil själv: "

Förresten är jag CE-märkt och har därmed genomgått de krav som finns på dockors konstruktion". Så hon kan TRYGGT användas som leksak av barn!

Presentation

Translate

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2012 >>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Långåsbloggkartan.se!

Skapa flashcards