Alla inlägg under maj 2016

Av Gitte - 26 maj 2016 12:39

Bilder från ett annat liv. För inte så länge sedan. Tiden minns jag väl, även om jag inte minns just det här tillfället. Det är min styvfar på bild och min lillebror i hans knä, själv står jag med korsade ben bredvid mina syskons storebror. Längst fram sitter mina syskons storasyster. Om jag gissar att jag är tre på bilden, och min bror omkring 1 så bör året vara omkring 70. Det är synd att fars skor inte syns. Ni hade fått se skor av klanderfri kvalitet och dessutom ytterst välvårdade. Han tillhörde generationen som VARJE kväll putsade sina skor det sista han gjorde, så de var redo för dagen därpå. De skulle vara rena, blanka och välputsade. Det gick på rutin och gjordes varje kväll, och sen fick de stå på tidningspapper över natten för att eventuell överbliven puts skulle sugas upp av tidningsunderlaget. Det var inte länge sedan om man tänker tillbaka men bilden visar en helt annan tidsera.

   

Jag och min bror. Sängen bakom oss var en kombisäng. Den var både möjlig att sätta löstagbara metallgrindar på och utdragbar för senare behov. På den tiden var det inte tal om att köpa flera utrustningar utan allt skulle hålla en barnperiod eller fler. Luggen minns jag. Den lyckades jag minsann klippa själv. Minns att mammas min när hon skulle rätta det som rättas kunde inte var glad. 
 

Här är vi igen. Min bror och jag. Luggen har nu växt ut lite grann. Året är fortfarande 70-71. Jag är född 1967. Min bror 1969. Vita knästrumpor som sig bör. Knästrumpor och en rosett i håret är något som hörde min barndom till. Varje dag. Min mor borstade mitt hår varje kväll innan jag gick till sängs. Varje morgon fick jag sätta mig fint framför henne så hon kunde borsta igen och sätta upp mitt hår med en stor -röd, vit, blå, eller gul beroende på val av övriga plagg- rosett där bak. Just mitt hår var något mamma pysslade mycket med när jag var liten. Jag gjorde emellertid uppror efter att vi flyttat till sverige. Jag hatade att borstas varje kväll. Jag hade fått pengar till en födelsedag. Vet inte om jag fyllde nio eller så, och gick ner till frisören och frågade om pengarna räckte för att klippa mig kort. Det gjorde de inte men hon kunde göra det ändå. Idag hade det här inte varit klokt. Ingen frisör hade satt ett litet barn i frisörstolen för att på eget bevåg kapa nästan 50 cm. Men den dagen gick jag hem och chockade min mor med en kort pagefrisyr. 
Jag behöver kanske inte tillägga att chocken blev stor. Men sedan den gången har jag inte haft en endaste sidenrosett i mitt hår och ingen som borstat mig varje kväll. 

Sen gick åren. Fort som fan. Jag kan inte begripa vart de tog vägen. En dag får man egna barn och de människor man tagit för givet hela sitt tidigare liv går bort en efter en. Och plötsligt en dag, långt innan man är redo eller klok nog eller har samlat all den visdom man tyckte att de gamla besatt så står man där själv och tillhör den äldre generationen. 
 
Jag undrar hur det gick till. 

Av Gitte - 11 maj 2016 09:29

Sitter på altanen och roar mig. 

 

Försöker komma fram till om det är plast/komposit eller horn. 

När nålen inte går in tänker jag att nålen inte är varm nog och känner efter. Det var inte supersmart.. 

 

Jag får nog i varje fall säga efter att ha eldat direkt på en av dem att jag inte kommer fram till att det är plast. Den brännkokar men smältar inte. Luktar hår och smälter inte. 


Här är det smidigare när det är märkt. 

Galalith eller fransk bakelit. En liten oanseelig blå knapp.

Som synes. Inte nyproducerade.

   

Annars är livet mycket altanhäng, kaffe, plugg o praktik. Om några veckor är etapp 1 klart och efter en uppsats och några kompletteringar kan jag kalla mig webbredaktör. Har ännu inte bestämt om jag tar ett år till för en lite tjusigare titel som skulle vara snyggare på ett visitkort.





Av Gitte - 5 maj 2016 02:17

 


Jag börjar misstänka att jag har min tjugoårskris. Och det kan väl vara så jävla dags när man snart fyller femtio; eftersom jag hoppade över den då. Alltid den här sketnödiga inre kampen om att bli vuxen och att komma "nånvart". Samtidigt som livet bara hittar nya krokar överallt. 


Jag tror att jag är en naturbegåvning när det häller att hitta omvägar. Helst sådana som inte leder någonstans. Visa mig en återvändsgränd och jag lovar att ta mig hela vägen ända ner för att garanterat få se att den inte leder någonvart.


Dessutom envisas jag med att göra saker mycket senare än alla andra. Som att försöka lära mig HTML tjugo år för sent. Eller att skriva ett blogginlägg från telefon. Det här är faktisk mitt första i det slaget. Och att se filmen "En man som heter Ove". Boken vägrade jag ta i med tång i flera år. Tills i vintras när jag låg vid en poolkant i karibien och hade lyckats få med mig den med tanken att det nog var en lagom hjärndöd bok eftersom alla älskade den. Det skulle naturligtvis innebära att den inte var något för mig. Hur gick det, tror ni?

 

 Det slutade naturligtvis med att jag mellan zumbapass och aerobicspass och allt för mycket mat, låg och skrattade som om jag försökte roa mig till ett sexpack fram. Inte alltid för att boken var så jävla rolig, utan för att Ove. Ja Ove, han är min sambo (som för övrigt kör Saab 9-3) på pricken lik. Ibland så kusligt lik att jag måste undra hur Fredrik Backman kan göra en rollkaraktär på en person han överhuvudtadet inte träffat, eller ens kan veta att han finns. Sen väntade jag på filmen. Nästan med ett barns frenesi, när det aldrig blir jul. Men det var ju ett magplask som hette duga när jag äntligen lyckades med konsstycket att se den (långt efter alla andra), med förväntningen skruvad i topp.

 

Egentligen är det nästan värt en oscar, att man (ingen skugga över skådespelarna faller) kan lyckas med att cutta ner ett innehåll till ingenting. Att det ens går att utgå från en så genomtrevlig bok med så schyssta dialogpassager och så sköna personporträtt, med en så välbalanserad relationsdramatik, och sen kan skära ner storyn till ett nästan ingenting. Det är fanimig en prestation. I synnerhet när filmen inte förlorat ett skvatt på att få ha varat en timma till. 

 

Hm. Varför pratar jag om Ove? Faktiskt ingen aning. Kanske av samma skäl som jag ligger här och skriver ett blogginlägg mitt i natten, istället för att spela Candy Crush. Kanske dags att sova en stund trots att skallen går på högvarv.

 

Ps. Kommer man åt inställningar omedvetet när man gör blogginlägg med telefon är det fullkomligt lögn att försöka rätta till dem igen. Som ni ser. Ds.


Presentation

Translate

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2016 >>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Långåsbloggkartan.se!

Skapa flashcards