Alla inlägg under december 2011

Av Gitte - 13 december 2011 08:55

 

Först kräver ordningen just idag: Ha en trevlig Lucia, allihop!


Sen måste jag få gnälla. Vad fan har hänt med mitt kaffe senaste tiden? Nu har jag skruvat upp smakindikatorn på max, och det smakar bara starkare blask. Det smakar inte kaffe längre sedan en tid tillbaka, dvs ungefär när kaffevärldspriserna gick upp. Jag börjar misstänka att GEVALIA har bytt till en billigare böna på vanligt bryggkaffe som var precis det jag velat ha i alla år tidigare.

Mina mornar är inte som de skall. Överväger till och med att testa zoegas, för de kanske faktiskt smakar kaffe och inte bara pressad papp.

Skitsur. Gillar inte att bli förd bakom ljuset och nej, så fel kan jag inte ta att det bara är jag som inbillar mig att något har hänt med kaffet. Något HAR hänt. Frågan är bara vad.


Lucia avslutar jag i kyrkan för första gången någonsin, där jag skall titta på falkenbergs lucia. Min dotter är med som tärna i år. Är lite glad att de kunde ta in en ung mamma i stadens offentliga luciatåg, förr hade det varit otänkbart. Överst ligger Köfte och rävsover. Hade nämligen varken en kaffebild eller luciabild i min dator och det är så lååångt till kameran! Idag skall jag röja och packa, men jag tror att vädret tar ner min julkänsla. Uffa. Hoppas ni har massa barnslig julstämning och glitter i ögonkroken!

ANNONS
Av Gitte - 8 december 2011 13:42

 

Samhället har ett väldigt känt problem. 3 av 4 unga föräldrar går inte ut gymnasiet.

Det är inget jag sitter och hittar på utan ni kan hitta uppgiften här.

Ni som är lite mer intresserade av problemet. Ungdomsvårdsyrelsen har en skitbra pdf-fil här.

Statistikbilden ovan har jag hämtat just från Ungdomsvårdsstyrelsens sida. Där har man ett projekt om just unga föräldrar. Det finns till och med ett STATLIGT uppdrag. Som slår fast att unga föräldrar får ÖKAT STÖD att slutföra sin utbildning. Det HÄR är ett uppdrag från Regeringen, aka Utbildningsdepartementet till Ungdomsstyrelsen.


Problemet är bara att när jag försöker prata med olika instanser om vår situation så bankar jag huvudet i väggen gång på gång och ingen verkar över huvudtaget känna till att ett sådant projekt pågår överhuvudtaget. Ingen har börjat närma sig problemet eller äger det eller gör något åt det.


Alla jag pratar med i kommunen beklagar att någon annan inte gör något och hänvisar mig till falkenberg kommuns Familjecentrum som arbetar med målgruppen unga föräldrar. Och där har man föräldrargrupp för de unga (upp till 23!!!) en dag i veckan, där man fikar ihop. Den här verksamheten kan man också läsa mer om på Region Hallands sida. Och visst, där har min dotter lärt sig att rutiner är bra, man går igenom vad som hänt sedan sist och sen har de gjort himla söta geléljus också, som står och pryder så fint.

Det är skitbra att veta att hon har en dylik verksamhet i ryggen och att hon går dit och att ... jae... vad? Ursäkta mig, verksamheten är trevlig. Den fyller en funktion. Den är besökt. Det ser bra ut på papper. Men hur går det för de unga föräldrarnas situation?

Förändrar den någon prognosbild, får något resultat?


En liten resumé för er som inte vet.

*Min dotter blev mamma i våras vid 16 års ålder.

*Hon går på gymnasiet. Utan att någon annan kan ta ut någon föräldrarpenning eller uppbära någon ersättning för att ta hand om hennes dotter, och hon får ingen barnomsorg innan barnet fyllt 1.

*Hon får inget stöd för förkortad skoldag. I praktiken omöjliggjordes det, trots att planen från början var att hon skulle gå i skola på förmiddagar, eller halvdagar. Vissa dagar skulle hon kunna plugga hemifrån.  

*Skolan erbjuder ingen lösning där hon kan ta med barnet.


Valen man har som ung mamma, är altså att någon tar hand om barnet utan ersättning för sin försörjning.

Eller att den unga föräldern låter bli att gå i skola.


Ja, man kan vänta ett år. Men titta på statistikbilden ovan och så applicera det på en faktiskt verklighet. Finns det NÅGOT tänkbart skäl till att unga föräldrar INTE väljer utbildning? Jag kan ge er minst tio skäl till det. Men alla stupar förstås på att det är individens eget val.

Det är det INTE.  Vi MÅSTE tänka om och tänka rätt.

Det här är absolut ett samhälleligt misslyckande och inget annat.

Problemet är att ingen tänker ta något ansvar för målgruppen. Man slår ut med armarna och säger: "vi gör vad vi kan". Bullshit. Kommunen -åtminstone i falkenberg- gör INTE ETT SKIT utan individen med nätverk är helt dumpade åt sig själv.


Nu pratade jag med områdesansvarig för barnomsorgskön häromdagen. Det enda de kunde lova var i princip att hon INTE kommer att erbjudas barnomsorg när barnet fyller 1 i samhället där vi bor, pg kön är för lång.

Man kan inte heller i falkenbergs kommun ens vid synnerliga behov, få barnomsorg innan barnet är 1.

Därför ringde jag föräldrarverksamheten för de unga, kunde de kanske hjälpa till med att åtminstone få en förtur i barnomsorgskön så att hon får plats när hon fyllt 1?

Men nej. Till det hade de inget mandat. Det finns inget förturssystem, inte ens för unga föräldrar som behöver en gymnasiekompetens.

Men hallå.

Snälla Falkenbergs kommunstyrelse Hur kunde det bli såhär? Har ni inte alls hört talas om att det här är en eftersatt målgrupp med en problematisk prognos när det gäller arbetsmarknad och utbildning? Och ser ni inte att det här kostar hur mycket pengar i försörjningsstöd och annat i längden?


Faktum är att ingen i vår kommun, och inte i många andra kommuner heller, gör något särskilt för målgruppen. Några undantag finns, men de är inte många. När problemet hade varit så enkelt.

*Öka tiden för familjecentrums unga mödrar-aktivitet.

*gör ett samverkansavtal mellan soc och bun.

*Anställ en lärare och rikta en verksamhet tre förmiddagar i veckan för unga föräldrar som inte har gjort klart sin gymnasiekompetens.

*Få igång ett fungerande förturssystem för föräldrar upp till 21 som inte gjort klart sin gymnasiekmpetens, så att de så snart barnomsorg erhålls kan gå in i den vanliga gymnasieskolan?


Varför inte börja prioritera unga föräldrar skolgång;, på sikt blir det inte ens en kostnad i jämförelse med vad det kostar att INTE göra något.

ANNONS
Av Gitte - 5 december 2011 10:34

 

Min senhöst har ju gått i mössans tecken. Men medge att det är min vanliga tur, få in en massa UNDERBARA vintermössor när det inte blir kallt... Men, nu skall jag inte sitta här och klaga mer utan jag tänker göra ett litet inlägg med bilder som visar lite olika varianter. En del varianter har ju redan gått åt, men bilderna vill jag ha kvar. (Ni som tröttnat på alla mössbilder, håll ut, jag får nog snart en ny fetish, det har ju blivit några sådana inlägg det sista...).


Alla ovan är handgjorda i italien. Tyvärr finns ingen varumärkestag... men jag slår vad om att de är av god produktion... de är verkligen fantastiska.

(varianter i barnstorlek, kommer det bilder på inom kort).

 

Visst är det helt fantastiskt när man tittar på dessa modeller... de ser ut att vara helt nygjorda, och är helt superjätteaktuella i år.

Men de är original senast 70tal. I helt fantastisk kvalitet. Både mjuka och varma.

 

Tjusigt värre!

 

Och se på attans... kan det inte vara så att kylan kommer strax? Lite vinter hade inte suttit dumt, för snart är det vår igen.

Jaja, jag vet att det inte varit jul ännu, men svisch kommer det att säga nu, och sen skålar vi i champagne vid tolvslaget igen. Och sen är det midsommar...

Av Gitte - 4 december 2011 13:47

 


Usch, det är söndag.

Jag är inte så bra kompis med mig själv på söndagar ärligt talat, det är väl det jag tycker är så kämpigt med dessa dagar.

På fredagarna tänker jag "det här skall jag hinna under helgen".

Då har jag för det mesta packat ihop en veckas jobb eller så.... allt jag inte hinner på vardagarna.

På lördagarna rasar jag ihop som ett korthus. Får kanske lite gjort men inte den stora massan som jag måste för att veckan skall funka.

De har jag lagt framför mig till på söndagen. Och idag är en sådan söndag. Jag verkar tro att dygnet innehåller åtminstone trettio dagsljustimmar...


Men nu skall jag fortsätta tömma en tråkig garderob där jag har stoppat in allt som inte är privat tills garderoben knappt går att stänga. "Det tar jag en annan gång".

Jag drar mig verkligen för att ta tag i det... men jag måste. För jag skall göra plats åt sådana knapplådor som på bilden ovan. I massor. Och fantastiska varianter. Såna som ni inte sett varken här eller på tradera..... utan det är bara ni som varit i lokalen som fått förmånen att pilla i de lådorna.

Nu åker de in i min garderob så att jag så småningom -när jag tar ner alla mössor- kan börja pilla lite i dem... funderar på om jag skulle ta bort alla vanliga knappar i traderabutiken och bara ha de extra fina där... de lite mer exklusiva. Och de mycket mer exklusiva. Det tåls att tänkas på.


I veckan som kommer, så går Nadja i skola, och sambo har tidigt skift. Det är med andra ord en pissvecka som kommer nu, där jag absolut inte får något eget gjort. Hans tidiga veckor är fruktansvärda för oss bägge, inget funkar alls; de går under namnet "helvetesveckorna" här.

Några veckor bytte han bort sina tidiga skift, mot helgskift och det var helt jävla ljuvligt. Han slapp gå upp mitt i natten, och sen vara helt färdig när han kom hem, och sova bort rästen av dagen: och jag kunde få lite avlastning och få lite jobb gjort också.

Men sen var det något snille på hans jobb som kom på att det minsann inte gick för sig, så det tog abrupt slut efter ett litet tag. Jag antar att det var den svenska avundsjukan som slog till och går och hoppas hemligt och innerligt att han börjar kolla efter andra lediga jobb.


Fast mest längtar jag efter att min dotter får barnomsorg för sin dotter. Längtar så inibaljans efter det.

Den dagen skall jag njuta fullt ut av att vara mormor, och umgås med mitt barnbarn när jag är ledig och för att jag vill. Och BARA när jag vill. (Gode gud, Låt den dagen skynda sig hit, helst medan jag fortfarande har huvudet över vattenytan... ).


Av Gitte - 3 december 2011 11:03

 

Geta aka gula gubben ringde mig igår.

-"Gitte, nu vet jag en loppis du måste med på imorgon, det finns mamelucker där" sa han. Och ja, jag hade verkligen tänkt åka... Vem vill inte åka titta på mamelucker liksom? Men ack vad jag bedrog mig när det kommer till min egnaste morgonförmåga med oställd klocka.

Fem över tio kraxade jag mig upp ur bingen. Och ja. Kraxade. Hade nämligen inte mycket röst att komma med. Får se hur jag gör lite senare idag för det hade ju öppet halva dagen i varje fall... kanske bara skönt att inte trängas med fyndjägarna första timman... *klent försvar, vet ju att det bästa går först*. För jag är skitnyfiken. Undrar om det finns några mamelucker kvar till mig? Äh, måste nog dit och titta. När jag kommit i paltorna och fått tryck in lite mat i ansiktet...


Men jag hoppas att du fina Geta, som köade 10 sharp, hittade massa fina vykort som kommer att glädja din dag, och att du hade en himla god skattjakt!


För er som inte vet vad ni skall göra av era gamla vykort, skrivna som oskrivna. Eller lp-plattor. Släng inte sånt! Ni får en ledtråd ovan, skicka det till honom!! Han blir jätteglad! Han är nämligen inte bara gul utan han är samlare med, av det mesta konstiga och småiga, ni vet, resterna som de flesta slänger, och sånt man inte vet vad det är....


Skal jag säga som håller på med knappar. =) Ibland är jag allt bra så rolig att jag nästan skrattar själv! It takes a galenpanna, to know another... typ. Geta är för övrigt en av de få som varit hemma hos mig. Vet ni vad en av de första sakerna han sa när han kom in i mitt kök och såg mitt knappbelamrade jättelika matbord (som hålls till hälften pryltomt..).

-Din man måste verkligen älska dig.  

Det var liksom med emfas. Jag går fortfarande och undrar hur jag skall tolka det...

Av Gitte - 2 december 2011 13:51

Tja, jag behöver dagar när allt är pest och pina, när tankarna bara far som spjutspetsar utan att landa någonstans eller ta fäste, för då går allt runt runt runt runt. Och så helt plötsligt. Heureka! Det kommer en klar tanke. Jaaa, sååå måste jag göra!!

Och det var ungefär vad som hände igårkväll när jag faktiskt kapitulerade inför faktum "jag orkar inte laga mat idag och jag har fan inget hemma heller och jag har en hungrig unge som måste få något i sig, va fan skal jag göra nu då.. måste in till stan å handla i varje fall". Det var liksom bara att bita i det sura äpplet, pallra in ungen i bilen och sen sätta sig å köra. Och bakom ratten är nog där jag tänker bäst.


Då fick jag en vision. Hurra! Ett praktiskt problem är i varje fall löst.

Sen har jag några till... om jag kan och hinner skall jag beta av dem en efter en...

Sen vet jag faktiskt ärligt talat inte alls vad som händer eller vilka beslut jag fattar. Det är fortfarande en jäddrans massa som hänger i luften så jag säger som Whitesnake ovan: "I don't know where I'm going But, I sure know where I 've been".


Beslut steg ett är i varje fall fattat. Och det är som sagt skönt. Jag lämnar den lilla fjuttplätten jag har i min lokal som är butiksyta, lagerplats behåller jag. Den biten gjorde ändå ingen glad, eftersom jag hittar på alla undanflykter jag kan för att slippa åka dit. Jag blir en del av en utgift fattigare och det kan jag lätt leva med om man säger så...


Sen om nästa steg blir att ändra riktning, fördjupa något av det jag gör eller göra det på ett annat sätt eller att göra något helt annat, det får ge sig så snart min dotter får barnomsorgsplats, för det är ungefär fram tills dess jag inte har någon inkomst, och knappt har en möjlighet att jobba det jag behöver för att klara mina utgifter och så vidare.... Jag hoppas att jag kan trampa vatten tills dess...men det hinner förstås hända en jäddrans massa på några månader... men det skiter jag i att tänka på just nu. Jag har lite energi, är barnbarnledig just idag, och just nu får jag helt enkelt ta en dag i sänder. Idag tror jag att jag skall ta och följa med Minou en sväng till klittebadet så jag får sträcka ut min ömma arm som snart tar fullständigt kål på mig. Vet inte om jag har virkat sönder den helt eller om det är musarm men ont som bövelen gör det vad jag än tar mig för.

Av Gitte - 1 december 2011 11:04

       

Altså, det är inte så att jag har haft gott självförtroende någonsin, men jag har varit hyggligt självmedveten. Jag har aldrig tillhört de snygga, söta eller häftiga (möjligtvis de högröstade i vissa perioder), men åtminstone såtill vida att jag inte har funderat på om jag har gott eller dåligt självförtroende, eller lagt tid på att vårda det utan det har liksom alltid varit lite "accept my way-or take the highway" över mig.


Men, sedan en tid har jag förlagt min glöd. Jag tycker mest att jag ber om ursäkt för allt jag inte gör eller borde göra. Och det är liksom inte riktigt jag.

Jag har tappat allt engagemang heter. Inte ens mina knappar är riktigt kul längre. Är inte med i varken styrelse, nämnd eller förening. Pluggar inte. Jag gör det jag gör mekaniskt och med en tappad glöd. Jag har inte ens något specialintresse som slukar mig just nu.

Det händer liksom bara i-ngen-ting... dagarna bara går och jag blir liksom inte yngre och vackrare. Samhället blir inte bättre, tiderna inte godare, maten inte nyttigare, pengarna inte fler, de fattiga inte färre, och tomten blir aldrig politiker!


Stagnation och stillastående liv är inte riktigt min grej.

Jag måste göra om och göra rätt.

I vilken ände skall jag börja tro?

Och vad skall jag göra istället?



Presentation

Translate

Mitt tradera, Bortbytingen@

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2011 >>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Följ bloggen

Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Blogkeen
Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Bloglovin'

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se